| John August Anderson | |
| Född | 7 augusti 1878 Rollag, Norge |
|---|---|
| Död | 12 december 1959 (81 år) Altadena, USA |
| Nationalitet | USA |
| Utbildning | Johns Hopkins University |
| Yrke/uppdrag | astrofysiker |
| Arbetsgivare | Johns Hopkins University |
John August Anderson, född 7 augusti 1876 i Rollag, Norge, död 2 december 1959 Altadena, Kalifornien, USA., var en amerikansk astrofysiker, som i början av 1900-talet bidrog avsevärt till att förbättra astronomiska instrument, särskilt diffraktionsgitter. Han var det sjätte barnet till Brede Andersen och Elen Martha Brevik.
Efter att ha avslutat sin tidiga utbildning studerade Anderson vid Concordia College i Moorhead, Minnesota, från 1891 till 1893. Han fortsatte sedan sina studier vid Minnesota State University Moorhead (tidigare Moorhead Normal School) från 1893 till 1894. I januari 1899 skrev han in sig vid Valparaiso University i Indiana, där han tog en kandidatexamen i augusti 1900.
Efter att ha avlagt sin kandidatexamen arbetade Anderson som lärare fram till 1904, då han bestämde sig för att vidareutbilda sig. Han skrev in sig vid Johns Hopkins University, där han fortsatte forskarstudier under ledning av professor Joseph Sweetman Ames, om absorptions- och emissionsspektra för neodym- och erbiumföreningar. Efter att ha tagit sin doktorsexamen 1907 stannade han kvar vid Johns Hopkins och blev professor i astronomi 1908. Han fortsatte forskningen om absorptions- och emissionsspektra och "ombads att ta ansvar för den styrande motorn som konstruerades av Henry Rowland, den store amerikanske pionjären inom spektroskopi. Anderson förfinade Rowlands maskin för att producera gitter med ännu finare upplösningsförmåga" och fortsatte deras produktion, eftersom högkvalitativa diffraktionsgitter var mycket efterfrågade vid den tiden.
År 1912 tog Anderson, på begäran av George E. Hale, ett års tjänstledighet från Johns Hopkins för att övervaka och hjälpa till med byggandet av en stor styrningsmotor vid Mount Wilson-observatoriet. År 1913 återvände han till Johns Hopkins, men 1916 gick han tillbaka till en tjänst som fysiker vid Mount Wilson-observatoriet. Han konstruerade ett flertal astrofyskaliska instrument, bland annat en intoferrometer för undersökning av dubbelstjärnor med ringa distans mellan komponenterna, samt utförde en noggrann bestämning av ljusets hastighet. På 1920-talet samarbetade han med Harry O. Wood för att utveckla Wood-Anderson-seismometern.
År 1928, efter att California Institute of Technology fått medel för byggandet av det 200-tums Palomar-teleskopet, ombads han av Hale att tjänstgöra som verkställande direktör för det nybildade observatorierådet, vars uppgift var att övervaka alla aspekter av projektet. Under de kommande tjugo åren ledde och deltog Anderson i platsval, design och testning av 200-tumsspegeln, etablering och drift av en optisk verkstad på plats, samt design och testning av teleskopstrukturen och, särskilt, dess instrumentering. Anderson förblev chef för observatorierådet fram till tidpunkten för teleskopets invigning i juni 1948.
Nedslagskratern Anderson på månen är uppkallad efter honom.
Han tilldelades Franklin Institutes Howard N. Potts-medaljen 1924.
Om inget annat anges är följande publikationer av John A. Anderson.
|
