Dave Tarras

Dave Tarras
FöddDovid Tarraschuk
1895 ​eller ​1897
Teplyk, Ukraina
Död13 februari 1989
Oceanside, USA
Medborgare iUSA
SysselsättningMusiker
Redigera Wikidata

Dave Tarras, född David Tarasyuk cirka 1895 i Teplyk i dåvarande kejsardömet Ryssland, död 13 februari 1989 i Oceanside, New York, var en ryskfödd amerikansk klezmerklarinettist och bandledare.

Biografi

Uppväxt

David Tarras föddes cirka 1895 som David Tarasyuk i Teplyk, Ukraina, på den tiden tillhörande kejsardömet Ryssland. Tarras flyttade senare till Ternivka, en by som då tillhörde guvernementet Podolien i kejsardömet Ryssland (nu i Vinnytsia oblast i Ukraina). Hans exakta födelsedatum är omtvistat; det anges i många källor som 15 mars 1895, men andra uppgifter anger den som 1898. Tarras kom från släkt av klezmermusiker. Hans far Rakhmil Tarasyuk var klezmertrombonist, och hans farfar Sheyndl var fiolspelare och badkhn. Davids fem bröder blev också yrkesverksamma musiker. Under uppväxten lärde sig David spela flera olika instrument, och i början av hans musikaliska karriär var hans huvudinstrument flöjt, tills han bytte till klarinett omkring år 1909. Vid den tiden kunde han även spela balalajka, gitarr och mandolin. År 1915 blev kallad till mönstring till tsarens armé, men hans musikaliska talang höll honom borta från skyttegravarna.

Efter att ha lämnat det Ryssland bodde Tarras en kort tid i Bukarest i Rumänien. Därifrån tog han sig till Storbritannien och vidare till New York år 1921, och fick arbete på en klädfabrik.

Musikkarriär

Tarras insåg så småningom att han kunde försörja sig som musiker och arbetade som klarinettist i många av New Yorks klezmerensembler. Han blev snart en efterfrågad ackompanjatör bland många populära stjärnor inom New Yorks jiddischteater. Utöver judisk musik spelade han även in grekiska, polska och ryska låtar. Hans förmåga att spela olika stilar maskerades ytterligare genom användningen av pseudonymer på hans inspelningar för Columbia Records. Enligt en blygsam uppskattning medverkade Tarras i 500 inspelningar under sin karriär. Under namnet Dave Tarras Orchestra gjordes talrika radioframträdanden i New York, med början på 1930-talet.

Hans skicklighet och pålitlighet gjorde att han kunde hålla sig kvar i karriären många år längre än de flesta andra samtida pionjärerna inom den amerikanska klezmermusiken (Naftule Brandwein hade till exempel gått i pension eller lämnat branschen). Tarras erfarenhet från att spela i den tsarryska militärorkestern, hans goda förmåga att läsa noter och tekniska behärskning av jiddiska musikstilen gjorde honom populär hos orkesterledare. Efter att klezmermusiken tappat i popularitet efter andra världskriget var Tarras en av få musiker som fortsatte att spela in och uppträda aktivt. Hans stil har beskrivits som mjuk och värdig, med avsiktligt utmejslade och rytmiska fraser. Hans personliga repertoar hämtade han från sina bessarabiska rötter samt från judiska och romska musiktraditioner. Zev Feldman har tillskrivit Tarras inte bara att ha ”bessarabiserat” den judiska dansmusiken, utan också att ha ersatt den tidigare dominerande meloditypen freylekh med bulgar.

Tarras mest bestående inspelning, Tanz! (1956), var ett initiativ från hans svärson, klarinettisten och saxofonisten Sam Musiker. The San Francisco Examiner kallade inspelningen för ett ”ovanligt folkalbum” och noterade att Tarras och Musiker ”bjuder på livlig, gladlynt dansmusik, där det ofta ligger samma sardoniska ton som präglar humorn hos Sholem Aleichem.” Albumet, som kombinerar jazz med klezmer, togs inte särskilt väl emot vid dess utgivning, men räknas idag som ett centralt verk inom den moderna klezmerrevivalen. Under sin karriär erkändes Tarras för att ha skapat ”ett nytt klezmersound som förenade populär amerikansk musik med igenkännbara europeiska rötter”.

Vid början av 1970- och 80-talens klezmerrevival var Tarras mentor för många unga musiker som senare blev framgångsrika klezmermusiker, bland andra klarinettisten och mandolinisten Andy Statman.

Tarras mottog 1984 ett National Heritage Fellowship från National Endowment for the Arts, vilket är USA:s högsta utmärkelse inom folk- och traditionell konst.

Tarras dog av lunginflammation i februari 1989 på South Nassau Communities Hospital i Oceanside, New York. Han begravdes på Montefiore Cemetery.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Dave Tarras, 4 september 2025.
  1. ↑ Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1347608087749153-1, läst: 4 maj 2026.[källa från Wikidata]
  2. ↑ Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1347608087749153-1, läst: 20 april 2026.[källa från Wikidata]
  3. 1 2 Shulamit Shalit, "Король клейзмеров Дэйв Таррас (1897-1989)", Evreyskaya Starina, no. 4(79), 2013; Quote: "Родом мы из Теплика, это на Украине. Потом уже в Терновку перебрались" ["We hail from Teplyk, and only later moved to Ternivka"]
  4. ↑ ”David Tarrasiak in the New York, U.S., State and Federal Naturalization Records, 1794–1943”. Ancestry Library. https://search.ancestrylibrary.ca/.
  5. 1 2 3 ”David Tarrasiak New York, County Naturalization Records, 1791–1980”. FamilySearch. https://www.familysearch.org/ark:/61903/1:1:7W2L-NPPZ. Läst Februari 14 2021.
  6. ↑ Rubin, Joel E. (2020). New York klezmer in the early twentieth century : the music of Naftule Brandwein and Dave Tarras. Rochester, NY: University of Rochester Press. sid. 290. ISBN 9781580465984
  7. ↑ Rubin, Joel E. (2020). New York klezmer in the early twentieth century : the music of Naftule Brandwein and Dave Tarras. Rochester, NY: University of Rochester Press. ISBN 9781580465984
  8. 1 2 Rubin, Joel E. (2020). New York klezmer in the early twentieth century : the music of Naftule Brandwein and Dave Tarras. Rochester, NY: University of Rochester Press. ISBN 9781580465984
  9. 1 2 Pareles, Jon (14 februari 1989). ”Dave Tarras, 95, Clarinetist, Dies; Purveyor of Klezmer Dance”. The New York Times. https://www.nytimes.com/1989/02/14/obituaries/dave-tarras-95-clarinetist-dies-purveyor-of-klezmer-dance.html. Läst 21 juli 2019.
  10. ↑ Masters of Traditional Arts: A Biographical Dictionary
  11. ↑ ”"They Danced It, We Played It": Adaptation and Revitalization in Post-1920s New York Klezmer Music”. I Will Sing and Make Music: Jewish Music and Musicians Throughout the Ages (Studies in Jewish Civilization: Volume 19). Arkiverad från originalet den 7 april 2016. https://web.archive.org/web/20160407004936/http://joelrubinklezmer.com/wordpress/wp-content/uploads/2010/06/They-Danced-It-We-Played-It.pdf. Läst 14 november 2025.
  12. ↑ . https://www.newspapers.com/clip/96914101/todays-radio-programs-the-brooklyn/.
  13. ↑ . https://www.newspapers.com/clip/96913824/radio-programs-wfox-times-union-22/.
  14. ↑ . https://www.newspapers.com/clip/96912634/david-hinckley-spirit-of-the-music/.
  15. ↑ Sapoznik, Henry. Klezmer! Jewish Music from Old World to Our World
  16. ↑ Strom, Yale. The Book of Klezmer. https://archive.org/details/bookofklezmerhis00stro_0
  17. ↑ Feldman, Walter Zev. American Klezmer: Its Roots and Offshoots. https://archive.org/details/americanklezmeri00slob
  18. ↑ . https://www.newspapers.com/clip/96472547/yiddish-dance-tunes-released/.
  19. ↑ . https://www.newspapers.com/clip/96914853/c-h-garrigues-folk-songs-are-what/.
  20. ↑ . https://www.newspapers.com/clip/96917231/folk-songs-tunes-of-our-youth-sf/.
  21. ↑ Sapoznik. Klezmer! Jewish Music from Old World to Our World. Schirmer Trade Books
  22. ↑ ”Dave Tarras: Klezmer Clarinetist”. www.arts.gov. National Endowment for the Arts. https://www.arts.gov/honors/heritage/dave-tarras.
  23. ↑ Netsky, Hankus (2002). ”American Klezmer: A Brief History”. i Mark Slobin. American Klezmer: Its Roots and Offshoots. Berkeley, CA: University of California Press. sid. 21. ISBN 9780520227170. OCLC 45223552. https://archive.org/details/americanklezmeri00slob
  24. ↑ ”NEA National Heritage Fellowships 1984”. www.arts.gov. National Endowment for the Arts. Arkiverad från originalet den 10 augusti 2020. https://web.archive.org/web/20200810221411/https://www.arts.gov/honors/heritage/year/1984. Läst 14 november 2025.
  25. ↑ ”Locator”. Montefiore Springfield L.I. Cemetery Society. 12 oktober 2026. https://montefiorecemetery.org/search/?x=54&y=16&fname=&lname=tarras&dob_month=2&dob_year=1989&page=1&view=1.