Detta var också Elvis sista gospelalbum utgivet under hans livstid och det präglas i högre grad än de tidigare av modern gospel, ofta benämnd samtida kristen musik. Albumet rymmer en blandning av äldre och nyare material. Bland de äldre, välkända låtarna återfinns hymner som "Amazing Grace" och "An Evening Prayer", liksom "Lead Me, Guide Me" samt de båda traditionella spirituallåtarna "I, John" och "Bosom of Abraham". Bland de nyare bidragen märks Bill Gaithers "He Touched Me", som gav albumet dess titel, Dallas Fraziers "He Is My Everything", Andraé Crouchs "I've Got Confidence" och Jerry Reeds "A Thing Called Love", liksom förstagångsinspelningar av Red Wests "Seeing Is Believing" och Ralph Carmichaels "Reach Out to Jesus".
He Touched Me mottogs positivt av kritikerna, och Elvis tilldelades en Grammy för albumet i kategorin Best Inspirational Performance, vilket blev hans andra av totalt tre. Albumet nådde plats 79 på Billboard 200 i USA och plats 68 på den konkurrerande Cashbox-listan. I Storbritannien nådde det plats 38 på UK Albums Chart. Som gospelalbum sålde det initialt måttligt, men fortsatte – i likhet med Elvis övriga gospelalbum – att sälja under lång tid. He Touched Me certifierades guld den 27 mars 1992 och platina den 15 juli 1999 av Recording Industry Association of America (RIAA) för en försäljning motsvarande en miljon exemplar.
Bakgrund
Elvis Presley i augusti 1972.
Efter Elvis Presleys nystart i och med den tv-sända '68 Comeback Special i december 1968 hade 1969 och 1970 varit framgångsrika år för honom. Han hade på nytt börjat uppträda inför publik och hade genom främst de omfattande inspelningarna i American Sound Studio i Memphis i januari och februari 1969, och de lika omfattande inspelningarna i RCA:s studio B i Nashville i juni 1970, producerat en rad framgångsrika låtar. Dessa framgångar gav upphov till förhoppningar hos skivbolaget RCA Records att i stort sett allt material för 1971 skulle kunna spelas in under en enda sammanhängande serie sessioner.
Därför bokades RCA:s studio B i Nashville, Tennessee, för en fyradygnssession den 15–19 mars 1971, i syfte att genomföra detta. RCA önskade få fram ett antal singlar, ett nytt popalbum, ett nytt julalbum och ett nytt gospelalbum. Elvis besvärades dock av en förkylning och smärtor bakom ögonen. Sessionen fick därför avbrytas efter bara sex timmar. Endast fyra låtar hann spelas in, och han lades in på sjukhus med diagnosen irit och sekundärt glaukom.
En ny session bokades in den 15–22 maj 1971 för att fullfölja det avbrutna projektet. Denna session inleddes under de två första passen med inspelningar till det nya julalbumet Elvis Sings The Wonderful World of Christmas. Därefter spelades bland annat hälften av låtarna till albumet Elvis Now (februari 1972) in, liksom sex av låtarna till gospelalbumet He Touched Me.
En tredje inspelningsomgång ägde rum den 8–11 juni 1971. Den tillkom främst för att färdigställa gospelalbumet.
Albumet, inspelningssessionerna och musikerna
RCA Studio B, där alla låtar till albumet "He Touched Me" spelades in.
Samtliga låtar på albumet spelades in under de tre inspelningssessionerna i mars, maj och juni 1971 i RCA Studio B i Nashville. Det var samma grunduppsättning musiker som vid inspelningarna i juni 1970: James Burton, Chip Young och Charlie Hodge på gitarr, Norbert Putnam på bas, David Briggs på piano, Jerry Carrigan på trummor och multiinstrumentalisten Charlie McCoy som växlade mellan munspel, vibrafon och orgel. Under maj- och junisessionerna deltog även Elvis turnéledare Joe Esposito på gitarr samt trummisen Kenneth Buttrey, som anslöt då Jerry Carrigan inte hade anlänt i tid till ett av inspelningspassen. Under inspelningarna i maj och juni medverkade sånggruppen The Imperials, vars gruppmedlem Joe Moscheo spelade piano på vissa låtar. Därutöver deltog de kvinnliga sångarna Mary och Ginger Holladay samt Millie Kirkham och Sonja Montgomery, och under marssessionen sånggruppen The Nashville Edition.
The Imperials hade spelat in med Elvis i studio tidigare (från 1966 och framåt) och under två år från 1969 till 1971 dessutom verkat som bakgrundssångare åt honom på hans liveshower. Efter ett byte på barytonstämman var den fem man starka gruppen på plats för att bistå vid inspelningarna. Elvis tidigare gospelskivor hade haft en annan framtoning. Hans första album, His Hand in Mine från 1960, reflekterade gospelns äldre tradition. How Great Thou Art från 1967 representerade gospel i dess dåtida form. He Touched Me var det mest samtida av Elvis gospelalbum, och det blickade mot genrens framtid med inslag av det som senare skulle bli känt som samtida kristen musik. Elvis kombinerade traditionellt gospelsound med inslag av modern kristen rock. De snabbare låtarna präglas av en lössläppt, rockig känsla som kombineras med inslag av spiritual och mer traditionell psalmsång.
RCA sammanställde albumet med tolv låtar, och det gavs ut i anslutning till påsken tillsammans med den obligatoriska singeln, "He Touched Me" med "Bosom of Abraham" som B-sida. Albumet fick positiv kritik och i likhet med de andra gospelalbumen kom det att sälja stadigt över lång tid.
Komposition, stil och texter
Mars 1971, RCA Studio B, Nashville
Mahalia Jackson (1962), vars inspelningar av "Amazing Grace" och "An Evening Prayer" var stilbildande för Elvis tolkningar.
Under kvällen den 15 mars 1971 hann fyra låtar spelas in innan sessionen fick avbrytas: Ewan MacColls "The First Time Ever I Saw Your Face", de båda Gordon Lightfoot-kompositionerna "(That's What You Get) For Lovin' Me" och "Early Mornin' Rain", samt 1700-talshymnen "Amazing Grace".
"Amazing Grace" spelades in som andra låt i fem tagningar den 15 mars. Texten skrevs av kyrkoherden John Newton år 1773 som underlag för hans nyårspredikan och publicerades senare som en psalm i samlingen Olney Hymns, som han utgav tillsammans med poeten William Cowper. Den framfördes inledningsvis till olika melodier, och år 1835 sammanfördes texten med den traditionella melodin "New Britain" i William Walkers sångsamling Southern Harmony. Låten kom att bli en arketypisk sång inom den afroamerikanska spiritualtraditionen och var populär under 1800-talet och det tidiga 1900-talet. Från 1900-talets början spelades den in av många artister, där inspelningar av Mahalia Jackson bidrog till att knyta sången till dess rötter i lidande och övertygelse. När Elvis spelade in den hade den nyligen varit en hit i en a cappella-version av folksångerskan Judy Collins.
Vid inspelningen framfördes "Amazing Grace" i långsam, stadig takt och med dämpad dynamik, där Chip Young bidrog med bluesig akustisk slidegitarr och David Briggs med gospelinfluerat pianospel. Efter andra tagningen uppmanade producenten Felton Jarvis dem att tona ned de mer bluesiga inslagen, och den version som valdes till master var mer konservativ och återhållsam. Bakgrundssången lades på några dagar senare, med framträdande kvinnliga röster. Elvis röst är delvis nedtonad i mixen, vilket gör att den smälter samman med bakgrundskören under större delen av låten, men framträder tydligare i verserna. Inspelningen har en gospel- och soulinspirerad känsla, påminnande om ett framförande i en sydstatskyrka.
Maj 1971, RCA Studio B, Nashville
Elvis Presley i april 1972 under den turné som filmades för dokumentärfilmen Elvis on Tour. I denna dokumentärfilm ses han sjunga "Lead Me, Guide Me", "I, John" och "Bosom of Abraham" i form av jamsessioner tillsammans med J. D. Sumner and The Stamps och andra vänner.
"Lead Me, Guide Me" skrevs av Doris Akers 1953 och spelades in av henne samma år. Låten kom därefter att etableras som en gospelstandard. Som sista låt under det tredje inspelningspasset, den 18 maj, riktade Elvis åter sin uppmärksamhet mot gospelalbumet och spelade in låten i sex tagningar. Elvis gav den ett mer samtida uttryck genom en friare frasering, vilket gav den ett annat flöde än i Akers mer traditionella körarrangemang. Även melodin gavs en friare form, vilket resulterade i ett mer avslappnat men likväl engagerad tolkning, där Elvis röst smälter samman med rösterna hos sångarna i The Imperials. Arrangemanget var sannolikt något som Elvis arbetade fram tillsammans med dem och de andra musikerna. Detta var en låt som Elvis ofta sjöng tillsammans med sina körsångare och andra vänner, och vid inspelningen av filmen Elvis on Tour följande år förekommer en sekvens där låten framförs i ett gospeljam.
"He Touched Me" skrevs av William Gaither omkring 1963. Elvis inledde nästa inspelningspass, den 18–19 maj, med att spela in låten, som också, efter att ha valts till albumets öppningsspår, kom att ge namn åt albumet. Låten hade kommit att bli något av en signaturlåt för The Imperials som spelade in den 1965 och på nytt 1969. Med The Imperials på plats som bakgrundssångare byggde Elvis arrangemang vidare på deras inspelning från 1969. Elvis behöll gruppens täta harmonier, samtidigt som han lade till sin egen huvudsång ovanpå. I hans version utelämnades de stråkar som förekom i The Imperials inspelning, och låten fick ett mer avskalat och intensivt uttryck. Resultatet blev en intensiv och uttrycksfull tolkning, och inspelningen slutfördes på fyra tagningar. Låten gavs ut som singel tillsammans med "Bosom of Abraham".
"I've Got Confidence" spelades också in den 18–19 maj och var då en relativt ny låt av gospelartisten Andraé Crouch. Texten handlar om trons prövningar, såväl i biblisk som i modern tid. The Imperials hade spelat in även den låten tidigare, men Elvis gav den en tuffare framtoning och en tydligare prägel av kristen rock.
"An Evening Prayer" är en äldre hymn med text av C. Maude Battersby och musik av Charles H. Gabriel, publicerad i början av 1900-talet. Elvis spelade in den som sista låt på morgonen den 19 maj, direkt efter "I've Got Confidence". Mahalia Jackson hade spelat in låten, och hennes kanske mest kända version, en liveinspelning från 1958, verkar ha inspirerat Elvis version. Elvis, som beundrade Jackson, gav dock låten en mindre melodiskt utsmyckad form, men bibehöll samma intensitet och passion.
"Seeing Is Believing" var en nykomponerad låt av Elvis vän och livvakt, Red West, i samarbete med Glen Spreen. Den spelades in som första låt under nästa inspelningspass, den 19–20 maj. Texten hyllar tron genom naturens underverk och framhåller att endast Gud kan nå himlens stjärnor. Låten ligger stilmässigt nära "I've Got Confidence" och har en liknande prägel av kristen rock. Mary och Ginger Holladay samt Millie Kirkham arbetade nära Elvis och bidrog starkt till låtens arrangemang.
"A Thing Called Love" skrevs 1968 av Jerry Reed, vars låtar "Guitar Man" och "U.S. Male" Elvis tidigare hade spelat in. Vid inspelningen den 19–20 maj sjöng Elvis hela låten i basstämma, i unison med Armond Morales, bassångare i The Imperials.
Juni 1971, RCA Studio B, Nashville
"Reach Out to Jesus" var en ny låt skriven av Ralph Carmichael, som också var ny som låtskrivare åt Elvis. Carmichael hade arbetat med bland andra Nat King Cole men ägnade sig från mitten av 1960-talet huvudsakligen åt gospelmusik. "Reach Out to Jesus" spelades in som sista låt under det första inspelningsdygnet den 8–9 juni.
Det är en långsam ballad i tretakt som inleds med Elvis och The Imperials som sjunger tillsammans i ett noggrant utformat arrangemang. Stundvis sjunger Elvis med låg och spröd stämma, innan låten byggs upp till ett klimax där han använder hela sin röststyrka.
Dallas Frazier, som skrev "He is My Everything".
"He is My Everything" skrevs av Dallas Frazier. Den skrevs ursprungligen som "There Goes My Everything", som Elvis redan hade spelat in den 8 juni 1970 och gett ut på albumet Elvis Country (1971); den utkom även på singel. Runt 1968–1969 skrev Frazier en ny, kristen text till samma melodi, vilket förvandlade låten till en gospellåt med titeln "He Is My Everything". Denna version spelades in av Elvis under junisessionens andra inspelningsdygn, den 9–10 juni 1971. Elvis version var en popballad med ett fylligt arrangemang som förstärkte låtens känslomässiga uttryck.
"There Is No God But God" skrevs och spelades ursprungligen in av Bill Kenny, tidigare sångare i The Ink Spots. Direkt efter att Elvis under det andra inspelningsdygnet spelat in "He Is My Everything", spelade han in "There Is No God But God", och inspelningen slutfördes på fem tagningar. Arrangemanget var enkelt och traditionellt, utan framträdande arrangemangsmässiga utsmyckningar.
"I, John" var en traditionell gospelsång eller spiritual, krediterad William Johnson, George McFadden och Theodore Brooks, alla medlemmar i gospelkvartetten The Jubilee Four, för arrangemanget. Som ett led i att färdigställa albumet tog Elvis sig an två sånger han kände väl: "I, John" och "Bosom of Abraham". Dessa var låtar som han ofta sjöng i mer informella sammanhang med vänner och familj, och som han hade framfört många gånger tidigare. I dokumentärfilmen Elvis on Tour från 1972 framförs tre låtar från albumet i form av jamsessioner med J. D. Sumner and The Stamps och andra vänner – utöver tidigare nämnda "Lead Me, Guide Me" även dessa två. "I, John" bygger nästan uteslutande på harmonistämmor av Elvis och The Imperials, med minimal instrumentering. Elvis framstår som helt engagerad i sitt framförande.
"Bosom of Abraham" är också en traditionell afroamerikansk spiritual och, likt "I, John", krediterad Johnson, McFadden och Brooks. Låten spelades in direkt efter "I, John" under det andra inspelningspasset den 9–10 juni, och bidrog därmed till att färdigställa albumet. Texten är enklare uppbyggd än i "I, John" och innehåller färre teologiska motiv, men rytmen är i princip densamma. Även här präglas Elvis framförande av ett tydligt engagemang, med stämsång tillsammans med The Imperials och endast minimalt instrumentalt ackompanjemang. Tillsammans med "He Touched Me" gavs "Bosom of Abraham" ut som singel.
Utgivning och kommersiella framgångar
Albumets placeringar
"He Touched Me" gavs ut i april 1972 och debuterade den 22 april på plats 122 på den amerikanska Billboard 200-listan. Den 13 maj 1972, efter fyra veckor på listan, nådde albumet plats 79. Detta var dess högsta placering under de tio veckor det låg kvar på listan. På Billboards countrylista nådde albumet plats 32.
På Cashbox noterades albumet också första gången den 22 april 1972, på plats 104 på tidningens bästsäljarlista, som då omfattade 150 album. Efter fem veckor på listan, den 20 maj 1972, nådde det plats 68, vilket var dess högsta placering under de nio veckor det låg kvar på listan. I Storbritannien nådde albumet plats 38 på UK Albums Chart den 19 augusti 1972 och låg kvar på listan i tre veckor.
Singelplaceringar
Den 29 februari 1972, en månad innan albumet utkom, släpptes singeln "He Touched Me" och "Bosom of Abraham" i anslutning till påsken. Singeln tog sig inte in på Billboard Hot 100 och sålde inledningsvis i drygt 50000 exemplar i USA.
Försäljning
Albumet sålde inledningsvis mindre än 200000 exemplar i USA. Men i likhet med sin föregångare How Great Thou Art från 1967, tilldelades det en Grammy och fortsatte att sälja stadigt över tid. I mars 1992 certifierades det guld av Recording Industry Association of America (RIAA) för en försäljning motsvarande en halv miljon exemplar, och i juli 1999 platina för en försäljning motsvarande en miljon exemplar.
Senare utgåvor av albumet
Albumet He Touched Me gavs ursprungligen ut på LP i april 1972. I mars 1992 utkom det för första gången på CD med samma låtlista som originalutgåvan.
År 2011 utkom en ytterligare utökad version på två CD:ar på samlaretiketten FTD. Den innehåller originalalbumet samt ett antal bonusspår från 1971 års Nashville-sessioner, huvudsakligen i form av alternativa tagningar.
Albumets låtar har även getts ut på ett antal samlingsalbum med gospelinspelningar, främst tillsammans med material från His Hand in Mine och How Great Thou Art. På The Definitive Gospel Album (juni 1987), utgiven på CD och dubbel-LP, ingår sju spår från He Touched Me. På Amazing Grace – His Greatest Sacred Performances (2 CD, juli 1994) ingår samtliga låtar från albumet, dock med "I, John", "Bosom of Abraham" och "Lead Me, Guide Me" i alternativa inspelningar från den 31 mars 1972.
The Elvis Presley Collection – Gospel (2 CD, september 1998) innehåller fem spår från albumet, medan Take My Hand – Elvis Presley Gospel Favourites (CD, november 1999) inkluderar tre. På Peace in the Valley – The Complete Gospel Recordings (3 CD, september 2000) återfinns samtliga tolv låtar från albumet, och i Ultimate Gospel från 2004 ingår sex av dem.
Samlingsboxen I Believe – The Gospel Masters (4 CD, mars 2009) inkluderar hela albumet. Fyra låtar ingår även på An Evening Prayer (CD, januari 2010) och sex på Where No One Stands Alone (CD, augusti 2018).
He Touched Me mottogs överlag positivt av kritikerna när det utkom. Billboard Magazine trodde att albumet skulle bli ännu en försäljningsframgång, och lyfte särskilt fram titelspåret samt "I've Got Confidence", "Amazing Grace" och "Bosom of Abraham". Cashbox Magazine ansåg att när Elvis "riktar sin energi mot andlig musik blir resultatet verkligen inspirerande". De lyfte också fram spåren på singeln – "He Touched Me" och "Bosom of Abraham" – samt därutöver "Amazing Grace", "I, John" och "An Evening Prayer".
Musikkritikern Dave Marsh, som beskrev Elvis sånginsatser som sublima och innerliga.
Senare kritiker har ofta berömt albumet. Musikkritikern Dave Marsh beskrev i The New Rolling Stone Record Guide Elvis sånginsatser på gospelalbumen som både sublima och innerliga, och han menade att de som tvivlar på hans religiösa övertygelse knappast kan ha hört dessa album. Den brittiske författaren och musikskribenten Paul Simpson ansåg att Elvis tredje gospelalbum är det mest förbisedda av kritikerna. Han menade att Elvis är i utmärkt form rent sångmässigt och att höjdpunkterna är titelspåret, samt "Lead Me, Guide Me" och "Reach Out to Jesus".
Musikjournalisten och rockkritikern David McGee, verksam på Rolling Stone, ansåg att albumet, "från första till tolfte och sista spåret … är ett mästerverk, med starka låtar och kraftfulla framföranden av Elvis Presley och The Imperials Quartet." Han menade att "det märks hur djupt engagerade alla sångarna är i materialet" och att "Elvis version av 'An Evening Prayer' kan mäta sig med Mahalia Jacksons".
I Allmusic skrev den amerikanske musikjournalisten John Bush att He Touched Me skiljer sig tydligt från Elvis två tidigare album. Han menade att det saknar den mer traditionellt sakrala känslan som präglade dessa båda och i stället innehåller ett mer samtida urval av låtar samtidigt som Elvis understöddes av en annan musikeruppsättning.
Uppgifterna, hämtade från Keith Flynn och Ernst Jørgensen, avser inspelningar gjorda i RCA:s studio B i Nashville, Tennessee, den 15 mars, den 17–20 maj och den 8–10 juni 1971.
Joe Esposito – gitarr på alla låtar utom "Amazing Grace".
Norbert Putnam – bas på alla låtar.
Jerry Carrigan – trummor och slagverk på alla låtar utom "Seeing Is Believing" och "A Thing Called Love".
Kenneth Buttrey – trummor på alla låtar utom "Amazing Grace".
David Briggs – piano under inspelningarna av alla låtar utom "Reach Out to Jesus".
Joe Moscheo (från The Imperials) – piano på "Reach Out to Jesus" och under inspelningarna av "Seeing Is Believing", "A Thing Called Love", "He Touched Me", "I've Got Confidence" och "An Evening Prayer".
Charlie McCoy – orgel under inspelningarna av alla låtar utom "Amazing Grace"; pålägg vibrafon på "Amazing Grace".
Bakgrundssång
The Imperials (Jimmie Murray, Terry Blackwood, Greg Gordon, Joe Moscheo, Armond Morales) – bakgrundssång på alla låtar utom "Amazing Grace"; utan Morales på "Lead Me, Guide Me", "He Touched Me", "I've Got Confidence" och "An Evening Prayer".
The Nashville Edition (Dolores Edgin, June Page, Hurshel Wiginton, Joe Babcock) – bakgrundssång på "Amazing Grace"; June Page även på "He Is My Everything", "There Is No God But God", "I, John" och "Bosom of Abraham"; Dolores Edgin på "I, John".
Mary Holladay, Ginger Holladay, Millie Kirkham – bakgrundssång på "Amazing Grace", "Lead Me, Guide Me", "He Touched Me", "I've Got Confidence", "An Evening Prayer", "Seeing Is Believing" och "A Thing Called Love"; Millie Kirkham även på "He Is My Everything", "There Is No God But God", "I, John" och "Bosom of Abraham".
Carol "Sonja" Montgomery – bakgrundssång på "Reach Out to Jesus", "He Is My Everything", "There Is No God But God", "I, John" och "Bosom of Abraham".
Inspelningsansvariga
Felton Jarvis – producent vid samtliga inspelningar.
Al Pachucki – ljudtekniker vid samtliga inspelningar.
Veckolistor
Veckolistor med topplaceringar för He Touched Me (1972)
12Elvis Presley nominerades för många Grammyer, men vann bara tre och alla inom samma kategori, Best Sacred Performance eller, som det senare bytte namn till, Best Inspirational Performance. De tre vinsterna var för nomineringar gjorda 1967 av albumet How Great Thou Art 1972 av albumet He Touched Me och 1974 av liveversionen av "How Great Thou Art" från albumet Elvis Recorded Live on Stage in Memphis.
↑Den andra och samtidigt första kompletta tagningen av "Amazing Grace", i ett friare, mer dynamiskt arrangemang och med mer bluesinslag, via både Elvis sång och David Briggs pianospel, gavs ut 1995 på samlingsboxenWalk a Mile in My Shoes: The Essential '70s Masters.
Citat på engelska
↑"when he directs his energies into inspirational music, it is truly inspirational."
↑"From its first cut to its twelfth and last cut, 1971's He Touched Me is a wonder, featuring great songs and powerful performances by Elvis and the Imperials Quartet."
↑"you can sense the depth of all the singers' commitment to the material. Elvis' version of “An Evening Prayer" rivals that of Mahalia Jackson".
Brown, Shane(2017)(på engelska).Reconsider Baby: Elvis Presley: A Listener's Guide(2 ed. Revised and Expanded). CreateSpace Independent Publishing Platform. ISBN 978-1976053016
Krueger, Stephan,”Elvis Presley – He Touched Me: CD 2008, FTD: 2xCD 2011”,Elvis on CD,läst 16 december 2023
Larkin, Colin, red(2006).”Presley, Elvis”(på engelska).The Encyclopedia of Popular Music. "6"(4. ed.). New York: Oxford University Press. sid.626–632. Libris10234329. ISBN 0195313739
Leigh, Spencer(2017)(på engelska).Elvis Presley: Caught in a Trap. Aswarby, Sleaford, United Kingdom: McNidder & Grace. Libris21550741. ISBN 978-0857161659
.jpg)
