Isa Quensel
| Isa Quensel | |
 Isa Quensel cirka 1950-tal. | |
| Född | Anna Lisa Schultz 21 september 1905 Göteborg, Sverige |
|---|---|
| Död | 3 november 1981 (76 år) Lund, Sverige |
| Aktiva år | 1931–1981 |
| Make | Helge Bäckström (1927–1929) Torsten Quensel (1930–1933) Lars Egge (1940–1965; hans död) Ulf Thurin (1971–1981) |
| IMDb SFDb | |
Isa Quensel, senast folkbokförd Anna-Lisa Thurin, född Schultz den 21 september 1905 i Göteborg, död 3 november 1981 i Lund (skriven i Solna), var en svensk opera- och operettsångare (sopran), skådespelare och regissör.
Biografi
Quensel var dotter till köpmannen Robert Ferdinand Schultz och hans hustru Anna (Annie) Mathilda Philip. Hon gick på Nya Elementarläroverket för flickor i Göteborg mellan 1913 och 1924. Hon fick en grundlig skådespelarutbildning och studerade bland annat sång och musik för Bernardi i Paris åren 1926–1928, och åren därefter dramatisk gestaltning för skådespelaren Naima Wifstrand i Stockholm.
Hon uppträdde tidigt på den stora teaterscenen, redan år 1925 på Blancheteatern i Stockholm vid 20 års ålder. Dock skedde hennes egentliga scendebut år 1929 i pjäsen Rose-Marie på Vasateatern i Stockholm. Hon kom sedan under åren att uppträda på de flesta privatteatrar i Stockholm och i Göteborg, samt på Kungliga Operan och Göteborgs Stadsteater. På 1960-talet tillhörde hon TV-teatern och medverkade bland annat i Tartuffe av Jean-Baptiste Molière, Den inbillade sjuke (av densamme), Sällskapslek, dramat Pojken Winslow (där hon spelade mamma Grace Winslow) och i Noel Cowards Markisinnan (där hon spelade titelrollen). Hon var Friherrinnan i tv-serien Drottningens juvelsmycke från 1967 och Fru Åvik i Birger Sjöbergs Kvartetten som sprängdes från 1962.
Isa Quensel var också en erkänd operasångare (sopran) som under hela sin karriär varvade såväl komiska som dramatiska talroller på teater och film med musikal och opera. Under flera års tid tillhörde hon Kungliga Operans fasta ensemble där hon sjöng huvudroller i bland annat operorna Carmen, Così fan tutte, Figaros bröllop och Barberaren i Sevilla samt operetten Csardasfurstinnan. På 1960- och 70-talet var hon även lärare i sång och scenisk framställning för blivande sångare/sångerskor på Musikhögskolan i Stockholm.
På film har Isa Quensel gjort ett antal biroller, som mörka kvinnor med något mystiskt förflutet, men 1936 gjorde hon huvudrollen i Raggen - det är jag det. Under 1960-talet tillhörde hon TV-teatern och framträdde i ett antal betydande roller. Hon medverkade i ett 60-tal filmer och TV-produktioner. Ofta repriserad är sketchen "Tvättomaten" från 1970, där hon agerar tillsammans med Jan Malmsjö och Monica Nielsen.
Hon gjorde också den svenska rösten till "Krösa-Maja" i filmerna om Emil i Lönneberga, där den tyska skådespelaren Carsta Löck spelade rollen i den svensk-tyska samproduktionen. Isa Quensel gjorde även rösten till Faster Tilda i de tecknade filmerna om Agaton Sax.
Mot slutet av sitt liv ägnade hon en stor del av sin tid till att göra nyöversättningar och textrevideringar av flera kända operetter.
Hösten 1981 skulle hon med Lars Humble vara genomgående artist i Sveriges Televisions Kvitt eller dubbelt, men Quensel insjuknade strax före sändningen och avled. Hon jordfästes i Engelbrektskyrkan i Stockholm och är gravsatt på Stora Tuna kyrkogård.
Hon var gift 1927–1929 med affärsmannen Helge Bäckström (1901–1966), 1930–1933 med redaktören Torsten Quensel, 1940–1965 med teaterchefen Lars Egge och från 1971 med konstnären Ulf Thurin. Från tredje äktenskapet finns dottern Lotta Rosenström (ursprungligen Ingrid Egge) och sonen skådespelaren Peter Egge.
Filmografi i urval
- 1931 – Kärlek måste vi ha
- 1932 – Kärleksexpressen
- 1932 – Rolfexpressen
- 1932 – Muntra musikanter
- 1933 – Kärlek och dynamit
- 1933 – Pettersson & Bendel
- 1933 – Hemslavinnor
- 1934 – Falska Greta
- 1934 – Äventyr på hotell
- 1936 – Min svärmor - dansösen
- 1936 – Raggen – det är jag det
- 1936 – Flickorna på Uppåkra
- 1937 – En flicka kommer till sta'n
- 1937 – Lyckliga Vestköping
- 1939 – Efterlyst
- 1953 – Marianne
- 1953 – Göingehövdingen
- 1955 – Enhörningen
- 1956 – Moln över Hellesta
- 1957 – Gårdarna runt sjön
- 1957 – Gäst i eget hus
- 1958 – Lek på regnbågen
- 1958 – Damen i svart
- 1958 – Laila
- 1958 – Kostervalsen
- 1958 – Körkarlen
- 1961 – Änglar, finns dom?
- 1961 – Pärlemor
- 1961 – Två levande och en död
- 1963 – Sällskapslek
- 1963 – Svärdet i stenen (röst som Madame Mim)
- 1964 – Att älska
- 1964 – Bröllopsbesvär
- 1965 – Kattorna
- 1966 – Yngsjömordet
- 1971 – Emil i Lönneberga (röst i dubbning)
- 1972 – Nya hyss av Emil i Lönneberga (röst i dubbning)
- 1973 – Emil och griseknoen (röst i dubbning)
- 1976 – Agaton Sax och Byköpings gästabud (röst)
TV
- 1959 – Den inbillade sjuke
- 1959 – Åke och hans värld
- 1962 – Kvartetten som sprängdes (TV-teater)
- 1965 – En historia till fredag (TV-serie)
- 1966 – Tartuffe (TV-teater)
- 1966 – Mästerdetektiven Blomkvist på nya äventyr (TV-teater)
- 1967 – Drottningens juvelsmycke (TV-teater)
- 1977 – Lära för livet (TV-serie)
- 1977 – Ärliga blå ögon (TV-serie)
- 1979 – Skeppsredaren (TV-serie)
- 1982 – Barnet (TV-serie)
Teater
Roller (ej komplett)
Regi (ej komplett)
| År | Produktion | Upphovsmän | Teater |
|---|---|---|---|
| 1955 | I afton kl. 8: Ödets man Man of Destiny | George Bernard Shaw Översättning Hugo Vallentin | Alléteatern |
| 1970 | Csardasfurstinnan Die Csárdásfürstin | Emmerich Kálmán, Leo Stein och Béla Jenbach | Oscarsteatern |
| 1971 | Upp i smöret Band Wagon | Terence Frisby | Intiman |
| Gröna hissen Fair and Warmer | Avery Hopwood Översättning och bearbetning Björn Barlach och Isa Quensel | Maximteatern | |
| 1974 | Glada änkan Die lustige Witwe | Franz Lehár, Victor Léon och Leo Stein | Oscarsteatern |
| 1975 | No, No, Nanette | Vincent Youmans, Otto Harbach, Frank Mandel och Irving Caesar | Oscarsteatern |
Referenser
- ↑ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
- ↑ ”Isa Quensel - SFdb”. Isa Quensel - SFdb. http://www.svenskfilmdatabas.se/sv/Item/?type=person&itemid=59359.
- ↑ Flashbacks. ”Jan Malmsjö, Isa Quensel & Monica Nielsen - Tvättomaten (1970)”. https://www.youtube.com/watch?v=3IvElmA3LwY. Läst 16 december 2018.
- 1 2 Uno Myggan Ericson: Myggans Nöjeslexikon, band 12 (1992) s 163 (Bra Böcker).
- ↑ Svenska Dagbladet 24 november 1981 sid.21
- ↑ AB, Eniac Data. ”Sök gravsatt på SvenskaGravar.se”. www.svenskagravar.se. http://www.svenskagravar.se/gravsatt/56751856.
- ↑ Oscar Rydqvist (26 februari 1933). ”'Luftexpressen' på Folkteatern”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1933-02-26/55/16. Läst 27 augusti 2015.
- ↑ Bo Bergman (16 september 1933). ”'Sverige är räddat' på Folkteatern”. Dagens Nyheter: s. 10. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1933-09-16/251/10. Läst 17 december 2015.
- ↑ ”En förtjusande fröken”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14204&pos=375. Läst 14 juli 2015.
- ↑ Från Stockholms teatrar i Ord och Bild: illustrerad månadsskrift (1935) s. 395
- ↑ Oscar Rydqvist (22 mars 1935). ”Vasateaterns premiär”. Dagens Nyheter: s. 17. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1935-03-22/80/17. Läst 27 augusti 2015.
- ↑ Rosengren, Margit (1948). Oförgätligt glada stunder...: Ett livs roman i få sekunder. Stockholm: C. E. Fritzes bokförlag AB. sid. 221. Libris 784760
- ↑ Curt Berg (31 december 1939). ”Vem är Putte?”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1939-12-31/354/12. Läst 27 augusti 2015.
- ↑ ”Nyårspremiärer i Göteborg”. Dagens Nyheter: s. 11. 2 januari 1942. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1942-01-02/1/11. Läst 30 januari 2016.
- ↑ O. R-t (23 september 1943). ”"Tre valser" på Oscarsteatern”. Dagens Nyheter. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1943-09-22/258/17. Läst 11 juli 2015.
- ↑ ”Trasiga änglar”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF23498&pos=7. Läst 30 augusti 2025.
- ↑ Sven Barthel (17 januari 1953). ”'Trasiga änglar' på Allé”. Dagens Nyheter: s. 5. https://arkivet.dn.se/tidning/1953-01-17/11161-15/5. Läst 31 augusti 2025.
- ↑ ”Lantlollan”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF23500&pos=9. Läst 30 augusti 2025.
- ↑ Ebbe Linde (24 oktober 1953). ”Samtal efter Alléteatern”. Dagens Nyheter: s. 5. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1953-10-24/288/5. Läst 18 januari 2016.
- ↑ ”Lille kommissarien”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF23501&pos=10. Läst 31 augusti 2025.
- ↑ Ebbe Linde (15 april 1954). ”'Lilla kommissarien' på Allé”. Dagens Nyheter: s. 5. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1954-04-15/103/5. Läst 18 januari 2016.
- ↑ ”George Dandin eller Den lurade äkta mannen”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF23508&pos=13. Läst 1 september 2025.
- ↑ ”Familjealbumet”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF23509&pos=12. Läst 1 september 2025.
- 1 2 ”Ett handtag åt enaktaren”. Dagens Nyheter: s. 18. 2 januari 1955. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1955-01-02/1/18. Läst 20 januari 2016.
- ↑ S. B-l (27 oktober 1956). ”Anne Frank i Stockholm”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/tidning/1956-10-27/293/16. Läst 5 augusti 2017.
- ↑ Ebbe Linde (7 februari 1957). ”'Ninotchka' på Intima Teatern”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1957-02-07/37/14. Läst 8 januari 2022.
- ↑ S. B-l (18 april 1958). ”Arsenik och gamla spetsar”. Dagens Nyheter: s. 18. https://arkivet.dn.se/tidning/1958-04-18/104/18. Läst 21 juli 2018.
- ↑ ”Miraklet”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14082&pos=479. Läst 6 maj 2016.
- ↑ ”'Det är aldrig för sent'”. Dagens Nyheter: s. 16. 3 mars 1961. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-03-03/60/16. Läst 22 augusti 2015.
- ↑ Ebbe Linde (11 oktober 1962). ”Jag satsar en dollar på Mr Kopit”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1962-10-11/276/12. Läst 21 januari 2016.
- ↑ Barbro Hähnel (17 februari 1968). ”Charmig och elegant 'Spelman' i Göteborg”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1968-02-17/46/14. Läst 4 augusti 2018.
- 1 2 ”Csardasfurstinnan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24827&pos=24. Läst 26 juni 2015.
- ↑ Ruth Halldén (25 september 1973). ”'Den girige', Praktpjäs med praktfulla insatser”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1973-09-25/260/16. Läst 20 augusti 2015.
- ↑ ”Ödets man”. Musik- och Teaterbiblioteket. https://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF23506&pos=15. Läst 1 september 2025.
- ↑ Barbro Hähnel (14 mars 1971). ”En fräckis - inte mer”. Dagens Nyheter: s. 13. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1971-03-14/71/13. Läst 22 januari 2016.
- ↑ Barbro Hähnel (11 september 1971). ”'Gröna hissen' inte rolig längre”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/tidning/1971-09-11/246/12. Läst 30 oktober 2016.
- ↑ ”Den glada änkan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24803&pos=34. Läst 26 juni 2015.
- ↑ ”No No Nanette”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24802&pos=109. Läst 15 juni 2015.
- ↑ Marcus Boldemann (2 januari 1976). ”Platt fall för Nanette”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1976-01-02/1/14. Läst 31 augusti 2015.
Vidare läsning
Externa länkar
- Isa Quensel på Internet Movie Database (engelska)
|