| Georges Theunis | |
| Georges Theunis, 1921. | |
| Född | 28 februari 1873 Montegnée, Belgien |
|---|---|
| Död | 4 januari 1966 (92 år) Bryssel, Belgien |
| Begravd | Bryssels begravningsplats |
| Medborgare i | Belgien |
| Sysselsättning | Politiker |
| Befattning | |
| Belgiens finansminister (1920–1921) Belgiens premiärminister (1921–1925) Belgiens finansminister (1921–1925) Adjungerad senator (1925–1926) Belgiens försvarsminister (1932) Belgiens premiärminister (1934–1935) Belgiens centralbankschef (1941–1944) | |
| Politiskt parti | |
| Konfessionella katolska partiet | |
| Utmärkelser | |
| Kommendör med stora korset av Vasaorden (1923) Storkorset av Nederländska Lejonorden (1925) Belgisk hedersminister Storkors av Afrikanska stjärnans orden Storkors av Leopoldorden Storkorset av Ekkronans orden Storkors av Kronorden Riddare med storkors av Sankt Mikaels och Sankt Georgsorden Storkors av Hederslegionen | |
| Redigera Wikidata | |
Georges Theunis, född 28 februari 1873 i Montagnée närheten av Liège, död 4 januari 1966 i Bryssel, var en belgisk politiker (katolik) och i två omgångar landets premiärminister.
Theunis var först officer och sedan industriidkare i Charleroi. Under första världskriget organiserade han belgiska arméns intendentur; de sista krigsåren och efter freden var han belgisk generalkommissarie i Storbritannien. Han deltog i fredsförhandlingarna i Versailles samt konferenserna i Spa och San Remo samt var 1919-1920 medlem av skadeståndskommissionen.
I Henri Carton de Wiarts ministär blev han finansminister 20 november 1920 och kvarstod som sådan till 14 december 1921, då han själv som premiärminister bildade en katolsk-liberal koalitionsministär. Theunis företrädde en franskvänlig politik och genomdrev Belgiens deltagande i Ruhrockupationen 1923. Språkstriden mellan flamländare och valloner om universitetet i Gent, i vilken han personligen intog en neutral ställning, tvingade honom att i juni 1923 rekonstruera kabinettet. Frågan om en tullöverenskommelse med Frankrike gjorde i mars 1924 en ytterligare rekonstruktion av ministären nödvändig. Theunis deltog i Londonkonferensen om Dawesplanen 1924 och var delegerad i Nationernas förbunds församling samma år. Parlamentsvalen våren 1925 ledde till seger för socialisterna, och ministären Theunis avgick 9 maj samma år.
Han var premiärminister i en andra omgång 20 november 1934-25 mars 1935, i en kortlivad regering som hade att hantera en pågående ekonomisk kris och som för detta använde sig av experter från bankvärlden.
|