Gizmotron, eller bara Gizmo, är en effektbox (se även effektpedal) för användning på elektriska gitarrer och elbasar, för att frambringa ett stråkliknande ljud från instrumenten. Den uppfanns 1969 och patenterades 1975 av de två engelska rockmusikerna Kevin Godley och Lol Creme, då medlemmar av gruppen 10cc. Effektenheten har även bland annat använts av Jimmy Page på delar av albumet In Through the Out Door.
Anordningen består av en dosa som appliceras på gitarrens huvud, vid strängfästena. Genom att trycka på tangenter förs en till sex roterande, eldrivna trissor av nylon mot gitarrens strängar, vilket resulterar i vibrationer som ska efterlikna dem hos en fiolstråke. Tekniken kan jämföras med den hos den analoga vevliran.
Under samma tid utvecklades Ebow-apparaten. Denna "elektriska stråke" kunde dock bara användas på en sträng i taget.
Varje trissa har 48 "kuggar", vilka motsvarar hur ett plektrum arbetar mot en gitarrsträng.
Gizmotronen uppfanns 1969 av Godley och Creme, som svar på de dåvarande studioteknikernas och musikmakarnas behov av ett förlängt ljud från en gitarrsträng.
Gizmotronen användes återkommande under tiden de Godley och Creme var medlemmar i 10cc, mellan åren 1972 och 1976. Det är också på den gruppens skivor som den först användes. Effektenheten kan höras bland annat på låtarna "Gizmo My Way", "Old Wild Men", "I'm Not in Love" och på flera spår på skivan How Dare You!.
När Godley och Creme lämnade 10cc 1976 gjorde de det delvis för att utveckla gizmotronen, och konceptalbumet Consequences blev resultatet. Albumet föddes ur ett försöka att finna ett bättre forum för duons uppfinning, och det som inleddes som en demoskiva växte till ett trippelalbum med en radioteaterpjäs till stor del intalad av komikern Peter Cook.
1979 användes instrumentet på In Through the Out Door, Led Zeppelins sista studioalbum.
Företaget Musitronics, kända för utvecklingen av effektpedaler, licensierades 1978 för att tillverka den kommersiella versionen av gizmotronen, och de lanserade den på marknaden för musikinstrument 1979. Kvaliteteten hos effektlådan var ojämn och dess resultat ofta svårt att förutse, något som bland annat Musitronics-teknikern Mike Beigle erkände.
Företaget Musitronics nådde inte de förväntade försäljningsframgångarna med effektlådan. Teknisk assistans inhämtades från instrumentmakaren Robert Moog, där man via ett elektroniskt tillägg försökte maskera den ojämna kvaliteten hos gizmotronen. Detta ledde dock inte till någon tydlig lösning, och trissorna av nylon slets snabbt ut av gitarrister som tryckte ner dem för hårt.
Själva företaget drabbades av ekonomiska svårigheter och såldes 1979 till konkurrenten ARP Instruments. Det hela slutade i ARP:s konkurs, och att entreprenören Aaron Newman drabbades av en hjärtattack. 1981 hade tillverkningen av effektlådan avslutats.
Gizmotronen har i stort sett fallit helt i glömska. När elektroniska effekter via elektroniska syntar blev mer allmänt tillgängliga under 1980-talet ansågs utvecklingen ha sprungit ifrån apparaten. Konceptet bakom gizmotronen, violinlika toner från en elektrisk gitarr, har dock överlevt; de förekommer bland annat i form av gitarrsyntar, aktiva pickuper och hexafoniska pickuper.
Senare återupptogs utvecklingen av apparaten som "Gizmotron 2.0", vidareutvecklad av Aaron Kipness 2013 och lanserad på marknaden tre år senare. Produkten var aktuell för produktion i mitten av 2010-talet, och även på 2020-talet har denna produkt saluförts av företaget Gizmotronic LLC i New Jersey i USA.