Irakiska maqam-musiker under ledning av Yusuf Za'arur.
Irakiska maqam (arabiska: المقام العراقي, al-maqām al-ʿirāqī) är en irakisk vokal musikform inom den bredare traditionen av arabiska maqam. Den kännetecknas av improviserad, rikt utsmyckad sång, vanligen ackompanjerad av en instrumentalensemble, och har en omfattande repertoar med texter hämtade från klassisk och vardaglig arabisk poesi. Musikformen är besläktad med musikformer i Iran, Azerbajdzjan och Uzbekistan. År 2008 upptogs irakiskt maqam på Unescos representativa lista över mänsklighetens immateriella kulturarv.
Historia
Ensemblen chalghi al-Baghdadi, 1932.
Irakiska maqam har utvecklats i Iraks städer och har förmedlats muntligt mellan generationer av sångare och musiker. Det har tidigare förts fram teorier om att musikformen skulle härstamma direkt från hovmusiken under det abbasidiska kalifatet, men denna uppfattning har ifrågasatts. Enligt en studie av Farida Abu-Haidar uppstod musikformen i sin nuvarande utformning omkring 300 år före hennes artikel från 1988.
Musikformen har påverkats av bl.a. kurdisk, turkisk och persisk musik. Under 1900-talets första hälft var maqamframföranden ett betydande inslag i Iraks stadsliv. Ensembler uppträdde vid bröllop, omskärelsefester och religiösa sammankomster samt på kaféer och nattklubbar. Grammofoninspelningar och radiosändningar bidrog till att sprida musiken till en större publik.
Vid Kongressen för arabisk musik i Kairo 1932 framförde sångaren Muhammad al-Qubanchi ett irakiskt maqam tillsammans med en ensemble från Bagdad. Kongressen bidrog till att dokumentera musikformen och dess framförande. Inspelningar från kongressen har bevarats på grammofonskivor och har senare getts ut på nytt.
Musikaliska kännetecken
Sång och melodiska former
Irakiska maqam bygger på flera maqamat, (plural av maqam). Ordet kan i detta sammanhang syfta både på en enskild melodisk form och på en större musikalisk helhet. Musikformen har en omfattande repertoar av maqamat, som utgör grunden för sångarens improvisation. Framförandet följer den valda formens melodiska regler, men sångaren har samtidigt betydande frihet att variera melodin och dess längd.
Sången kännetecknas av melism, det vill säga att en enda stavelse sträcks ut över flera toner. Ett framförande inleds ofta med ett avsnitt som kallas tahrir, där sångaren presenterar maqamets melodiska grund med hjälp av stavelser eller korta uttryck. I vissa fall används i stället eller dessförinnan en badwah, en vokal inledning med växlingar mellan korta och långa toner i olika register.
Under framförandet rör sig melodin genom flera tonlägen. En höjdpunkt nås i avsnittet meyana, varefter melodin vanligen går nedåt i ett avsnitt som kallas taslim och leder mot avslutningen.
Sångtexter
Sångtexterna bygger på arabisk poesi, både klassisk och vardaglig. Bland de poetiska former som används finns qasida, en klassisk arabisk diktform, och mawwal baghdadi, en mer folklig poetisk form som också förknippas med Bagdad. Sångtexterna behandlar bland annat kärlek, separation, längtan och sorg.
En del texter framförs på irakisk arabiska. Sådana dikter kan kallas zuhayri. Den poetiska texten spelar en viktig roll i framförandet, även om improvisationen också kan innehålla ordlösa avsnitt eller korta uttryck utan någon egentlig betydelse.
Instrument och ensemble
Sångaren, som kallas qari al-maqam, ackompanjeras vanligen av en instrumentalensemble. En viktig ensembleform är chalghi al-Baghdadi (arabiska: الجالغي البغدادي), ungefär ”Bagdad-ensemble”, som förknippas med huvudstadens musikliv men även har förekommit i andra irakiska städer. Även andra ensembleformer, såsom al-takht al-sharqi, har använts vid framföranden av irakiskt maqam.
Instrumenteringen varierar, men omfattar bland annat:
Ett fullständigt framförande, fasl, består av flera maqamat i en bestämd följd. Det namnges vanligen efter den första maqam som framförs. Enligt en vanlig indelning finns fem huvudsakliga sviter:
Bayat
Hijaz
Rast
Nawa
Husayni
Ett framförande av en fasl kan pågå i tre till fyra timmar. Tidigare kunde flera sviter framföras under samma kväll.
Efter ett längre maqamframförande följer ofta en kortare sång med regelbunden rytm, kallad pasta eller basta. Den kontrasterar mot den ofta rytmiskt fria och improviserade maqamsången och ger sångaren en paus före nästa avsnitt.
År 2008 upptogs irakiska maqam på Unescos representativa lista över mänsklighetens immateriella kulturarv. Unesco framhåller musikformens betydelse för Iraks musikhistoria och dess nära samband med landets poesi och muntliga musikförmedling. Organisationen lyfter särskilt fram den utsmyckade vokaltekniken och improvisationen som kännetecken som har bevarats trots att många andra arabiska musikformer har förändrats eller påverkats starkt av västerländsk musik.
Enligt Unescos beskrivning har den politiska situationen i Irak bidragit till att maqamkonserter inför stora publiker blivit mindre vanliga och att framföranden oftare äger rum i privata sammanhang. Samtidigt vittnar konserter och inspelningar utanför Irak om ett fortsatt intresse för musikformen.
