Klockdop eller klockinvigning (latin: Ordo benedictionis campanae) är en invigningsceremoni av kyrkklockor; den framförs framför allt inom den romersk-katolska kyrkan. Ett klockdop sker vanligen efter att en ny klocka har gjutits, eller vid invigningen av en ny kyrka. Invigningen av nya kyrkklockor förrättas vanligen av en biskop.
Syftet med invigningen av en kyrkklocka är att klockan avskiljs för sin funktion att kalla till gudstjänst och att samla församlingen. Vidare fyller klockan en funktion vid klockringning inför dop, begravning och andra kyrkliga angelägenheter. Inom själva ceremonin för invigningen bestänks klockan vanligen med vigvatten, smörjs med krisma och beröks med rökelse.
Inom den romersk-katolska kyrkan förekommer det att en klocka, i samband med invigningen, ges ett namn efter ett helgon alternativt en annan viktig person. Exempel på detta är Sankt Petersklockan i Kölnerdomen, Emmanuel i Notre-Dame de Paris, klockorna Joseph, Anna, Pirminius och Maria i Speyers domkyrka. I Sverige och inom Svenska kyrkan kan till exempel nämnas Sankt Larsklockan i Linköpings domkyrka och Thornan (efter staden Thorn) i Uppsala domkyrka.
Traditionen bakom klockdopet härstammar från tidig medeltid. Själva riten som utvecklades inom kyrkan bestod oförändrad inom den romersk-katolska kyrkan fram till Andra Vatikankonciliet. Den äldre riten för klockdop lade en stark betoning vid kyrkklockornas förmåga att driva bort demoner och onda andar. Kyrkklockan kunde ses som Guds röst och som med sin kraft visar sig vara Herre också över demonerna, i och med att dess klang ansågs driva bort demoner. Under lång tid har klockorna givits namn efter ett eller flera helgon (In honorem Sancti. N. Pax tibi) inom riten för klockinvigningen.
Under reformationen vände sig bland annat Martin Luther mot denna ceremoni. Således brukas klockdop sällan inom lutherska och reformerta kyrkor.
Bland exempel på klockdop som har genomförts i modern tid är 2013 i Notre-Dame de Paris, då katedralens nya kyrkklockor invigdes av biskopen av Paris. Inför återinvigningen av Katarina kyrka i Stockholm 1995 genomfördes ett klockdop av de nya klockorna, vilket utgör ett exempel på klockdop inom Svenska kyrkan.