| EP Aquarii | |
| | |
| Observationsdata Epok: J2000 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Vattumannen |
| Rektascension | 21t 46m 31,84949s |
| Deklination | -02° 12′ 45,9285″ |
| Skenbar magnitud () | 6,37-6,82 |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | M8 III |
| Variabeltyp | Halvregelbunden variabel |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | +33,98 km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: +25,547 mas/år Dek.: +20,433 mas/år |
| Parallax () | 7,7134 ± 0,4896 |
| Avstånd | 420 ± 30 lå (130 ± 8 pc) |
| Detaljer | |
| Massa | 1,7 M☉ |
| Radie | 166 R☉ |
| Luminositet | 4 800 L☉ |
| Temperatur | 3 200 K |
| Metallicitet | +0,50 dex |
| Andra beteckningar | |
| HD 207076, AAVSO 2141-02, BD-02 5631, DO 7589, FK5 3740, GSC 05214-00632, HIC 107516, HIP 107516, IRAS 21439-0226, IRC +00509, 2MASS J21463185-0212460, PPM 205587, AFGL 2806, SAO 145652, TYC 5214-632-1, EP Aquarii, Gaia DR3 2673831344665067392, Gaia DR2 2673831344664664320 | |
EP Aquarii är en halvregelbunden variabel i stjärnbilden Vattumannen. Vid dess maximala ljusstyrka, skenbar magnitud 6,37, kan den vara svagt synlig för blotta ögat under ideala observationsförhållanden. Den är en kall röd jätte på den asymptotiska jättegrenen (AGB) och dess skenbara magnitud varierar med ca 0,5 magnitud över en period av 55 dygn.

År 1877 publicerade John Birmingham en uppsättning av tio magnituduppskattningar för EP Aquarii (nummer 596 på hans lista) gjorda under 1870-talet, vilka varierade från magnitud 6 till 8. Han listade stjärnan som "Variabel (?)", även om han också hävdade att han observerade "en snabb förändring" i magnitud. Birminghams magnitudintervall är mycket bredare än intervallet 6,37 till 6,82 som anges i GCVS, ändå citerades Birminghams publikation som referens när EQ Aquarii 1973 fick dess variabelbeteckning.
Studien av EP Aquariis utvidgade CSE började 1984, då en spektrallinje, som uppstod från en rotationsövergång av kolmonoxid (CO), noterades av Zuckerman och Dyck med hjälp av NRAO 12 m-teleskopet. I början av 1990-talet visade analys av IRAS-satellitdata närvaro av ett utvidgat stoftskal som omger stjärnan, med en radie av ca 1 ljusår. I slutet av 1990-talet visade observationer med hög spektral upplösning vid Caltech Submillimeter Observatory (CSO) att EP Aquariis CO-linjeprofiler hade en ovanlig form som tydde på närvaro av två distinkta stjärnvindar, som expanderade med dramatiskt olika hastigheter: 1,4 och 11 km/sek. I början av 2000-talet bekräftade observationer av 21 cm-linjen av atomärt väte vid Nançay Radio Observatory närvaron av ett stort omgivande skal med flera hastighetskomponenter.
Färdigställandet av Atacama Large Millimeter Array gjorde det möjligt att studera EP Aquarii med mycket högre känslighet och vinkelupplösning än vad som tidigare forskare hade tillgång till. Den mycket smala emissionsstrukturen (som anger en expansionshastighet på 1,4 km/sek) som observerades i CSO-spektra visade sig härröra från en spiralstruktur, nästan vänd mot siktlinjen från jorden, vilket tyder på närvaron av en osynlig följeslagare. Vinden med högre hastighet härrör från ett bikoniskt utflöde, vars pol är ungefär i linje med vår siktlinje.
Vilka kemiska föreningar som finns i CSE:erna hos AGB-stjärnor bestäms till stor del av huruvida stjärnatmosfären innehåller mer kol än syre. EP Aquariis atmosfär innehåller mer syre än kol.