HD 97950

HD 97950
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildKölen
Rektascension11t 15m 07,346s
Deklination-61° 15′ 38,52″
Skenbar magnitud ()+9,03
Astrometri
Avståndca 25 000 lå (ca 7 600 pc)
Detaljer
Massa19 000 M☉
Radie120 bågsekunder R☉
Andra beteckningar
ALS 2275, CCDM J11151-6116AB, CD-60 3452, CPD-60 2732, GSC 08959-01959, HD 97950, HIC 54948, HIP 54948, LS 2275, MR 38, NGC 3603YC, 1RXS J111510.2-611540, TYC 8959-1959-1, UCAC2 4794917, UCAC4 144-073118, WDS J11151-6116AB, WR 43

HD 97950 är den centrala kärnan i en superstjärnhop belägen i stjärnbilden Kölen inom NGC 3603 H II-regionen (liknande R136 i Tarantelnebulosan). Den katalogiserades som en ensam stjärna, men har upplösts i en av de tätaste kända stjärnhopningarna i Vintergatan.

HST-bild av HD 97950-hopen

Endast de sexbokstävermärkta stjärnorna A–F i kärnan av hopen kallas vanligtvis komponenter i HD 97950, medan de återstående stjärnorna i hopen och det omgivande området vanligtvis numreras som medlemmar i NGC 3603. Själva hopen kallas tills vidare HD 97950-hopen såväl som den unga hopen NGC 3603 (NGC 3603YC). Det finns inga andra notervärda grupperingar av stjärnor i NGC 3603 och HD 97950-hopen kallas ofta helt enkelt för NGC 3603.

Ingående stjärnor

Kärnan i hopen, med A1/2/3 i mitten och B och C till vänster

Huvudkomponenterna betecknas A1, A2, A3, B och C, av vilka A1 och C är kända för att vara spektroskopiska dubbelstjärnor. A1a, A1b och C är alla WN6h Wolf-Rayet-stjärnor, bland de mest massiva och ljusstarka som är kända.)

Det finns flera dussin tidiga stjärnor av spektralklass O (O3 och O4) i stjärnhopen, mestadels huvudseriestjärnor. Det finns bara en handfull jättar och superjättar, blans annat en framträdande tidig B-superjätte, Sher 25 ; en mycket ljusstark O3.5-superjätte, Sher 18 och en intressant kolrik O9.7-superjätte, Sher 23.

Över 7 500 stjärnor har identifierats i stjärnhopen, varav den minst massiva är mindre än solen och den mest massiva har en massa av över 100 solmassor. Stjärnor mindre än cirka 4 solmassor har ännu inte nått huvudserien.

Generellt sett kallas endast stjärnor med bokstavsnamn för komponenter i HD 97950, fler stjärnor listas i NGC 3603.

BLW namn MDS nummer Andra namn Spektraltyp mV MV Temperatur

(K)

Luminositet

(solluminositet)

Reference
A1 30 WR 43a (HSW 1) WN6h/WN6h 11,18 −7,8 42 000/40,000 2 455 000/1 514 000
A2 31 HSW 4 O3V 12,53 −6,9 46 500 1 500 000
A3 26 HSW 5 O3III 13,09 −6,4 46 500 863 000
B 23 WR 43b (HSW 2) WN6h 11.,33 −7,9 42 000 2 884 000
C 18 WR 43c (HSW 3) WN6h 11,89 −7,3 44 000 2 239 000
D1 49 O4V 12,64 −6,3 44 000
D2 50 O5V 12,74 −6,2 41 000
D3 52 O4V 13,68 −5,2 44 000
E 19 MMM 104 O5.5III(f) 12,83 −6,1 41,000 1 038 000
F 39 MTT 6 O5V 11,86 −6,1 41 000
G 61 MTT 10 O5V 12,74 −6 41 000
  

Antalet WNh- och tidiga O-stjärnor överstiger alla kända stjärnhopar i galaxen. Quintuplet- och Arches-stjärnhoparna har vardera cirka 20 unga massiva stjärnor och kan ha massor jämförbara med HD 97950-hopen, men de innehåller inga O3- eller WN6-stjärnor alls. De rika röda superjättarhoparna som Westerlund 1 är för gamla för att innehålla sådana stjärnor, även om de kan vara ännu mer massiva. R136 i Stora magellanska molnet innehåller stjärnor som är mer massiva än någon i HD 97950, såväl som ett stort antal tidiga O-stjärnor, och stjärnhopen som helhet kan vara tio gånger så massiv.

Det har föreslagits att stjärnan WR 42e, som befinner sig 2,6 bågminuter från hopens centrum, och J1117−6120, en O6V-flyktstjärna en kvarts grad bort på andra sidan hopen, båda utkastade i en växelverkan mellan tre stjärnor. Två av stjärnorna slogs sedan samman och bildade den extremt massiva och ljusstarka WR 42e.

Massa

HD 97950-hopen har en total fotometrisk massa på 10 000–16 000 solmassor, och en dynamisk massa på 19 000 solmassor. De ingående stjärnorna har tydligen dynamiskt segregerats, med de mer massiva stjärnorna som huvudsakligen finns i hopens centrum. Hopens centrum har en densitet på 60 000  solmassor per kubikparsec, tio gånger Orionnebulosan och jämförbar med R136.

Ålder

En anpassning av huvudserien och före-huvudserien ger en ålder för stjärnhopen på 1 miljon år eller mindre. Det finns ingen tydlig avvikelse från huvudserien, även om de mest massiva stjärnorna bäst modelleras med en ålder på 2,5 miljoner år, men är kompatibla med en ålder runt en miljon år. Ett litet antal stjärnor, till exempel Sher 25, visar tydligen mycket högre ålder och det har föreslagits att det antingen pågår stjärnbildning eller ett tidigare utbrott av stjärnbildning. Andra studier har uppskattat åldrar upp till 2 miljoner år, men förekomsten av de mest massiva och ljusstarka stjärnorna ger en hård övre gräns på 2,5 miljoner år för den möjliga åldern.

Detta är en av de yngsta stjärnhoparna i galaxen. Båghopen är cirka 2,5 miljoner år gammal, Femstjärnhopen nästan dubbelt så gammal, och de olika öppna stjärnhoparna som innehåller röda superjättar är uppenbarligen ännu äldre. Även R136 tros vara nära 2 miljoner år gammal. Trumpler 14 i Carinanebulosan tros vara så lite som 300 000–500 000 år gammal, men är mycket mindre massiv.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HD 97950, 4 februari 2026..

Noter

  1. 1 2 Zacharias, N.; et al. (2003). "The Second U.S. Naval Observatory CCD Astrograph Catalog (UCAC2)". CDS/ADC Collection of Electronic Catalogues. 1289. Bibcode:2003yCat.1289....0Z.
  2. ↑ Ducati, J. R. (2002). "VizieR Online Data Catalog: Catalogue of Stellar Photometry in Johnson's 11-color system". CDS/ADC Collection of Electronic Catalogues. 2237: 0. Bibcode:2002yCat.2237....0D.
  3. 1 2 Melena, Nicholas W.; Massey, Philip; Morrell, Nidia I.; Zangari, Amanda M. (2008). "The Massive Star Content of NGC 3603". The Astronomical Journal. 135 (3): 878–891. arXiv:0712.2621. Bibcode:2008AJ....135..878M. doi:10.1088/0004-6256/135/3/878. S2CID 16765414.
  4. 1 2 3 4 Pang, Xiaoying; Grebel, Eva K.; Allison, Richard J.; Goodwin, Simon P.; Altmann, Martin; Harbeck, Daniel; Moffat, Anthony F. J.; Drissen, Laurent (2013). "On the Origin of Mass Segregation in NGC 3603". The Astrophysical Journal. 764 (1): 73. arXiv:1212.4566. Bibcode:2013ApJ...764...73P. doi:10.1088/0004-637X/764/1/73. S2CID 119199840.
  5. ↑ https://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=HD+97950&submit=SIMBAD+search. Hämtad 2026-02-10.
  6. ↑ Crowther, P. A.; Schnurr, O.; Hirschi, R.; Yusof, N.; Parker, R. J.; Goodwin, S. P.; Kassim, H. A. (2010). "The R136 star cluster hosts several stars whose individual masses greatly exceed the accepted 150 M⊙ stellar mass limit". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 408 (2): 731–751. arXiv:1007.3284. Bibcode:2010MNRAS.408..731C. doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17167.x. S2CID 53001712.
  7. 1 2 3 4 Harayama, Y.; Eisenhauer, F.; Martins, F. (2008). "The Initial Mass Function of the Massive Star-forming Region NGC 3603 from Near-Infrared Adaptive Optics Observations". The Astrophysical Journal. 675 (2): 1319–1342. arXiv:0710.2882. Bibcode:2008ApJ...675.1319H. doi:10.1086/524650. S2CID 17905999.
  8. 1 2 3 Crowther, P. A.; Schnurr, O.; Hirschi, R.; Yusof, N.; Parker, R. J.; Goodwin, S. P.; Kassim, H. A. (2010). ”The R136 star cluster hosts several stars whose individual masses greatly exceed the accepted 150 M⊙ stellar mass limit”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 408 (2): sid. 731–751. doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17167.x. https://arxiv.org/abs/1007.3284.
  9. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Moffat, Anthony F. J.; Drissen, Laurent; Shara, Michael M. (1994). ”NGC 3603 and its Wolf-Rayet stars: Galactic clone of R136 at the core of 30 Doradus, but without the massive surrounding cluster halo”. Astrophysical Journal 436: sid. 183. doi:10.1086/174891. https://archive.org/details/sim_astrophysical-journal_1994-11-20_436_1/page/183.
  10. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Harayama, Y.; Eisenhauer, F.; Martins, F. (2008). ”The Initial Mass Function of the Massive Star-forming Region NGC 3603 from Near-Infrared Adaptive Optics Observations”. The Astrophysical Journal 675 (2): sid. 1319–1342. doi:10.1086/524650. https://arxiv.org/abs/0710.2882.
  11. 1 2 3 4 5 6 Massey, Philip; Puls, Joachim; Pauldrach, A. W. A.; Bresolin, Fabio; Kudritzki, Rolf P.; Simon, Theodore (2005). ”The Physical Properties and Effective Temperature Scale of O-Type Stars as a Function of Metallicity. II. Analysis of 20 More Magellanic Cloud Stars and Results from the Complete Sample”. The Astrophysical Journal 627 (1): sid. 477–519. doi:10.1086/430417. https://arxiv.org/abs/astro-ph/0503464.
  12. ↑ Melena, Nicholas W.; Massey, Philip; Morrell, Nidia I.; Zangari, Amanda M. (2008). ”The Massive Star Content of NGC 3603”. The Astronomical Journal 135 (3): sid. 878–891. doi:10.1088/0004-6256/135/3/878. https://arxiv.org/abs/0712.2621.
  13. 1 2 Portegies Zwart, Simon F.; McMillan, Stephen L. W.; Gieles, Mark (2010). "Young Massive Star Clusters". Annual Review of Astronomy and Astrophysics. 48: 431–493. arXiv:1002.1961. Bibcode:2010ARA&A..48..431P. doi:10.1146/annurev-astro-081309-130834. S2CID 119207843.
  14. ↑ Gvaramadze, V. V.; Kniazev, A. V.; Chené, A. -N.; Schnurr, O. (2012). "Two massive stars possibly ejected from NGC 3603 via a three-body encounter". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society: Letters. 430: L20–L24. arXiv:1211.5926. Bibcode:2013MNRAS.430L..20G. doi:10.1093/mnrasl/sls041. S2CID 56103308.
  15. ↑ Kudryavtseva, Natalia; Brandner, Wolfgang; Gennaro, Mario; Rochau, Boyke; Stolte, Andrea; Andersen, Morten; Da Rio, Nicola; Henning, Thomas; Tognelli, Emanuele; Hogg, David; Clark, Simon; Waters, Rens (2012). "Instantaneous Starburst of the Massive Clusters Westerlund 1 and NGC 3603 YC". The Astrophysical Journal Letters. 750 (2): L44. arXiv:1204.5481. Bibcode:2012ApJ...750L..44K. doi:10.1088/2041-8205/750/2/L44. S2CID 5520745.

Vidare läsning