Kai Holst

Kai Holst
Kai Holst fotograferad på väg från Stockholm till Lillehammer den 22 juni 1945. Detta är det sista kända fotografi av honom i livet.
FöddKai Christian Middelthon Holst
24 februari 1913
Lillehammer, Norge
Död27 juni 1945 (32 år)
Stockholm, Sverige
DödsorsakOfficiellt självmord, men många vänner och kollegor misstänkte mord
NationalitetNorsk
UtbildningRealskola, yrkesskola
Yrke/uppdragSjöman, pälsdjursuppfödare
Känd förMisstanken att han inte begick självmord, utan blev mördad
MakaMargarete Corneliussen
BarnInga
FöräldrarChristian och Inga Holst (född Rasmussen)

Kai Christian Middelthon Holst (smeknamn "Kaka"), född 24 februari 1913 i Lillehammer i Norge, död 27 juni 1945 i Stockholm i Sverige var en norsk sjöman och pälsfarmare. Under andra världskriget deltog han i motståndsrörelsen mot den tyska ockupationen av Norge. När mycket av ledarskapet för Milorg (en norsk militär motståndsorganisation) avslöjades av den tyska ockupationsmakten hösten 1942 fick han en central roll i organisationen. Han deltog sedan i återuppbyggnaden av Centralledningen (SL) i Milorg tillsammans med Jens Christian Hauge (1915–2006).

Holst flydde från det tyskockuperade Norge sommaren 1943 på grund av hotet från den tyska säkerhetspolisen Gestapo. Han var flykting i det neutrala Sverige och stödde motståndsrörelsen därifrån, tills den tyska ockupationen av Norge upphörde med befrielsen i maj 1945.

Holst är känd för sina bidrag till den norska motståndsrörelsen på hemmafronten och för omständigheterna kring hans död i Stockholm. Han hittades skjuten i huvudet i ett hyreshus. Fallet fick så stor uppmärksamhet i pressen att tre framstående före detta medlemmar av Milorg-ledningen utfärdade ett uttalande i norska tidningar i juli 1945.

Svenska och norska myndigheter angav dödsorsaken som självmord. Holsts familj, många av hans vänner och kollegor i motståndsrörelsen tror dock att han mördades, inklusive Jens Christian Hauge och Gunnar Sønsteby. Under efterkrigstiden har fallet rapporterats med oregelbundna mellanrum i tidningar, böcker, radio och tv i Norge och Sverige.

Bakgrund

Kai Holst föddes den 24 februari 1913 och var från Lillehammer. Han var son till grosshandlaren Christian Holst (1872–1919) och Inga Holst, född Rasmussen (1880–1956), båda ursprungligen från Stavanger. Efter folkskolan gick Holst på mellanskolan och en yrkesskola i Lillehammer. Ett par år efter konfirmationen gick han till sjöss. Åren 1930–1933 seglade han med Sydamerikalinjens MS Brageland, sedan för rederiet Ditlev-Simonsen med MS Daghill. Han gick sedan iland och började arbeta på en rävfarm i Mesnali öster om Lillehammer. Holst drabbades av tuberkulos (en vanlig sjukdom på den tiden, som krävde tusentals liv i Norge årligen), och strax före andra världskriget genomgick han en större operation relaterad till bilateral lungtuberkulos.

Från december 1944 var han gift med Margarete Corneliussen (1914–1990), dotter till biträdande chef för Tiedemanns Tobaksfabrik och medlem av Norges Industriforbunds styrelse, Ragnar Corneliussen (1887–1938) och Monna Morgenstierne Roll (1891–1976). Hans frus syster Else Corneliussen (1916–1951) gifte sig i London 1944 med kapten, senare generalmajor Ole Otto Paus (1910–2003), som då var chef för arméavdelningen i gruppen för offensiv underrättelseverksamhet inom den norska militära underrättelsetjänsten i den norska exilregeringen i Storbritannien. Vid sin återkomst till Norge 1945 ansågs Paus vara arméns ledare inom militär underrättelseverksamhet, och var bland tre kandidater att bli chef för underrättelsetjänsten i den mycket omtalade utnämningen av Vilhelm Evang 1947–1948. Kai Holst träffade aldrig Paus, men efter Holsts död var Paus aktiv i att försöka klargöra omständigheterna kring dödsfallet, med hänvisning till sin bakgrund som underrättelseofficer. Else och Ole Otto Paus var föräldrar till folksångaren Ole Paus (1947–2023), som också blev involverad i Holsts fall.

Motståndsarbete

Tyska soldater marscherar nerför Karl Johans gate den 9 april 1940, de flesta norrmän resignerade sig på "de nya herrarna", medan vissa, inklusive Kai Holst, aktivt gjorde motstånd.

Under den tyska ockupationen av Norge (1940–1945) anslöt sig Kai Holst, trots sin försvagade hälsa, tidigt till den illegala motståndsrörelsen. Enligt hans änka Margarete Holst skedde detta redan hösten 1940. År 1941 rekryterades han av sin svåger, karriärofficerslöjtnanten Lars Trygve Heyerdahl-Larsen (1912–1944), till den norska militära motståndsorganisationen Milorg. Där fick han snart viktiga uppgifter, och blev känd som kanske den mest handlingskraftiga mannen i Centralledarsekretariatet (SL). Holst var en ivrig "illegalist", medveten om risken för exponering. Han bar alltid med sig pistol och giftpiller så att han kunde ta sitt liv och inte avslöja organisationen om han blev ertappad.

” Kai Holst var en av de stiligaste och mest energiska illegalisterna S.L. hade haft. Han hade haft tuberkulos och hade nu bara en lunga kvar. – Det är inte så illa med mig, sa han. Han anmälde sig alltid frivilligt till de farligaste jobben. Han gifte sig senare i Sverige. Hans tragiska död i Stockholm strax efter kapitulationen är fortfarande ett mysterium för alla hans vänner. Han hittades skjuten i ett trapphus. „
– Motståndsman och högsta domstolsjuristen Wilhelm Münter Rolfsen

Från 1942 arbetade Holst som kurir för motståndsrörelsen. Han hade nära kontakt med välkända motståndskämpar som Ole Borge (1916–1995), känd som "Store O", och Jens Christian Hauge, känd som "Store I". Enligt historikern professor Tore Pryser var Holst central för Hauges introduktion till motståndsarbete: "På många sätt var det faktiskt Holst som tränade den oerfarne Hauge." Tillsammans med Ole Borge etablerade han Edderkoppen, Milorgs hemliga exporttjänst, med lägenheter där motståndskämpar gick under täckmantel innan de "exporterades" (hjälptes fly) till Sverige.

När kemisten Jomar Brun (1904–1993), en nyckelfigur i produktionen av norskt tungt vatten, och hans fru var tvungna att fly till Sverige 1942, var det Holst som, genom Milorgs sambandsofficer Salve Staubo (1900–1989), organiserade en hemlig lägenhet åt paret i Oslo. Det var också Holst som, genom Staubo, rekryterade Milorgs legendariske vapenchef Bror With.

” Kai Holst var en väldigt trevlig kille, och vi kom bra överens. Han kämpade lite med sin hälsa, men det hindrade aldrig hans arbete. Bland annat hade han goda kontakter med kommunisterna, och han var väldigt central när stora delar av Milorgs ledning var tvungna att fly landet 1942. [...] Vi hade mycket kontakt, och vi hjälpte varandra med kontakter, information och material. „
– Gunnar Sønsteby om Holst i boken Nr. 24 Gunnar «Kjakan» Sønsteby, 2024, s. 163
Løvenskioldsgate 17, där två norska medlöpare likviderades av Milorg 1943

Även om han aldrig innehade en formell ledarposition i Milorg, spelade Holst en viktig roll i organisationens praktiska arbete. Under operationen den 22 juli 1942 för att befria två arresterade motståndskämpar, Jens Ropstad och Rolf Karlson, var Holst, enligt Gunnar Sønsteby (1918–2012), involverad som samtalspartner med sitt stora kontaktnät. Holst rekommenderade den kommunistiska motståndskämpen Asbjørn Sunde (1909–1985) för operationen, som blev framgångsrik. Holst spelade en särskilt viktig roll för Milorg hösten 1942, då flera av ledarna arresterades eller tvingades fly till Sverige. Holst deltog i mötet vid årsskiftet 1942–1943, då Milorg omorganiserades med Jens Christian Hauge som generalinspektör.

” Efter att Michael Hansson, Arthur Hansson och Helge Motzfeldt hade lämnat [vilket innebar att de tre var tvungna att fly till Sverige] var Kai Holst faktiskt den enda vertikala länken mellan rådet och alla andra organ inom Milorgs centrala ledning. Det fanns inga gränsöverskridande kontakter mellan centralledningsorganen, så allt hängde på Holst under den nödvändiga omorganisationen. Han hade dagliga möten med rådsledamoten Carl Semb. „
– Från boken Hjemmestyrkene, av Sverre Kjeldstadli 1959 s. 168

Kai Holst fick ansvaret att vara SL:s sambandsofficer för de fyra norska agenterna från Special Operations Executive (SOE) som deltog i den så kallade Bittern-expeditionen hösten 1942. Operationen var avsedd att ge Milorg utbildning och stöd för likvidering (mord, även kallat överlagt mord) av farliga individer, såsom informatörer för tyskarna. Operationen skapade dock ont blod mellan Milorg och SOE, på grund av bristande brittisk förståelse för norska förhållanden. Dålig disciplin bland två av de fyra agenterna som skickades från Storbritannien gav också ett negativt intryck, särskilt den långvarige brottslingen Johannes S. Andersen, känd som Gulosten.

Arbetsinsatsen

Bakom det till synes oskyldiga namnet Nationella Arbetsinsatsen, allmänt känt som Arbetsinsatsen, låg en plan, från de tyska ockupanterna och deras norska medhjälpare, att rekrytera norsk ungdom för samhällsnyttigt arbete. Dessa ungdomar skulle sedan skickas till östfronten för att delta i det tyska anfallskriget mot Sovjetunionen.

Både genom sin egen skepticism och genom hemliga kontakter bland de tyska ockupanterna blev Milorgs ledning medveten om dessa planer och sabotage mot Arbetsinsatsen fick därför hög prioritet. Aktionen mot Arbetsinsatsen var också det första stora brottet med Milorgs tidigare passiva linje, en förändring som Kai Holst hade varit aktiv i att åstadkomma.


I sex månader (första halvan av 1943) arbetade Kai Holst för, och delade lägenhet med, Jens Christian Hauge på Munkedamsveien 75 i Ruseløkka i Oslo. Holsts flickvän och senare fru, Margarete Corneliussen, tog hand om de två männen och var själv djupt engagerad i motståndsarbetet. I sin rapport om sitt arbete under kriget gav Jens Christian Hauge ett mycket gott omdöme om "Kaka", som Kai Holst kallades, och lyfte särskilt fram honom bland sina medarbetare.

” SL-folket var alla trevliga att arbeta med och mycket hjälpsamma. Jag måste särskilt nämna Kaka [kodnamn för Kai Holst] som var en stor illegalist, alltid villig att hjälpa till, full av uppfinningsrikedom och gott humör. „
– Jens Christian Hauge, från boken Rapport om mitt arbeid under okkupasjonen

Trots sin dåliga hälsa arbetade Holst hårt och tog på sig ett antal farliga uppdrag. Bland annat hade han möten med personer som möjligen arbetade för den tyska säkerhetstjänsten. Tillsammans med Hauge och bröderna Hansson (Arthur Mørch Hansson och Michael S. Hansson) drev Holst på för likvideringen av farliga norska och tyska agenter och organiserade team för detta ändamål.

Innan likvidationen vid Løvenskiolds gate 17 år 1943, där de norska löparkollegorna Finn Roald Andersen och Charles Anderson likviderades, var det Kai Holst som utförde betydande delar av förberedelsearbetet. Han kopierade ritningar av gården, skaffade vapen och kontaktade Asbjørn Sunde, som tog på sig uppgiften att likvidera den.

Förutom att vara en kontaktperson mellan Milorgs ledning och distriktsorganisationerna var Holst kontaktperson för grupper oberoende av Milorg. Bland dessa fanns SOE-agenten Gunnar Sønsteby, underrättelseorganisationen XU, Asbjørn Bryhns aktionsgrupp 2A, och den kommunistiska Osvaldgruppen (även känd som Sunde-gruppen efter dess ledare Asbjørn Sunde).

Holst spelade en viktig roll i Osvaldgruppens bombning av Arbetsinsatsens kontor i Pilestredet den 20 april 1943, vilket Milorgs råd motvilligt gick med på. Syftet med aktionen var att förstöra arkiv över unga norska män som hade inkallats till arbetstjänst för nazisterna. På grund av dålig säkerhet ledde samarbetet med kommunisterna i Osvaldgruppen till att Holst nästan tillfångatogs av den tyska säkerhetspolisen, Gestapo.

Fly och arbeta i Sverige

Stureplan 1943: att komma från det krigsmörka Oslo, med alla fönster nedfällda, till det upplysta Stockholm måste ha varit en våldsam övergång för Holst.

På grund av risken att bli gripen av Gestapo var Kai Holst tvungen att fly till Sverige sommaren 1943.Efter att först ha gömt sig på en rävfarm i Mesnali följdes han av en gränslots (en medlem av motståndsrörelsen som hjälpte flyktingar) över gränsen till det neutrala Sverige vid Svinesund den 5 augusti. Han greps på svensk sida och förklarade att han var tvungen att fly eftersom han hade haft en radio illegalt, hade lyssnat på nyheter från London och spridit dem. Han sa ingenting om sitt arbete på Milorg. Efter förhör av de svenska myndigheterna i Strömstad (det regionala Landsfiskalkontoret) skickades han som norsk flykting till flyktingmottagningen på Kesätter, och efter ytterligare förhör där fick han resa till Stockholm.

I Stockholm var Holst anställd vid norska legationens (legation är en tidigare term för det vi idag kallar ambassad) militärkontor nr 4 (Mi4), med kontor på Skeppargatan 32 på Östermalm. Holst fick en viktig position under Hans Ringvold (1917–1999). Han arbetade med förnödenheter för inrikesstyrkorna i Norge, och en av hans uppgifter var att organisera kuriroperationer (hemliga meddelanden och utrustning) till och från Norge. Hösten 1943 var Holst, tillsammans med Sverre Ellingsen (1907–1994), sambandsofficer för Special Operations Executive (SOE), också involverad i planeringen av kidnappningen och likvideringen av torteraren och angivaren Henry Oliver Rinnan (1915–1947). Attacken mot Rinnan, ledd av Ole Halvorsen, misslyckades och ledde till att en av agenterna – Johnny Pevik – tillfångatogs av tyskarna och avrättades.

En del av Holsts arbete för motståndsrörelsen i Norge var illegalt i det neutrala Sverige. Åtminstone en gång (våren 1944) arresterades han av svensk polis i Charlottenberg, men släpptes snabbt. Gripandet kopplades till Holsts misslyckade försök att organisera en kurirrutt över Magnor med hjälp av en lokalt känd svensk och en norrman. Efter andra världskriget avslöjades det att de två arbetade för den tyska militära underrättelsetjänsten Abwehr. Holst var duktig på att organisera och skaffa utrustning, och han hade många kontakter. En av dem var den sovjetiska ambassadören Aleksandra Kollontaj, från vilken han fick flera pistoler.

Aktivt eller passivt motstånd?

För att förstå Kai Holsts position som så kallad aktivist i den norska motståndsrörelsen är det bra att känna till oenigheten om aktivt eller passivt motståndsarbete. Den norska exilregeringen i London stod för en linje där Milorg skulle byggas upp för eventuell användning i slutet av kriget, och inte utföra sabotageaktioner innan dess.

Å andra sidan stödde en del av motståndsrörelsen i Norge olika väpnade aktioner. De mest aktivistiska var de norska kommunisterna (efter Tysklands invasion av Sovjetunionen i juni 1941), men även inom borgerliga motståndsgrupper (som 2A) fanns en entusiasm för sabotage och annat.


I november 1944 var Holst inblandad i ett fall av illegal vapenhandel och fick en varning från den svenska säkerhetspolisen. Under samma period nämndes Holst även av säkerhetspolisen i samband med ett spionagefall som involverade den norske underrättelseofficeren Finn Jacobsen (1898–1966). Holst kunde dock inte förhöras eftersom han vid den tidpunkten hade diplomatisk status.

Finn Jacobsen arbetade för den brittiska utrikesunderrättelsetjänsten Secret Intelligence Service (SIS, känd för många som MI6) och samarbetade med Holst för att förse britterna med information om Norge. Detta skedde på den norska legationens sida, som SIS inte litade helt på. Holst (som också var agent för SIS) och Jacobsen hade en gemensam ledare vid SIS, John Thomas Whistondale (1910–1993). Holst var aktivist och sympatiserade förmodligen med de handlingsinriktade grupperna i motståndsrörelsen, såsom 2A och Osvaldgruppen, och det så kallade Idrettskontoret (senare Sambandskontoret) vid legationen.

Den 19 december 1944 gifte sig Kai Holst och Margarete Corneliussen i Stockholm.

Fred och död

Razzia mot Lillehammer

Huset hvor Kai Holst ble funnet død, Rindögatan 42 på Gärdet i Stockholm.

Efter den tyska kapitulationen i maj 1945 arbetade Kai Holst med att avveckla de olika lager och förrådsbaser som norska motståndsstyrkor hade haft på svensk mark. I detta arbete reste han fram och tillbaka mellan Sverige och Norge. Den 23 juni 1945 anlände Holst till Hamar tillsammans med motståndskämpen Erik Myhre (1900–1983) med bil från Stockholm. Från tidig morgon den 26 juni var han inblandad som informant i razzia och gripanden utförda av brittiska och norska styrkor, i fångläger med tyska militärstyrkor i Lillehammer. Syftet med räderna var att hitta tyska krigsförbrytare som hade gömt sig i lägren, under förevändning att vara vanliga soldater. Det var en metod som tyska krigsförbrytare och Gestapo-anställda provade i ett antal Wehrmacht-läger efter befrielsen.

Samma dag återvände han plötsligt till Stockholm. Holst kördes med taxi från Hamar av Paul Romstad (1906–1968), en lokal motståndskämpe och verkstadsägare från Hedmark. På morgonen den 27 juni 1945 hittades Kai Holst död högst upp i trappan i ett hyreshus på Rindögatan 42 på Gärdet. Holsts kropp, skjuten i högra tinningen, låg i en blodpöl högst upp i trappan, framför hissdörren. Holst hittades av portvaktens fru, som några timmar tidigare hade hittat Holsts ryggsäck och resväska utanför entrén till byggnaden. Kroppen hittades med cirka 1 200 svenska kronor och 1 700 norska kronor på sig. Detta var en betydande summa vid den tiden (motsvarande mer än 60 000 svenska kronor år 2015), vilket tycks utesluta rån (mord för att stjäla från den avlidne).

Kai Christian Middelthon Holst begravdes på Vestre gravlund i Oslo. Graven är markerad med en enkel gravsten med hans namn, födelsedatum och dödsdatum ingraverat.

Svensk polisutredning

Ett liknande fall

Den svenske författaren Göran Elgemyr beskrev i sin bok från 2015 en liknande dödsfall i Stockholm under andra världskriget. År 1943 hittades den tyska ambassadtjänstemannen Dr. Max Ertle hängd. Även detta dödsfall utreddes av den svenska kriminalpolisen, men på ett helt annat och mer grundligt sätt än Kai Holsts död.

En mycket detaljerad skiss av platsen ritades. Ett antal fotografier togs också, och en lista med frågor som krävde svar dokumenterades och finns i arkivmappen. Minst en av poliserna som utredde Kai Holsts död var också inblandad i utredningen av Dr. Max Ertles död 1943. Elgemyrs slutsats är att den svenska polisen var väl medveten om hur man utredde ett misstänkt dödsfall.


Enligt Stockholmspolisen hade Holst ringt och blivit insläppt av en boende i hyreshuset på Rindögaten, men utan att gå till lägenheten eftersom han redan befann sig inne i trapphuset. Polisen som först anlände till kroppen rapporterade att pistolen (en spansk Llama Colt 9mm) var i Holsts högra hand, med fingret på avtryckaren. Pistolen togs dock bort av den första polisen på platsen innan kriminalpolisen anlände. Det finns inget fotografi eller skiss av kroppen innan den togs bort, endast fotografier från obduktionen.

Kriminalpolisen konstaterade inom några timmar samma dag att dödsorsaken var självmord, och ärendet överfördes till ordningspolisen, som vanligtvis hanterar sådana fall. Vid vidare utredning upptäckte dock ordningspolisen att ett vittnesmål hävdade att Kai Holst inte var ensam med taxichauffören i bilen när han körde taxin till Rindögatan. Ärendet fick därför skickas tillbaka till kriminalpolisen och utredas som ett möjligt mord.

Experter inom kriminalteknik provsköt pistolen som hittades i Holsts hand. De fann att den var identisk med den pistol som avlossat kulan som dödade Holst. Kulan hittades av vaktmästarens fru i korridoren där Holst dog dagen efter att kroppen hittades. Det fanns inget fingeravtryck från Holst på pistolen. Av de 28 invånarna i kvarteret där Holst hittades förhördes endast tre av polisen.

Utöver avsaknaden av förhör fanns det ett antal andra brister i utredningen. Det fanns ingen detaljerad beskrivning av brottsplatsen, och information som rutinmässigt erhållits i mordutredningar dokumenterades inte. Bristerna i utredningen verkar slående. Personen som ledde den, polischef Nils Fahlander (1902–1985) vid kriminalpolisen, var erfaren och hade 1941 deltagit i en svensk delegation som besökte den tyske Gestapoledaren Reinhard Heydrich i Berlin. Fahlander arbetade inom den svenska säkerhetspolisen under andra världskriget, med ansvar för västallierade agenter, och var känd för att vara särskilt nitisk i förföljelsen av norska motståndskämpar. Några år efter kriget publicerade han en bok om polisutredning, Kriminalpolititjänst.

"Holst-fallet"

Självmord eller mord?

Meddelande om Kai Holsts död

"Kai Holst. Med anledning av den sensation som uppstått kring Kai Holsts död kommer vi, efter en grundlig utredning av svensk och norsk polis, att ge följande uttalande: Kai Holst gick mycket tidigt in i arbetet med att bygga upp hemstyrkorna. Han var knuten till Centralledningen, där hans arbete var av ovärderlig betydelse. Hans starka och fina karaktär, hans mod, klara intelligens och vinnande natur gjorde honom utomordentligt väl lämpad för detta arbete. År 1943 beordrades han att lämna landet, efter att han starkt hade eftersökts av Gestapo. I Sverige anställdes han omedelbart vid den norska legationen i Stockholm, där han fortsatte sitt utmärkta arbete till stöd för hemstyrkorna. När freden kom var det naturligt att han fick en ansvarsfull position i samband med likvideringen av den stora apparat som hade byggts upp i Sverige. Under hela frihetskampen gav Kai Holst allt. Han arbetade dag och natt utan att tänka på sig själv, och utan att ta hänsyn till att han hade genomgått en allvarlig sjukdom som han förmodligen hade övervunnit, men som hade gett honom ett svårt fysiskt handikapp. Om han ändå klarade den intensiva arbetspressen i flera år, beror det på den tillfredsställelse han kände genom att ge sitt yttersta.

Kai Holst har följts från dag till dag, och under den allra sista perioden från timme till timme, och på grundval av detta kan man konstatera att ingen grund har funnits för antagandet att det har förekommit mord. Inte heller har något funnits som tyder på att han – ens några minuter före sin död – hade planer på att ta sitt eget liv, och inget motiv för en sådan handling kan ses ha funnits hans. Tvärtom visar alla hans läggningar att han förväntade sig att leva vidare. Detta stämmer också överens med det intryck de av hans bekanta som talade med honom nyligen fick – också under hans sista resa från Norge tillbaka till Sverige. Under de sista veckorna och dagarna under och efter kapitulationen nådde Kai Holsts arbetstryck en sådan intensitet att det översteg vad en människa kunde hantera. Han utmattade sig i kampen för landets befrielse.

Olaf Helset. Carl Semb. Michael S. Hansson. Oslo, 19 juli 1945"


Holsts familj, och många av hans vänner och kollegor i motståndsrörelsen (inklusive Hans Ringvold och Erik Myhre), avfärdade påståendet om självmord och trodde att Holst hade mördats. Bland de teorier som kollegor och vänner lade fram om ett möjligt mord var den gemensamma nämnaren likvideringen av utländska underrättelsetjänster, tyska, svenska, sovjetiska eller amerikanska. Den tidigare chefen för Milorg, Jens Christian Hauge, var dock tyst om Kai Holsts död, vilket många av hans vänner och kollegor fann slående.

Holst-fallet fick så stor uppmärksamhet i pressen att ett reportage publicerades i ett antal tidningar, inklusive Aftenposten, i juli 1945. Rapportens form och vem som undertecknade den är slående, enligt den svenske journalisten och författaren Göran Elgemyr. Först kommer en lovordande biografi, sedan konstateras det att det inte fanns några tecken på självmordstankar eller hot mot Holst, innan det kulminerar i slutsatsen att han "slitit ut sig i kampen för landets befrielse". Elgemyr hävdar att syftet med rapporten var att lägga locket på vidare diskussion om bakgrunden till Kai Holsts död.

Kai Holsts död bidrog också till ökad oro kring säkerhetsläget som norska myndigheter redan hade efter den tyska kapitulationen i maj 1945. Det fanns farhågor om att inbitna nazister skulle gömma sig och utföra väpnade hämndattacker. På grund av samarbete med ockupationsmyndigheterna avstängdes över 2 000 av totalt 5 500 poliser i avvaktan på den norska landsförräderiuppgörelsen.

Utredningar och hot

Erik Myhre hade varit med Holst under den sista veckan av sitt liv. Efter Holsts död undersökte han Holsts rörelser under resan till Lillehammer. Tillsammans med Erling Mørch Hansson hade han planerat att resa till Stockholm för att genomföra ytterligare utredningar. Myhre och Hansson ställde in resan när Myhre informerades av den brittiske majoren W.D. McRoberts om att det var farligt för dem att resa till Stockholm och att de inte skulle överleva en sådan resa.

Holsts familj genomförde sina egna utredningar av hans död. Holsts syster, Else Heyerdahl-Larsen, kontaktade de norska myndigheterna, men varnades för att utreda saken ytterligare eftersom den kunde vara farlig. Hustrun till dåvarande majoren, senare generalmajoren, Ole Otto Paus var syster till Holsts make, och Paus såg dokumenten från utredningen i Oslo 1945 när han försökte ta reda på mer om fallet. Det faktum att Holst hade bokat biljetter till sovvagn för sin fru och sig själv fram till dagen efter att han hittades död var särskilt oroande för Paus. Två år senare hade samma dokument försvunnit när Paus ville titta på dem igen.

När han var försvarsattaché i Sverige informerades dåvarande överstelöjtnant Paus i samband med ett underrättelseuppdrag 1954 om att en man med ett vanligt namn som "Andersson" eller liknande hade dödat Holst. Ole Otto Paus vidarebefordrade denna information till sina överordnade. Ole Otto Paus varnades sedan av en högt uppsatt norsk polis, advokaten och biträdande polischefen Olav Svendsen, tidigare chef för Rettskontoret (en norsk underrättelseorganisation i Stockholm), mot att genomföra ytterligare utredningar om Holsts död. Samma polis hotade Holsts änka och syster att lägga ner fallet. Svendsen var då biträdande rikspolischef i Norge.

Paus råddes också av chefen för försvarsstaben, generallöjtnant Ole Berg (tidigare chef för MI II och MI IV) att lägga ner fallet och fick veta att det var "livshotande" att driva det vidare. Berg hade varit Paus avdelningschef i generalstaben före andra världskriget, och de kände varandra väl. Reidar Hedemann (1912–1985), tidigare biträdande pressattaché vid den norska legationen i Stockholm, skickade ett topphemligt brev till sin tidigare chef Jens Schive (1900–1962) år 1948, om Kai Holsts död, med ett bifogat brev till XU-mannen Brynjulv Sjetne (1917–1976). De två breven var kritiska mot den svenska C-byrån-ledningen och antydde att medlemmar i underrättelseorganisationen låg bakom Holsts mord.

1980-talet och nya utredningar

År 1977 skrev Milorgs sambandsofficer Salve Staubo en rapport om sitt arbete under kriget, och på ett antal ställen nämner han sitt omfattande samarbete med Kai Holst. Staubo var bland dem som var övertygade om att Holst inte hade begått självmord, utan mördats.

” "Han föll för en fiendekula i Sverige inte långt efter befrielsen." „
– Milorgs sambandsofficer, Salve Staubo, i en rapport om sina aktiviteter under kriget, efter Kai Holsts död i Stockholm i juni 1945

Mot slutet av 1980-talet började flera av Holsts tidigare kollegor, knutna till Norges Hjemmefrontmuseum (NHM) i Oslo, intressera sig för fallet. Styrelseordföranden för NHM, högstedomstolsadvokaten Ole Borge, var bland dem, och vid den tiden var den pensionerade generallöjtnanten Rolf Rynning Eriksen forskningschef på museet. Rynning Eriksen var den som Holst kontaktade 1942 för att ansluta sig till Milorg; han var bland Holsts kollegor vid legationen i Stockholm och bestman vid Kai Holsts bröllop med Margarete Corneliussen. Borge uppmuntrade den pensionerade högstedomaren Einar Løchen att genomföra utredningar om dödsfallet i Stockholm, men detta ledde inte till några egentliga resultat.

Norges Hjemmefrontmuseum, lett av professor Magne Skodvin, behandlade fallet samma år. Han baserade sina resultat på de utredningar som utfördes av den pensionerade Högsta domstolens domare Einar Løchen på uppdrag av Ole Borge, en av Milorg-veteranerna som trodde att Holst hade likviderats. Borge och Løchen trodde att kommunisterna låg bakom likvideringen av Holst, liksom XU-agenten Wiggo Ljøner. Skodvin påpekade vissa svagheter i polisutredningen, men drog slutsatsen att dödsorsaken, baserat på materialet, var självmord.

År 1992 sände Sveriges Radio (SR) två program med anknytning till krigsslutet i Norge. Det första handlade om den svenska C-byråns inhämtning av underrättelsematerial och experter från Wehrmacht-högkvarteret i Norge, senare känt som kuppen i Lillehammer, medan det andra programmet handlade om Kai Holsts död. Programmen gjordes av journalisten och författaren Göran Elgemyr. Han presenterade mycket nytt material, och programmen väckte uppmärksamhet och debatt i både Sverige och Norge. År 1994 publicerades två böcker, en roman och en fackbok, om Kai Holsts död. Författarna Espen Haavardsholm och Tore Pryser höll en gemensam lansering på Hotel Bristol, väl bevakad av media och med ett antal veteraner från motståndsrörelsen närvarande. Bland deltagarna fanns Ole Borge och Ole Jacob Malm, generalmajor Reidar Torp från Norges Hjemmefrontmuseum, historikerna Magne Skodvin och Olav Riste, medan en panel bestående av konsthistoriaprofessorn Ingvar Bergström (under andra världskriget på C-byrån i Göteborg), historikerna Arnfinn Moland och Lars Borgersrud ledde debatten. Mediebevakningen ledde till en offentlig debatt om fallet och förnyade ansträngningar från Holsts anhöriga att få hans död utredd.

På 1990-talet kontaktade Holsts familj advokat Jan Heftye Blehr. Han kontaktade Rettsmedisinsk institutt för att få en ny bedömning av obduktionsrapporten. Patologen Olving uppgav att: "baserat på obduktionsfynden finns det inget som tyder på att det skulle kunna ha varit ett självmord. Det finns dock inte heller något som hindrar att det är ett mord." Baserat på generalmajor Paus uttalanden involverades norska Justitiedepartementet. Historikern Trond Bergh var i Stockholm 1995 och kunde ta del av Säkerhetspolisens material i fallet. Enligt dåvarande justitieminister Grete Faremo framkom ingen ny information.

Några obesvarade frågor

Hauge om Holst

Chefen för Milorg, Jens Christian Hauge, samarbetade nära med Holst under en period av kriget, och i efterdyningarna har många frågat vad han tycker och vet om fallet. Hauge har i stort sett förblivit tyst, men han gav ett uttalande till NTB hösten 1994, där han hävdade att han inte hade någon särskild kunskap om Holsts arbete efter att han tvingats fly från Norge, eller kunskap om Holsts död.

Till levnadstecknaren Olav Njølstad uttryckte Hauge skepsis till att amerikanerna hade likviderat Holst. Han ansåg självmord vara det mest troliga, baserat på Holsts möjliga oro för att hans hälsa försämrades på grund av förnyad tuberkulos.

Enligt en biografi om Gunnar Sønsteby som publicerades 2024 trodde Hauge dock alltid att Kai Holst hade blivit "tatt av dage" (Norskt uttryck för att ha blivit mördad). Enligt biografin gick han inte ut med detta offentligt, för att inte undergräva myndigheternas version av fallet.


Bland de slående aspekterna av fallet är att Holsts akt (enligt historikern Tore Pryser) har tagits bort från Säkerhetspolisens arkiv. Tore Pryser menade att med tanke på den detaljnivå som Säkerhetspolisen gick igenom i liknande fall under andra världskriget, måste en akt ha existerat: "Allt tyder på att material om Holst har strimlats." Viss information om Holst hos Säkerhetspolisen finns dock i akterna från tre andra individer. Vittnesmålen om hans förflyttningar vid ankomsten till Stockholm, och vilka han var med natten till sin död, är också motsägelsefulla.

Holst hittades död på vinden i ett flerfamiljshus där den tyska legationen hade en hemlig lägenhet, medan en brittisk SIS-agent bodde i kvarteret bredvid. Mannen som öppnade dörren för Holst var Svante Holger Ahreson, en bekant till Holst. Enligt Ahresons polisutlåtande hade han bara hört ett sorl i porttelefonen, trodde att det var någon som ringt av misstag och gick och lade sig när han inte hörde något mer.

Enligt Ahresons dotter Eva, som nämns i Göran Elgemyrs bok, hade Holst dock ett avtal med hennes far om att hysa norska motståndsmän som var i fara. Holst var därför i nära kontakt med Ahreson och inte en perifer bekant. I motsats till vad han hade förklarat för polisen kände Ahreson igen Holsts röst i porttelefonen. Han väntade på att Holst skulle komma in, vilket inte skedde, men registrerade hissen som passerade, hörde röster och senare ett skott.

Enligt den svenska polisen hittades Holst med pistolen i sin högra hand, vilket har ansetts vara ett tecken på självmord. Enligt medicinska experter är det dock mycket ovanligt att en pistol lämnas i handen på en avliden person. Vapnets kraftiga rekyl, i kombination med den omedelbara muskelsvaghet som döden medför, skulle få vapnet att falla ur handen på en blivande självmordare. Den svenske polisen och forensikern Sonny Björk hävdade dock att det inte är ovanligt att hitta vapnet i handen på en avliden person, och att detta är fallet i ett av fem fall.

Att kroppen hittades med vapnet i höger hand är också något som familjen har reagerat starkt på. Enligt dem var Holst vänsterhänt. I den svenska polisrapporten om fallet anges slutsatsen bara på ett ställe, på förstasidan. Rättsläkaren som utförde Holsts obduktion skrev följande: "Suicidum" (latin för självmord). Samma rättsläkare som inte i sin obduktionsrapport avgjorde varför Holst dog (mord eller självmord), undertecknade polisrapporten, men enligt svenska handstilsexperter är signaturen förfalskad.

” De hot och undanhållningar som familjen, ledd av en mycket högt uppsatt officer, ställdes inför efter dödsfallet och under alla år senare när de försökte klargöra varför Holst fick betala med sitt liv, kan i vilket fall som helst inte betyda något annat än att den verkliga orsaken till Holsts död måste ha varit känd i de högsta kretsarna – och att orsaken var av mycket känslig natur. Personer med mycket makt måste ha sett en annan väg. „
– "Kai Holst – en norsk tragedie", NRK-krönika 1 april 2013, av Gard Sveen, författare och seniorrådgivare till norska försvarsdepartementet

Holsts chef i Stockholm 1945, Wladimir Mørch Hansson, trodde att Holsts liv var hotat och att bristen på svensk hjälp med att lösa fallet var oförklarlig. Odd Feydt, aktiv i motståndsgruppen 2A och 1943 chef för Sambandskontoret (en norsk underrättelseorganisation i Sverige), hävdade att Holst skuggades under sin sista resa från Lillehammer till Stockholm. Feydt ansåg att Holsts död kunde kopplas till samarbete mellan det norska Rettskontoret och den svenska underrättelseorganisationen C-byrån.

Den svenske professorn Ingvar Bergström, som hade arbetat för C-byrån i Göteborg under kriget, trodde 1994 att Holst hade likviderats. Han hävdade inledningsvis att likvideringen beordrades av "höga uppsatta i Milorg". Bergström ändrade senare sin åsikt, i samråd med den pensionerade landshövdingen och historikern Per Nyström, till den grad att det var svenskarna som gjorde det, i samarbete med norrmännen, men att mordet hade varit ett missförstånd.

Kai Holsts nära kollega från krigsåren, Milorg-ledaren Jens Christian Hauge, har kritiserats för att vara ovillig att belysa fallet. I samband med pressbevakningen av fallet 1994 utfärdade Hauge ett pressmeddelande där han uppgav att han inte hade någon särskild kunskap om fallet och avslutade med följande: "Det skulle vara en stor lättnad för mig och för alla Kai Holsts överlevande kamrater om detta smärtsamma fall kunde lösas."

I en biografi om Gunnar Sønsteby som publicerades 2024 hävdar dock författarna Petter Ringen Johannessen och Arnfinn Moland att både Hauge och Sønsteby var övertygade om att Holst var likviderad. Eftersom det inte gick att hitta konkreta bevis för detta ansåg Hauge att det var fel att gå ut med det offentligt, och enligt författarna var Sønsteby lojal mot Hauge i detta.

Lillehammerkuppen

Diplom där Kai Holst postumt hedrades av den brittiske kungen för mod och för stor tacksamhet för utförda tjänster. Dokumentet är daterat den 24 juni 1950 och undertecknat av premiärminister Clement Attlee. Enligt den svenske författaren Göran Elgemyr fick endast sex norrmän denna utmärkelse.

I efterhand har det ifrågasatts om Kai Holsts död kan ha varit relaterad till uppdraget i Lillehammer, en teori som framförts av bland andra historikern Tore Pryser. Det är möjligt att Holst medförde information från Lillehammer som kunde skada den svensk-amerikanska operationen - C-byrån från svensk sida och Office of Strategic Services (OSS) från amerikansk sida - som senare blev känd som kuppen i Lillehammer och som amerikanerna kallade Operation Claw. Enligt Odd Feydt skuggades Holst från det ögonblick han korsade gränsen på väg tillbaka till Stockholm. Informationen om kuppen i Lillehammer hemligstämplades under åren efter andra världskriget, och all information är fortfarande inte tillgänglig. En rapport relaterad till fallet i det brittiska nationalarkivet var ursprungligen undantagen från offentlig tillgång fram till 2020. Skyddet av dokumentet, med titeln "Proposed use of German intelligence unit by Sweden", har förlängts på begäran av det brittiska utrikesdepartementet, så att det år 2025 fortfarande inte är offentligt.

Kai Holst fick aldrig någon utmärkelse från de norska myndigheterna för sina krigsinsatser, trots att hans befälhavare Wladimir Mørch Hansson rekommenderade det till sekretariatet för Hjemmestyrkenes råd i januari 1946. Den 24 juni 1950 hedrades Holst dock postumt av Georg VI av Storbritannien för "modigt uppförande". I efterhand har anledningen till att Storbritannien valde att hedra Holst ifrågasatts, med tanke på att han aldrig officiellt arbetade för britterna. En hypotes som framförts av professor Tore Pryser är att Holst, som utöver sitt arbete för Milorg också var i brittisk tjänst för underrättelseorganisationen SIS, dödades av svensk underrättelsetjänst. Syftet med mordet, enligt Prysers hypotes, var att hindra Holst från att rapportera om operationen i Lillehammer till britterna. Britterna kan då ha blivit medvetna om detta, enligt Pryser, och han antyder att detta kan vara bakgrunden till utmärkelsen.

Under hela andra världskriget definierades Norge som ett brittiskt operationsområde, och därmed ett land som Storbritannien skulle ockupera för att avväpna de tyska styrkorna. I denna mening hade svenskarna och amerikanerna bosatt sig i ett område som britterna skulle kontrollera. Värre, om saken skulle komma fram i ljuset, var att de tyska agenter som först transporterades till Sverige, sedan till Tyskland, var experter på underrättelsetjänster mot Sovjetunionen. År 1945 var Sovjetunionen fortfarande allierad med USA och Storbritannien, och en sådan åtgärd skulle knappast ha setts positivt upp av sovjeterna om de hade fått kännedom om den. Bakgrunden till amerikanernas intresse för de tyska underrättelsespecialisterna var de alltmer försämrade relationerna mellan de västallierade (USA och Storbritannien) och Sovjetunionen, vilket så småningom utvecklades till kalla kriget.

Krav på utredning om Kai Holsts död

I januari 2025 lämnade Tore Pryser, Göran Elgemyr och Ulf Larsen in en begäran till Justitie- och säkerhetsministeriet om en tvärvetenskaplig offentlig utredning om Kai Holsts död. Centralt i dokumentationen som stöder begäran är en matris (tabell) över olika faktorer som är relevanta för ärendet. Denna bygger på register över personer, organisationer, handlingar, föremål och platser, vilka alla är kopplade till Kai Holsts död.

Av totalt 60 register i matrisen pekar 45 på att Kai Holst likviderades, medan endast 1 av 60 register indikerar att han tog sitt eget liv.

” Vår önskan i familjen är att förändra uppfattningen att det var ett självmord till att det var ett mord, en ren avrättning. För det var vad det här var „
– Uttalande i Aftenposten Historie, av Kari Heyerdahl-Larsen Høgset, systerdotter till Kai Holst

Kravet på en utredning av Kai Holsts död diskuterades i en artikel i tidskriften Aftenposten Historie i juni 2025, där både historikern Tore Pryser, författaren Göran Elgemyr och Kai Holsts yngsta systerdotter, Kari Heyerdahl-Larsen Høgset, intervjuades. Stortingsrepresentanterna Rasmus Hansson från Miljøpartiet De Grønne och Carl I. Hagen från Fremskrittspartiet stödde kravet på en offentlig utredning av omständigheterna kring Kai Holsts död i en artikel på NRK:s webbplats.

Högsta betyg

Referenser

  1. ↑ ”Kai Holst, gravferdsetaten i Oslo”. Oslo kommune, gravferdsetaten. Arkiverad från originalet den 10 april 2022. https://web.archive.org/web/20220410073521/https://www.begravdeioslo.no/resultat/name/Kai%20Holst/year_of_death/1945/year_of_death_uncertainty/1/sort_by_column/last_name/sort_order/1. Läst 7 maj 2018. ”Gravnummer: 20.206.07.007, Navn: Kai C. Holst, Gravlund: Vestre gravlund, Fødsel: 1913-02-24, Død: 1945-06-27”
  2. ↑ Pryser 2022, s. 88
  3. ↑ Pryser 1994, s. 88
  4. ↑ ”Fagerborg 1909-1935” (på norska). Arkivverket. http://www.arkivverket.no/URN:kb_read?idx_kildeid=43546&uid=ny&idx_side=-91. Läst 12 oktober 2025. ”Fagerborg prestekontor Kirkebøker, AV/SAO-A-10844/F/Fa/L0005: Ministerialbok nr. 5, 1909-1935, s. 88”
  5. ↑ Stortingsforhandlinger: Dokument nr. 3. Forvaltningstjenestene. 1949. sid. 99. http://urn.nb.no/URN:NBN:no-nb_digistorting_1949_part5_vol-a. ”78. Oberstløytnant i hæren og sjef for Forsvarsstabens Etterretnings- og utenriksavdeling. (Kunngjort) Innstilt: 1) V. A. Wexelsen Evang. 2) A. Kielland Rygg. 3) O. O. Paus. Konstituert og beordret 25. juni 1948: V. A. Wexelsen Evang.”
  6. ↑ Tore Pryser, Okkupasjonshistoriske sideblikk : en artikkelsamling, Høgskolen i Lillehammer, 2000, s. 134
  7. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Pryser 2010, s. 172-173
  8. ↑ Elgemyr 2015, s. 22–23
  9. 1 2 3 4 Pryser 2010, s. 160
  10. 1 2 3 4 5 6 7 Pryser 1994, s. 89-92
  11. ↑ «I november 1941 var Milorg blitt anerkjent av London-regjeringen som en egen avdeling av det norske forsvaret, direkte underlagt Hærens (senere Forsvarets) Overkommando. I 1942‒43 ble organisasjonen ordnet i mindre geografiske enheter – i alt 22 distrikter inndelt i avsnitt, områder, grupper og lag. De rapporterte til Sentralledelsen (SL) i Oslo, som anført av den unge juristen Jens Chr. Hauge hadde overtatt den daglige ledelsen av Milorg.», fra artikkelen «Milorg», på nettstedet norgeshistorie)
  12. 1 2 3 Njølstad 2008, s. 114
  13. ↑ Münter Rolfsen 1995, s. 194
  14. ↑ «Den nye strukturen ble vedtatt på et møte i januar 1943. Man ble enige om å opprette en i-side og en o-side. Men mens man før hadde hatt to i-er som delte organisasjonsarbeidet i Sør-Norge mellom seg, ble det nå bestemt at det skulle være én generalinspektør – en Stor I – for alle distriktene, og at han under seg skulle ha et antall distriktsinspektører, i-ene. På o-siden skjedde det også utvidelser, og arbeidet ble ledet av organisasjonssjefen, Stor O.», Semb-Johansson 1995, s. 43
  15. 1 2 3 4 Haavardsholm 1995, s. 52
  16. 1 2 3 4 Pryser 2010, s. 161
  17. ↑ Münter Rolfsen 1995, s. 122
  18. ↑ Ringen Johannessen/Moland 2024 s. 112
  19. 1 2 Njølstad 2008, s. 128
  20. ↑ Ringen Johannessen/Moland 2024 s. 142
  21. ↑ «Etter denne voldsomme tappingen av den sentrale ledelsen i SL eksisterte det kun ett forbindelsesledd mellom Rådet og samtlige organer innen O, nemlig Kai Holst. Det var heller ingen tverrgående forbindelser, slik at svært mye var avhengig av ham.», Moland 1991, s. 23
  22. ↑ Kjeldstadli 1959, s. 168
  23. ↑ Njølstad 2008, s. 118
  24. ↑ Njølstad 2008, s. 142–144, 174–175
  25. ↑ «Munken, som lå på hjørnet av Munkedamsveien og Parkveien lå i faresonen. I Munken hadde vi på den tiden store arkiver i hemmelige rom, under kjøkkenbenken og inne i veggene under vinduene. (Kaka og jeg hadde bodd der en tid sammen og Rudolf hadde overtatt stedet som bolig, men det var fremdeles litt av et hovedarkiv der.)», Hauge 1995, s. 123
  26. ↑ «Kaka og jeg bodde en tid sammen i Munken og hadde det både godt og hyggelig.», Hauge 1995, s. 129
  27. ↑ Njølstad 2008, s. 115, 134, 166–168
  28. ↑ Njølstad 2008, s. 165, 168
  29. ↑ «SLs folk var alle gode å samarbeide med og alle var meget hjelpsomme. Jeg må særskilt nevne Kaka som var en storartet illegalist, alltid villig til å hjelpe, full av oppfinnsomhet og godt humør.», Hauge 1995, s. 27
  30. ↑ Hauge 1995, s. 27
  31. ↑ «Endelig kom Kaka og Syver bort i en agent som utga seg for å komme med meldinger fra Grini [fångläger för norska motståndskämpar]. De hadde såvidt jeg husker et møte med ham på Majorstua for å få peiling på hvordan han så ut. Det var høyt spill.», Hauge 1995, s. 172
  32. ↑ Njølstad 2008, s. 554
  33. ↑ Martinsen 2010, s. 70
  34. ↑ «Under Kakas ledelse ble det så satt opp et par nye eksekusjonslag med tilhørende skyggere; det var for det meste kvinner. Bittern-folkene trente opp de to aksjonslag; det var hensikten at de selv skulle lede de første aksjonene. Det ble gjort en serie forsøk på å skaffe av veie bademester Hagen og hvis jeg ikke tar feil, Torgersen. Alle forsøkene mislyktes imidlertid. Agenten som forsøkte å felle Kaka ble imidlertid ombrakt i 1943 etter at en hadde oppsporet hans bopel i Løvenskioldsgt.», Hauge 1995, s. 173
  35. ↑ «Hauge var seg smertelig bevisst at han bar et særlig ansvar i disse sakene, formelt og reelt. Sammen med Hansson-brødrene og Kai Holst hadde han drevet igjennom det linjeskiftet i Milorgs ledelse som åpnet for planlagte likvidasjoner.», Njølstad 2008, s. 554
  36. ↑ Ringen Johannessen/Moland 2024 s. 191–194
  37. ↑ Sønsteby 1960, s. 100
  38. ↑ «Litt senere fikk vi imidlertid ny og bedre kontakt med Fredrik og XU gjennom Kaka.», Sønsteby 1960, s. 166
  39. ↑ Münter Rolfsen 1995, s. 150
  40. ↑ Martinsen 2010, s. 76
  41. ↑ Grimnes 1972, s. 14
  42. ↑ Njølstad 2008, s. 142–144
  43. ↑ «Aksjonen mot Pilestredet 31 skjedde ved påsketider 1943 (20. april) og var dristig og vellykket. Jeg fikk en levende beretning et par timer etterpå av Kaka som hadde tatt imot karene da de kom tilbake.», Hauge 1995, s. 72
  44. ↑ Njølstad 2008, s. 173
  45. ↑ «I august 43 gikk Kaka over grensen og avsluttet derved en enestående intens virksomhet i det okkuperte Norge.», Hauge 1995, s. 134
  46. ↑ «Men i løpet av sommeren måtte en rekke viktige medarbeidere reise på grunn av opprullinger og varsler. Fra Grini slapp det ut et varsku om at Gestapo var på sporet av Kaka (Kai Holst), og i august dro han over grensen til Sverige, hvor han snart fikk viktige oppdrag ved det norske militærkontoret i Stockholm. Det var med tungt hjerte Hauge ga slipp på han. Kakas mot, selvoppofrelse og smittende aktivisme hadde gjort ham til en nær venn og en sjelden verdifull medarbeider. Men faresignalene ble etter hvert så mange at både Hauge og Holst innså at det var best å gi seg mens leken var god.», Njølstad 2008, s. 149
  47. 1 2 3 Pryser 1994, s. 95
  48. ↑ «I slutten av 1942 og begynnelsen av 1943 kom store deler av den tidligere Sentralledelse til Stockholm. Det var to medlemmer av Rådet (Topsy og Otto). Det var Petter og Aksel og Sørlie, i juni kom Bakke, i august og september kom Kaka og Max. Dette medførte en kraftig forsterkning av Stockholm og øket selvfølgelig muligheten for aktiv støtte derfra.», Hauge 1995, s. 125
  49. ↑ Pryser 2010, s. 188
  50. ↑ Pryser, Tore (2010). Svik og gråsoner. sid. 161. ISBN 9788243005075
  51. ↑ Pryser 1994, s. 96-97
  52. ↑ Skjeseth 2018, s. 102–103
  53. 1 2 3 4 5 Pryser 1994, s. 100-105
  54. ↑ Pryser 2023, s. 81
  55. ↑ Moland 1985, s. 2–4
  56. ↑ Pryser 2010, s. 192
  57. ↑ Pryser 2010, s. 196
  58. ↑ Pryser 2023, s. 70–71
  59. ↑ Elgemyr 2015, s. 160
  60. ↑ Pryser 1994, s. 139
  61. ↑ «Razziaen var iverksatt og ledet av den britiske majoren W. D. McRoberts fra Task Force med hjelp av norske etterretningsfolk og politi.», Pryser 2010, s. 169
  62. ↑ Lene Skogstrøm (8 maj 2015). ”Alt i alt blev det en flott fangst på 59 damer samt 8 herrer, alle tidligere i Gestapo-tjeneste”. Aftenposten. https://www.aftenposten.no/norge/i/z1bb/alt-i-alt-blev-det-en-flott-fangst-paa-59-damer-samt-8-herrer-alle-tidligere-i-gestapo-tjeneste. Läst 15 oktober 2025. ”I ukene etter frigjøringen ble 350.000 tyskere som var i Norge anbragt i egne forlegninger flere steder i landet. I nøye planlagte razziaer gikk engelske og norske etterretningsoffiserer til aksjon, assistert av engelske fallskjermjegere og norske Milorg-jegere. Målet var å finne krigsforbrytere og gestapister som gjemte seg blant vanlige tyske soldater.”
  63. ↑ Pryser 2010, s. 170
  64. 1 2 3 4 5 Pryser 1994, s. 107-111
  65. ↑ Elgemyr 2015, s. 108
  66. ↑ Pryser 2022, s. 166
  67. ↑ Elgemyr 2015, s. 123
  68. 1 2 Pryser 2010, s. 122
  69. 1 2 3 4 Pryser 2010, s. 202-204
  70. 1 2 3 Pryser 2010, s. 178-179
  71. ↑ Pryser 2022, s. 109
  72. ↑ Pryser 2010, s. 123
  73. ↑ Pryser 2010, s. 107
  74. 1 2 3 4 Njølstad 2008, s. 285
  75. ↑ «At det kunne være behov for en slik overvåkingsenhet, fikk man for øvrig en uhyggelig påminnelse om da Kai Holst, Milorg-veteranen som sammen med Ole Borge hadde hovedæren for oppbyggingen av sikringstjenesten, døde under mystiske omstendigheter i Stockholm i slutten av juni 1945. Politietterforskningen konkluderte med selvmord, men blant Holsts gamle Milorg-kamerater var det mange som nektet å tro at Holst kunne ha tatt sitt eget liv.», Njølstad 2008, s. 285
  76. ↑ Elgemyr 2015, s. 102–103, 110
  77. ↑ Elgemyr 2015, s. 151
  78. ↑ Elgemyr 2015, s. 120
  79. ↑ Elgemyr 2015, s. 103
  80. ↑ Elgemyr 2015, s. 110-123
  81. ↑ Elgemyr 2015, s. 102-103, 121
  82. ↑ Skjeseth 2018, s. 239
  83. 1 2 Pryser 1994, s. 111-112, opprinnelig Aftenposten, morgenutgaven, side 5, 21. juli 1945
  84. ↑ Pryser 2010, s. 159
  85. ↑ «Også en rekke andre venner og medarbeidere av Holst fra krigens dager avviser selvmords-hypotesen som 'vås'. Det svenske politiet viste liten evne eller vilje til å oppklare saken, hevder de.», Pryser 1994, s. 105
  86. ↑ «At Holst ble likvidert som følge av hva han oppdaget på Lillehammer, mener også en rekke av Holsts venner fra motstandsbevegelsen under krigen. Flere sier som Otto Paus at de ble advart mot å prøve å finne ut av dødsfallet.», Pryser 2010, s. 183
  87. ↑ «Pensjonert general Ole Otto Paus uttalte til Dagbladet 28.9.94: - Kai Holst ble helt opplagt drept. Det kan jeg avlegge salighetsed på.», Haavardsholm 1995, s. 55
  88. ↑ Njølstad 2008, s. 549
  89. ↑ Elgemyr 2015, s. 144–145
  90. 1 2 Elgemyr 2015, s. 124-129
  91. ↑ «Erik Myhre hade tänkt sig att fortsätta sin undersökning i Stockholm tillsammans med Erling Mörk Hansson som här berättar att Myhre först gick till den brittiske underrättelsemannen McRoberts [major W.D McRoberts, Pryser 2010, s. 168-169, bidragsyters anmerkning].»: «Han kom tilbake og sa: 'Vet du hva McRoberts sa, han sa han nektet oss å reise over, han sa det ville koste oss våre liv' om vi gjorde det, han nektet oss å reise. Erik Myhre var litt overrasket og fortsatte med sitt og til slutt så sa han 'men om jeg tar med meg Erling og vi reiser privat over', så hadde McRoberts sagt til ham at da kommer dere ikke i levende live tilbake til Oslo igjen.», forklaring av Erling Mørch Hansson, fra programmet «Liket på Gärdet i Stockholm», fra 10:30 i opptaket
  92. ↑ «Familien går til norske myndigheter for å få svar. 'Da mor forsøkte det, etter en stund da, så fikk hun vite at dette kunne hun ikke gjøre noe med og jeg vet ikke om hun ble truet men at hun ihvertfall fikk vite at det kunne være farlig for henne. Så det er noe som ligger der, som er veldig ubehagelig.'», uttalelse av Elsebeth Heyerdahl-Larsen, i filmen Mysteriet Holst, fra 15:59 i filmen
  93. ↑ Elgemyr 2015, s. 128
  94. ↑ Kaja Korsvold (3 maj 1995). ”Fullstendig lokk på Kai-Holst saken” (på norsk). Aftenposten. sid. 37. https://www.nb.no/items/URN:NBN:no-nb_digavis_aftenposten_null_null_19950503_136_199_1?page=35. Läst 16 oktober 2025. ”Haavardsholm tar opp en rekke indisier som peker mot svenske og norske myndigheter. Blant annet har han intervjuet pensjonert general Ole Otto Paus. Paus forteller at han under et etterretningsoppdrag i Sverige i 1954 fikk opplyst at en mann med et vanlig navn som "Anderson" e.l. drepte Kai Holst. Da Paus brakte dette til sine overordnede, fikk han beskjed om at det var "livsfarlig" å foreta videre undersøkelser. Paus, Kai Holsts mor og enke ble alle utsatt for "trusler" for å la saken hvile.”
  95. ↑ Pryser 2010, s. 47
  96. ↑ «Ifølge Paus var politimannen han ikke hadde tillit til i forbindelse med etterforskningen av Holst-saken, Olav Svendsen. Under krigen var han sjef for det norske Rettskontoret i Stockholm og etter frigjøringen viserikspolitisjef i Norge.», Pryser 2010, s. 173
  97. ↑ Pryser 2024, s. 92
  98. ↑ «Topsy ble etter en tid Militærinspektør og forsvarssjefens representant i Sverige. Som sådan var han også sjef for de to militærkontorer som arbeidet på Norge, nemlig MI IV som arbeidet med oss og MI II som stelte med etterretningsvirksomheten.», Hauge 1995, s. 125
  99. ↑ Paus dro til Norge og fortalte forsvarssjefen om mannen på perrongen. Da fikk han beskjed om at det kunne være livsfarlig å foreta videre undersøkelse og at han gjorde best i å la saken hvile. «Han var ingen lettskremt mann far, men jeg tror han skjønte at han var inne i et område som var veldig farlig og han snakket jo med familien også om det at vi burde være forsiktig for det kunne ramme dem alle, og da tror jeg rett og slett han mente likvidering.», uttalelse av Ole Paus, sønn av generalmajor Ole Otto Paus i filmen Mysteriet Holst, fra 55:13 i filmen
  100. ↑ Da Norge ble invadert i 1940 var Paus en av seks offiserer i kommunikasjonsavdelingen i Generalstaben, med Ole Berg som avdelingssjef og nærmeste overordnede. Paus ble deretter adjutant for kommanderende general (forsvarssjef) Otto Ruge under kampene i 1940.
  101. ↑ Pryser 2023, s. 224
  102. 1 2 Njølstad 2008, s. 563
  103. ↑ Elgemyr 2015, s. 13
  104. ↑ «Borge var for øvrig også tilstede på pressekonferansen på Bristol høsten 1994 og tilhørte veteranene som der ga klart uttrykk for at Holst var blitt likvidert.», Pryser 2010, s. 178
  105. ↑ Pryser 2010, s. 198
  106. 1 2 Pryser 2010, s. 197
  107. ↑ Pryser 2022, s. 173–174
  108. ↑ Pryser 2010, s. 174
  109. 1 2 3 Pryser 2010, s. 175
  110. 1 2 Haavardsholm 1995, s. 56
  111. 1 2 Njølstad 2008, s. 565
  112. ↑ Njølstad 2008, s. 562–567, 836–837
  113. ↑ Ringen Johannessen/Moland 2024 s. 373
  114. ↑ Pryser 2010, s. 176-177
  115. ↑ Pryser 2010, s. 189
  116. ↑ Pryser 2022, s. 199
  117. ↑ Pryser 1994, s. 120, 172
  118. ↑ «Særlig drosjesjåførens og Fanny Gustavsens forklaringer spriker. Fru Gustavsen bosatt i Dukvägen hevder at det var en tredje person med i drosjen - en mann i lys regnfrakk. Drosjesjåføren Karlsson hevder derimot at han og Holst var alene i bilen.», Pryser 2010, s. 171
  119. ↑ Elgemyr 2015, s. 115–117, 142
  120. ↑ «På Rindögatan 42 så hade de sån här porttelefon så det ringde och pappa var just övertygad om att det var Kai som skulle komma så han bara tryckte på knappen. Så öppnade han dörren så han skulle kunne komma in och sen såg han hissen bare gick vidare. Sen när han står så hör han då, jag vet inte om det var folk och röster där uppe, men han stängde ju dörren då. Jag tror därvid att han blev ängslig, vad är det för någonting? Det var inte Kai, han kom inte tillbaka. Jag vet inte vad han tänkte. Och han hörde ett skott. Kai Holst blev mördad i vår uppgång.», Svante Ahresons datter i filmen Mysteriet Holst, fra 59:20 i filmen
  121. ↑ Elgemyr 2015, s. 142, 151
  122. ↑ Pryser 2022, s. 112
  123. ↑ Egeland, Per Gunnar; Björk, Sonny; Rajs, Jovan (2010). ”Kai Holst - Suicide or Murder” (på engelska). Scandinavian Journal of Forensic Science (Dansk Selskab for Retsmedicin, Norsk rettsmedisinsk forening, Svensk rättsmedicinsk förening) 16 (1). ”That the pistol was still in Holst's hand indicates nothing unusual. This may be the case in approximately one in five such incidents (SB, own observation)”.
  124. ↑ «Det første jeg liksom husker far snakket om når det gjaldt Kai Holsts død var det at pistolen ble funnet i Kai Holsts høyre hånd, mens Kai Holst var kjevhendt og det var en sånn ting som fikk far til å være helt urokkelig i sin visshet om at Kai Holst ble myrdet.», uttalelse av nevøen Ole Paus, fra filmen Mysteriet Holst, fra 31:50 i filmen
  125. ↑ Fra filmen Mysteriet Holst, fra 38:32 i filmen
  126. ↑ Fra filmen Mysteriet Holst, fra 39:35 i filmen
  127. ↑ «Det er aldeles sikkert at Kai ble truet på livet like før krigen sluttet. Han sa det nokså direkte, men han visste ikke klart hvor det kom fra, og han var meget uredd av seg. Han var av den typen som gjorde alt for å komme til bunns i ting, han ville ikke gi seg for press. 'Jeg er ingen svekling,' sa han da - av type var han seig, sta, utholdende og fryktløs. Han gjorde en fenomenal innsats, både som motstandsmann og som etterretningsmann. Det var aldri noe galt i Kai Holst, jeg setter mye inn på å få det fram. Han var førsteklasses. Jeg har ingen dekning - men hvis jeg skulle bygge på den uforklarlige motviljen fra svensk hold mot å hjelpe oss... Men OBS! - jeg sier det ikke. Det tør jeg ikke si. Det kan jeg ikke si. Men at det var noe muffens ved omstendighetene omkring hans død, er det ingen som helst tvil om. Det har bare vist seg umulig å finne nøkkelen.», uttalelse av Wladimir Mørch Hansson, motstandsleder, Haavardsholm 1995, s. 54
  128. ↑ «Bergström hadde under krigen tilhørt e-tjenesten C-byrån i Göteborg og var en av de såkalte 'Tre Musketerer' som samarbeidet med den norske motstandsbevegelsen.», Pryser 2010, s. 162
  129. ↑ «Nyström var ingen hvem som helst i denne sammenheng. I 1945-46 var han statssekretær under sosialminister Gustav Möller i Socialdepartementet som Säpo og overvåkingen hørte inn under.», Pryser 2010, s. 209
  130. ↑ «Når Jens Christian Hauge førtini år etterpå av sin venn Kai Christian Holsts nærmeste gjenlevende slektning, Elsebeth Heyerdahl-Larsen, blir spurt om hvorfor onkelen hennes ble likvidert frigjørings-sommeren 1945, blir han som en mur i ansiktet og svarer: -Noen sannheter kan du aldri regne med å få vite!», Haavardsholm 1995, s. 86-87
  131. ↑ «Dette moralske og eksistensielle alvoret må man ha in mente for å forstå Hauges væremåte, reaksjoner og standpunkter i de betente sakene vi nå skal gå inn på. Fra ulikt hold skulle nemlig Hauge i årenes løp bli gjenstand for tildels meget kraftige beskyldninger for sin måte å forvalte okkupasjonshistorien på. Anklagene gikk i de mest forskjellige retninger: Han skal ha forsøkt å dirigere og sensurere historieskrivningen. Han skal ha hindret innsyn i omfanget av og omstendighetene omkring hjemmefrontens likvidasjoner, som ifølge kritikerne måtte være langt flere enn Hauges ordknappe uttalelser ga inntrykk av. Han skal ha bidratt til å skjule sannheten om Milorg-kameraten Kai Holsts mystiske død i Stockholm i juni 1945.», Njølstad 2008, s. 549
  132. ↑ Ringen Johannessen, Petter; Arnfinn Moland (2024) (på norska). Nr. 24 Gunnar «Kjakan» Sønsteby. Oslo: Cappelen Damm. sid. 373. ISBN 9788202492762. ”Selv om de begge utad holdt på historien om at Holst sannsynligvis hadde begått selvmord i Stockholm, var de begge, ifølge både Anne-Karin og Gunnar, i virkeligheten overbevist om at han var tatt av dage. Spørsmålet var bare av hvem, og hvorfor. Og den gåten forsøkte de gjennom et langt liv å løse. Til tross for alle sine forbindelser både innen- og utenlands, i politiske miljøer og hemmelige tjenester, fant de ikke noe svar. Det eneste de hadde å forholde seg til, var svensk politis offisielle redegjørelse om at Kai Holst hadde tatt sitt eget liv. For å unngå høylytte spekulasjoner, var Hauge av den oppfatning at så lenge de ikke hadde tilgang på ytterligere informasjon om hva som hadde funnet sted, forholdt de seg utad til den offisielle forklaringen om selvmord. Lojal som Gunnar alltid var mot Hauge, hadde han ikke noe problem med å etterleve dette, men på kammerset foregikk undersøkelsene og drøftelsene gjennom et langt liv, uten at de noen gang kom i mål.”
  133. ↑ Elgemyr 2015, s. 11
  134. 1 2 Pryser 1994, s. 127-129
  135. ↑ «Dyrhaug har også identifisert et dokument i det britiske National Archive med tittelen Post Use of a German Intelligence Unit by Sweden. Men dette er båndlagt i 75 år og derfor ikke tilgjengelig før i år 2020.», Pryser 2010, s. 166
  136. ↑ ”FREEDOM OF INFORMATION ACT 2000 - REQUEST REF: FOI2025/27019” (på engelska). Foreign, Commonwealth & Development Office, Information Rights Unit. 5 augusti 2025. https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Reply_FOI2025_27019.pdf. Läst 11 augusti 2025. ”I am writing to confirm that we have completed the search for the information which you requested. The Foreign, Commonwealth & Development Office (FCDO) does hold information relevant to your request. A review of the information to consider possible release has concluded that it should be withheld under either FOIA Section 23 (information supplied by, or relating to, bodies dealing with security matters) or Section 24 (national security) as explained below.”
  137. 1 2 3 4 Pryser 1994, s. 170-172
  138. ↑ Pryser 2022, s. 169
  139. ↑ Pryser 1994, s. 61–63, 157–158
  140. ↑ Pryser 2022, s. 64–65, 128, 190–192, 238
  141. ↑ Elgemyr 2015, s. 141, 152
  142. ↑ Elgemyr, Göran (2015). ”Motiv för självmord eller mord”. Kai Holsts mystiska död. Stockholm: Jure bokhandel. sid. 140. ”Det finns dokument som visar att det verkligen fanns farhågor om vad som kunde hända om ryssarna fick kännedom om överföringen av radiospanarna. Joseph T. Kloman skrev i ett memorandum den 7 juni 1945 till den amerikanska militärattachén i Stockholm, brigadgeneralen Kessler, at överföringen borde ske fort: "in order to avoid all complications with the Norwegians and the Russians." I ett annat OSS-dokument hänvisas också till svensk ängslan för ryssarna, "there was a great fear on the part of the Swedes that the Russians would get wind of the operation, which would, of course, cause extremely serious repercussions".”
  143. ↑ Kari Heyerdahl-Larsen Høgset, Göran Elgemyr, Tore Pryser, Ulf Larsen (30 augusti 2025). ”80 år i mørket: Hvorfor ble ikke Kai Holsts død gransket?” (på norska). Aftenposten. https://www.aftenposten.no/meninger/debatt/i/B0OeqG/hvorfor-ble-ikke-kai-holsts-doed-gransket. Läst 4 september 2025. ”Vi som står bak kronikken, leverte i januar et krav til Justisdepartementet om en tverrfaglig offentlig norsk-svensk granskning av Kai Holsts død.”
  144. ↑ Kari Heyerdahl-Larsen Høgset, Göran Elgemyr, Tore Pryser, Ulf Larsen (30 augusti 2025). ”80 år i mørket: Hvorfor ble ikke Kai Holsts død gransket?” (på norska). Aftenposten. https://www.aftenposten.no/meninger/debatt/i/B0OeqG/hvorfor-ble-ikke-kai-holsts-doed-gransket. Läst 4 september 2025. ”Sentralt i kildegrunnlaget er en matrise, hvor 45 av 60 punkter peker mot at han ble likvidert. Kun 1 av 60 punkter angir selvmord.”
  145. ↑ Aftenposten Historie nr 6 2025, «Kai Holsts mystiske død», side 35
  146. ↑ Arnfinn Mauren (23 juni 2025). ”Syv uker etter krigen ble en nordmann funnet død i Stockholm. Så ble det lagt lokk på saken.” (på norska). Aftenposten Historie (Aftenposten) (6): sid. 28-35. https://www.aftenposten.no/historie/i/Mne42K/kai-holst-hva-skjedde-med-den-norske-motstandsmannen. ”Ulf Larsen fra Oslo har i flere år engasjert seg i saken, og har skrevet utfyllende om Kai Holst på Wikipedia. Han har sammen med Tore Pryser og Göran Elgemyr oppfordret Justisdepartementet til å granske saken på nytt. Foreløpig avventer han svar fra departementet. – Vi mener tiden nå er inne for en endelig avklaring av hva som skjedde med Kai Holst, skrev de i en e-post til departementet tidligere i år.”.
  147. ↑ Geir Bjarte Hjetland (17 juli 2025). ”Trur krigs­helten blei drepen fordi han visste for mykje”. NRK. https://www.nrk.no/norge/krev-norsk-svensk-gransking-_-trur-krigshelten-blei-drepen-1.17432899. Läst 20 september 2025. ”Ein av dei som gjerne ser at saka kjem på bordet er den politiske veteranen Rasmus Hansson (MDG). Han tok ikkje attval, men vonar at andre tar saka vidare. [...] – Kor viktig er det å snu alle steinar når det gjeld dei siste uoppklara sakene frå 2. verdskrig? – Så lenge saker er uavklarte, meir eller mindre mysterium, så er det bra å få kasta meir lys over dei, slår Hansson fast. Også Frp-veteran Carl I. Hagen seier til NRK at saka bør vurderast granska av Stortinget.”

Källor

Böcker
Radio
Film

Externa länkar