Fjärilen är hårig, framför allt på panna och mellankropp. Den senare är brun- till svartgrå, eventuellt med inslag av ljusare områden. Framvingarna är grå, ibland med ett brunaktigt inslag, och med två mörka tvärband och en liten, mörk vingfläck. Bakvingarna är vitaktiga hos hanen, något mörkare hos honan. Utseendet på båda vingarna är variabelt. Honan har en vingbredd på mellan 29 och 35 mm, den mindre hanen på 24 till 31 mm.
Ekologi
Habitaten utgörs av inte alltför täta bestånd av ek på marker som inte är alltför fuktiga, såsom skogar (även blandskogar), dungar, alléer, parker och hagmarker. Soliga och ljusa miljöer föredras, exempelvis mindre trädbestånd och skogsbryn. Artens negativa påverkan på skog, inte minst kulturskog, kan vara betydande, även om angreppens omfattning varierar kraftigt över tid. Vissa år förekommer massangrepp, då även björk och bok kan angripas, medan redan påföljande år kan kännetecknas av mycket små eller obefintliga angrepp.
Honan, som är aktiv från mitten av juli till början av september, lägger sina ägg främst på vanlig ek, men även på bergek, rödek (nordamerikansk art som förekommer som prydnadsträd i Europa), turkisk ek och Quercus pedunculiflora (ofta betraktad som en underart till vanlig ek, Quercus robur subsp. pedunculiflora). Äggen läggs i grupper om upp till 300 ägg på sydvända delar av ekstammarna. Honan dör kort efter äggläggningen. Inte heller hanen lever längre än några dagar.
Larverna är sällskapliga. Arten har fått sitt svenska trivialnamn efter larvernas vana att följa varandra i långa processioner, huvud mot stjärt. Vandringarna sker framför allt nattetid när larverna söker efter blad att äta eller söker efter plats att förpuppa sig. Under dagen uppehåller de sig främst i bon som de spinner av silkestrådar, blad och andra växtdelar. Som försvar har de giftiga hår som lätt lossnar och kan orsaka smärtsam klåda, rodnad och blåsbildning samt irritation i bland annat ögon och luftvägar.
Betydelse för människan
Både på grund av larvernas och puppornas gifthår och på grund av larvernas skada på framför allt ekar betraktas arten som ett skadedjur. På kontinenten bedrivs ett flertal bekämpningskampanjer mot arten, med bland annat gift, biologisk bekämpning och mekanisk ihopsamling. "Helveteslarven", som den kallas i folkmun, orsakar, klåda, utslag, ögonbesvär och allergiska reaktioner.
I Sverige, där arten bara är tillfällig, observerades den för första gången 2004, vid kusten i sydvästra Skåne. Den har även påträffats i Halland. I Finland saknas hela släktet helt.
12345Bánki, O., Roskov, Y., Döring, M., Ower, G., Hernández Robles, D. R., Plata Corredor, C. A., Stjernegaard Jeppesen, T., Örn, A., Pape, T., Hobern, D., Garnett, S., Little, H., DeWalt, R. E., Miller, J., Orrell, T., Aalbu, R., Abbott, J., Abreu, C., Acero P, A. (red.)(15 maj 2026).”Thaumetopoea processionea (Linnaeus, 1758)”(på engelska).Catalogue of Life. Catalogue of Life Foundation, Amsterdam, Nederländerna. https://www.catalogueoflife.org/data/taxon/565HD.Läst 25 juni 2026.
↑Bánki, O., Roskov, Y., Döring, M., Ower, G., Hernández Robles, D. R., Plata Corredor, C. A., Stjernegaard Jeppesen, T., Örn, A., Pape, T., Hobern, D., Garnett, S., Little, H., DeWalt, R. E., Miller, J., Orrell, T., Aalbu, R., Abbott, J., Abreu, C., Acero P, A., et al.(2026).”Thaumetopoea processionea (Linnaeus, 1758)”(på engelska).GBIF. Catalogue of Life Foundation, Amsterdam, Nederländerna. https://www.gbif.org/taxon/565HD#map.Läst 26 juni 2026.
