MTT 68

	MTT 68
Observationsdata; Epok: J2000.0
Stjärnbild	Kölen
Rektascension	11t 14m 59,500s
Deklination	-61° 14′ 33,89″
Skenbar magnitud ()	+14,72
Stjärntyp
Spektraltyp	O2Om*
B–V	+1,59
Astrometri
Egenrörelse (µ)	RA: -8,601 mas/år; Dek.: +2,314 mas/år
Parallax ()	0,4742 ± 0,6688
Avstånd	ca 25 000 lå (7 600 pc)
Absolut magnitud ()	-6,4 (-6,1/-4,9)
Detaljer
Luminositet	1 138 000 L☉
Andra beteckningar
	MTT 68, TIC 467481091, 2MASS J11145948-6114338, UCAC4 144-073052, Gaia DR2 5337418466518666624, Gaia DR3 5337418466495469824

MTT 68 är ett flerstjärnigt system beläget i utkanten av HD 97950-hopen i stjärnbildningsregionen NGC 3603, cirka 25 000 ljusår från solen. Det innehåller ett sällsynt exempel på en O2If*-stjärna som är en av de ljusstarkaste och mest massiva som är kända.

Observationer

MTT 68 identifierades först som förbunden med NGC 3603 när den listades som objekt 68 i en kartläggning av regionen av Melnick, Tapia och Terlevich publicerad 1989. Det är 1,4 bågminut från centrum av den huvudsakliga joniserande stjärnhopen för NGC 3603. År 2002 fann man att den var en stark röntgenkälla, vilket anger att den kan vara en snäv dubbelstjärna som innehåller två massiva stjärnor. År 2013 klassificerades den med spektraltypen O2If*, det andra kända exemplet efter prototypen HD 93129 A, också i stjärnbilden Kölen. Spektralklassen anger att detta är en mycket het superjättestjärna med emissionslinjer av trippeljoniserat kväve som är starkare än de för dubbeljoniserat kväve.

Egenskaper

MTT 68 upplöses i ett par stjärnor separerade med 0,38 bågsekund. Den svagare komponenten är 1,2 magnitud svagare än den ljusare stjärnan. Även om det förväntas att MTT 68 är en dubbelstjärna på grund av dess höga röntgenstrålning, är den observerade följeslagaren för avlägsen för att skapa röntgenstrålningen genom kolliderande stjärnvindar och en tredje, närmare följeslagare misstänks finnas.

Även om MTT 68 är katalogiserad i Gaia Data Release 3, är parallaxen för oprecis för att ge ett användbart avstånd. Analys av klustret som helhet möjliggör ett beräknat avstånd på 7 600 parsec. På det avståndet orsakar interstellär fördunkling att stjärnorna försvagas med cirka 6,7 magnituder och blir starkt röda. Genom att korrigera för detta kan båda komponenterna placeras nära huvudserien inom initiala massor på minst 100 respektive 40 solmassor.

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, MTT 68, 27 december 2025.

Noter

1 2 3 4 5 Vallenari, A.; et al. (Gaia collaboration) (2023). "Gaia Data Release 3. Summary of the content and survey properties". Astronomy and Astrophysics. 674: A1. arXiv:2208.00211. Bibcode:2023A&A...674A...1G. doi:10.1051/0004-6361/202243940. S2CID 244398875. Gaia DR3 record for this source at VizieR.
1 2 3 4 5 6 7 8 9 Roman-Lopes, A. (2013). "An O2If* star found in isolation in the backyard of NGC 3603". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 435: L73–L77. arXiv:1307.7061. Bibcode:2013MNRAS.435L..73R. doi:10.1093/mnrasl/slt100.
↑ https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=TIC+467481091. Hämtad 2026-02-12.
↑ Melnick, J.; Tapia, M.; Terlevich, R. (1989). "The galactic giant H II region NGC 3603". Astronomy and Astrophysics. 213: 89. Bibcode:1989A&A...213...89M.
↑ Roman-Lopes, A.; Franco, G. A. P.; Sanmartim, D. (2016). "SOAR Optical and Near-infrared Spectroscopic Survey of Newly Discovered Massive Stars in the Periphery of Galactic Massive Star Clusters I-NGC 3603". The Astrophysical Journal. 823 (2): 96. arXiv:1604.01096. Bibcode:2016ApJ...823...96R. doi:10.3847/0004-637X/823/2/96. S2CID 119204619.
↑ Huenemoerder, David P.; Schulz, Norbert S.; Nichols, Joy S. (2019). "Winds of Massive Stars: High-resolution X-Ray Spectra of Stars in NGC 3603". The Astronomical Journal. 157 (1): 29. arXiv:1805.06973. Bibcode:2019AJ....157...29H. doi:10.3847/1538-3881/aaf380. S2CID 119215898.

Externa länkar

NASA Astronomy Picture of the Day: Starburst Cluster in NGC 3603 (5 October 2007)
NASA Image of the day

[A-1] 1 2 3 4 5 Vallenari, A.; et al. (Gaia collaboration) (2023). "Gaia Data Release 3. Summary of the content and survey properties". Astronomy and Astrophysics. 674: A1. arXiv:2208.00211. Bibcode:2023A&A...674A...1G. doi:10.1051/0004-6361/202243940. S2CID 244398875. Gaia DR3 record for this source at VizieR.

[B-2] 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Roman-Lopes, A. (2013). "An O2If* star found in isolation in the backyard of NGC 3603". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 435: L73–L77. arXiv:1307.7061. Bibcode:2013MNRAS.435L..73R. doi:10.1093/mnrasl/slt100.

[SIMBAD-3] ttps://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=TIC+467481091. Hämtad 2026-02-12.

[C-4] Melnick, J.; Tapia, M.; Terlevich, R. (1989). "The galactic giant H II region NGC 3603". Astronomy and Astrophysics. 213: 89. Bibcode:1989A&A...213...89M.

[D-5] Roman-Lopes, A.; Franco, G. A. P.; Sanmartim, D. (2016). "SOAR Optical and Near-infrared Spectroscopic Survey of Newly Discovered Massive Stars in the Periphery of Galactic Massive Star Clusters I-NGC 3603". The Astrophysical Journal. 823 (2): 96. arXiv:1604.01096. Bibcode:2016ApJ...823...96R. doi:10.3847/0004-637X/823/2/96. S2CID 119204619.

[E-6] Huenemoerder, David P.; Schulz, Norbert S.; Nichols, Joy S. (2019). "Winds of Massive Stars: High-resolution X-Ray Spectra of Stars in NGC 3603". The Astronomical Journal. 157 (1): 29. arXiv:1805.06973. Bibcode:2019AJ....157...29H. doi:10.3847/1538-3881/aaf380. S2CID 119215898.