
Dasht-e Lut är ett ökenområde i som ligger i provinserna Kerman och Sistan och Baluchistan i sydöstra Iran. Den är världens 33e största öken och den finns med på Unescos världsarvslista sedan 17 juli 2016.
Iran är klimatmässigt en del av det afroasiatiska ökenbältet, som sträcker sig från Mauretanien hela vägen till Mongoliet.
Irans geografi består av en platå omgiven av berg och uppdelad i avrinningsområden. Dasht-e Lut är ett av de största av dessa avrinningsområden, 480 kilometer långt och 320 kilometer brett.
Öknens yta är cirka 51 800 kvadratkilometer, den största i Iran efter Dasht-e Kavir. Under vårens regnperiod rinner vatten kortvarigt ner från Kūh-e Hezār, men det torkar snart ut och lämnar bara kvar stenar, sand och salt.
Omkring 2500 f.Kr. existerade en blomstrande civilisation i detta område. Den antika staden Shahdād låg vid den västra kanten av Dasht-e Lut. Och på den östra sidan fanns en stor, 200 hektar stor, antik stad som idag kallas Shahr-e Sukhteh vid den tidigare, nu uttorkade Helmandfloden.
Dasht-e Lut är en viktig region för iransk arkeologi. Nyligen genomfördes en omfattande arkeologisk undersökning på den östra flanken av Kermanbergen och nära de västra utkanterna av Dasht-e Lut. Som ett resultat av den identifierades åttiosju antika platser från femte årtusendet f.Kr. till den sena islamiska eran. Tjugotre av dessa platser tillskrivs den kalkolitiska perioden och bronsåldern.

Den varmaste landytan på jorden som registrerats av Moderate-Resolution Imaging Spectroradiometer installerad på Nasas Aqua-satellit från 2003 till 2010 var i Dasht-e Lut, med markytetemperaturer som nådde 70,7 °C år 2005, även om lufttemperaturen vid den tiden kunde ha varit allt från 30 till 54 °C. Noggrannheten för dessa mätningar låg mellan 0,5 K och 1 K. År 2019 rapporterade författarna en markytetemperatur på 80,83 °C, baserat på nyare MODIS-data.
Från och med 2020 finns det inga permanenta väderstationer i Dasht-e Lut, vilket gör det exakta klimatet osäkert. Baserat på angränsande stationer får Dasht-e Lut sannolikt mindre än 30 millimeter nederbörd per år. Som jämförelse får Atacamaöknen i genomsnitt 15 mm nederbörd per år, medan vissa områden får så lite som 1 till 3 mm per år.