Johan Pipon, född 22 november 1822 i Torneå, död 27 mars 1895 i Nedertorneå socken, var en svensk läroverksrektor och bokhandlare.
Pipons far Gustaf Pipon var apotekare i Torneå; släkten var ursprungligen en finsk familj med namnet Piipo som latiniserades till Piponius och därefter förkortades till Pipon. Modern tillhörde prästsläkten Engelmark. År 1841 inskrevs Pipon som student vid Uppsala universitet och efter att 1845 ha blivit promoverad till filosofie magister kom han 1846 till Haparanda elementarläroverk där han fick tjänst som kollega. År 1878 utnämndes han till rektor vid samma skola. Pipon var språklärare och hade tagit intryck av tidens puristiska strävanden, det vill säga att rensa ut främmande ord ur svenskan, vilket också präglade hans eget språk. Pipon utgav Den allmänna språklärans grunder 1872 och Svensk språklära för mellan-skolorna (Elementar-Läroverken) och till sjelf-id 1878. I dessa skrifter moderniserade han stavningssättet enligt egna principer.
Vid sidan av lärartjänsten innehade Pipon mellan 1853 och 1878 bokhandel i Haparanda, vilken övertogs av läroverkskollegan Eric Hammarén.
Pipon var gift med Charlotta Strandberg, som var dotter till landskamreraren Johan Gustaf Strandberg i Gävle. Med henne blev Pipon far till bland andra Blenda Pipon, som var gift med häradshövdingen Gustaf Sundberg, landssekreteraren Alrik Pipon och Eva Pipon, som gifte sig med bruksförvaltaren Victor Krook i Överkalix socken.