Bakgrund
Historiskt har en mängd olika ord använts för personer och deras nedsatta (kroppsliga) funktioner. Förändringen av rekommenderade ordval hör delvis ihop med en förändrad syn på mänskliga rättigheter, framväxten av ett jämlikt samhälle och förbättrade möjligheter för individer trots nedsatta funktioner agera som fullvärdiga individer i samhället. Från medeltiden och fram till 2000-talet har synen på maktfördelning mellan människor successivt förändrats, och sedan 1700-talet har demokratiska värderingar lyfts fram genom olika politiska revolutioner, allmän rösträtt, yttrandefriheter och samhälleliga stöd till personer med kroppsliga utmaningar.
Under samma tid har slaveriet avskaffats, rasideologier kommit ur mode och kampen för jämställdhet mellan könen blivit en naturlig del av många länders politik. Även en öppnare syn på sexuella olikheter har i många fall (exempelvis i Sverige) ersatt en tidigare sjukdomsstämpel eller kriminalisering av "avvikande" sexuella uttryck. Detta inkluderar även en förändrad samhällssyn på det som ses som "normalt" eller "avvikande".
Utveckling av terminologin
I synen på personer med fysiska, kroppsliga (eller intellektuella) hinder har de rekommenderade ordvalen i Sverige allteftersom förändrats. Här listas olika historiska exempel, någorlunda kronologiskt sorterade:
- Vanför, 'ur stånd att röra sig; orkeslös', i svensk skrift sedan 1200-talet (Västgötalagen). Jämför ordet vanartig, 'dålig, avvikande'.
- Lyte, för 'ett medfött eller förvärvat kroppsfel', i svensk skrift sedan 1555. Ursprungligen betydde ordet 'fulhet'. För intellektuella nedsättningar var sinnesslö ett tidigare vanligt ord.
- Invalid, 'person som genom olycka, sjukdom eller krig blivit oduglig/oförmögen till arbete', i svensk skrift sedan 1734. Ordet är en substantivering av adjektivet invalid, hämtat från franskan och med en ursprunglig betydelse av 'svag, sjuklig' (jämför franskans valide, 'värd').
- Handikapp, 'belastning, hinder', ett ord hämtat från idrottsspråket (sedan 1600-talet) och använt för allmän kroppslig nedsättning först sedan 1916. Ordet har engelskt ursprung och syftade ursprungligen på en sorts kompensation så tävlingshästar blir mer jämbördiga i sin inbördes tävlan. Ordet används i den här betydelsen än idag inom golf, med dess handicap-system för amatörgolfare med olika förutsättningar. På 1950-talet började handikappad ersätta de tidigare orden vanför och invalidiserad. Senare har betydelsen av ordet mer kopplats samman med problem i miljön, inte hos personen själv. Sedan 2007 avråder Socialstyrelsen användning av ordet, eftersom det anses stigmatiserande.
- Funktionsnedsättning, 'nedsatt förmåga hos människa att fungera fysiskt, psykiskt eller intellektuellt'. Ordet finns i svensk skrift sedan 1953.
- Funktionshinder, 'begränsning som en funktionsnedsättning innebär i en viss miljö'. Ordet finns i svensk skrift sedan 1970 och har sedan 2003 ersatt handikapp i offentlig svensk skrift. I modern svenska menas att en funktionsnedsättning kan medföra funktionshinder, och funktionshindret anses inte vara knutet till individen utan till situationen.
- Funktionsvariation, 'variation i individers samlade uppsättning förmågor och funktionssätt'. Detta ord finns i svensk skrift sedan 2012. Senare nyord med liknande innebörd är funktionsuppsättning och handikapabel.
Utvecklingen av terminologin har lett till allt mindre användande av ord som syftar på en mindervärdighet, "fulhet", "skada" eller "fel". Istället har allt mer av orden kommit att utgå från huvudpersonernas egna perspektiv och deras möjligheter att klara av vardagliga sysslor. Ibland ses dock utvecklingen av terminologin som ett politiskt korrekt döljande av hindret, ett döljande av samhällets begränsningar. Jämför med hur lågstatusyrket städare/städerska blivit lokalvårdare blivit hygientekniker, eller hur utvecklingsstörning blivit intellektuell funktionsnedsättning.
I ett modernt och demokratiskt samhälle med tillräckliga resurser kan personer med kroppsliga, intellektuella eller kognitiva hinder få olika slags hjälp för att hantera sin vardag, där dövtolkning eller dövtextning av TV-program, ledarhundar för synskadade (se även servicehund), utvecklingen av parasport (tidigare handikappidrott), hjälpmedelscentraler och tillgänglighetsanpassad kollektivtrafik är några exempel.
Senare tid
Sedan år 2007 avråder Socialstyrelsen från att använda ordet handikapp eftersom det anses ha en negativ laddning. Istället rekommenderas funktionsnedsättning eller funktionshinder.
Funktionsnedsättning definieras enligt följande:
nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga
Som en kommentar till definitionen anges:
En funktionsnedsättning kan uppstå till följd av sjukdom eller annat tillstånd eller till följd av en medfödd eller förvärvad skada. Sådana sjukdomar, tillstånd eller skador kan vara av bestående eller av övergående natur.
Funktionshinder definieras:
begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en person i relation till omgivningen
med kommentaren:
Exempel på begränsningar är svårigheter att klara sig själv i det dagliga livet och bristande delaktighet i arbetslivet, i sociala relationer, i fritids- och kulturaktiviteter, i utbildning och i demokratiska processer. Det handlar framför allt om bristande tillgänglighet i omgivningen.
De fastslagna definitionerna ligger till grund för arbete och dokumentation inom hälso- och sjukvård samt socialtjänst. I språkligt redigerad form används de också i samhällsinformation till allmänheten.
| ” |
En person kan ha en funktionsnedsättning, miljön kan vara funktionshindrande men vi har alla en unik funktionsvariation. |
„ |
|
En viktig konsekvens av detta sätt att definiera funktion är att funktionshinder inte är något som en person är eller har, utan något som uppstår i en miljö som inte är anpassad till funktionsnedsättningen och därför blir funktionshindrande. Skillnaden mellan begreppen kan sammanfattas "En person kan ha en funktionsnedsättning, miljön kan vara funktionshindrande men vi har alla en unik funktionsvariation".
Viktigt är att notera att intellektuell funktionsnedsättning inte är samma sak som kognitiv funktionsnedsättning. Skillnaden kan beskrivas som att det förra innebär problem att tänka och det senare problem att förstå.
Inom funktionshinderrörelsen används också begreppen crip, funkis och funktionsvariation. Det förekommer allt oftare att ordet funktionsnedsättning byts ut mot funktionsvariation i avdramatiserande och utjämnande syfte. Orden är däremot inte synonymer och det förekommer kritik att sådant bruk riskerar att förminska de hinder och behov som finns, varför viss försiktighet bör iakttas.
Handikapp används ibland i vardagstal som en synonym till funktionsnedsättning. Det stämmer dock inte med rekommenderat och officiellt språkbruk. Ordet handikapp uppfattas dessutom av många personer med funktionsnedsättningar som nedsättande och missvisande. Det sistnämnda till följd av det relativa handikappbegreppet.
