Kuba

För platser i Azerbajdzjan, se Quba. För kungariket i Demokratiska republiken Kongo i Centralafrika, se Kungariket Kuba. För andra betydelser, se Cuba.
Kuba
Republiken Kuba
República de Cuba
Flagga Statsvapen
Valspråk: Patria o Muerte
(spanska för "Fosterland eller död")
Nationalsång: La Bayamesa
läge
Huvudstad
(även största stad) 		Havanna
Officiellt språk Spanska
Statsskick Socialistisk republik
 -  President Miguel Díaz-Canel
 -  Premiärminister Manuel Marrero Cruz
Självständighet från Spanien 
 -  Deklarerad 10 oktober 1868 
 -  Erkänd 20 maj 1902 (från USA) 
Yta
 -  Totalt 110 860 km² (106:e)
 -  Vatten (%) 0,9 %
Demografi
 -  2016 års uppskattning 11 239 224 (78:e)
 -  Befolkningstäthet 101 inv./km² (75:a)
BNP (PPP) 2012 års beräkning
 -  Totalt $121 000 miljoner (uppgift hämtad 2013) (68)
 -  Per capita $10 200 (uppgift hämtad 2013) 
HDI (2021) ▼ 0,764 (83:e)
Valuta Kubansk peso (CUP)
Tidszon UTC -5
Topografi
 -  Högsta punkt Pico Real del Turquino, 1 974 m ö.h.
 -  Största sjö Zaza Reservoir, 113,5 km²
 -  Längsta flod Rio Cauto, 330 km
Kör på Höger
Nationaldag 26 juli (anfallet mot Moncadakasernen 1953, José Martis födelsedag)
Nationalitetsmärke C
Landskod CU, CUB, 192
Toppdomän .cu
Landsnummer 53

Kuba, officiellt Republiken Kuba (spanska: República de Cuba), är en östat i Karibien. Staten Kuba består av huvudön Kuba, Isla de la Juventud och flera arkipelager. Havanna är huvudstad i Kuba och dess största stad. Den näst största staden är Santiago de Cuba. Norr om Kuba ligger USA (150 km bort), Bahamas och Turks- och Caicosöarna ligger i nordost, Mexiko ligger i väst (210 km bort), Caymanöarna och Jamaica ligger i syd, samt Haiti och Dominikanska republiken i sydost.

Ön Kuba beboddes av många mesoamerikanska stammar före landstigningen av upptäcktsresanden Christofer Columbus år 1492, som gjorde anspråk på den för Kungariket Spanien. Kuba förblev en spansk koloni till det spansk-amerikanska kriget 1898, varefter den kort administrerades av USA, innan man 1902 fick nominell självständighet. Den bräckliga republiken uthärdade en allt mer radikal politik och sociala konflikter, och trots insatser för att stärka sitt demokratiska system, hamnade Kuba i en diktatur under presidenten Fulgencio Batista 1952. Växande oro och instabilitet ledde till Batistas avhysning i januari 1959 av 26 juli-rörelsen, som sedan etablerade en socialistisk regering under ledning av Fidel Castro. Kuba är en enpartistat där kommunistpartiet har den ledande rollen. En ny grundlag trädde i kraft den 10 april 2019 och ersatte 1976 års författning med dess senare ändringar. Den förbjuder diskriminering på grund av bland annat sexuell orientering och könsidentitet och definierar äktenskap utan att ange makarnas kön. Presidentens mandat är begränsat till högst två femårsperioder i följd, varefter personen inte får inneha ämbetet igen.

Kuba är den största ön i Karibien och var, med över 11 miljoner invånare 2016, den näst folkrikaste efter Hispaniola, om än med en mycket lägre befolkningstäthet än de flesta länder i regionen. Kuba är ett multietniskt land. Dess folk, kultur och seder kommer från olika ursprung, däribland Taíno- och Ciboney-folken, den långa perioden av spansk kolonialism, införandet av afrikanska slavar, en nära relation till Sovjetunionen under det kalla kriget, och närheten till USA.

År 2021 rankades Kuba relativt högt i statistiken för hälsa och utbildning, med ett Human Development Index på 0,764. Kuba var den enda nationen i världen år 2006 som uppfyllde Världsnaturfondens definition av hållbar utveckling, med ett ekologiskt fotavtryck som var mindre än 1,8 hektar per invånare, 1,5 hektar, och ett Human Development Index på över 0,855.

Historia

Huvudartikel: Kubas historia
Vraket av Maine, vars sprängning i Havannas hamn föranledde amerikanskt ingripande i det kubanska upproret.

Före spanjorernas upptäckt av Amerika var Kuba bebott av amerikanska stammar. 1492 kom Christofer Columbus till Kuba under sin första resa. Han återkom på sin andra resa. 1511 grundade spanjorerna sin första stad på Kuba och besegrade lokalbefolkningen i ett tre år långt krig. Havanna grundades 1514. Kuba blev en viktig koloni i det spanska imperiet.

Under 1800-talet skakades det koloniala styret av oroligheter. Ett mångårigt uppror, som kostade nationalhjälten José Martí livet, avslutades efter amerikansk inblandning med en militär seger över de spanska styrkorna. Kuba erhöll självständighet den 20 maj 1902 med en grundlag och ledning som godkänts av USA medan USA:s regering genom det så kallade Plattillägget, vars undertecknande USA krävde för att avsluta sin ockupation av landet som pågått sedan 1898, försäkrade sig om långtgående befogenheter i såväl öns inrikes- som utrikespolitik. Bland annat gav det USA rätt till Guantánamo-området, som USA behöll efter att Plattillägget upphört, trots tydliga protester från Kuba. Landets förste president, Thomas Estrada, avsattes genom amerikansk intervention 1906, men landets självständighet återupprättades tre år senare. Kronisk politisk oro stabiliserades sedan självständighetskämpen Gerardo Machado valts till presidentposten 1925, men sedan han nekats omval utvecklades regeringen mot ren diktatur. Kommunistpartiets ledare Julio Antonio Mella mördades i exil i Mexiko 1929, ett dåd som tillskrevs kubanska agenter. Machado flydde landet för Bahamas efter upplopp 1933, och i sviterna efter regimens fall tillsatte ett femmannaråd den radikale läkaren Ramón Grau San Martin till president, men denne avsattes följande år av den nya arméchefen Fulgencio Batista. Batistas populistiska regim, i nära samarbete med den amerikanske ambassadören, genomförde en rad reformer: kvinnlig rösträtt infördes, Plattillägget avskaffades och en rad ekonomiska regleringar genomfördes. Batista valdes 1940 i ett fritt val till Kubas förste icke-vite president, stödd på en koalition av bland annat kommunistpartiet, som därmed för första gången tog säte i Kubas regering; den första delvis kommunistiska regeringen i västra hemisfären.

En ny och radikal grundlag antogs 1940, grundad på maktdelning mellan president, premiärminister och ett tvåkammarparlament, med förbud mot direkta omval till presidentposten. Under påtryckningar av kommunisterna, som fick inflytande i regeringen infördes en rad reformer till stöd för fackföreningar. Kuba deltog i båda världskrigen på USA:s sida och föreslog under Batista ett amerikanskt ingripande mot Francisco Francos regim i Spanien.

Presidentvalen 1944 och 1948 vanns av den öppet Batista-fientlige Grau och hans skyddsling Carlos Prío, och medan Kuba förblev ett av kontinentens mest utvecklade länder med åtskilliga sociala förmåner, bland annat Latinamerikas största medelklass, stagnerade näringslivet i recessioner och grasserande korruption. Den kubanska ekonomins hjärta, sockerrörsodlingen, stod vid andra världskrigets slut för 25 procent av världsmarknaden. Tio år senare, efter år av ekonomiskt vanstyre, hade andelen fallit till 10 procent. Ekonomiska regleringar eskalerade under epoken Batista-Grau-Socarras 1933-1959, vilket sammanföll med en långvarig ekonomisk nedåtgång samtidigt som en rad sociala förmåner genomfördes. I fråga om kött, grönsaker, bilar och radioapparater var Kuba den största per capita-konsumenten i Latinamerika, delvis på grund av amerikansk turism.

Kubas president Carlos Prío Socarras (1948-52) i sällskap med Harry S. Truman.
Fulgencio Batista, Kubas de facto ledare 1933-44 och 1952-59 i samtal med USA:s ambassadör Sumner Welles.

Inför valen 1952 ledde det radikala Kubas folkparti (Partido Ortodoxo) på ett program om nationell solidaritet, långtgående konstitutionella rättigheter och ett kraftigt åtgärdsprogram mot korruptionen. Tre månader innan valen övertogs emellertid regeringen av Batista i en militärkupp, varpå landets dåvarande folkvalda regering gick i exil. Konstitutionen åsidosattes och Batista etablerade rad säkerhetsorgan till stöd för sin regim, som snart utvecklades till en brutal och antirevolutionär polisstat med över 20 000 oppositionellas liv på sitt samvete.
Den 26 juli 1953 misslyckades ett anfall mot Moncada-kasernen utanför Santiago, och en rad rebeller under ledning av den unge advokaten Fidel Castro, som kandiderat till Kubas representanthus för de ortodoxa, fängslades (som Castro) eller avrättades. Castro frigavs 1955 i en amnesti och återvände följande år i spetsen för 82 upprorsmän, bland annat den argentinske läkaren Che Guevara. Batistas regering förblev djupt impopulär med grasserande korruption och arbetslöshet, en fortsatt stagnerande ekonomi och undertryckta mänskliga rättigheter. 1956 genomförde överste Ramón Barquin ett USA-stött kuppförsök, vilket misslyckades men bidrog till att försvaga armén, vilket våren 1958 följdes av ett amerikanskt vapenembargo. Val utlystes samma höst, i vilka Andrés Rivero Agüero valdes till Batistas efterträdare. Batista och Agüero lämnade landet för Dominikanska republiken natten till den 1 januari 1959, sex dagar innan Castros styrkor tågade in i Havanna.

Regeringen övertogs av liberalen José Miro Cardona, medan oppositionsledaren och juristen Manuel Urrutia Lleó utsågs till provisorisk president. Efter en övergångsperiod övergav Castro sin roll som oberoende konstitutionsupprättare och ersatte Cardona som premiärminister den 16 februari. Lleó avgick i juli efter interna svårigheter då Castro själv förklarat sig beredd att lämna politiken, och ersattes av kommunisten Osvaldo Dorticós Torrado, samtidigt som det stod allt klarare att val inte skulle utlysas. Efter två år vid makten hade den revolutionära regeringen nationaliserat egendomar till ett värde av 25 miljarder dollar (varav fyra procent hade amerikanska ägare), stängt ned alla oppositionella tidningar och avrättat eller förpassat tiotusentals oppositionella till arbetsläger, ett öde som även drabbade åtskilliga av öns homosexuella. Offer från Castros innersta krets som drabbades av utrensningarna fanns Humberto Sorí Marin, som avrättades, Huber Matos, som tjänade 20 år i fängelse (varav sju på Isla de la Juventud, där Castrobröderna avtjänat sina straff efter Moncadaattacken). I mitten av 1960-talet var uppskattningsvis 25 000 kubaner fängslade av politiska skäl. Upp till två miljoner kubaner sökte sig inom de närmaste åren till huvudsakligen USA och särskilt till Miami, Florida. Emigration var från början begränsad huvudsakligen för läkare, lärare och män i vapenför ålder, innan det totalförbjöds 1971, samtidigt som arbetsplikt infördes. Efter Östblockets fall ökade emellertid möjligheterna att emigrera något, med ökad emigration som följd.

Raúl Castro och Che Guevara, Fidels närmaste män under gerillakampen 1956-1959.

1960 slopade den amerikanska Eisenhoweradministrationen frikostiga sockerimporter från Kuba, följt av en ekonomisk blockad som svar på landets motstånd mot att rätta in sig efter amerikanska företags- och regeringsintressen. Det USA-stödda försöket att invadera Kuba vid Grisbukten bröt det redan ansträngda förhållandet mellan länderna och ledde till förhandlingar om handels- och försvarsutbyte mellan Kuba och Sovjetunionen. Avtal mellan försvarsminister Raúl Castro och Nikita Chrusjtjov om placering av sovjetiska kärnvapen på ön utlöste Kubakrisen. Utbildningsväsendet nationaliserades den 6 juni 1961. Privata sjukhus och kliniker nationaliserades 1963. I början av 1960-talet infördes planekonomi. År 1964 införde Organisationen för amerikanska stater (OAS) ekonomiska och diplomatiska sanktioner mot Kuba. Mexiko var därefter det enda landet i Latinamerika som behöll diplomatiska förbindelser med Kuba tills Chile återupptog förbindelserna i november 1970. Den 29 juli 1975 gav OAS medlemsstaterna frihet att själva avgöra sina handelsförbindelser och diplomatiska relationer med Kuba. 1940 års demokratiska konstitution förblev ur spel till 1976, då en socialistisk grundlag infördes. Den nyvalda nationalförsamlingen valde i december 1976 Fidel Castro till statsrådets ordförande, vilket gjorde honom till både stats- och regeringschef. Direkta val till parlamentet och en sekulär (snarare än en ateistisk) grundlag fastställdes 1992.

1983, till följd av pågående reformer i Sovjetunionen, drog sovjetledaren Jurij Andropov in militära säkerhetsgarantier till ön, och Kuba vidtalades att sköta sitt eget försvar, något som ledde till att Castro byggde upp Latinamerikas näst största väpnade styrkor efter Brasilien. Efter Sovjetunionens och östblockets upplösning lät Boris Jeltsin det ekonomiska stödet till Kuba upphöra helt, liksom de nya icke-kommunistiska regeringarna i Mellan- och Östeuropa gjorde.

Under Fidel Castros styre framhölls hans regering ofta av latinamerikanska men också västerländska vänsterintellektuella som välordnad med utbyggda sociala rättigheter för landets breda lager, bland annat skattefinansierad utbildning och sjukvård. Kritik riktades dock mot att denna samhällsservice hade införts och byggts ut på helt odemokratisk väg, att den kubanska socialvården var förhållandevis utvecklad redan 1959, att den ekonomiska situationen hade försämrats kraftigt under Castros tid vid makten samt att dessa ofta framhållna rättigheter systematiskt förnekades dem som motsatte sig regimens politik. 1933, vid början av den stora depressionen, hade Kuba den tredje bästa levnadsstandarden i Amerika efter USA och Kanada. Under 1950-talet, trots korruption och ekonomisk stagnation, befann sig Kubas BNP per capita strax efter Venezuelas och Argentinas. I den äldre ekonomiska jämförelsen beskrevs hur avståndet därefter hade ökat.

Under Fulgencio Batistas sista tid vid makten riktades terrorkampanjer mot oppositionella. CIA uppskattade i en bedömning från 1963 en konservativ siffra på 20 000 politiska mord, varav de flesta ska ha begåtts 1957-58 när Castro och det revolutionära hotet växte och 80-90% av folket stöttade oppositionen mot Batista.

I äldre historiska bedömningar uppgavs uppskattningsvis 15 000-17 000 kubaner ha mördats mellan 1959 och sent 1990-tal; vissa historiker placerade emellertid antalet döda på runt 4 000 medan andra placerade antalet mördade och försvunna under Castros tid vid makten till över 70 000, inräknat tusentals flottflyktingar (balseros) som dött under försök att fly till fastlandet. Hopp om att Östblockets upplösning skulle leda till en liberalisering krossades, bland annat genom den s.k. Kubavåren 2003, då sammanlagt 75 anhängare av den fredliga demokratirörelsen arresterades och dömdes till hårda fängelsestraff (sammanlagt 1 456 år). Sedan försvarsminister Raúl Castro övertagit presidentposten 2008 från sin svårt sjuke bror genomfördes emellertid vissa reformer, bland annat decentralisering av ekonomiska frågor till lokala organ, ökade löneklyftor samt legalisering av privata mikrovågsugnar, persondatorer och DVD-spelare. De sista fångarna från Kubavåren frisläpptes 2010 varav flera deporterades till exil i Spanien. I juli 2012 dödades landets ledande regimkritiker Oswaldo Paya, mottagare av Sacharovpriset för sitt arbete för en fredlig övergång till demokratiskt styre på Kuba, i en krasch med en lastbil. Hans familj höll Castroregimen som ansvarig för händelsen, medan andra oppositionella stött teorin om en olycka.

När general Raúl Castro år 2008 efterträdde sin äldre bror Fidel som statschef inleddes en gradvis uppluckring av den statsstyrda ekonomin, men de ekonomiska reformerna åtföljdes inte av någon politisk öppning. Partiet fortsatte att kontrollera i stort sett alla aspekter av kubanernas liv och oppositionen hölls i strama tyglar. Vid det historiska maktskiftet 2018, då den betydligt yngre vicepresidenten Miguel Díaz-Canel tog över efter Castro, föddes ett hopp om förändring på Kuba. Utrikespolitiska institutet beskrev 2021 hur Díaz-Canel hade hållit fast vid Castros politik.

Raúl Castro och Dmitrij Medvedev i Havanna i november 2008.

Geografi

Topografi och hydrografi

Kuba skiljs från USA av Floridasundet, som inte är bredare än 180 km. Ön Kuba, på 107 780 km², utgör den största delen av staten Kuba, och ingår i den västindiska ögruppen Stora Antillerna. Den mäter 1200 kilometer i längd, 32 till 145 kilometer i bredd, och har en kustlinje på 3500 kilometer med korallrev i norr. Söder om öns västra kust ligger Isla de la Juventud, som är en av omkring 1600 öar som staten också omfattar. De övriga småöarna grupperas i Los Colorados, Los Jardines del Rey, Los Jardines de la Reina och Los Cannarreos.

Huvuddelen är ett mjukt kuperat lågland, inramat av bergskedjor. I västra Kuba finns flera kalkstensberg som bildar ett karstlandskap med märkliga formationer. I sydöst finns Kubas största bergskedja som är Sierra Maestra, vars högsta topp är Pico Turquino, som mäter 1 974 meter över havet. Landet i övrigt är huvudsakligen slättland av savanntyp, utan större vattendrag, men med många bäckar och åar från norr mot söder eller söder mot norr. Kubas jord är bördig och mer än halva ytan är odlingsbar. De ursprungliga skogarna har till stor del skövlats för att ge plats åt plantager. Kusterna är oregelbundna och har många goda hamnar.

Klimat

Klimatet är tropiskt men mildras av passadvindarna. Mellan november och april är det torrperiod, la seca, och mellan maj och oktober regnperiod, la lluvia. Kuba är hårt drabbat av naturkatastrofer. Mellan augusti och oktober förekommer ofta orkaner på östkusten. I genomsnitt drabbas Kuba av en orkan om året. Längre torrperioder är också vanliga.

Växt- och djurliv

60 % av landet var skog när spanjorerna anlände på 1500-talet. Enligt en äldre uppgift hade skogsarealen minskat till omkring 8 %. Viktigaste trädslag är tall, palmträd, mahogny och ebenholts. Fisk är den viktigaste djurgruppen ur ekonomisk synvinkel. Däggdjur finns endast i få arter, men däremot en rik fauna med avseende på fåglar, kräldjur och andra små ryggradsdjur. Även insektslivet är rikt.

Naturskydd och miljöproblem

Vid slutet av 1990-talet hade Kuba skrivit under men inte ratificerat flera internationella miljöavtal, bland annat Kyotoprotokollet om klimatförändringar. Världsnaturfonden slog 2006 fast att Kuba var det enda land som levde upp till kraven på hållbar utveckling.

Styre och politik

I Democracy Index för 2010 klassificerades Kuba som den enda auktoritära regimen i Nord- och Sydamerika.

Författning och styre

Förordet till Kubas författning.

2019 års kubanska författning trädde i kraft den 10 april 2019 och upphävde 1976 års författning, som hade ändrats 1978, 1992 och 2002. Den äldre författningen samlade funktionerna som stats- och regeringschef hos statsrådets ordförande enligt artikel 74.

Enligt artikel 1 är Kuba en socialistisk enhetsrepublik, och artiklarna 4 och 229 slår fast att det socialistiska systemet är oåterkalleligt och inte får ändras genom en grundlagsreform. Artikel 5 anger att kommunistpartiet är det enda partiet och samhällets och statens högsta politiskt ledande kraft.

Nationalförsamlingen för folkmakt (Asamblea Nacional del Poder Popular) är enligt författningen statens högsta organ och har den lagstiftande makten; dess ledamöter väljs direkt för fem år. Nationalförsamlingen väljer ett statsråd (Consejo de Estado) som företräder den mellan sessionerna, och nationalförsamlingens ordförande är även statsrådets ordförande.

Republikens president är statschef och väljs av nationalförsamlingen bland dess ledamöter för högst två femårsperioder i följd, utan möjlighet att senare återkomma till ämbetet. Vicepresidenten utför uppgifter som presidenten tilldelar eller delegerar och ersätter denne tillfälligt vid frånvaro, sjukdom eller dödsfall. Miguel Díaz-Canel är president och Salvador Valdés Mesa vicepresident. Premiärministern är regeringschef och utses av nationalförsamlingen på presidentens förslag för fem år. Manuel Marrero Cruz är premiärminister. Ministerrådet (Consejo de Ministros) utgör regeringen, och premiärministern leder dess sammanträden samt ansvarar inför både nationalförsamlingen och presidenten.

Författningen garanterar mäns och kvinnors lika rättigheter och alla barns lika rättigheter samt skyddar familjer oavsett deras organisationsform. Enligt artikel 45 begränsas utövandet av rättigheter av andras rättigheter, kollektiv säkerhet, allmän välfärd, allmän ordning, författningen och lagarna. Den äldre författningens artikel 62 förbjöd däremot uttryckligen att friheterna användes mot den socialistiska statens existens och mål och angav att överträdelser var straffbara.

Moncadistas.

I en beskrivning från Artemisa Radio, hämtad 2008, uppgavs alla ungdomar i årskurserna 1-9 vara obligatoriska medlemmar av ungdomsorganisationen Organización de Pioneros José Martí (OPJM).

Kubas valsystem

Kandidater i det nationella och lokala valet 2008 i Santiago de Cuba.

Kubas valsystem bottnar på lokal nivå i personval i enmansvalkretsar. Inga politiska partier är tillåtna att agera direkt i val på Kuba (märk att detta även gäller det Kommunistiska Partiet). Istället nominerar folket på öppna möten i "distrikt", på omkring 1000 personer, fram sin kandidat. I varje valkrets nomineras på så sätt flera personer. (Skulle valkretsen bara bestå av ett enda distrikt, nominerar mötet i detta distrikt två personer.) För att väljas till nationalförsamlingen eller en kommunal församling måste en kandidat få mer än hälften av de giltiga rösterna i valkretsen. Om ingen kandidat uppnår detta i en kommunfullmäktigevalkrets, går de främsta kandidaterna vidare till en andra valomgång.

I en äldre beskrivning av valsystemet antogs kandidaten som vann valet i sin valkrets sköta sitt uppdrag bland annat därför att en personvald lokalpolitiker hade samma lön som exempelvis en taxiförare, vilket skulle bidra till ett större politiskt engagemang.

I äldre beskrivningar uppgavs många politiska kandidater vara medlemmar i det Kommunistiska Partiet, medan det också förekom exempelvis liberala och religiösa förtroendevalda. Enligt äldre beskrivningar samlades distrikten till möte minst en gång i månaden, och om inte minst 70 % av medborgarna var närvarande kunde inga beslut fattas.

I parlamentsvalen nomineras lika många kandidater som det finns platser att besätta enligt artikel 192 i vallagen från 2019. Väljarna kan rösta på enskilda kandidater eller på samtliga kandidater på valsedeln enligt artikel 202. Freedom House beskriver dock systemet som odemokratiskt.

Artikel 164 k i 2019 års författning ger minst 10 000 väljare rätt att gemensamt lägga fram ett lagförslag. Nationalförsamlingen har befogenhet att anta, ändra eller upphäva lagar enligt artikel 108 c i grundlagstexten från 2025. Motsvarande möjlighet till medborgarinitiativ fanns i artikel 88 g i den äldre författningen.

Propagandaaffisch med Fidel Castro och texten: "Fosterlandet eller döden".

Revolutionskommittéerna

I äldre beskrivningar av Kubas politiska struktur framställdes Comités de Defensa de la Revolución (CDR) som en grundläggande del av denna. Revolutionskommittéernas uppgifter omfattade att genomföra nationella kampanjer för sjukvård, utbildning och andra mål samt att rapportera "kontrarevolutionära aktiviteter". I en beskrivning som arkiverades 2008 uppgavs revolutionskommittéernas funktionärer ha till uppgift att övervaka varje individ som bodde i det kvarter som funktionären ansvarade för. Ett individuellt registerkort fördes för varje kvartersinnevånare. En del av dessa registerkort sades innehålla uppgifter som avslöjade de olika familjernas inre förhållanden. Maida Donate-Armada vid Cuban American National Council framhöll att kubanerna behövde vara försiktiga med vad de sade och gjorde, eftersom de ständigt övervakades. År 2006 anklagade människorättsgrupper revolutionskommittéerna för att delta i förföljelse av politiska oppositionella. Detta framförallt genom vad som på Kuba kallades actos de repudio, det vill säga när stora folkmassor överföll och misshandlade politiska oppositionella. Människorättsorganisationer misstänkte att dessa aktioner genomfördes i samarbete med den kubanska säkerhetspolisen. Antalet sådana aktioner uppgavs ha ökat markant sedan 2003.

Administrativ indelning

Före 2011 var Kuba indelat i en speciell kommun (municipio especial), Isla de la Juventud, och 14 provinser (provincias): Camagüey, Ciego de Avila, Cienfuegos, Ciudad de La Habana, Granma, Guantanamo, Holguin, La Habana, Las Tunas, Matanzas, Pinar del Rio, Sancti Spiritus, Santiago de Cuba och Villa Clara.

Politik

Kuba är en enpartistat där politisk pluralism är förbjuden. Kommunistpartiet anges i artikel 5 i 2019 års författning som det enda partiet och samhällets och statens högsta politiskt ledande kraft. I det svenska utrikesdepartements rapport De mänskliga rättigheterna i Kuba år 2006 nämndes bland annat Partido Socialdemócrata, Partido Liberal Democratico de Cuba och Partido Solidaridad Democratico, men skrevs också att dessa och andra oppositionella grupper "verkar under stort tryck av myndigheterna". Human Rights Watch beskrev i en rapport från 1999 att oppositionspartier inte fick bedriva valkampanjer eller andra politiska aktiviteter. I en protest från 2009 uppgavs att personer inom de oppositionella grupperna hade dömts till fängelsestraff, formellt sett på grund av sina aktiviteter snarare än sin organisationstillhörighet. UD-rapporten från 2006 sammanfattade detta tillstånd genom att kalla kommunistpartiet "det enda legala partiet" men övriga partier "illegala partier", och karakterisera Kuba som en enpartistat.

UD-rapporten från 2006 namngav delvis andra partier än dem som förekom i andra äldre källor. Delvis kunde detta bero på att grupperna på Kuba var såpass små och kunde ha svårt att samla sig till nationella organisationer. I vissa fall kunde organisationerna vara mest aktiva bland exilkubaner. I något fall skulle också namn ha kunnat råka bli förvanskade någonstans på vägen från uppgiftslämnarna via Sveriges ambassad i Havanna till UD. Bland småpartierna med egna hemsidor omkring 2008 fanns

Fidel Castro, Kubas statschef 1976–2008.

Den svenska regeringens rapport om mänskliga rättigheter på Kuba 2006 angav att "kommunistpartiet är det enda legala partiet" och att inga oberoende grupper "har – trots upprepade försök – beviljats legal status". Möten och aktiviteter saboterades, bland annat genom tillfälliga frihetsberövanden och infiltration. Human Rights Watch angav 1999 att fria partier inte hade rätt att bedriva valkampanjer eller politiska aktiviteter.

Internationella relationer

I en analys från 2022 beskrevs Kubas förhållande till USA sedan revolutionen 1959 som frostigt. USA bedrev en ekonomisk blockad mot Kuba, vilket medförde stora svårigheter för import och export världen över. Under Hugo Chávez tid vid makten i Venezuela hade Kuba ett nära samarbete med honom och med vänsterpartier i Latinamerika. År 2011 drogs en fiberoptisk internetkabel mellan Venezuela och Kuba. Kabeln bekostades av den venezuelanska staten och togs i drift 2013.

Kuba har skickat ut läkare, mekaniker och lärare till mindre bemedlade länder som hjälp i allmänhet och vid katastrofer som till exempel jordbävningen i Haiti. I en studie från 2002 uppgavs Kuba ha fler läkare på internationella uppdrag än "Läkare Utan Gränser". Till exempel skickades 45 medicinska brigader med 900 läkare till katastrofområden efter orkanerna Georges och Mitch 1998. Landet var också ett av de första som efter orkanen Katrina erbjöd USA hjälp. Denna hjälp skulle bland annat ske i form av 1 586 läkare och 26 ton mediciner och medicinsk utrustning. USA tackade nej till den hjälpen. Kuba erbjöd även hjälp i liknande omfattning efter 11 september-attackerna, men inte heller då accepterades hjälpen av USA.

2006 arbetade ungefär 20 000 kubanska läkare utomlands. I UD:s beskrivning, hämtad 2014, var missionen i Venezuela störst. Kuba hade ett omfattande utbytesprogram med landet, där kubanska läkare arbetade i utbyte mot att Kuba fick köpa olja billigt.. Enligt UD:s rapport från 2006 var all utbildning på Kuba avgiftsfri, liksom sjukvården.

År 2008 gav Spanien Kuba motsvarande 245 miljoner kronor i bistånd efter orkanen Gustav.

Försvar

Fördjupning: Kubas revolutionära väpnade styrkor
Hedersvakt från FAR marscherande i Stechschritt.

Kubas revolutionära väpnade styrkor (spanska: Fuerzas Armadas Revolucionarias, FAR) är landets försvarsmakt och består av markstridskrafter, sjöstridskrafter, flyg- och luftförsvarsstridskrafter samt paramilitära förband. År 2007 uppskattades FAR ha 49 000 soldater i aktiv tjänst.

Enligt artikel 90 f i 2019 års författning är militär och social tjänstgöring en medborgerlig skyldighet i enlighet med lag, och artikel 220 anger att lagen reglerar militärtjänstgöringen.

Polis och säkerhetstrupper

Kubanska poliser tvättar sitt tjänstefordon 2002.

Enligt en äldre beskrivning upprätthöll den kubanska regeringen en statssäkerhetsapparat under inrikesministeriet, vilket också kontrollerade Tropas Guardas Fronteras (TGF) (de kubanska gränstrupperna).

Enligt uppgifter som arkiverades 2000 lydde följande styrkor under inrikesministeriet:

  • Policía Nacional Revolucionaria (PNR) (den nationella revolutionära polisen), ca 20 000 poliser.
  • Tropas Guardas Fronteras (TGF) (gränstrupperna), ca 6 500 soldater.

Mänskliga rättigheter

Freedom House klassade 2026 Kuba som ”inte fritt” och gav landet 9 av 100 poäng i sin bedömning av politiska rättigheter och medborgerliga friheter.

Medborgerliga friheter

I sin rapport om 2025 beskrev Amnesty International hur medlemmar i oppositionsgrupper, människorättsförsvarare och journalister utsattes för hot, trakasserier, godtyckliga frihetsberövanden och övervakning. Enligt Human Rights Watch var hundratals kritiker och demonstranter godtyckligt frihetsberövade under 2025, däribland många som deltagit i demonstrationerna i juli 2021. Organisationen rapporterade också att fångar nekades sjukvård och utsattes för överbeläggning, bristfällig hygien och otillräcklig tillgång till mat och vatten.

Human Rights Watch bedömde i samma rapport att domstolarna var underställda den verkställande makten och att regeringskritiker inte garanterades en rättvis och offentlig rättegång inför en oberoende domstol. Amnesty International rapporterade för 2025 att kvinnliga aktivister och människorättsförsvarare även utsattes för könsspecifik repression, bland annat hot riktade mot deras barn.

Människorättsorganisationen Human Rights Watch kritiserade i sin rapport för 2007 inskränkningar av yttrandefriheten, friheten att bilda politiska organisationer, mötesfriheten, rörelsefriheten och rätten till rättvisa rättegångar. I en rapport från 2007 uppgav Amnesty International också att regimkritiker hade dömts till långa fängelsestraff för sina fredliga aktiviteter.

Politiska rättigheter

Enligt Freedom Houses rapport från 2025 hindrade kommunistpartiets maktmonopol oppositionen från att konkurrera om regeringsmakten genom val, och inga oppositionskandidater tilläts i parlamentsvalet 2023. Valdeltagandet i parlamentsvalet 2023 var 75,87 procent av de registrerade väljarna, jämfört med 82,90 procent 2018.

Minst 10 000 väljare kan gemensamt lägga fram ett lagförslag enligt artikel 164 k i 2019 års författning. Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter rapporterade 2003 om frihetsberövanden och trakasserier av personer som stött Varelaprojektet, ett medborgarinitiativ för politiska reformer.

Fackföreningar

Enligt den svenska regeringens rapport om de mänskliga rättigheterna på Kuba 2006 fanns det ”ingen föreningsfrihet i Kuba. Medlemskap i fristående illegala partier, fackföreningar eller skrån kan bestraffas.”

I en rapport från 2023 beskrev Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter Central de Trabajadores de Cuba (CTC) som den enda fackliga centralorganisationen, kontrollerad av staten och kommunistpartiet, och konstaterade att fria fackföreningar utanför CTC inte tilläts. Fackligt medlemskap var enligt lagen frivilligt, men kommissionen återgav vittnesmål om tvångsanslutning och påtryckningar för att betala medlemsavgifter. Kommissionen rapporterade också om frihetsberövanden och hot mot oberoende fackligt aktiva. Freedom House angav i sin rapport från 2025 att arbetstagare saknade rätt att strejka och förhandla kollektivt och att oberoende fackföreningar var olagliga.

Dödsstraff

Dödsstraffet fanns kvar i Kubas lagstiftning 2025, men Amnesty International registrerade varken avrättningar eller nya dödsdomar under året och uppgav att ingen satt under dödsdom vid årets slut. I sin årsrapport för 2003 fördömde Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter avrättningen av tre män som dömts efter en båtkapning och kritiserade den summariska rättsprocessen.

Hbtq-personers rättigheter

2019 års författning förbjuder uttryckligen diskriminering på grund av sexuell orientering och könsidentitet. Familjelagen från 2022 erkänner samkönade äktenskap och ger samkönade par rätt till adoption och assisterad befruktning. År 2025 antog parlamentet en lag om civilregistrering som medgav ändring av juridiskt kön efter en bedömning från det statliga sexualupplysningsorganet CENESEX. Human Rights Watch kritiserade kravet på ett utlåtande från CENESEX som ett oproportionerligt hinder för erkännande av juridiskt kön.

Sociala rättigheter

Amnesty International rapporterade att återkommande omfattande strömavbrott under 2025 försämrade tillgången till mat, utbildning och sjukvård. Organisationen beskrev också en försämrad tillgång till statligt tillhandahållna livsmedel och läkemedel. Human Rights Watch bedömde i sin rapport för 2026 att USA:s embargo ytterligare undergrävde de ekonomiska rättigheterna.

Ekonomi

Enligt artikel 19 i 2019 års författning ska staten leda, reglera och kontrollera ekonomin samt samordna nationella, regionala, kollektiva och individuella intressen till samhällets fördel. Artikel 20 föreskriver att arbetstagarna deltar i ekonomins planering, reglering, förvaltning och kontroll. Ministerrådet leder och kontrollerar utrikeshandeln och de utländska investeringarna enligt artikel 137 e.

Privatägande avskaffades med införandet av Castros styre. Jordbruket, däribland sockerrörsodlingarna, uppgavs i en beskrivning från 2003 ha kollektiviserats 1961, och små egna jordbruk sattes under statlig övervakning. Artikel 23 i 2019 års författning anger att mark som inte tillhör enskilda eller kooperativ av enskilda är hela folkets socialistiska egendom. Överlåtelse av privatägd mark regleras i lag, och staten har enligt artikel 29 företrädesrätt att köpa den mot ett skäligt pris. 1962 infördes matransonering i landet, samt ransonering av andra varor, dels av ideologiska skäl, dels på grund av landets svåra ekonomiska situation. Detta höjde levnadsnivån för de fattigaste. Under Castros styre byggdes sjukvårdssektorn ut med hjälp från utländska biståndsorganisationer, framför allt via FN och Kanada. Kubansk musik och kubanska idrottsmän användes för att visa upp en positiv bild av landet, även om avhopp förekom vid besök utomlands.

Enligt det svenska utrikesdepartementets rapport från 2006 hade valutareformerna ökat de sociala skillnaderna. Kubaner med tillgång till konvertibel valuta genom arbete inom turistsektorn eller utländska släktingar hade det bättre ställt än genomsnittskubanen. Regimens företrädare uppgavs vara privilegierade, enligt oppositionen, men regimens medlemmar höll en låg profil till skillnad från andra totalitära stater. Medellönen angavs vara 10-15 amerikanska dollar per månad.

Den världsomspännande finanskrisen och lågkonjunkturen i slutet av 00-talet drabbade Kuba mycket hårt. För att rädda landet från total bankrutt som blev följden av krisen tvingades Raúl Castro driva igenom ett omfattande spar- och reformprogram.

Reformerna innebar planer på att skära ner på en miljon statliga jobb, vilket 2014 hade lett till att ungefär 600 000 jobb försvunnit. Samtidigt öppnades delar av ekonomin för ett större privat inslag med kollektiv och privata företag inom jordbruk och servicesektorn. I slutet av 2015 beräknades ungefär en tredjedel av Kubas arbetskraft arbeta i den privata sektorn, vilket då motsvarande ungefär 2 miljoner människor. Genom reformerna under första halvan av 2010-talet öppnades landet för utländska investeringar samt privat handel med bilar och bostäder. 2016 fanns det 4 000 privata hyresvärdar på plattformen Airbnb.

Näringsliv

Kubanska skogsarbetare.

Under 1900-talet bidrog brist på naturtillgångar och inhemsk energi till ett ensidigt näringsliv. Detta dominerades länge av sockerrörsodlingen, som infördes av de spanska kolonisatörerna redan på 1500-talet. Storgodsen ersattes genom två jordreformer 1959 och 1963 av statsjordbruk och ny mark odlades upp. Man organiserade också kooperativa småbruk, som producerade citrusfrukter, kaffe och den berömda havannatobaken (till cigarrer). I äldre beskrivningar uppgavs boskapsuppfödning och skogsbruk öka i betydelse, medan fisket var under utveckling. Under delar av 1900-talet var Kuba världens ledande sockerexportör; enligt en äldre uppgift stod sockret för cirka 75 procent av exportvärdet och dessförinnan mer. Exportinkomsterna varierade starkt med skörderesultat, världsmarknadspriser och handelsblockader. För att minska ekonomins sårbarhet försökte man bredda industrin (livsmedels-, textil-, maskintillverkning m.m.).

Cigarrfabrik.

Vid slutet av 1990-talet satsade Kuba åter på en utbyggnad av turismen efter nedgången då amerikanska turister vände det socialistiska Kuba ryggen. Kubas ekonomi dominerades av USA under 1900-talet fram till den kubanska revolutionen 1959. Efter Castros seger blev Kuba, bland annat till följd av USA:s ekonomiska blockad, mycket beroende av handeln med öststaterna. Det sovjetiska stödet, i form av billiga oljeleveranser och sockerinköp till goda priser, minskade drastiskt efter Sovjetunionens sammanbrott. Kubas ekonomiska kris förvärrades kraftigt på 1990-talet. Svår varubrist ledde till omfattande ransoneringar. Knapphet på drivmedel hindrade sockerskörden och tvingade allt fler fabriker att stänga. Under 1995 slöts ett treårigt handelsavtal med Ryssland för att råda bot på detta problem.

Jord- och skogsbruk, fiske

Socker, tobak och kaffe beskrevs i äldre uppgifter som de viktigaste odlade växterna.

Råvaror

Det finns stora reserver av nickel, som exporteras, och en del järnmalm, krom och mangan. Andra naturresurser är kobolt, koppar, timmer, petroleum och odlingsbar mark.

Turism

Varadero, den välbesökta turistorten på Kuba.

Den utländska turismen drog igång på allvar under 1980-talet, då det ekonomiska stödet från Sovjetunionen upphörde. Vid kommunistpartiets fjärde kongress 1991 beslutades det att turistnäringen skulle byggas ut.

I en äldre beskrivning av turismen uppgavs många turister komma från Kanada, medan över hälften av besökarna var européer. Det förekom också amerikanska turister på Kuba, men de amerikanska handelsrestriktionerna begränsade den turismen. Beslutet år 2000 att lätta på restriktionerna innebar att förbudet för amerikaner att besöka Kuba utan officiellt tillstånd mjukades upp något. I äldre bedömningar antogs det dröja innan turistströmmen från USA till Kuba skulle nå samma omfattning som före revolutionen 1959. De stora satsningarna gav dock resultat. 1996 uppnåddes en miljon turister och 2005 var siffran uppe i två miljoner för att sedan droppa under krisen. Efter stora ansträngningar vände sedan den nedåtgående trenden. UD:s rapport från 2006 beskrev dock en baksida av den ökande turismen i form av ökande prostitution i turistområdena. I ett äldre reportage i Dagens Nyheter uppgavs även att ett klassamhälle hade skapats.

Handel

I Världslivsmedelsprogrammets landsbeskrivning, hämtad i januari 2008, hörde Kuba till de länder som tog emot utländskt bistånd till följd av att tidigare handelspartners hade försvunnit med östblockets fall, att regeringens insatser hade misslyckats med att hindra svälten och till följd av bland annat svår torka. I WFP:s statistik, hämtad i januari 2008, beräknades 11 % av befolkningen, 1,3 miljoner människor, lida av undernäring. Kuba hade också problem med höga importpriser på petroleum. Under 2000-talet bytte landet till sig billig olja mot export av läkare, lärare och utbildning till Venezuela.

De ekonomiska problemen förklarades ofta främst med USA:s handelsblockad mot landet. Efter 11 september-attackerna 2001 uppstod problem med minskad turism. USA:s handelsblockad beskrevs 2008 som omfattande. Sedan 2000 hade dock läkemedel och livsmedel varit undantagna, och USA uppgavs sedan 2003 ha varit den största leverantören av livsmedel till Kuba. Enligt en äldre beskrivning av restriktionerna fick ett handelsfartyg som hade angjort en kubansk hamn inte stanna vid en amerikansk hamn.

Befolkning

Demografi

Kubas demografi
Santa Clara (Cuba).jpg
Folkmängd10 985 974 ()
Födelsetal8,889 ()/1 000 invånare
Dödstal9,852 ()/1 000 invånare
Förväntad levnadslängd78 år ()
Summerad fruktsamhet1,615 () barn/kvinna
Språk
Officiella språkspanska
Redigera Wikidata.

Kuba är mindre tätbefolkat än andra västindiska öar. Runt Havanna i väster och vid sydöstkusten finns de flesta invånarna.

Minoriteter

Den indianska urbefolkningen, däribland tainos och ciboneys, minskade kraftigt under 1500-talet genom sjukdomar och spanjorernas hårda förtryck, men ättlingar till den levde kvar på ön. En stor del av befolkningen härstammar från europeiska invandrare, huvudsakligen spanjorer, och från förslavade afrikaner, vars införsel ökade kraftigt från slutet av 1700-talet. Vid folkräkningen 2012 klassificerades befolkningen efter självuppgiven hudfärg som vita (64,1 procent), svarta (9,3 procent) samt mulatter eller mestiser (26,6 procent). År 2012 hade knappt en fjärdedel av dem som var gifta eller sammanboende en partner i en annan av dessa hudfärgskategorier.

Afrokubaner utgör en viss del av Kubas befolkning, men beskrevs i UD:s rapport från 2006 som underrepresenterade på beslutsfattande poster. Den svenska ambassaden i Havanna skrev i rapporten att det "förekommer rapporter om att afrokubanska ungdomar i högre grad är utsatta för trakasserier från polisen än andra".

Språk

Spanska är officiellt språk.

Religion

I en beskrivning från omkring 2000 tillhörde de flesta troende Romersk-katolska kyrkan, men religiositeten uppgavs vara låg, dels på grund av att religiositet hade varit oförenlig med kommunism även om religionsfrihet i teorin hade gällt, dels på grund av att kyrkan på Kuba hade betraktats som en överklassammanslutning. De praktiserande kristna räknades i enstaka procent av landets befolkning. Katolicismen, som tidigare hade motarbetats av regimen, uppgavs ha stärkt sin ställning i samband med ett påvebesök 1998. I beskrivningar från 1972 och 1994 uppgavs en del bekänna sig till yoruba-kulten samt voodoon från Haiti.

Kultur

Massmedier

Pressfrihet

I Reportrar utan gränsers beskrivning, hämtad i januari 2020, framställdes Kuba som Latinamerikas värsta kränkare av mediefriheten sedan revolutionen. Staten uppgavs ha i stort sett monopol på all media, och författningen begränsade möjligheten till oberoende press. Lite eller inget uppgavs ha blivit bättre efter Fidel Castros död 2016. Oberoende journalister och bloggare trakasserades av säkerhetstjänsten, som tog in dem på förhör och raderade information i deras digitala enheter. Myndigheterna kontrollerade också utländska journalisters bevakning genom att selektivt bevilja pressackreditering samt utvisa dem som uttryckte sig negativt om regeringen. I Reportrar utan gränsers tryckfrihetsindex för 2019 var Kuba ett av de elva länder i världen som hade minst pressfrihet.

Konstarter

De kubanska danserna och musiken bygger på en blandning av spanska och afrikanska traditioner. Till danser med kubanskt ursprung hör habaneran, mambo, rumba och cha-cha-cha, och i kubansk musik används bland annat slaginstrumenten maracas, claves och bongotrummor.

Kubansk dans.

Under Castros styre användes kulturen för att främja revolutionens politiska och sociala mål, samtidigt som konstnärer utsattes för censur. Inom bildkonsten fick affischkonst och politiska utomhusskyltar en framskjuten position. Kulturpolitiken omfattade också amatörverksamhet och, under 1970-talet, stöd till kollektivt skapad teater. 1971 utspelades den internationellt uppmärksammade Padilla-affären, då poeten Heberto Padilla fängslades utan åtal och efter frigivningen framförde offentlig självkritik inför Kubas författarförbund. I estetiskt hänseende gavs utrymme för formmässig experimentlusta på marxistisk grundval, och Che Guevara tog avstånd från den sovjetiska socialistiska realismen. Grafisk design beskrevs 2019 som en internationellt framgångsrik konstform.

José Martí var en av föregångarna till den spanskspråkiga litteraturens modernismo, bland annat genom diktsamlingen Ismaelillo (1882). Under 1900-talet fick kubanska författare som Alejo Carpentier och Dulce María Loynaz internationellt erkännande; de tilldelades Cervantespriset 1977 respektive 1992.

Inom måleriet förenade Wifredo Lam kubism och surrealism med afrikanska och afrokubanska bildtraditioner.

Alicia Alonso grundade 1948 en balettensemble i Havanna som blev föregångare till Kubas nationalbalett. Efter revolutionen 1959 utvecklades en ny kubansk filmkonst kring filminstitutet ICAIC, där dokumentärfilmare som Santiago Álvarez förenade politiska budskap med experimentellt montage.

Musik

Kuba har haft en avgörande betydelse för latinamerikansk musik och påverkat jazz samt populärmusik i USA och Europa. Karaktäristiska rytmer som habanera och clave är centrala inslag. Kubansk musik har vuxit fram ur mötet mellan spanska och afrikanska influenser. Afrikanska inslag märks tydligt i santeríamusiken, medan det spanska arvet präglar gitarrbaserad musik som punto guajiro. Genren son, en blandform med instrument som tres och bongotrummor, uppstod i östra Kuba i slutet av 1800-talet. Andra viktiga stilar inkluderar rumba, bolero och cha-cha-cha.

Utanför Kuba inspirerade habaneran europeisk musik och New Orleans-jazzen. På 1930-talet populariserade artister som Xavier Cugat kubanskinspirerad dansmusik i USA. Mambon och jazz-latinstilen cubop nådde framgångar under 1940-talet, följt av rhythm & blues med afrokubanska influenser på 1950-talet. Efter revolutionen 1959 emigrerade många populärmusiker. Genren salsa, baserad på kubanska stilar, utvecklades i New York under 1960- och 70-talen av bland andra kubanska och puertoricanska musiker, däribland Celia Cruz. På hemmaplan blev nueva trova, en prorevolutionär visstil, populär med Silvio Rodríguez som ledande figur.

Under 1990-talet fick traditionell musik en renässans, bland annat genom Buena Vista Social Club. Timba blev framträdande under 1990-talet med grupper som Los Van Van, medan Gente de Zona senare fick framgångar med cubatón, den kubanska formen av reggaeton. Hiphopen, med grupper som Los Orishas, blev också en viktig del av musikscenen.

Kubansk konstmusik började utvecklas på 1700-talet med Estéban Salas som tidig pionjär. Manuel Saumell och Ignacio Cervantes lade grunden för nationell musiktradition. På 1900-talet tog afrocubanismo, som lyfte fram det afrikanska arvet, plats i verk av Amadeo Roldán och Alejandro García Caturla. Kompositörer som Leo Brouwer har också gjort avtryck, särskilt inom gitarrmusik. Kubanska jazzmusiker som Paquito D’Rivera och Roberto Fonseca har vunnit internationellt erkännande. Dansmusik och experimentella genrer har också präglat Kubas musikliv.

Internationella rankningar

Organisation Undersökning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Index of Economic Freedom 2019 178 av 180
Reportrar utan gränser Pressfrihetsindex 2019 169 av 180
Transparency International Korruptionsindex 2018 61 av 180
FN:s utvecklingsprogram Human Development Index 2018 72 av 189

Se även

Referenser

Noter

  1. ”Constitución de la República de Cuba: anotada y concordada” (på spanska) (PDF). Gaceta Oficial de la República de Cuba, edición especial nr 9. Asamblea Nacional del Poder Popular. 6 november 2025. https://www.parlamentocubano.gob.cu/sites/default/files/documento/2026-01/goc-2025-es9_0_1.pdf. Läst 1 oktober 2026.
    1. ↑ artiklarna 1 och 5
    2. 1 2 slutbestämmelserna 1–2
    3. ↑ artiklarna 42 och 82
    4. ↑ artikel 126
    5. ↑ artiklarna 1, 4 och 229
    6. 1 2 artikel 5
    7. ↑ artiklarna 102–105
    8. ↑ artiklarna 107 och 121
    9. ↑ artiklarna 125–126
    10. ↑ artiklarna 130–131
    11. ↑ artiklarna 140–141
    12. ↑ artiklarna 133 och 142–144
    13. ↑ artiklarna 43, 81 och 83
    14. ↑ artikel 45
    15. ↑ artikel 210
    16. 1 2 artikel 164 k
    17. ↑ artikel 108 c
    18. ↑ artiklarna 90 f och 220
    19. ↑ artikel 19
    20. ↑ artikel 20
    21. ↑ artikel 137 e
    22. ↑ artikel 23
    23. ↑ artikel 29
  2. 1 2 ”Presidencia y Gobierno de la República de Cuba” (på spanska). Presidencia de la República de Cuba. https://www.presidencia.gob.cu/es/presidencia/. Läst 1 oktober 2026.
  3. 1 2 Demetrio Villaurrutia och Héctor Martínez (19 juni 2026). ”Asamblea Nacional aprobó las propuestas de transformaciones económicas y sociales” (på spanska). Asamblea Nacional del Poder Popular. https://www.parlamentocubano.gob.cu/noticias/asamblea-nacional-aprobo-las-propuestas-de-transformaciones-economicas-y-sociales. Läst 1 oktober 2026.
  4. ↑ ”Cuba” (på engelska). The World Factbook. Central Intelligence Agency. 14 november 2017. Arkiverad från originalet den 10 februari 2016. https://web.archive.org/web/20160210152814/https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/cu.html. Läst 28 november 2017.
  5. 1 2 ”Cuba” (på engelska). The World Factbook. Central Intelligence Agency. Arkiverad från originalet den 10 februari 2016. https://web.archive.org/web/20160210152814/https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/cu.html. Läst 10 maj 2013.
  6. 1 2 ”Human Development Report 2021/2022” (på engelska) ( PDF). United Nations Development Programme. sid. 284–287. https://hdr.undp.org/system/files/documents/global-report-document/hdr2021-22pdf_1.pdf. Läst 3 december 2022.
  7. ↑ ”Cuba profile: Facts” (på engelska). BBC News. http://www.bbc.co.uk/news/world-latin-america-19583446. Läst 26 mars 2013.
  8. 1 2 3 4 ”Cuba: Freedom in the World 2026 Country Report” (på engelska). Freedom House. 2026. https://freedomhouse.org/country/cuba/freedom-world/2026. Läst 1 oktober 2026.
  9. ↑ ”Living Planet Report 2006” (på engelska). World Wide Fund for Nature, Zoological Society of London, Global Footprint Network. 24 oktober 2006. sid. 19. http://assets.panda.org/downloads/living_planet_report.pdf. Läst 18 augusti 2012.
  10. ↑ ”World failing on sustainable development” (på engelska). Science.org.au. 3 oktober 2007. Arkiverad från originalet den 9 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140209164418/http://www.science.org.au/nova/newscientist/107ns_004.htm. Läst 23 april 2014.
  11. ↑ John F. Kennedy. ”Selected Speeches of John F. Kennedy 1963” (på engelska). John F. Kennedy Presidential Library and Museum. Arkiverad från originalet den 24 maj 2012. https://archive.is/20120524192217/http://www.jfklibrary.org/Historical+Resources/Archives/Reference+Desk/Speeches/JFK/JFK+Pre-Pres/1960/002PREPRES12SPEECHES_60OCT06b.htm. Läst 18 juni 2023.
  12. ↑ ”Kuba”. Utrikesdepartementet. Arkiverad från originalet den 13 februari 2008. https://web.archive.org/web/20080213043411/http://www.regeringen.se/sb/d/2580/a/13963. Läst 24 januari 2008.
  13. ↑ Ruth Ellen Wasem. ”Cuban Migration to the United States: Policy and Trends” (på engelska) (PDF). Congressional Research Service. http://www.fas.org/sgp/crs/row/R40566.pdf. Rapportnummer: R40566.
  14. ”Universal Periodic Review (16th session, spring 2013): Contribution of UNESCO – Cuba” (på engelska) (PDF). Unesco. 21 oktober 2013. https://upr-info.org/sites/default/files/documents/2013-08/unescouprcubs162013unescoe.pdf. Läst 15 oktober 2026.
    1. ↑ s. 3, punkt 13
  15. ”The Situation of Human Rights in Cuba: Chapter XIII – The Right to Health” (på engelska). Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter. 21 oktober 1983. https://cidh.oas.org/countryrep/Cuba83eng/chap.13.htm. Läst 15 oktober 2026.
    1. ↑ kapitel XIII, punkt 12
  16. Martin Carnoy och Jorge Wertheim (1 januari 1979). ”Cuba: Economic Change and Education Reform 1955–1974” (på engelska) (PDF). Världsbanken. https://documents1.worldbank.org/curated/en/527651468749726085/pdf/multi0page.pdf. Läst 15 oktober 2026.
    1. ↑ s. 37
  17. Kenneth Rush (21 januari 1974). ”Memorandum From Acting Secretary of State Rush to the Assistant Secretary of State for Inter-American Affairs (Kubisch)” (på engelska). Office of the Historian, USA:s utrikesdepartement. https://history.state.gov/historicaldocuments/frus1969-76ve11p1/d278. Läst 15 oktober 2026.
    1. 1 2 bilagan, avsnitt B: OAS Sanctions
  18. Henry Kissinger (19 augusti 1975). ”Third-Country Sanctions against Cuba” (på engelska). Office of the Historian, USA:s utrikesdepartement. https://history.state.gov/historicaldocuments/frus1969-76ve11p1/d301. Läst 15 oktober 2026.
    1. ↑ beslutet vid OAS-konferensen den 29 juli 1975
  19. ↑ ”Cuba: parliamentary elections, November 1976” (på engelska) (PDF). Interparlamentariska unionen. https://data.ipu.org/election-summary/PDF/CUBA_1976_E.PDF. Läst 1 oktober 2026.
  20. ↑ ”Cuban armed forces and the Soviet military presence” (på engelska) (PDF). The DISAM Journal. Arkiverad från originalet den 24 mars 2009. https://web.archive.org/web/20090324232416/http://www.disam.dsca.mil/pubs/Vol%205-2/Cuban.pdf. Läst 8 juli 2010. (engelska)
  21. ↑ ”CUBA: THE UNNECESSARY REVOLUTION” (på engelska). www.neoliberalismo.com. http://www.neoliberalismo.com/unnecesary.htm. Läst 18 juni 2023.
  22. ↑ ”POLITICAL MURDERS IN CUBA- -BATISTA ERA COMPARED WITH CASTRO REGIME” (på engelska) (PDF). CIA. https://www.cia.gov/readingroom/docs/CIA-RDP79T00429A000300030015-8.pdf. Läst 17 augusti 2021. Dokumentnummer: CIA-RDP79T00429A000300030015-8.
  23. ↑ ”Raul Castro pushes change for Cubans - CNN.com” (på engelska). edition.cnn.com. CNN. http://edition.cnn.com/2008/WORLD/americas/04/26/raul.castro/. Läst 18 juni 2023.
  24. ↑ Marc Frank (1 maj 2008). ”Raúl Castro Overhauls Cuba’s Farm Bureaucracy” (på engelska). Reuters News.
  25. ↑ ”U.S. working to accept exiled Cuban prisoners” (på engelska). MSNBC. http://www.msnbc.msn.com/id/39507164/ns/world_news-americas/t/us-working-accept-exiled-cuban-prisoners/. [död länk]
  26. ↑ ”Top Cuba dissident Oswaldo Paya killed in car crash” (på brittisk engelska). BBC News. 23 juli 2012. https://www.bbc.com/news/world-latin-america-18949685. Läst 18 juni 2023.
  27. ↑ ”Kuba – Aktuell politik”. www.ui.se. Utrikespolitiska institutet. Arkiverad från originalet den 23 september 2021. https://web.archive.org/web/20210923224054/https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/nordamerika/kuba/aktuell-politik/. Läst 23 september 2021.
  28. ↑ ”Living Planet Report 2006” (på engelska) (PDF). Världsnaturfonden, The Zoological Society of London, Global Footprint Network. 24 oktober 2006. sid. 19. http://assets.panda.org/downloads/living_planet_report.pdf. Läst 31 januari 2014. ”No region, nor the world as a whole, met both criteria for sustainable development. Cuba alone did, based on the data it reports to the United Nations.”
  29. ”Constitución de la República de Cuba de 1976, con reformas de 1978, 1992 y 2002” (på spanska) (PDF). Asamblea Nacional del Poder Popular. https://www.parlamentocubano.gob.cu/sites/default/files/documento/2022-06/Constituci%C3%B3n-de-la-Rep%C3%BAblica-de-Cuba-1976.pdf. Läst 1 oktober 2026.
    1. ↑ artikel 74
    2. ↑ artikel 62
    3. ↑ artikel 88 g
  30. ↑ ”[Kommentar på Artemisa Radio]” (på spanska). Artemisa Radio. Arkiverad från originalet den 14 februari 2009. https://web.archive.org/web/20090214155723/http://www.artemisaradioweb.cu/Comentarios/Comentario%20020507.htm. Läst 2 mars 2008. (spanska)
  31. ↑ ”Convocan a elecciones generales en Cuba” (på spanska). Cubadebate. 5 juli 2012. http://www.cubadebate.cu/noticias/2012/07/05/convocan-a-elecciones-generales-en-cuba/.
  32. ”Ley No. 127, Ley Electoral” (på spanska) (PDF). Gaceta Oficial de la República de Cuba, nr 60. Asamblea Nacional del Poder Popular. 19 augusti 2019. https://aceproject.org/ero-en/regions/americas/CU/cuba-ley-electoral-127-2019/at_download/file. Läst 1 oktober 2026.
    1. ↑ artikel 192
    2. ↑ artikel 202
  33. ↑ ”Wayback Machine” (på engelska) (PDF). web.archive.org. Arkiverad från originalet den 26 februari 2008. https://web.archive.org/web/20080226194916/http://info.lanic.utexas.edu/project/asce/about/history/annex2.pdf. Läst 18 juni 2023.
  34. ↑ ”Cuba: Fundamental freedoms still under attack” (på engelska). Amnesty International. 17 mars 2006. Arkiverad från originalet den 21 mars 2006. https://web.archive.org/web/20060321042727/http://web.amnesty.org/library/Index/ENGAMR250012006. AI-index: AMR 25/001/2006.
  35. 1 2 3 4 5 6 7 ”Mänskliga rättigheter i Kuba 2006” (Word-dokument). Regeringskansliet. Arkiverad från originalet den 13 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140813031914/http://www.manskligarattigheter.se/dynamaster/file_archive/070305/1e2bd29ca5980a76b8d154b70428e358/MR%20Kuba%202006.doc.
  36. 1 2 ”CUBA'S REPRESSIVE MACHINERY” (på engelska). www.hrw.org. Human Rights Watch. 1999. https://www.hrw.org/reports/1999/cuba/Cuba996-01.htm. Läst 18 juni 2023.
  37. ↑ Se t. ex. ”Liberalnationella partiets protest” (på spanska). Misceláneas de Cuba. 2009. Arkiverad från originalet den 10 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140810133316/http://www.miscelaneasdecuba.net/web/Article/Index/51811bd13a682e0f88c4ef9a. mot rättsliga övergrepp mot medlemmar.
  38. 1 2 ”Partido Demócrata Cristiano de Cuba” (på spanska). Partido Demócrata Cristiano de Cuba. Arkiverad från originalet den 15 mars 2008. https://web.archive.org/web/20080315080906/http://www.pdc-cuba.org/. Läst 2 mars 2008.
  39. 1 2 ”Partido Social-Revolucionario Democrático de Cuba” (på spanska). Partido Social-Revolucionario Democrático de Cuba. Arkiverad från originalet den 28 februari 2008. https://web.archive.org/web/20080228122934/http://www.psrdc.org/#. Läst 2 mars 2008.
  40. 1 2 ”[Partido Solidaridad Democrática]” (på engelska). Liberal International. Arkiverad från originalet den 26 mars 2008. https://web.archive.org/web/20080326214248/http://www.liberal-international.org/editorial.asp?ia_id=1231. Läst 2 mars 2008.
  41. 1 2 ”Partido Solidaridad Democrática” (på spanska). Partido Solidaridad Democrática. Arkiverad från originalet den 9 oktober 2007. https://web.archive.org/web/20071009100430/http://www.psdcubano.com/. Läst 2 mars 2008.
  42. ↑ ”Coordinadora Social Demócrata de Cuba” (på spanska). Coordinadora Social Demócrata de Cuba. Arkiverad från originalet den 27 februari 2008. https://web.archive.org/web/20080227235520/http://cosodecu.org/. Läst 2 mars 2008.
  43. ↑ Isabella Oliver och Mariakarla Nodarse Venancio (4 februari 2022). ”Understanding the Failure of the U.S. Embargo on Cuba” (på amerikansk engelska). WOLA. Washington Office on Latin America. https://www.wola.org/analysis/understanding-failure-of-us-cuba-embargo/. Läst 18 juni 2023.
  44. ↑ ”Cuba's mystery fiber-optic Internet cable stirs to life” (på engelska). Reuters. 22 januari 2013. https://www.reuters.com/article/us-cuba-internet/cubas-mystery-fiber-optic-internet-cable-stirs-to-life-idUSBRE90L13020130122?irpc=932. Läst 7 januari 2020.
  45. ↑ Holly Sims, Kevin Vogelmann (2002). ”Popular mobilization and disaster management in Cuba” (på engelska). Public Administration and Development 22 (5): sid. 389 - 400. doi:10.1002/pad.236. http://doi.wiley.com/10.1002/pad.236.
  46. ↑ Newman, Lucia (5 september 2005). ”Castro: U.S. hasn't responded to Katrina offer” (på engelska). CNN International. http://edition.cnn.com/2005/WORLD/americas/09/05/katrina.cuba/. Läst 23 januari 2008.
  47. ↑ Murray, Mary (2005). ”Katrina aid from Cuba? No thanks, says U.S.” (på engelska). NBC News. Arkiverad från originalet den 20 februari 2008. https://web.archive.org/web/20080220054428/http://www.msnbc.msn.com/id/9311876/. Läst 23 januari 2008.
  48. ↑ Blakemore, Michael; Longhorn, Roger (2001). ”Communicating information about the World Trade Center Disaster: Ripples, Reverberations and Repercussions” (på engelska). First Monday. Arkiverad från originalet den 29 augusti 2008. https://web.archive.org/web/20080829152230/http://firstmonday.org/issues/issue6_12/blakemore/index.html. Läst 23 januari 2008.
  49. ↑ de Albornoz, Sara Carrillo (2006-09-02). ”On a mission: how Cuba uses its doctors abroad” (på engelska). BMJ : British Medical Journal 333 (7566): sid. 464. ISSN 0959-8138. PMID 16946334. PMC: 1557950. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC1557950/. Läst 27 december 2023.
  50. ↑ ”Utrikesdepartementets sida om mänskliga rättigheter på Kuba”. Utrikesdepartementet. Arkiverad från originalet den 15 april 2016. https://web.archive.org/web/20160415101812/http://www.manskligarattigheter.se/sv/manskliga-rattigheter-i-varlden/ud-s-rapporter-om-manskliga-rattigheter/nordamerika-latinamerika-och-karibien?c=Kuba%7CSvenska. Läst 10 augusti 2014.
  51. ↑ ”SVT Text, sidan 148”. Sveriges Television. http://svt.se/svttext/web/pages/148.html. 2008-10-21
  52. ↑ http://www.cubagob.cu/otras_info/minfar/far/pfar.htm – Ministerio de las Fuerzas Armadas Revolucionarias. (engelska)
  53. 1 2 ”Ministry of Interior: Ministerio del Interior (MININT)” (på engelska). Cubapolidata. Arkiverad från originalet den 24 augusti 2000. https://web.archive.org/web/20000824011024/http://www.cubapolidata.com/cafr/cafr_minint.html.
  54. ”Cuba 2025” (på engelska). Amnesty International Report 2025/26. Amnesty International. 21 april 2026. https://www.amnesty.org/en/location/americas/central-america-and-the-caribbean/cuba/report-cuba/. Läst 14 oktober 2026.
    1. ↑ avsnittet Repression of dissent
    2. ↑ avsnittet Women’s and girls’ rights
    3. 1 2 avsnittet Economic, social and cultural rights
  55. ”World Report 2026: Cuba” (på engelska). Human Rights Watch. 2026. https://www.hrw.org/world-report/2026/country-chapters/cuba. Läst 14 oktober 2026.
    1. ↑ avsnitten Arbitrary Detention och Political Prisoners and Prosecution
    2. ↑ avsnittet Prison Conditions and Ill-Treatment
    3. ↑ avsnittet Political Prisoners and Prosecution
    4. 1 2 avsnittet Sexual Orientation and Gender Identity
    5. ↑ avsnittet International Actors
  56. ↑ ”World Report 2007: Cuba” (på engelska). Human Rights Watch. 2007. Arkiverad från originalet den 9 november 2008. https://web.archive.org/web/20081109181056/https://www.hrw.org/legacy/englishwr2k7/docs/2007/01/11/cuba14886.htm.
  57. ↑ ”Cuba: Amnesty International’s human rights concerns” (på engelska). Amnesty International. 29 januari 2007. Arkiverad från originalet den 7 juni 2007. https://web.archive.org/web/20070607042306/https://www.amnesty.org/en/documents/amr25/003/2007/en/. AI-index: AMR 25/003/2007.
  58. ”Cuba: Freedom in the World 2025 Country Report” (på engelska). Freedom House. 2025. https://freedomhouse.org/country/cuba/freedom-world/2025. Läst 14 oktober 2026.
    1. ↑ avsnitt B2
    2. ↑ avsnitt E3
    3. ↑ avsnitt G3
  59. ↑ ”Cuba: National Assembly of the People’s Power, March 2023 election” (på engelska). Parline. Interparlamentariska unionen. https://data.ipu.org/parliament/CU/CU-LC01/election/CU-LC01-E20230326/. Läst 1 oktober 2026.
  60. ”Annual Report 2003 – Chapter IV: Cuba” (på engelska). Inter-American Commission on Human Rights. http://www.cidh.org/annualrep/2003eng/chap.4a.htm. Läst 22 augusti 2008.
    1. ↑ punkterna 23–27
    2. ↑ punkterna 30–32
  61. ”Labor and Union Rights in Cuba” (på engelska) (PDF). Inter-American Commission on Human Rights. 5 april 2023. https://www.oas.org/en/iachr/reports/pdfs/2023/Cuba_derechoslaborales_EN.pdf. Läst 14 oktober 2026.
    1. ↑ s. 104
    2. ↑ s. 107
    3. ↑ s. 108
  62. ”Death Sentences and Executions 2025” (på engelska) (PDF). Amnesty International. 18 maj 2026. https://www.amnesty.org/en/wp-content/uploads/2026/05/ACT5007782026ENGLISH.pdf. Läst 14 oktober 2026.
    1. ↑ s. 13, 16 och 40
  63. ”World Report 2023: Cuba” (på engelska). Human Rights Watch. 2023. https://www.hrw.org/world-report/2023/country-chapters/cuba. Läst 14 oktober 2026.
    1. ↑ avsnittet Sexual Orientation and Gender Identity
  64. ↑ ”Factsheet: Reforms in Cuba” (på amerikansk engelska). WOLA. Washington Office on Latin America. Arkiverad från originalet den 28 december 2023. https://web.archive.org/web/20231228104202/https://www.wola.org/analysis/factsheet-reforms-cuba/. Läst 28 december 2023.
  65. ↑ ”Kuba på egen hand”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/resor/kuba/kuba-pa-egen-hand.
  66. ↑ ”Cuba” (på engelska). World Food Programme. Arkiverad från originalet den 5 februari 2008. https://web.archive.org/web/20080205205749/http://www.wfp.org/country_brief/indexcountry.asp?country=192. Läst 23 januari 2008.
  67. ↑ ”Interactive Hunger Map” (på engelska). World Food Programme. Arkiverad från originalet den 13 maj 2008. https://web.archive.org/web/20080513192254/http://www.wfp.org/country_brief/hunger_map/map/hungermap_popup/map_popup.html. Läst 23 januari 2008.
  68. ↑ Håkan Forsberg (24 januari 2008). ”Kubas mat importeras från USA”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_803095.svd.
  69. ↑ läs online, www.cia.gov .[källa från Wikidata]
  70. 1 2 3 World Bank Open Data, läst: 11 oktober 2024.[källa från Wikidata]
  71. ↑ Unesco-institutet för statistik, läs online.[källa från Wikidata]
  72. ↑ Central Intelligence Agency, The World Factbook, Central Intelligence Agency och United States Government Publishing Office, 1962, läs online, läs online, läs online och läs onlineläs online, läst: 27 september 2022.[källa från Wikidata]
  73. Isabel Mendizabal med flera (2008-07-21). ”Genetic origin, admixture, and asymmetry in maternal and paternal human lineages in Cuba” (på engelska). BMC Evolutionary Biology 8. doi:10.1186/1471-2148-8-213. https://link.springer.com/article/10.1186/1471-2148-8-213. Läst 15 oktober 2026.
    1. ↑ avsnittet Background
  74. ↑ Robert M. Poole (1 oktober 2011). ”Who Were the Taíno, the Original Inhabitants of Columbus’ Island Colonies?” (på engelska). Smithsonian Magazine. https://www.smithsonianmag.com/history/who-were-taino-original-inhabitants-columbus-island-73824867/. Läst 15 oktober 2026.
  75. Beatriz Marcheco-Teruel med flera (2014-07-24). ”Cuba: Exploring the History of Admixture and the Genetic Basis of Pigmentation Using Autosomal and Uniparental Markers” (på engelska). PLOS Genetics 10 (7): sid. e1004488. doi:10.1371/journal.pgen.1004488. https://journals.plos.org/plosgenetics/article?id=10.1371/journal.pgen.1004488. Läst 15 oktober 2026.
    1. ↑ avsnitten Introduction och Discussion
  76. Diego Enrique González Galbán (1 februari 2016). ”El Color de la Piel según el Censo de Población y Viviendas de 2012” (på spanska) (PDF). Oficina Nacional de Estadística e Información, Centro de Estudios de Población y Desarrollo. https://negracubanateniaqueser.files.wordpress.com/2016/07/publicacic3b3n-completa-color-de-la-piel.pdf. Läst 15 oktober 2026.
    1. ↑ s. 10, 18
    2. ↑ s. 5, 31–32
  77. ↑ ”Cuba” (på engelska). Reportrar utan gränser. https://rsf.org/en/cuba. Läst 7 januari 2020.
  78. 1 2 3 Andrés Espinoza Agurto (23 juni 2015). ”UNESCO Collection Week 60: An overview of contemporary folk music in Cuba and Croatia” (på engelska). Smithsonian Folkways Recordings. https://folkways.si.edu/news-and-press/unesco-collection-week-60-an-overview-of-contemporary-folk-music-in-cuba-and-croatia. Läst 14 oktober 2026.
  79. 1 2 3 4 ”New Orleans 300: Creole Contradanzas” (på engelska). New Orleans Jazz Museum. 30 maj 2018. https://nolajazzmuseum.org/events/2018/5/30/new-orleans-300-creole-contradanzas. Läst 14 oktober 2026.
  80. Hermán Luis Chávez. ”Salsa Is More Than Salsa” (på engelska). National Park Service. https://www.nps.gov/articles/000/salsa-is-more-than-salsa.htm. Läst 14 oktober 2026.
    1. 1 2 tidslinjen
    2. ↑ tidslinjen, 1900–1909
    3. ↑ tidslinjen, 1960-talet
    4. ↑ avsnittet Commercializing Latin Music and Salsa samt tidslinjen, 1960- och 1970-talen
    5. ↑ tidslinjen, 1990-talet
  81. Nicola Miller (21 oktober 2008). ”A Revolutionary Modernity: The Cultural Policy of the Cuban Revolution” (på engelska) (PDF). Journal of Latin American Studies. https://discovery.ucl.ac.uk/1363100/1/displayFulltext4.pdf. Läst 14 oktober 2026.
    1. ↑ s. 675, 686–688
    2. ↑ s. 689
    3. ↑ s. 686, 691
    4. ↑ s. 686–687
  82. ↑ Jose Yglesias (3 juni 1971). ”The Case of Heberto Padilla” (på engelska). The New York Review of Books. https://www.nybooks.com/articles/1971/06/03/the-case-of-heberto-padilla/. Läst 14 oktober 2026.
  83. ↑ ”An unprecedented exhibition of original Cuban propaganda and iconic graphic design” (på engelska). Creative Boom. 12 augusti 2019. https://www.creativeboom.com/inspiration/an-unprecedented-exhibition-of-original-cuban-propaganda-and-iconic-graphic-design/. Läst 28 december 2023.
  84. ↑ Luis Rafael (25 augusti 2005). ”José Martí, un clásico poco conocido” (på spanska). Rinconete. Instituto Cervantes. https://cvc.cervantes.es/el_rinconete/anteriores/agosto_05/25082005_01.htm. Läst 14 oktober 2026.
  85. ↑ ”Ganadores Premios Cervantes” (på spanska). RTVE. https://www.rtve.es/premios-cervantes-archivo/ganadores/. Läst 14 oktober 2026.
  86. ↑ ”Wifredo Lam. The Jungle. 1943” (på engelska). Museum of Modern Art. https://www.moma.org/momaorg/shared/flattened_pages/moma_learning/wifredo-lam-the-jungle-1943/. Läst 14 oktober 2026.
  87. ↑ ”Choreographer Alicia Alonso” (på engelska). Les Grands Ballets Canadiens. https://grandsballets.com/en/choreographers/detail/alicia-alonso/. Läst 14 oktober 2026.
  88. ↑ ”For an Impossible Cinema. Documentary and Avant-garde in Cuba (1959–1972)” (på engelska). Museo Reina Sofía. 21 oktober 2016. https://www.museoreinasofia.es/en/activity/impossible-cinema-documentary-and-avant-garde-cuba-1959-1972/. Läst 14 oktober 2026.
  89. 1 2 Joe Tangari (19 juni 2007). ”Si, Para Usted: The Funky Beats of Revolutionary Cuba, Volume One” (på engelska). Pitchfork. https://pitchfork.com/reviews/albums/10315-si-para-usted-the-funky-beats-of-revolutionary-cuba-volume-one/. Läst 14 oktober 2026.
  90. ↑ ”The Clave” (på engelska). Berklee PULSE. Berklee College of Music. https://pulse.berklee.edu/?id=4&lesson=14. Läst 14 oktober 2026.
  91. ”Glossary” (på engelska). National Museum of American History. https://americanhistory.si.edu/explore/projects/smithsonian-jazz/collections-and-archives/latin-jazz/glossary. Läst 14 oktober 2026.
    1. ↑ uppslagsordet Son
  92. ↑ ”Xavier Cugat” (på engelska). Research Starters. EBSCO. https://www.ebsco.com/research-starters/history/xavier-cugat/. Läst 14 oktober 2026.
  93. Sam Flynn (24 januari 2025). ”Rock-a-Cha-Cha: The Erased Impact of Latin American Music on the Rhythmic Transformation of US Popular Music” (på engelska). Twentieth-Century Music. Cambridge University Press. https://www.cambridge.org/core/journals/twentieth-century-music/article/rockachacha-the-erased-impact-of-latin-american-music-on-the-rhythmic-transformation-of-us-popular-music/BA5E9B6BAA6C542FB533102A725A5DA8. Läst 14 oktober 2026.
    1. ↑ avsnittet Musical influences
  94. ↑ ”Jazz” (på engelska). Smithsonian Folkways Magazine. 21 oktober 2011. https://folkways.si.edu/magazine-winter-2011-jazz-cover-story/ragtime/music/article/smithsonian. Läst 14 oktober 2026.
  95. ↑ ”Celia Cruz” (på engelska). Smithsonian Institution. https://www.si.edu/spotlight/latin-music-legends-stamps/celia-cruz. Läst 14 oktober 2026.
  96. ↑ ”La Nueva Canción: The New Song Movement in South America” (på engelska). Smithsonian Folkways Recordings. https://folkways.si.edu/la-nueva-cancion-new-song-movement-south-america/latin-world-struggle-protest/music/article/smithsonian. Läst 14 oktober 2026.
  97. ↑ ”Buena Vista Social Club” (på engelska). World Circuit. https://www.buenavistasocialclub.com/story/. Läst 14 oktober 2026.
  98. ↑ Kevin Moore (30 april 2018). ”Los Van Van” (på engelska). Timba.com. https://www.timba.com/artists/losvanvan. Läst 14 oktober 2026.
  99. ↑ Beatriz Vernon. ”Gente De Zona, Jacob Forever y otros grupos de cubatón que tienes que escuchar” (på spanska). Univision. https://www.univision.com/musica/reggaeton/gente-de-zona-jacob-forever-y-otros-grupos-de-cubaton-que-tienes-que-escuchar. Läst 14 oktober 2026.
  100. Charlie D. Hankin (17 juni 2015). ”Contrapunteo de los Orishas y de Los Aldeanos: el hip hop cubano dentro y fuera de la Revolución” (på spanska). 1616: Anuario de Literatura Comparada. Universidad de Salamanca. https://revistas.usal.es/dos/index.php/1616_Anuario_Literatura_Comp/article/view/13006/0. Läst 14 oktober 2026.
    1. ↑ årgång 4 (2014), s. 201–219
  101. Belén Vega Pichaco (21 oktober 2019). ”Discursos y prácticas en torno a la construcción de una “escuela cubana de composición”” (på spanska). Resonancias. https://resonancias.uc.cl/n-45/discursos-y-practicas-en-torno-a-la-construccion-de-una-escuela-cubana-de-composicion-jose-ardevol-el-grupo-de-renovacion-musical-y-la-orquesta-de-camara-de-la-habana-1934-1946/. Läst 14 oktober 2026.
    1. ↑ s. 91–98
  102. ↑ ”Leo Brouwer” (på engelska). Composers’ Association of Serbia. https://composers.rs/en/?page_id=2490. Läst 14 oktober 2026.
  103. ↑ ”Paquito D'Rivera” (på engelska). National Endowment for the Arts. https://www.arts.gov/honors/jazz/paquito-drivera. Läst 14 oktober 2026.
  104. ↑ ”Roberto Fonseca” (på engelska). Los Angeles Philharmonic. https://www.laphil.com/people/roberto-fonseca. Läst 14 oktober 2026.
  105. ↑ ”Kuba - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. Nationalencyklopedin. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/kuba. Läst 11 januari 2025.

Tryckta källor

  1. (på spanska) ( PDF) Anuario Demográfico de Cuba 2016. Oficina Nacional de Estadísticas e Información - República de Cuba. Arkiverad från originalet den 20 november 2017. https://web.archive.org/web/20171120020619/http://www.one.cu/publicaciones/cepde/anuario_2016/anuario_demografico_2016.pdf. Läst 28 november 2017 Arkiverad 20 november 2017 hämtat från the Wayback Machine.
    1. ↑ s. 14
  2. ”Cuba”. Nationalencyklopedin. Höganäs: Bokförlaget Bra Böcker. 1990
    1. ↑ s. 283
  3. ↑ Bethell, Leslie (1993-03-26) (på engelska). Cuba: A Short History. Cambridge University Press. ISBN 978-0-521-43682-3. https://books.google.se/books?id=ADjFLkpt9I4C&printsec=frontcover&dq=Bethell-Cuba&source=bl&ots=ZUU29q9q6i&sig=tr7Ken3AxOSqmVN29nUBOrfwbtE&hl=sv&ei=Vr53TfC0J8ySswagm5TxBA&sa=X&oi=book_result&ct=result. Läst 18 juni 2023
  4. ↑ Julia E. Sweig (2004). Inside the Cuban Revolution. Cambridge, Mass.: Harvard University Press. ISBN 9780674016125. https://archive.org/details/insidecubanrevol00juli
  5. ↑ Jorge I. Domínguez (1978) (på engelska). Cuba. https://archive.org/details/cubaorderrevolut0000domn
  6. Åselius, Gunnar (2007). Slagfälten efter 1945
    1. ↑ s. 147
  7. Horowitz, Irving Louis (1988). Cuban communism. New Brunswick, N.J.: Transaction Books. ISBN 0887386725. http://books.google.com/?id=hx2_y7Vu-PUC&pg=PA463
    1. ↑ s. 662
  8. Thomas, Hugh (March 1971). Cuba; the Pursuit of Freedom. New York: Harper & Row. ISBN 0060142596. https://archive.org/details/understandingsex00gutt
    1. ↑ s. 1173
  9. Paul H. Lewis (2006). Authoritarian Regimes in Latin America. Oxford, UK: Rowman & Littlefield. ISBN 0742537390. http://books.google.com/?id=LAvw-YXm4TsC&pg=PA186. Läst 14 september 2009
    1. ↑ s. 186
  10. ↑ Horowitz, Irving Louis (2003) (på engelska). Cuban Communism: 1959-2003. Transaction Publishers. ISBN 978-0-7658-0520-1. https://books.google.se/books?id=bWoEZbafIxgC&printsec=frontcover&dq=horowitz+cuba&source=bl&ots=i3wRh5GbVP&sig=ADXwIXn4weEGhth_Rlr8ZwLr0aE&hl=sv&ei=Bb93Td7MNYSRswaopaH4BA&sa=X&oi=book_result&ct=result. Läst 18 juni 2023
  11. ↑ Louis A. Pérez (på engelska). Cuba and the United States. University of Georgia Press
  12. (på engelska) Black Book of Communism
    1. ↑ s. 664
  13. Faria, Miguel A. (2002) (på engelska). Cuba in Revolution—Escape from a Lost Paradise. Macon, Georgia: Hacienda Publishing
    1. ↑ s. 105, 182, 248
  14. Halkjær, Eivor (1972). Cuba: beskrivning av ett u-land. Utbildningspocket, 99-0128673-5 ; 5. Stockholm: Utbildningsförlaget i samarbete med Utrikespolitiska institutet och SIDA. Libris 7284958. ISBN 91-47-86678-0
    1. ↑ s. 100
    2. ↑ s. 13
  15. Service, Robert (på engelska). Comrades
    1. 1 2 s. 350, 352
    2. ↑ s. 347–350
  16. Kommunismens svarta bok
    1. ↑ s. 664
  17. Illustrerad världshistoria, Latinamerika
    1. ↑ s. 647
  18. 1 2 3 Alla världens länder 2000. Bonnier Lexikon
  19. Thomas, Hugh (på engelska). Cuba, the Pursuit of Freedom
    1. ↑ s. 996
  20. International Institute for Strategic Studies (2007) (på engelska). The Military Balance 2007. Routledge
    1. ↑ s. 70
  21. Bell, Philip Michael Hett; Fredriksson Karl G. (2003). Världen efter 1945. Stockholm: Prisma. Libris 8908167. ISBN 91-518-4058-8 (inb.)
    1. 1 2 s. 532
  22. Bonniers lexikon. Stockholm. 1994
    1. ↑ s. 83

Övriga tryckta källor

  • Bjöl, Erling (1973). Världshistorien efter 1945. 1, Den internationella politiken .... Stockholm: Bonnier. Libris 67019 
  • Bjöl, Erling (1974). Världshistorien efter 1945. 3, Revolutionens och svältens värld : de kommunistiska länderna och tredje världen. Stockholm: Bonnier. Libris 8199308 
  • Gustafsson, Thomas (2011). Kuba (2., aktualiserade och omarb. utg.). Stockholm: Carlsson. Libris 11823701. ISBN 978-91-7331-370-4 (inb.) 

Externa länkar

v • r
Länkar till relaterade artiklar
v • r
Nordamerika
Självständiga stater
Särskilda områden
v • r
Västindien
Självständiga stater
Särskilda områden
v • r
Organization of American States (OAS)
v • r
Asociación Latinoamericana de Libre Comercio (LAFTA) Associação Latino-Americana de Livre Comércio
v • r
Latinska unionen