Komplexmalm

Komplexmalm kallas malm som innehåller två eller flera metaller, där bly och zink är bland de vanligaste kombinationerna under denna benämning. Komplexmalm kan också innehålla koppar, guld, silver, kadmium och ibland vismut, tenn, indium och gallium. De viktigaste mineralerna som bildar komplexmalm är blyglans, zinkblände och, i mindre utsträckning, pyrit, kopparkis, arsenopyrit och kassiterit. Malmer består vanligtvis av sulfidmineral, men inkluderar även oxidmineral.

De tre huvudfamiljerna av komplexa sulfidmalmer är vulkanogena massiva sulfidmalmer, sedimentära utdunstningsmalmer och Mississippi Valley-malmer. Klassificeringen av bly- och zinkfyndigheter har i synnerhet varierat och resulterat i flera organisatoriska system.

Bergarter som innehåller komplexmalm är hydrotermalt omvandlade via kloritisering, sericitisering och silicifisering. Dessa fyndigheter är ofta järnhydroxider som innehåller cerussit PbCO3, anglesit PbSO4, smithsonit ZnCO3, kalamin Zn4[Si2O7][OH]2×H2O, malakit Cu2[CO3](OH)2, azurit Cu3[CO3]2(OH)2. Beroende på koncentrationen av malmmineraler skiljer man mellan fasta eller spridda (disseminerade) malmer. Kroppar av komplexmalm kan variera i storlek (med en längd på flera m till km), morfologi (linsformade bäddavlagringar, stockverk, ådror, bon, komplexa rörliknande kroppar) och förekomstförhållanden (flackt lutande, branta, konsonanta, sekant, etc.).

Komplexmalm innefattar också mangannoduler i havsbotten, vilka har bildats som konkretioner och har andra metaller förutom merparten av mangan.

För att beräkna den ekonomiska gränshalten för komplexmalmer måste priset på det som utvinns först beräknas som summan av produkterna av varje metalls malmhalt och dess pris på marknaden.

Källor

  1. 1 2 3 4 Vikentyev, I.V.; Damdinov, B.B.; Minina, O.R.; Spirina, A.V.; Damdinova, L.B. (2023). ”Classification of Polymetallic Ore-Forming Processes and Transitional VMS–SEDEX–MV-type: the Example of the Giant Ozernoe Deposit in Transbaikalia, Russia” (på engelska). Geology of Ore Deposits 65 (3): sid. 191–223. doi:10.1134/S1075701523030054. ISSN 1075-7015. https://link.springer.com/10.1134/S1075701523030054. [inloggning kan krävas]
  2. ↑ ”Oʻzbekiston milliy ensiklopediyasi” (på uzbekiska). National Encyclopedia of Uzbekistan. Tashkent: National Encyclopedia of Uzbekistan State Scientific Publishing House. 2000–2005
  3. 1 2 ”Polymetallic Vein Deposits” (på engelska). Geologyscience.com. https://geologyscience.com/geology-branches/mining-geology/polymetallic-vein-deposits/. Läst 20 april 2026.
  4. ↑ Barnes, Hubert Lloyd, red (1997). Geochemistry of hydrothermal ore deposits (3rd). New York: Wiley. ISBN 978-0-471-57144-5. https://archive.org/details/geochemistryofhy0000unse_d2q9
  5. ↑ Hedenquist, Jeffrey W.; Lowenstern, Jacob B. (1994). ”The role of magmas in the formation of hydrothermal ore deposits”. Nature 370 (6490): sid. 519–527. doi:10.1038/370519a0. ISSN 0028-0836. http://dx.doi.org/10.1038/370519a0. [inloggning kan krävas]
  6. ↑ Reineck, Hans‐Erich; Wunderlich, Friedrich (1968). ”Classification and Origin of Flaser and Lenticular Bedding” (på engelska). Sedimentology 11 (1-2): sid. 99–104. doi:10.1111/j.1365-3091.1968.tb00843.x. ISSN 0037-0746. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1365-3091.1968.tb00843.x. [inloggning kan krävas]
  7. ↑ Bons, Paul D.; Elburg, Marlina A.; Gomez-Rivas, Enrique (2012). ”A review of the formation of tectonic veins and their microstructures” (på engelska). Journal of Structural Geology 43: sid. 33–62. doi:10.1016/j.jsg.2012.07.005. https://linkinghub.elsevier.com/retrieve/pii/S0191814112001654. [inloggning kan krävas]
  8. ↑ Mykhailov, V.; Yessendossova, A. (2022). ”Factors of Controlling Polymetallic Mineralization on the Example of the Dalnegorsky (Far East) and Uspensky (Central Kazakhstan) Ore Districts” (på engelska). 15th International Conference Monitoring of Geological Processes and Ecological Condition of the Environment (European Association of Geoscientists & Engineers): sid. 1–5. doi:10.3997/2214-4609.2022580041. https://www.earthdoc.org/content/papers/10.3997/2214-4609.2022580041. [inloggning kan krävas]
  9. ↑ Das, RP; Anand, S. (2017). ”Metallurgical processing of polymetallic ocean nodules”. i R. Sharma (på engelska). Deep-Sea Mining: Resource Potential, Technical and Environmental Considerations. Springer. sid. 365-94. https://link.springer.com/content/pdf/10.1007/978-3-319-52557-0_12.pdf
  10. ↑ Hall, Brian (2014) (på engelska). Cut-off Grades and Optimising the Strategic Mine Plan. Australasian Institute of Mining and Metallurgy. sid. 192. ISBN 978-1-92510021-1