| Henry Augustus Rowland | |
| | |
| Född | 27 november 1848 Honesdale, USA |
|---|---|
| Död | 16 april 1901 (52 år) Baltimore, USA |
| Begravd | Green Mount Cemetery |
| Medborgare i | USA |
| Utbildad vid | Rensselaer Polytechnic Institute Phillips Academy |
| Sysselsättning | Fysiker, universitetslärare |
| Arbetsgivare | Johns Hopkins University Rensselaer Polytechnic Institute |
| Föräldrar | Henry Augustus Rowland |
| Utmärkelser | |
| Rumfordpriset (1883) Utländsk ledamot av Royal Society (1889) Henry Draper-medaljen (1890) Matteuccimedaljen (1895) | |
| Namnteckning | |
| Redigera Wikidata | |
Henry Augustus Rowland, född 27 november 1848 i Honesdale, Pennsylvania, USA, död 16 april 1901 i Baltimore, Maryland, USA, var en amerikansk fysiker och pedagog vid Johns Hopkins University. Mellan 1899 och 1901 tjänstgjorde han som den första presidenten för American Physical Society. Han är ihågkommen för den höga kvaliteten på de diffraktionsgitter han tillverkade och för det arbete han utförde med dem på solspektrumet.
Rowland var son till Henry Augustus Rowland, en presbyteriansk pastor. Hans mor, Harriette Heyer, dotter till en förmögen köpman från New York, var av Knickerbocker-härkomst. Redan i tidig ålder visade den yngre Rowland ett tydligt vetenskapligt intresse och tillbringade sin fritid med elektriska och kemiska experiment. Han tog examen från Rensselaer Polytechnic Institute i Troy, New York år 1870.
Efter college arbetade Rowland för Western New York Railway, men trivdes inte med arbetet. Han blev i stället lärare i naturvetenskap vid University of Wooster i Wooster, Ohio. Därifrån återvände han till Troy som biträdande professor i fysik vid Rensselaer.
Rowland ansågs vara en av sin tids mest briljanta amerikanska vetenskapsmän. Inledningsvis uppfattades dock inte hans förtjänster i hans eget land. Han lyckades inte få många av sina tidiga vetenskapliga artiklar publicerade, men James Clerk Maxwell insåg genast deras förträfflighet och lät trycka dem i Philosophical Magazine. När cheferna för Johns Hopkins University frågade om råd i Europa om vem de skulle utse till professor i fysik, rekommenderades Rowland överväldigande som det bästa valet. År 1876 blev han den förste innehavaren av professuren i fysik vid Johns Hopkins University, en position som han behöll fram till sin död i Baltimore den 16 april 1901.
Under tiden mellan att han antogs till Johns Hopkins och tillträdet av sina tjänster där studerade han fysik för Hermann von Helmholtz i Berlin (1875–76), och utförde en välkänd forskning om effekten av en elektriskt laddad kropp i rörelse, vilket visade att den ger upphov till ett magnetfält.
Efter att ha bosatt sig i Baltimore inriktade Rowland sig på två viktiga arbeten. Det ena var en ombestämning av ohm. För detta erhöll han ett värde som skilde sig väsentligt från det som fastställts av den kommitté inom British Association som utsetts för ändamålet, men slutligen hade han tillfredsställelsen att se sitt eget resultat accepterat som det mer korrekta av de två. Det andra var en ny bestämning av den mekaniska motsvarigheten till värme. I detta använde han J.P. Joules skovelhjulsmetod, dock med många förbättringar, då hela apparaten var i större skala och experimenten utfördes över ett bredare temperaturområde. Han erhöll ett resultat som var betydligt högre än Joules slutliga värde. Dessutom gjorde han många värdefulla observationer om den inblandade termodynamiken och om variationen av vattnets specifika värme, som Joule hade antagit vara densamma vid alla temperaturer.

År 1882, inför Physical Society of London, gav Rowland en beskrivning av diffraktionsgitterna, som hans namn är särskilt förknippat med, och som har varit till stor fördel för astronomisk spektroskopi. Dessa gitter består av bitar av metall eller glas som är styrda med hjälp av en diamantspets med ett mycket stort antal parallella linjer, vars extrema noggrannhet deras effektivitet beror på. För deras produktion krävdes därför delningsmaskiner med extraordinär riktighet och finesse, och vid konstruktionen av sådana maskiner gav Rowlands tekniska skicklighet honom iögonfallande framgång. Resultaten av hans arbete kan hittas i den utarbetade Photographic Map of the Normal Solar Spectrum (1888) och Table of Solar Wave-Lengths (1898).

Under sina senare år var Rowland engagerad i att utveckla ett system för multiplextelegrafi. Han författade 1883 A Plea for Pure Science, ett viktigt dokument för att förstå förhållandet mellan vetenskap på universitet och i kommersiella sammanhang i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.
Rowland valdes in i American Academy of Arts and Sciences år 1876 och i National Academy of Sciences, där Rowland var medlem, tilldelade honom Henry Draper-medaljen år 1890 för hans bidrag till astrofysiken, han valdes till hedersmedlem i Manchester Literary and Philosophical Society år 1894 och invaldes som utländsk ledamot av svenska Vetenskapsakademien 1894. Han tilldelades Matteuccimedaljen år 1895 och Rumfordpriset 1883. År 1896 valdes han in i American Philosophical Society. Henry August Rowland House i Baltimore utsågs också till ett nationellt historiskt minnesmärke.
Asteroiden 10557 Rowland är uppkallad efter honom. Även nedslagskratern Rowland på månen är uppkallad efter honom.
|