| Hartsbi | |
| | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Buksamlarbin Megachilidae |
| Släkte | Hartsbin Trachusa |
| Undersläkte | Trachusa sensu stricto |
| Art | Hartsbi T. byssina |
| Vetenskapligt namn | |
| § Trachusa byssina | |
| Auktor | (Panzer, 1798) |
| Synonymer | |
|
Megachile rotundiventris Perris, 1852 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Hartsbi (Trachusa byssina) är ett solitärt (icke samhällsbildande) bi i familjen buksamlarbin.
Ett tämligen kraftigt bi med rödbrunt huvud och ryggsida på mellankroppen (mellankroppens sidor är vitaktiga) och nästan svart bakkropp. Benen är korta, och skenbenen är täckta av vitaktiga hår. I ansiktet har hanen en gul mask, som täcker stora delar av ansiktet, inklusive clypeus och det mesta av käkarna. Honan kan i stället kännas igen på bukens vita hårborste, som hon använder för polleninsamling. Arten blir mellan 9 och 11 mm lång.
Habitaten utgörs av marker som buskageterräng, skogsbryn och glesbevuxen skog, från låglänta områden upp till bergen (till exempel Alperna), där den kan nå upp till 2 100 m.
Hartsbiet är specialiserat på ärtväxter som näringskälla som bland annat käringtand, gulvial och backvial. Flygtiden sträcker sig i den norra delen av utbredningsområdet från början av juni till slutet av juli, vissa år ända till slutet av augusti. Längre söderut kan den inledas redan i mitten på maj, och vara till slutet av september.
Under sommaren bygger honan sina larvbon i grus- och sandmark med öppningar i växtligheten som outnyttjade sandtag, solexponerade skogsbryn, sandiga vägrenar och skogsstigar, ofta i kolonier tillsammans med andra honor av samma art. Bona anläggs som nästan horisontella tunnlar på 10 till 15 cm längd. De grenar sig i två till tre armar, och varje gren avslutas med två till fyra larvceller, som honan förser med näring i form av pollen och nektar. På insidan täcks gångarna med blad från björk eller mjölke, som klistras ihop med kåda. Det förekommer att bona parasiteras av kilbin och konkägelbin, vars larver lever av den insamlade näringen efter det att värdägget ätits upp eller värdlarven dödats.
Hartsbiet förekommer i större delen av det europeiska fastlandet mellan 42°N och 64°N, österut till Armenien, Mongoliet och Sibirien.
I Sverige förekommer arten från Skåne till Värmland, Dalarna och längs Norrlandskusten till Örnsköldsvik. Arten är sällsynt i Skåne, Halland och på Sydsvenska höglandet, samt saknas på Gotland. Den är dock inte rödlistad, utan klassificerad som livskraftig (LC).
I Finland finns arten från Åland och sydkusten till Norra Savolax i nordost, Södra Österbotten i nordväst. Inte heller här är arten rödlistad utan klassificerad som livskraftig.
|