Herman Olof Gummerus
| Herman Olof Gummerus | |
 | |
| Född | 11 oktober 1909 Helsingfors |
|---|---|
| Död | 8 april 1996 (86 år) Helsingfors |
| Medborgare i | Finland och Storfurstendömet Finland |
| Sysselsättning | Konsthandlare |
| Föräldrar | Herman Gummerus |
| Utmärkelser | |
| Riddare av Solidaritetens stjärnorden (1954) Riddartecknet av I klass av Finlands Lejons orden (1955) Kommendörstecknet av Finlands Lejons orden (1961) Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden (1971) Kommendör av Italienska republikens förtjänstorden (1979) Stora gyllene hedersmedaljen av Österrikiska republikens förtjänstorden Frihetskorsets 4. klass Frihetsmedaljens 1. klass Riddare av Hederslegionen Järnkorset av 2:a klassen Kommendör av Vasaorden Frihetskorsets 4. klass Officer av Italienska republikens förtjänstorden Kommendör av Dannebrogorden Vinterkrigets minnesmedalj Frihetsmedaljens 2. klass Italiens krigsförtjänstkors Minnesmedalj för deltagande i 1941-1945 års krig Kommendör av Kronorden Kommendör av Oranien-Nassauorden Krigskors för militär tapperhet | |
| Redigera Wikidata | |
Herman Olof Johannes Gummerus, född 11 oktober 1909 i Helsingfors, död 8 april 1996, var en finländsk konstfrämjare, son till Herman Gummerus.
Den kosmopolitiskt uppfostrade H. O. Gummerus — han hade tillbringat bland annat flera år i Rom — gjorde som verkställande direktör för Konstflitföreningen i Finland åren 1952–1975 en stor insats i att göra den finländska industriella formgivningen känd internationellt under efterkrigstiden. Vid triennalerna i Milano, där han med sitt världsvana sätt och sin språkkunnighet presenterade den efterkrigstida finländska formgivningen, resulterade året 1951 i hela 35 priser, varav sex Grand prix-utmärkelser.
Gummerus började sin bana som anställd vid Finska Notisbyråns utrikesavdelning 1936–1938. Han var därefter bland annat chef för pressbyrån för de Olympiska spelens utrikesavdelning 1938–1940, vidare chef för reklam och public relations för Arabia porslinsfabrik och Nuutajärvi glasbruk, bägge inom dåtida Wärtsilä Oy Ab 1947–1952.
Gummerus var medlem I Milano-triennalens högsta jury åren 1954 och 1957, samt dess vice ordförande 1960 och 1973. Han var vidare initiativtagare till återupprättandet av Konstindustrimuseet i Finland (Designmuseet). Han erhöll professors titel 1976.
Källor
- ”Gummerus, Herman Olof”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-5457-1416928958063
- Gummerus, Herman Olof i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
Fotnoter
- ↑ Herman Olof Gummerus, Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursällskapet i Finland, Biografiskt Lexikon för Finland ID (urn.fi): 5457-1416928958063, läs online.[källa från Wikidata]
- 1 2 Herman Olof Gummerus, Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursällskapet i Finland, Biografiskt Lexikon för Finland ID (urn.fi): 5457-1416928958063.[källa från Wikidata]
- ↑ quirinale.it, Quirinale-ID: 22555, läst: 8 oktober 2025.[källa från Wikidata]
- ↑ Erja Yläjärvi (red.), Helsingin Sanomat, Sanoma Media Finland, 6 december 1955, s. 16 .[källa från Wikidata]
- ↑ Erja Yläjärvi (red.), Helsingin Sanomat, Sanoma Media Finland, 6 december 1961, s. 21 .[källa från Wikidata]
- ↑ Erja Yläjärvi (red.), Helsingin Sanomat, Sanoma Media Finland, 6 december 1971, s. 12 .[källa från Wikidata]
- ↑ quirinale.it, Quirinale-ID: 289779, läst: 8 oktober 2025.[källa från Wikidata]
- 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, Finlands nationalbiografi-ID: 8508.[källa från Wikidata]
- 1 2 Vem och vad? Biografisk handbok : 1967, 1966, s. 162, läs online.[källa från Wikidata]
|