Jack Witikka

Jack Witikka
FöddJack Evert Jakobsson
20 december 1916
Helsingfors
Död28 januari 2002 (85 år)
Esbo, Finland
BegravdSandudds begravningsplats
Medborgare iFinland och Storfurstendömet Finland
SysselsättningFilmregissör, teaterregissör, skådespelare, manusförfattare, filmmanusförfattare
Befattning
Teaterchef, Svenska Teatern (1982–1987)
MakaTea Ista
(g. 1961–2002, döden)
FöräldrarEvert Jakobsson
Utmärkelser
Jussi för bästa klippning (1949)
Jussi för bästa regi (1959)
Pro Finlandia-medaljen av Finlands Lejons orden (1969)
Finlands Olympiska förtjänstkors av 2 klass
Frihetskorsets 4. klass
Officer av Brittiska imperieorden
Officer av Italienska republikens förtjänstorden
Redigera Wikidata

Jack Evert Witikka, född Jakobsson den 20 december 1916 i Helsingfors, död den 28 januari 2002 i Esbo, var en finländsk teater- och filmregissör samt teaterchef. Han var gift med Tea Ista.

Witikka tog studenten i Helsingfors och studerade under 1940- och 1950-talen teater och film i England och USA. Under fortsättningskriget 1941–1945 var han officer. Åren 1949–1953 var han regissör vid Finska operan, och från 1953 vid Finlands nationalteater. 1957 blev han biträdande teaterchef där, och mellan 1969 och 1980 var han teaterchef. På Nationalteatern regisserade han med framgång flera Samuel Beckett-pjäser, däribland I väntan på Godot och Slutspel. Han regisserade på 1950-talet även film för Suomen Filmiteollisuus, bland annat Silja, en filmatisering av Nobelpristagaren Frans Eemil Sillanpääs roman Nuorena nukkunut (1956) och Simo Puupponens roman Pikku Pietarin piha (Lilla Peter, 1961). Den sistnämnda nominerades till Guldbjörnen vid Filmfestivalen i Berlin 1962.

Mellan 1982 och 1987 var Witikka teaterchef på Svenska Teatern i Helsingfors. Där regisserade han flera pjäser per år, däribland Michael Frayns Kaos i kulissen, Bo Carpelans Julafton, Henrik Ibsens Hedda Gabler och Michael Frayns version av Anton Tjechovs ungdomspjäs Vildhonung.

Han är begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.

Utmärkelser

[Redigera Wikidata]

Källor

  1. ↑ Elonet, Elonet person-ID: 107890, läst: 4 april 2017.[källa från Wikidata]
  2. 1 2 Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, Finlands nationalbiografi-ID: 1137, läst: 4 april 2017.[källa från Wikidata]
  3. ↑ Jack Witikka, Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursällskapet i Finland, Biografiskt Lexikon för Finland ID (urn.fi): 4260-1416928956866, läs online.[källa från Wikidata]
  4. 1 2 3 4 5 6 7 Elonet, Nationella audiovisuella institutet, Elonet person-ID: 107890, läst: 8 november 2022.[källa från Wikidata]
  5. ↑ Jack Witikka, Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursällskapet i Finland, Biografiskt Lexikon för Finland ID (urn.fi): 4260-1416928956866.[källa från Wikidata]
  6. ↑ Katalog der Deutschen Nationalbibliothek, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1061555836, läst: 26 juni 2020.[källa från Wikidata]
  7. ↑ Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 10615558367749153-1, läst: 20 april 2026.[källa från Wikidata]
  8. ↑ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jo20201079708, läst: 19 december 2022.[källa från Wikidata]
  9. 1 2 3 4 5 6 7 8 Vem är vem i Finland, 1978, s. 1107.[källa från Wikidata]
  10. 1 2 Witikka, Jack i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
  11. ↑ ”Awards for Jack Witikka”. Internet Movie Database. http://www.imdb.com/name/nm0936786/awards. Läst 26 juni 2011.
  12. ↑ ”Hietaniemen hautausmaa – merkittäviä vainajia”. Helsingin seurakuntayhtymä. https://www.helsinginseurakunnat.fi/material/attachments/hautausmaat/hietaniemi/w8GZkM0y7/Hietaniemen_merkittavia_vainajia.pdf. Läst 12 juli 2016.

Externa länkar