Copla, även kallad copla andaluza eller canción española, är en spansk musikgenre med berättande sångtexter och starka influenser från bland annat cuplé, zarzuela, varietéteater och traditionell andalusisk musik. Namnet kommer från den poetiska formen copla, en typ av strof i spanskspråkig diktning. Coplan fick stort genomslag i Spanien under 1940- och 1950-talen.
Coplans texter kretsar ofta kring kärlek, svartsjuka, sorg och längtan i berättande form. Sångstilen kännetecknas av kraftfull röstprojektion och tydligt vibrato, och är influerad av flamenco. Den klassiska coplan framförs vanligen med orkesterackompanjemang.
Bland genrens mest betydelsefulla textförfattare och kompositörer märks Antonio Quintero, Rafael de León och Manuel Quiroga. Kända sångare av copla är Concha Piquer, Miguel de Molina, Imperio Argentina, Lola Flores, Juanita Reina, Marifé de Triana, Rocío Jurado och Carlos Cano.
Under Francoregimen användes coplan ofta som symbol för spansk nationell identitet, vilket bidrog till att genren under en tid förknippades med diktaturen. Från 1970-talet minskade dess popularitet i takt med att pop- och rockmusik fick större genomslag, men artister som Joan Manuel Serrat och Carlos Cano bidrog senare till ett förnyat intresse för genren.
Till de mest kända coplorna hör ”María de la O”, ”Ojos verdes”, ”La bien pagá” och ”¡Ay pena, penita, pena!”.