Elvis Now

Januari 1969, American Sound Studio, Memphis

"Hey Jude" skrevs av Paul McCartney (krediteras Lennon–McCartney) och gavs först ut av The Beatles hösten 1968. Elvis inspelning av "Hey Jude" var en outgiven inspelning från American Sound-sessionerna i Memphis i början av 1969. Han behärskade bara delar av texten när han på kvällen den 21 januari på eget initiativ tog sig an låten, väl medveten om att han – eftersom inga textblad fanns tillgängliga vid tillfället – inte kunde få till en färdig master. Den ordinarie producenten, Chips Moman, tycks inte ha visat något större intresse för låten och var möjligen inte ens närvarande vid inspelningen. Efter att ha åstadkommit två fullständiga tagningar avbröt Elvis försöken. Han återvände dock aldrig till låten och kvar blev en inspelning som torde ha betraktats som ofullständig. Den är i sessionsloggarna upptagen som "Track Only" (endast grundspår), vilket sannolikt innebar att Elvis sång – med upprepningar av de textrader han mindes – inte ansågs tillräckligt hållbar för utgivning.

"Hey Jude" kom inte att släppas tillsammans med resten av låtarna från dessa sessioner 1969. I stället togs den med på detta album när producenten Felton Jarvis och RCA letade efter material för att fylla albumet. Även om det rörde sig om en informell provinspelning, verkar den ändå senare ha betraktats som en möjlig kandidat för utgivning, eftersom blås-, stråk- och sångpålägg gjordes även på denna inspelning tillsammans med de övriga låtarna ett par månader senare. Elvis version av "Hey Jude" avviker i viss mån från originalet. Han sjöng den i ett högre register än vad som var normalt för honom, och med ett intimt och nästan personligt tilltal samt ett lätt soulinfluerat anslag.

Redan 1969, när Elvis Presley återvände till liveframträdanden i Las Vegas, hade han inkluderat ett Beatles-medley bestående av "Yesterday" och "Hey Jude" i showen, och han fortsatte att framföra det vid många tillfällen under 1970-talet. "Hey Jude"-delen bestod då bara av "na na na"-refrängen på slutet.

Juni 1970, RCA Studio B, Nashville

"I Was Born About Ten Thousand Years Ago" var en traditionell amerikansk folklåt utan känd upphovsperson – spridd inom tidig country och närbesläktade folkliga traditioner med religiösa referenser som gav den en gospelanknytning. Den har en text där sångaren påstår sig ha varit närvarande vid olika bibliska händelser. Inspelningen gjordes den 4–5 juni 1970 under första dygnet av inspelningssessionen den 4–9 juni 1970 i RCA:s studio B i Nashville och som resulterade i albumen That's the Way It Is, Elvis Country och Love Letters from Elvis.

Elvis började spontant sjunga låten, varefter bandet följde med, och inspelningen slutfördes i en enda tagning. Låten gavs först ut på countryalbumet Elvis Country, men då endast upphackad i korta avsnitt som var infogade mellan de övriga låtarna. På detta album utkom den för första gången i sin helhet. Elvis version har karaktären av en gospelbetonad, hårt drivande sydstatsrocklåt.

"Sylvia" skrevs av det brittiska låtskrivarparet Geoff Stephens och Les Reed på uppdrag av Freddie Bienstock specifikt för Elvis. Stephens skrev texten och Reed musiken. Låten, en beatballad, anpassades efter kvaliteten och klangfärgen i Elvis röst och skrevs med honom i åtanke.

"Sylvia" var en överbliven inspelning från junisessionen, inspelad som sessionens näst sista låt den 8–9 juni. Den togs inte med på det tredje albumet som sammanställdes från inspelningarna, Love Letters from Elvis. Musikförlaget Hill & Range hade fullständig upphovsrätt till låten och den sparades för en eventuell singelutgivning, vilken dock aldrig kom till stånd. Låten är uppbyggd som en storslagen ballad med ett tätt orkestrerat arrangemang. Elvis framför refrängen med full röststyrka, vilket ger sången en dramatisk prägel. Ingen annan etablerad artist har spelat in "Sylvia".

De återstående sju låtarna på albumet härrör från tre inspelningssessioner i RCA:s studio B i Nashville under våren och den tidiga sommaren 1971.

Mars 1971, RCA Studio B, Nashville

"Early Mornin' Rain" skrevs 1964 av den kanadensiske singer-songwritern Gordon Lightfoot, men hade under 1965, innan han gav ut sin egen version, släppts av Ian & Sylvia, Judy Collins och i en a cappella-tolkning av Peter, Paul and Mary. George Hamilton IV fick en countryhit med låten 1966. Elvis Presley spelade in den den 15 mars 1971 i RCA:s studio B i Nashville under en bokad session som omfattade fyra nattliga inspelningspass den 15–19 mars. Avsikten var att spela in ett antal singlar samt ett julalbum, ett gospelalbum och ett popalbum. Elvis var dock förkyld, täppt i näsan och hade problem med rösten samt smärtor bakom ögonen. Sessionen avbröts efter omkring sex timmar, och Elvis lades in på sjukhus i Nashville där han diagnosticerades med irit och sekundärt glaukom.

Under kvällen och natten hann dock fyra låtar spelas in: Ewan MacColls "The First Time Ever I Saw Your Face", 1700-talshymnen "Amazing Grace" samt de båda Gordon Lightfoot-kompositionerna "(That's What You Get) For Lovin' Me" och "Early Mornin' Rain". Elvis hade lyssnat på och inspirerats av artister som slog igenom i samband med folkrock-boomen i mitten av 1960-talet. Genom Peter, Paul and Marys stämsång introducerades han för låtskrivare som Bob Dylan och Gordon Lightfoot. "Early Mornin' Rain" var en låt inom folkmusikgenren. Elvis arrangemang liknade Ian and Sylvias, men han hade länge beundrat Peter, Paul and Marys version och även de använde de förändringar som Ian and Sylvia gjorde. Sannolikt hämtade Elvis inspiration från Peter, Paul and Mary, men hans tolkning står också i skuld till Bob Dylans inspelning, även om den inte är en kopia. Elvis valde att framföra låten i en lågmäld och återhållsam stil och justerade tempot. Samtidigt gav han den en tydligare countryprägel.

Inspelningen inleds med akustiskt gitarrspel av James Burton och Chip Young, vilka fortsätter att växelspela i akustiska figurer. Jerry Carrigan spelar återhållsamt med vispar på trummor och Norbert Putnam en enkel basgång medan Charlie McCoys munspel är framträdande. Elvis mjuka och engagerade sånginsats förmedlar ödslighet i den poetiska smärta som låtens text ger uttryck för: en utslagen man på en flygplats som beklagar sig över att "man inte kan hoppa på ett jetplan som man kan på ett godståg." "Early Mornin' Rain" kom senare under 1970-talet att bli ett återkommande inslag i Elvis liveshow. Direkt efter satellitkonserten Aloha from Hawaii spelade han in ytterligare låtar utan publik för den utökade version av föreställningen som sändes i USA i april 1973, däribland "Early Mornin' Rain".

Maj 1971, RCA Studio B, Nashville

"Miracle of the Rosary" spelades in som första låt under nästa inspelningssession i RCA:s studio B i Nashville, två månader efter den tidigare avbrutna – den 15–22 maj 1971. Under denna sju dagar långa period spelades sex av de tolv låtarna på gospelalbumet He Touched Me in, liksom sex av de tio låtarna på albumet Elvis (The Fool Album), fyra av de tio låtarna på Elvis Now samt, under de två första dagarna, samtliga elva låtar på julalbumet Elvis Sings The Wonderful World of Christmas.

Samma musiker som när "Early Mornin' Rain" spelades in var på plats även denna gång. Det var också samma uppsättning musiker som vid sessionerna i juni 1970. På gitarr deltog James Burton, Chip Young och Elvis vän Charlie Hodge, och vid dessa inspelningar deltog enligt sessionsdokumentationen även hans vän Joe Esposito. På bas medverkade Norbert Putnam, på piano David Briggs och på olika instrument multiinstrumentalisten Charlie McCoy. Jerry Carrigan spelade trummor under det första passet, men ersattes följande dag av Kenneth Buttrey när han inte infann sig i tid till inspelningen. Därefter medverkade Carrigan parallellt med Buttrey på slagverk under det tredje och fjärde inspelningspasset. Från och med tredje dygnets inspelningar medverkade den manliga sånggruppen The Imperials och en trio kvinnliga sångare, däribland Millie Kirkham, på bakgrundssång.

"Miracle of the Rosary" skrevs av Lee Denson, som Elvis kände sedan tonåren då de båda bodde i Lauderdale Court i Memphis. Denson hade själv erbjudit låten till Elvis, som prioriterade att spela in den som första nummer under sessionen. Efter att en inledning på orgel, spelad av Charlie McCoy, hade arbetats fram gjordes fyra tagningar innan Elvis var nöjd med resultatet. Den 19 maj lade Elvis även på en stämma. "Miracle of the Rosary" är en religiös sång, men togs inte med på gospelalbumet He Touched Me, som utkom i april 1972, två månader efter Elvis Now. Låten är ovanlig i Elvis repertoar genom att den uttrycker katolska trosföreställningar och till och med inkluderar delar av bönen Ave Maria.

"Help Me Make It Through the Night" skrevs och släpptes först av Kris Kristofferson. Efter att alla julsångerna spelats in under de två första inspelningspassen, kunde Elvis under det tredje, den 17 maj, ta sig an det han verkligen ville göra, nämligen spela in en version av Kristoffersons "Help Me Make It Through the Night". Eftersom Kristoffersons låtkatalog var bland de hetaste under det tidiga 1970-talet, var Kristofferson inte villig att skriva över delar av sin royalty till musikförlaget Hill & Range som skötte Elvis musik, bara för att Elvis ville spela in låten. Eftersom låten låg utanför Hill & Ranges publiceringskontroll var man obenägen att låta Elvis spela in den. Elvis hade redan inkluderat den i ett par shower under Las Vegas-sejouren i januari–februari 1971 och man stängde till och med av inspelningsutrustningen de gånger då han framförde den live i samband med att delar av hans Las Vegas-shower i februari 1972 spelades in. Producenten Felton Jarvis hade däremot länge hoppats kunna bryta repertoarmonopolet som överste Tom Parker utövade genom Hill & Range och uppmuntrade Elvis att spela in låten.

Elvis tog kommandot över inspelningen och utarbetade arrangemanget både med musikerna och med bakgrundssångarna som Felton Jarvis hade kallat in till tredje dagens inspelningar: The Imperials och en trio kvinnliga sångare, däribland Millie Kirkham. Det var en bitterljuv, sorgtyngd ballad. Elvis framförande, ackompanjerat av David Briggs lätta pianospel, är inledningsvist mjukt och återhållsamt med en lätt nasal klang. Allteftersom låten fortskrider tilltar styrkan i hans röst med en underton av desperation. Textens uttryck för intimitet är inte explicit utan framförs mer genom antydningar om det nattliga sällskap en vän kan erbjuda för att kunna undvika ensamheten. "Help Me Make It Through the Night" placerades som öppningsspår på albumet.

"Until It's Time for You to Go" av den amerikanska singer-songwritern Buffy Sainte-Marie var nästa stillsamma ballad med folkprägel som Elvis spelade in någon gång på natten mellan den 17 och 18 maj, direkt efter att ha spelat in "Help Me Make It Through the Night". Stämningen i studion var vid denna tid mer uppsluppen. Låten är en klassisk kärlekssång och Buffy Sainte-Maries inspelning, liksom flera andra coverversioner, är stillsamma och har tydligare folkprägel. Elvis bearbetade dock om låten till en stor ballad.

Möjligen var han inte helt nöjd med resultatet, eftersom han gjorde ett nytt försök med den vid nästa session i juni. Det blev dock den första inspelningen som kom med på albumet och som också gavs ut på singel som dubbel A-sida tillsammans med "We Can Make the Morning". Den blev en hit i Storbritannien där den nådde plats 5, medan den i USA nådde mer blygsamma plats 40 på Billboard Hot 100. Vid tiden menade en del kritiker att Elvis framförande var för maskulint, men Mike Eder menar att han knappast med trovärdighet kunde ha kopierat Buffy Sainte-Maries inspelning. Detta var också en låt som Elvis inkluderade i sin liverepertoar.

"Fools Rush In (Where Angels Fear to Tread)" skrevs av Johnny Mercer och Rube Bloom. Det var en popstandard från 1940-talets swing-era inspelad av många artister, däribland Glenn Miller och Frank Sinatra. Elvis inledde följande kväll, den 18 maj, med att spela in "Fools Rush In", som han själv valt. Elvis hade ofta sjungit den hemma, och också spelat in den med sin egen mer amatörmässiga inspelningsutrustning 1966, då till ett easy listening-arrangemang från en skiva med Nelson Riddle. Vid studioinspelningen valde Elvis dock ett arrangemang liknande det Ricky Nelson använde på sin inspelning av låten – i ett högre tempo och i countrystil. James Burton hade spelat gitarr också på Ricky Nelsons inspelning, och det föll sig naturligt att han spelade på samma sätt när han ackompanjerade Elvis.

"We Can Make the Morning" skrevs av Jay Ramsey, och spelades in under det näst sista inspelningspasset, den 20–21 maj 1971. Låten tillhandahölls av musikförlaget Hill & Range, och Elvis inspelning var den första inspelningen av den.

Det var en samtida popballad i stort format och med en kraftfull refräng. Elvis sjunger låten med övertygelse, och den gavs ut på singel tillsammans med "Until It's Time for You to Go".

Juni 1971, RCA Studio B, Nashville

"Put Your Hand in the Hand" skrevs av Gene MacLellan. Den gavs först ut av den kanadensiska sångerskan Anne Murray 1970 och hade också varit en nylig hit för den kanadensiska gruppen Ocean. Elvis spelade in den som första låt efter det nya försöket med "Until It's Time for You to Go" den 8–9 juni 1971. Denna tredje inspelningsomgång under första halvåret 1971 föddes ur behovet att slutföra det gospelalbum som Elvis hade påbörjat, hans tredje i genren, vilket skulle få titeln He Touched Me.

"Put Your Hand in the Hand" var en popgospellåt men Elvis gav den en mer rockpräglad utformning än vad som varit fallet i Anne Murrays och The Oceans versioner, mer av ett modernt gospelrockarrangemang och med en väckelsepräglad känsla. Han hämtade snarare den godmodiga och livfulla känslan från bakgrundssångarna The Imperials inspelning av låten året innan. Efter två tagningar hade man en master.

I likhet med "Miracle of the Rosary" kom "Put Your Hand in the Hand" inte att tas med på gospelalbumet He Touched Me utan i stället på Elvis Now. Medan det i fallet med "Miracle of the Rosary" kan ha berott på att den ansågs avvika alltför mycket från traditionell gospel, kan det i detta fall ha berott på att låten redan visat sig fungera på den sekulära marknaden.

Albumets placeringar

"Elvis Now" gavs ut i början av februari 1972 och debuterade den 12 februari på plats 175 på den amerikanska Billboard 200-listan. Den 18 mars 1972, efter sex veckor på listan, nådde albumet plats 43. Det blev dess högsta placering under de 19 veckor det låg kvar på listan. På Billboards countrylista nådde albumet plats 45.

På "Cash Box" noterades albumet första gången den 19 februari 1972 på plats 104 på tidningens bästsäljarlista, som vid tiden omfattade 150 album. Efter sju veckor på listan, den 1 april 1972, nådde det plats 41. Det blev albumets bästa placering under de 12 veckor det låg kvar på listan. I Storbritannien nådde albumet plats 12 på UK Albums Chart den 10 juni 1972 och låg kvar på listan i åtta veckor.

Singelplaceringarna

Den 4 januari 1972 släpptes singeln "Until It's Time for You to Go" och "We Can Make the Morning". A-sidan "Until It's Time for You to Go" nådde plats 40 på Billboard Hot 100 i USA. I Storbritannien nådde den femte plats. Singeln sålde i 275 000 exemplar i USA.

Försäljning

Albumet sålde i USA under sin första aktiva försäljningsperiod i drygt 400 000 exemplar. Recording Industry Association of America (RIAA) certifierade det guld i januari 1992 för en försäljning av 500 000 exemplar.

Senare utgåvor av albumet

Elvis Now gavs ursprungligen ut på LP i februari 1972. I juni 1993 släpptes albumet för första gången på CD med samma låtuppsättning som på originalalbumet. Och i december 2009 kom en remastrad CD-version med samma låtuppsättning som på utgåvorna från 1972 och 1993.

År 2010 släpptes en utökad version av albumet på två CD:ar på samlaretiketten FTD. Den består av originalalbumet från 1972 och därutöver ett antal bonusspår inspelade under 1971 års Nashville-sessioner. Bland låtarna finns "I'm Leavin'" och "It's Only Love", vilka gavs ut som singlar men inte förekom på några album som utgavs under Elvis Presleys livstid, "The First Time Ever I Saw Your Face", vilken som B-sida utgavs på singel tillsammans med "An American Trilogy", och många alternativa tagningar av låtarna. Där släpptes också hela det drygt nio minuter långa jammet av Bob Dylans "Don't Think Twice, It's All Right", som förkortat till knappt tre minuter hade släppts på 1973 års Elvis (The Fool Album).

1972, originalutgåva, LP

2010, Follow That Dream-utgåva, 2 x CD

Anmärkningar

Citat på engelska

Noter

Källor

• Allmusic, ”Elvis Now Review”, Allmusic (Rovi Corp.), https://www.allmusic.com/album/elvis-now-mw0000098366, läst 18 februari 2026 
• Billboard, ”Billboards sökbara databas: Elvis Presley: Billboard 200 – Elvis Now #43. Billboard Top Country Albums – Elvis Now #45. Billboard Hot 100 – Until It's Time for You to Go #40”, Billboard, läst 19 februari 2026 
• Billboard Magazine, ”February 12, 1972, March 18, 1972”, The Billboard Magazine, läst 18 februari 2026 
• Brown, Shane (2017) (på engelska). Reconsider Baby: Elvis Presley: A Listener's Guide (2 ed. Revised and Expanded). CreateSpace Independent Publishing Platform. ISBN 978-1976053016 
• Cashbox, ”February 5, 1972, February 19, 1972, April 1, 1972”, Cash Box, läst 18 februari 2026 
• Discogs, ”Discogs sökbara databas: Elvis Presley: Elvis Now LP, US, 1972, FTD 2xCD, Europe, 2010”, Discogs, läst 25 februari 2026 
• Duffett, Mark (2018) (på engelska). Counting Down Elvis: His 100 Finest Songs. Counting Down. Rowman & Littlefield. Libris 8jjpjlbh6kv5x7pn. ISBN 9781442248045. https://archive.org/details/countingdownelvi0000duff 
• Eder, Mike (2013) (på engelska). Elvis Music FAQ: All That's Left to Know About the King's Recorded Works (1 ed.). Milwaukee WI: Backbeat Books. ISBN 978-1617130496. https://archive.org/details/elvismusicfaqall0000eder 
• Flynn, Keith, ”Elvis Presley: Recording Sessions 1967–1969, 1970s. Interactive Official Release Discography (1970s), (1990–1995), (2009–2010). Interactive Follow That Dream Discography (2009–2012)”, Keith Flynn's Elvis Presley Pages, läst 20 februari 2026 
• Gaar, Gillian G. (2014) (på engelska). 100 Things Elvis Fans Should Know & do Before They Die. Chicago: Triumph Books. ISBN 978-1600789083. https://archive.org/details/100thingselvisfa0000gaar 
• Guralnick, Peter; Jorgensen, Ernst (1999) (på engelska). Elvis Day by Day: The Definitive Record of His Life and Music. New York: Ballantine Books. ISBN 0345420896. https://archive.org/details/elvisdaybyday0000gura 
• Guralnick, Peter (2000) (på engelska). Careless Love: The Unmaking of Elvis Presley. New York: Back Bay Books. Libris 18443996. ISBN 978-0316332972. https://archive.org/details/isbn_9780316332972 
• Hoffmann, Frank; Albert, George; Hoffmann, Lee Ann (1988) (på engelska). The Cash Box Album Charts, 1955-1974. Metuchen, N.J.: Scarecrow. Libris 5723365. ISBN 0-8108-2005-6. https://archive.org/details/cashboxalbumchar0000hoff 
• Jorgensen, Ernst (1998) (på engelska). Elvis Presley: A Life in Music: The Complete Recording Sessions (1. ed.). New York: St. Martin's Press. ISBN 978-1466868557. https://archive.org/details/elvispresleylife0000jorg 
• Knopper, Steve (1999). ”Elvis Presley”. i Gary Graff, Daniel Durchholz (på engelska). MusicHound Rock: The Essential Album Guide. Farmington Hills, MI: Visible Ink Press. ISBN 1-57859-061-2. https://archive.org/details/isbn_9781578590612 
• Krueger, Stephan, ”Elvis Now: 2xCD, FTD, 2010.” (på engelska), CDs (Elvis on CD), läst 25 februari 2026 
• Larkin, Colin, red (2006). ”Presley, Elvis” (på engelska). The Encyclopedia of Popular Music. "6" (4. ed.). New York: Oxford University Press. sid. 626–632. Libris 10234329. ISBN 0195313739 
• Leigh, Spencer (2017) (på engelska). Elvis Presley: Caught in a Trap. Aswarby, Sleaford, United Kingdom: McNidder & Grace. Libris 21550741. ISBN 978-0857161659 
• Marsh, Dave (1983). John Swenson. red (på engelska). The New Rolling Stone Record Guide. London: Random House/Rolling Stone Press. ISBN 0394721071. https://archive.org/details/newrollingstoner00mars 
• Matthew-Walker, Robert (1995) (på engelska). Heartbreak Hotel: The Life and Music of Elvis Presley. Chessington, Surrey: Castle Communications. ISBN 1860740553. https://archive.org/details/heartbreakhotell0000matt 
• Official Charts. ”ELVIS PRESLEY” (på engelska). Official Charts sökbara databas. Official Charts. https://www.officialcharts.com/artist/13107/elvis-presley/. Läst 26 februari 2026. 
• RIAA, ”Gold & Platinum: Elvis Presley – Elvis Now”, RIAA:s sökbara databas (Recording Industry Association of America), läst 17 februari 2026 
• Sharp, Ken (2006) (på engelska). Elvis Presley: Writing for the King—The Stories of the Songwriters. London: FTD Books 
• Simpson, Paul (2004) (på engelska). The Rough Guide to Elvis. London: Rough Guides. Libris 9589595. ISBN 1843534177. https://archive.org/details/roughguidetoelvi0000simp_u6b4 
• Simpson, Paul (2014), ”Trains, jet planes and morning rain”, Elvis Information Network, https://www.elvisinfonet.com/spotlight_elvis-if-youre-going-to-start-a-rumble.html, läst 21 februari 2026 
• Whitburn, Joel (2001) (på engelska). Billboard's Top Pop Albums 1955–2001. Menomonee Falls, Wisconsin: Record Research Inc. ISBN 0898201470. https://archive.org/details/joelwhitburnstop00whitbu 
• Whitburn, Joel (2013) (på engelska). Top Pop Singles 1955–2012 (14th ed.). Menomonee Falls, Wisconsin: Record Research Inc. ISBN 978-0898202052. https://archive.org/details/joelwhitburnstop0000unse_s5l3 
• Ryan, Gavin. ”Elvis Presley's Australian Chart Album's 1965-2015” (på engelska). Elvis Australia (data hämtade ur Australian Chart Book 1940–1969 av David Kent, Australian Chart Book, 2005). https://www.elvis.com.au/charts/elvis-presley-australian-album-charts-list.html. Läst 28 februari 2026. 
• Worth, Fred L.; Tamerius, Steve D. (1988) (på engelska). Elvis: His Life from A to Z. Chicago: Contemporary Books. Libris 5718421. ISBN 0809245280. https://archive.org/details/elvishislifefrom0000wort