Epitermal malm

Epitermal malm är malm, ofta av guld och silver, som bildats nära jordens yta, vanligtvis på djup ej större än 1–1,5 kilometer, ofta i samband med geotermal och vulkanisk aktivitet. Epitermal malm är en av världens viktigaste källor till guld och utgör ungefär 6 procent av allt industriellt utvunnet guld. Epitermalt malm bildas genom att guld eller silver fäller ut från vatten, av mestadels magmatisk ursprung, vid temperaturer i spannet 100–300 °C.

Undertyper av epitermalt guld definieras efter graden av sulfidering i hög, mellan och låg sulfidering. Med sulfidering syftas det till fugaciteten av svavel i systemet där guldet avsattes. Epitermalt guld förekommer ofta tillsammans med förhöjda halter av arsenik, tenn, kvicksilver, selen, tellur och tallium. Även volfram kan förekomma i förhöjda halter även om det inte är lika vanligt som de förstnämnda elementen. Något mindre vanligt men fortfarande typisk är förekomsten av förhöjda halter av bly, zink, koppar och molybden bland epitermalt guld.

Epitermalt malm kan förekomma i form av spridda malmådror, stockverk, spridda korn eller som ersättningsmineralisering. Associerade gångartsmineral är ofta finkorninga och sekundära, det vill säga de har ersatt tidigare mineral som bildades när guldet fällde ut, t.ex. opal, kalcedon och olika former av kiseloxid.

Studier från Filippinerna visar att mineraliseringar av epitermal guld kan ske samtidigt som porfyrmalm bildas och detta kan ske under perioder så långa som 300 000 år med en topp av bildningsaktivitet som varar runt 100 000 år. I jämförelse med porfyrmalmer så har epitermala guldområden tio till hundra gånger högre malmhalter men ofta tio till hundra gånger lägre total mängd guld.

Trender i tid och rum

Pascua Lamas projektarea runt 2010. Pascua Lama är en gruvprojekt i epitermalt guld vid Anderna längs gränsen mellan Chile och Argentina.
Dagbrott i Marthagruvan i Nya Zeeland där epitermalt guld utvinns.

Denna typ av malm är vanligt i konvergenta plattgränser så som Anderna, Nordamerikanska Kordiljären samt stora öarna i Ost- och Sydostasien. Yanacocha i Peru, världens tredje mest produktiva guldgruva år 2009, utvinner guld från epitermala guldmalmer. I Europa är förekomster av epitermalt guld koncentrerade i Karpaterna. I magmatiska bågar tenderar epitermala guldfyndigheter att utgöra trender som är sneda i förhållande med bågen.

Mer än hälften av alla kända epitermala guldfyndigheter bildades de senaste 15 miljoner åren, vilket är relativt nyligt i geologiska sammanhang. Som förklaring kan det nämnas att enligt en uppskattning har 83 % av epitermalt guld som bildats under Fanerozoikum (senaste 541 miljoner år) försvunnit genom erosion.

Gruvdrift och vetenskapliga studier

Bearbetning av fyndigheter av epitermalt guld går långt tillbaka, till exempel bedrev antikens greker och romare gruvdrift i epitermala mineraliseringar i det som idag är norra Grekland och Rumänien.

Storskalig gruvdrift av epitermalt guld kom igång under de sista årtiondena av 1800-talet när anrikningstekniken flotation infördes. Begreppet i sig myntades Waldemar Lindgren på 1920-talet i ett försök att systematisera hydrotermala mineraliseringar på ett liknande sätt så som det hade gjorts för metamorfa bergarter. Studien av epitermalt guld tog fart under 1970-talet under den våg av prospektering som följde när marknaden för guld och silver avreglerades i viktiga västländer. Detta möjliggjorde storskalig gruvdrift av epitermalt guld som tidigare hade haft för låg malmhalt för att vara lönsamt.

Studierna av epitermalt guld under 1970- och 1980-talet ledde till en utökad kartläggning av hur kemi, temperatur och djup präglar dessa mineraliseringar. Under 1990- och 2000-talet tillkom även flera akademiska översikter över det epitermala guldets geologi.

Fotnoter

  1. ↑ Andra menar att begreppet bör omfatta mineraliseringar i de övre 5 eller 10 km av jordskorpan.
  2. ↑ I jämförelse så har orogen malm stått för tre fjärdedelar av allt utvunnet guld genom mänsklighetens historia.
  3. ↑ Spannen 50–350 °C och 150–300 °C nämns också i literaturen.
  4. ↑ Disseminerat.
  5. ↑ Nixonchocken när USA avskaffade guldmyntfoten 1971 har citerats som starten på ökade guldpriser. I Chile utfärdades 1974 Decreto Ley 600 som gav förmånliga vilkor för extern investering i prospektering och gruvdrift.

Referenser

  1. 1 2 3 4 5 Henley, R.W. (1991). ”Epithermal gold deposits in volcanic terranes”. i Foster, R.P. (på engelska). Gold Metallogeny and Exploration. Blackie. doi:0.10071978-1-4613-0497-5. ISBN 978-1-4612-7837-5. https://link.springer.com/content/pdf/10.1007/978-1-4613-0497-5_5?pdf=chapter%20toc
  2. 1 2 Cooke, David R.; Simmons, Stuart F. (2000). ”Characteristics and Genesis of Epithermal Gold Deposits”. i Hagemann, Steffen G. och Brown, Philip E. (på engelska). Gold in 2000. Reviews in Economic Geology
  3. 1 2 3 4 5 6 David A. John, Peter G. Vikre, Edward A. du Bray, Richard J. Blakely, David L. Fey, Barnaby W. Rockwell, Jeffrey L. Mauk, Eric D. Anderson, and Frederick T. Graybeal (2010). ”Descriptive Models for Epithermal Gold-Silver Deposits” (på engelska). Mineral Deposit Models for Resource Assessment. Scientific Investigations Report. USGS. sid. 1-2
  4. ↑ Singer, D.A. (1995). "World class base and precious metal deposits; a quantitative analysis". Economic Geology, 90 (1): sid. 88–104.
  5. ↑ G. Phillips (2013), ”Australian and global setting for gold in 2013” (på engelska), AusIMM Bulletin World Gold 2013, https://findanexpert.unimelb.edu.au/scholarlywork/962946-australian-and-global-setting-for-gold-in-2013, läst 10 februari 2021
  6. 1 2 3 4 5 6 Mauk, Jeffrey L. (2010). ”Chapter D. History of Epithermal Gold-Silver Deposits” (på engelska). Mineral Deposit Models for Resource Assessment. Scientific Investigations Report. USGS. sid. 15
  7. 1 2 John, David A.; Vikre, Peter G. (2010). ”Chapter B. Definition and Classification of Epithermal Gold-Silver Deposits” (på engelska). Mineral Deposit Models for Resource Assessment. Scientific Investigations Report. USGS. sid. 7-11
  8. ↑ Hedenquist, Jeffrey W.; Arribas, Antonio (1998). ”Evolution of an Intrusion-Centered Hydrothermal System: Far Southeast-Lepanto Porphyry and Epithermal Cu-Au Deposits, Philippines” (på engelska). Economic Geology 93 (4): sid. 373-404.
  9. 1 2 John, David A. (2010). ”Chapter A. Introduction” (på engelska). Mineral Deposit Models for Resource Assessment. Scientific Investigations Report. USGS. sid. 3-6
  10. 1 2 3 ”Tema Guld”. Mineralmarknaden. Sveriges geologiska undersökning. 2009. sid. 34–97
  11. ↑ Sillitoe, R.H., (2008). "Major gold deposits and belts of the North and South American Cordillera—Distribution, tectonomagmatic settings, and metallogenic considerations". Economic Geology 103: sid. 663–687.
  12. 1 2 Kesler, Stephen E.; Wilkinson, Bruce H. (2009). ”Resources of Gold in Phanerozoic Epithermal Deposits” (på engelska). Economic Geology 104 (5): sid. 623–633. doi:10.2113/gsecongeo.104.5.623. https://archive.org/details/sim_economic-geology-bulletin-society-of-economic-geologists_2009-08_104_5/page/623.
  13. ↑ John, David A.; Mauk, Jeffrey L. (2010). ”Chapter E. Regional Environment” (på engelska). Mineral Deposit Models for Resource Assessment. Scientific Investigations Report. USGS. sid. 17-41
  14. ↑ Ortiz Morales, Ximena (2020). ”Inversión extranjera y minería privada en contexto dictatorial: El Decreto Ley 600 y la desnacionalización del cobre. Chile, 1974-1977” (på spanska). Tiempo Histórico 19: sid. 141-157. https://shs.hal.science/halshs-02455762/document.