Almost in Love

Camden-etiketten

I december 1969 upprättades ett kontrakt mellan Elvis manager, överste Tom Parker, och den ansvarige på skivbolaget RCA om att fyra plus eventuellt ytterligare två album av Elvis skulle ges ut på RCA:s budgetmärke Camden. Efter att kontraktet förlängts kom sammanlagt 10 Camden-skivor med Elvislåtar att ges ut (se Camden-utgivningarna). Redan innan kontraktet undertecknades hade Elvis Sings Flaming Star (mars 1969) utkommit som det första albumet på Camden-etiketten. Därefter följde Let's Be Friends (april 1970), en nyutgåva av Elvis' Christmas Album (augusti 1970) och, som fjärde album i november 1970, Almost In Love. Med tanke på Elvis Presleys stora framgångar vid denna tid, när han åter hade börjat skapa musik som rönte stort intresse, kunde man tänka sig att hans manager Tom Parker skulle ha motsatt sig denna typ av skivutgivning. Den riskerade att mätta marknaden, något Parker under Elvis karriär normalt hade undvikit. Men enligt villkoren i avtalet med RCA inbringade dessa budgetalbum som gavs ut utöver de årligen avtalade albumen, extra pengar utanför kontraktsvillkoren till såväl Elvis som Parker.

Double Trouble (1967)

"Long Legged Girl (With the Short Dress On)", skriven av John Leslie McFarland och Winfield Scott, var albumets äldsta låt. Den spelades in i juni 1966 för filmen Double Trouble, och hade tidigare givits ut både som singel, tillsammans med "That's Someone You Never Forget", och på soundtrackalbumet Double Trouble.

Stay Away, Joe (1968) och tillhörande studiosession

"Stay Away, Joe" var filmen Stay Away, Joes titelspår. Den spelades in med övriga låtar till filmen den 1 oktober 1967 och ingen av de inspelade låtarna avsågs tillräckligt slagkraftig för att ges ut på singel. Därför ordnades en inspelning i efterhand för att spela in en singel från filmen, och det blev låten "Stay Away". Trots att "Stay Away, Joe" redan hade givits ut på Camden-albumet Let's Be Friends togs den med i en alternativ version också på Almost in Love, sannolikt av misstag, och vid nästa albumutgåva ersattes den av "Stay Away". Medan singelversionen av "Stay Away, Joe" var tagning två av de två inspelningar som gjordes för skivutgivning – sammanfogad med ett separat instrumentalt intro och försedd med ett nytt sångspår pålagt av Elvis samma dag – var versionen på Almost in Love tagning 17 av filmversionen och densamma som också användes i filmen.

"Stay Away" spelades in i RCA:s studio B i Nashville, Tennessee, under en kombinerad soundtrack- och studiosession den 15–16 januari 1968. Inget soundtrack skulle släppas från filmen Stay Away, Joe. Men för att marknadsföra den ansågs det ändå behövas en låt som kunde spelas över förtexterna och ges ut på singel. Denna studiosession tillkom för att spela in två nya spår till Stay Away, Joe samt ytterligare material för skivbolaget RCA. Elvis hade tidigare uttryckt önskemål om att spela in den engelska folkvisan "Greensleeves", och för att kringgå upphovsrätten gav Freddy Bienstock på musikförlaget Hill & Range Sid Tepper och Roy C. Bennett i uppdrag att skriva en ny text till "Greensleeves". Denna nya låt med titeln "Evergreen" var planerad att spelas in under den så kallade "Guitar Man"-sessionen fyra månader tidigare i september 1967, vilket dock inte skedde. När nya låtar behövdes till inspelningarna i januari vände sig Freddy Bienstock på nytt till Tepper och Bennett och gav dem i uppdrag att skriva ännu en ny text till "Greensleeves" – som han visste att Elvis tyckte om – en text som passade bättre i filmen. Det blev "Stay Away".

Elvis Presley i RCA Studio B den 10 september 1967, fyra månader innan han spelade in "Stay Away" och "U.S. Male".

Inspelningen av "Stay Away" tog sin början på kvällen den 16 januari efter att "Goin' Home", den andra låten med filmen i åtanke, hade spelats in under föregående dygn. Låten prövades först i ett lägre tempo, som dock inte fungerade. Man valde då ett mer upptempoarrangemang som gav den en mer countryfärgad prägel, även om den egentligen inte gick snabbare. Grundpulsen i låten var oförändrad och Elvis sjöng fortsatt i samma tempo och med styrka i refrängen, men kompets rytmiska utformning gav låten en tydlig dubbeltempokänsla.

Tom Parker uppfyllde sitt löfte till filmbolaget MGM om att stödja filmens lansering, och "Stay Away" släpptes därför i februari 1968 på singel som B-sida till "U.S. Male". Den nådde plats 67 på Billboard Hot 100 i USA.

"U.S. Male", av Jerry Reed, spelades in som nästa och sista låt under sessionen, på morgonen den 17 januari 1968. På inspelningarna medverkade den vanliga gruppen av Nashville-musiker, däribland gitarristen Scotty Moore, trummisen D. J. Fontana och sånggruppen The Jordanaires, vilka alla varit med Elvis Presley från tidigt i hans karriär. Detta blev sista gången som de deltog i en studioinspelning med honom. Singeln som följde blev också den sista ordinarie Elvis-singeln där någon av dem medverkade. Dessutom var Jerry Reed ännu en gång med på gitarr. Han hade spelat en framträdande roll i inspelningen av Chuck Berrys "Too Much Monkey Business" föregående dag. När vid denna tid soundtrackinspelningarna var klara och Elvis inte tyckte att det fanns något mer bra nytt material att spela in, föreslog gitarristen Chip Young att man skulle spela in Jerry Reeds "U.S. Male".

"U.S. Male" är en aggressiv rock'n'roll-låt med funkig attityd. Jerry Reeds särpräglade gitarrspel är utmärkande på samma sätt som tidigare på hans "Guitar Man". Den var det enda rimliga valet för nästa singel, och den utkom med "Stay Away" som B-sida den 27 februari 1968. "U.S. Male" fick nästan all uppmärksamhet, och nådde plats 28 på singellistan i USA. Det var Elvis tredje starka rock'n'roll-singel i rad och de positiva förändringarna började uppmärksammas. Det blev hans första topp 30-hit sedan 1966 års "Frankie and Johnny", med en försäljning som var den bästa sedan 1965 års "I'm Yours".

Live A Little, Love A Little (1968)

"Edge of Reality", av Bill Giant, Bernie Baum och Florence Kaye, spelades in som den andra låten efter "Wonderful World" i Western Recorders Studio 1 i Hollywood, Kalifornien, den 7 mars 1968 för filmen Live a Little, Love a Little. Billy Strange var arrangör och producent för inspelningarna, och han tog inte bara med sig en ny grupp musiker till studion utan ordnade också med en orkester med bleckblås och stråkar. Balladen förekommer i en drömlik sekvens i filmen, och inspelningen var, genom sin omfattande orkestrala produktion typisk för 1960-talets Los Angeles, ett uttryck som av olika skribenter beskrivits som delvis hotfullt, funkigt samt lätt psykedeliskt och drömskt. Den täta orkestreringen innebar att även Elvis sånginsats behövde bli starkare och kraftfullare.

"Edge of Reality" gavs ut på singel som B-sida till "If I Can Dream" den 29 oktober 1968. Medan "If I Can Dream" nådde plats 12 på Billboard Hot 100 i USA, tog sig "Edge of Reality" inte in på listan. I Australien var det dock "Edge of Reality" som placerade sig högst, med en andraplats.

"A Little Less Conversation", skriven av Mac Davis och arrangerad av Billy Strange, som därför också krediterades som medlåtskrivare, spelades in den 7 mars 1968 som nästa nummer efter "Edge of Reality". Davis hade ursprungligen skrivit låten med Aretha Franklin i åtanke. När han tillfrågades om han hade något som kunde passa i Elvis kommande film skickade han låten, men fick på uppmaning av Parker och ansvariga på filmbolaget skriva om delar av texten för att anpassa den till filmens handling. Den ursprungliga texten handlade om att förmå en försumlig partner att visa lite respekt, medan den omarbetade versionen fick en lättsammare, flirtig ton om mindre prat och mer handling.

"A Little Less Conversation" är en blandning av funk och rock'n'roll med en samtida text och ett tidsenligt arrangemang, där Chuck Berghofers drivande basgång och Hal Blaines trummor är framträdande. Låten har utkommit i flera versioner. Den 3 september 1968 gavs tagning 16 ut på singel tillsammans med "Almost in Love" och nådde plats 69 på Billboard Hot 100 i USA. På albumet Almost in Love användes en annan version, tagning 10.

Ytterligare en inspelning påträffades på en acetatskiva och antogs först ha gjorts för 68 Comeback Special i juni 1968. När banden från filmsessionen den 7 mars senare återfanns stod det dock klart att acetaten i själva verket innehöll tagning 2 från denna session. Tagning 16 med Elvis sång avlägsnad hade visserligen sänts till produktionen av TV-specialen, men verkar aldrig ha använts.

Tagning 2 kom i stället senare att remixas av den nederländske diskjockeyn Tom Holkenborg, känd som Junkie XL. Denna version gavs ut 2002 och toppade listorna i 26 länder, dock inte i USA. I Storbritannien låg den etta i fyra veckor och blev Elvis 18:e listetta där, 25 år efter hans död. I denna tagning 2 sjunger Elvis i en lägre tonart, men höjer sig en oktav i sticket mot slutet.

"Almost in Love" blev den sista inspelade låten till Live a Little, Love a Little, med musiken inspelad den 7 mars och Elvis sångpålägg gjorda den 11 mars 1968. Det var en låt från 1966 av den brasilianske gitarristen och kompositören Luíz Bonfá under namnet "Moonlight in Rio", som hade fått en engelsk text av Randy Starr. Musiken spelades in i såväl en lägre som en högre tonart, och Elvis sjöng på båda. I september 1968 släpptes versionen av "Almost in Love" inspelad i den lägre tonarten på singel tillsammans med "A Little Less Conversation" och nådde plats 95 på singellistan i USA. Samma inspelning kom också med som öppnings- och titelspår på albumet Almost in Love, men med avkortad inledning utan inräkningen.

Eftersom melodin till "Almost in Love" komponerades av en av bossa nova-genrens centrala upphovsmän, Luiz Bonfá, har låten tydliga bossa nova-influenser. Den är inspelad i medeltempo i ett arrangemang med bland annat stråkar, tromboner och vibrafon. Helhetsintrycket är lågmält och lättlyssnat, med en mjuk nattklubbstappning snarare än bossa novans mer jazzorienterade uttryck.

Charro! (1969)

"Charro" var tillsammans med "Let's Forget About the Stars" de enda två låtar som spelades in för västernfilmen Charro!, vid en session tillkommen som ett sista minuten-tillägg efter att filminspelningen redan hade avslutats. Av de båda kom bara titellåten "Charro" att användas i filmen, och då endast över förtexterna. Den spelades in i Samuel Goldwyn Studio i Hollywood, med inspelning av musiken gjord den 15 oktober 1968. Elvis sångpålägg gjordes den 25 november, varefter kompmusikerna korrigerade sina inspelningar och pålägg gjordes av en full orkester de följande dagarna.

"Charro" är ett västerninspirerat nummer skrivet för filmen av Mac Davis (med bistånd av Billy Strange), med stilistiska drag som påminner om samtidens spaghettivästernmusik. Arrangemanget är kraftigt orkestrerat, och Elvis sång tillför dramatik till låten.

The Trouble with Girls (1969)

"Clean Up Your Own Backyard", av Mac Davis och Billy Strange, spelades in den 23 oktober 1968 för filmen The Trouble with Girls (and How to Get Into It). Den gavs i juni 1969 ut på singel tillsammans med "The Fair's Moving On" och nådde plats 35 på Billboards singellista i USA.

American Sound Studio och Change of Habit (1969)

"My Little Friend" är den ena av två låtar på albumet som spelades in under sessionerna i American Sound Studio i januari och februari 1969. (För information om tillkomsten, se bakgrund.) Den hade inte tidigare utkommit på ett album, däremot på singel, som B-sida till den 16-placerade "Kentucky Rain", utan att placera sig på singellistan i USA.

Det var Elvis vän, Lamar Fike vid musikförlaget Hill & Range, som hade ordnat fram låten från en av sina nya låtskrivare, Shirl Milete. Musiken till låten spelades in den 16 januari 1969 och Elvis lade på sin sång den 21 januari, medan blås, stråk- och bakgrundssångpålägg gjordes den 18–20 mars. Det är en countrylåt med en finstämd melodi som framförs i en avslappnad stil. Texten handlar om en mans minnen av sin första kärlek.

"Rubberneckin'" skrevs av Ben Weisman men krediterades Dory Jones och Bunny Warren, där det senare namnet avsåg hans hustru, som också hjälpte till något i processen. Elvis spelade in även den på American Sound – i detta fall tidigt på morgonen den 21 januari 1969. Fem dagar senare lades bakgrundssång till.

Vid något skede under denna period beslöts att låta "Rubberneckin'" ingå i en scen i Elvis sista spelfilm, Change of Habit, som han spelade in under mars och april. Den skulle därmed läggas till de tre låtar som spelades in för filmen den 5–6 mars – "Change of Habit", "Let Us Pray" och "Have a Happy" (dessutom spelades den outnyttjade "Let's Be Friends" in). Studioarrangörerna Mike Leech och Glen Spreen på American Sound fick i uppdrag att lägga på blås från Memphis Horns för att färdigställa "Rubberneckin'" för filmen, och ytterligare bakgrundssång lades på den 6 maj, efter att filminspelningarna avslutats.

"Rubberneckin'" är en rock'n'roll-låt med inslag av såväl funk som soul. Låten framförs med ett driv som förstärks av de kvinnliga bakgrundssångarna, det intensiva gitarrspelet, det drivande kompet av bas, tamburin och handklapp samt Memphis Horns blås. Låten gavs i november 1969 också ut på singel som B-sida till den i USA topp-tio-placerade "Don't Cry Daddy", men tog sig själv inte in på listan. Variety beskrev den som "ett kraftfullt rytmnummer som artisten framför med stor skicklighet". I likhet med "A Little Less Conversation" fick också "Rubberneckin'" ett andra liv när den brittiske producenten och diskjockeyn Paul Oakenfold år 2003 gjorde en remix av den. Den nådde 94:e plats i USA och nådde topp-tio-placeringar i flera länder, däribland en femteplats på UK Singles Chart i Storbritannien.

Albumets placeringar

Albumet gick in på albumlistan Billboard Top LP:s i USA den 21 november 1970. Efter fyra veckor på listan nådde det den 12 december plats 65, vilket blev dess högsta placering under de totalt 18 veckor som albumet låg kvar på listan. Att albumet inte nådde en högre placering förklaras av att det var ett budgetalbum med ett försäljningspris på ungefär hälften av det för en ordinarie LP, samtidigt som albumlistorna vid denna tid baserades på omsättning i dollar snarare än på antalet sålda exemplar.

På Cash Box noterades albumet första gången den 7 november 1970 på plats 82 på tidningens bästsäljarlista, som vid tiden omfattade 100 album. Efter sju veckor på listan nådde det den 19 december 1970 plats 65, vilket blev dess högsta placering under de totalt tio veckor som albumet fanns med på listan. I Storbritannien nådde albumet plats 38 på UK Albums Chart den 2 oktober 1971 och stannade kvar på listan i två veckor.

Försäljning

I USA sålde albumet omkring 400 000 exemplar under sin första aktiva period på försäljningslistorna. Den 6 januari 2004 certifierades det samtidigt både guld och platina av Recording Industry Association of America (RIAA), motsvarande en försäljning av en miljon exemplar.

Senare utgåvor av albumet och albumomslag

Albumet Almost in Love (CAS 2440) utkom i oktober 1970. I likhet med samtliga Elvis Presley-album som gavs ut på budgetetiketten RCA Camden har albumet en kort speltid – kortare än vad som vid denna tid var normalt för ett fullprisalbum. År 1973 utkom det i en nyutgåva där "Stay Away, Joe" hade ersatts av "Stay Away".

Liksom flertalet Elvisskivor från denna period pryddes omslaget till Almost in Love av ett fotografi av Elvis taget under ett konsertframträdande. Detta kom att bli ett återkommande tema på de efterföljande Camdenutgåvorna. År 1975 återutgavs samtliga tio Camdenalbum av Pickwick Records efter en överenskommelse med RCA. I samband med detta ändrades omslaget till Almost in Love något genom att den ursprungliga bilden beskars och placerades mot en vit bakgrund med inslag av blått. Albumet gavs också ut i Storbritannien av RCA International Camden (INTS 1206) med ett helt annat omslag i rött och blått samt med en annan bild av Elvis.

Albumet återutgavs på CD 1996 och på nytt 2006, och båda dessa utgåvor innehöll "Stay Away" i stället för "Stay Away, Joe". Albumet blev aldrig föremål för någon utvidgad CD-utgåva, eftersom det rör sig om ett samlingsalbum och materialet i stället återutgavs i andra, mer tematiskt sammanhållna samlingar.

Almost in Love, LP, 1970

Almost in Love, LP 1973, CD 1996 & 2006