"Lara's Theme" är namnet på ett ledmotiv som skrevs för filmen Doktor Zjivago från 1965 av kompositören Maurice Jarre. Strax därefter blev ledmotivet grunden för sången "Somewhere, My Love". Ett flertal versioner, både orkestrala och vokala, har spelats in, bland de mest populära var versionen av Ray Conniff Singers.
Regissören David Lean bad Maurice Jarre att skriva musiken till Doktor Zjivago, inklusive ett tema för karaktären Lara, spelad av Julie Christie. Till en början hade Lean velat använda en välkänd rysk sång men kunde inte hitta rättigheterna till den, och delegerade ansvaret till Jarre. Lean informerade Jarre om att han arbetade under tidspress och att partituret behövde komponeras och spelas in inom cirka tio veckor.
Jarre skrev ett antal ledmotiv till filmen, men Lean var missnöjd med ledmotivet till Lara. Lean föreslog för Jarre att han, i stället för att tänka på Doktor Zjivago eller Ryssland, skulle åka till bergen med sin flickvän och skriva ett kärlekstema till henne. Lean sa att temat inte borde handla specifikt om Ryssland, utan snarare vara ett universellt tema. Jarre tillbringade helgen i bergen ovanför Los Angeles, och på måndagen hittade han "Lara's Theme" när han satt vid pianot en timme.
Vid klippningen av Doktor Zjivago reducerade Lean och producenten Carlo Ponti eller raderade helt och hållet många av de teman som Jarre komponerat; Jarre var olycklig eftersom han kände att en övertro på "Lara's Theme" skulle förstöra soundtracket.
På soundtrackalbumet till Doktor Zjivago finns det ingen låt listad som "Lara's Theme". En variant av verket förekommer dock i ett flertal avsnitt. Vissa spår innehåller det kortfattat, medan andra är sammansatta helt av motivet. Orkestreringen är varierad, framför allt med balalajka och orkester.
En av de främsta anledningarna till att temat finns med i så många spår är att en improviserad balalajkaorkester hyrdes in från flera rysk-ortodoxa kyrkor i Los Angeles. Musikerna kunde bara lära sig 16 takter åt gången och kunde inte läsa skrivna noter. Edgar Stanistreet, en gatumusikant från Philadelphia, hävdade att han blev ombedd att spela låten över telefon för en MGM-chef och senare togs in i studion för att spela in. Han krediterades dock inte. Låtar som innehåller den inkluderar (från 1995 års Extended Soundtrack-utgåva):
Detta soundtrack innehåller också jazz, rock 'n' roll och swingversioner av "Lara's Theme" som framfördes av MGM Studio Orchestra mellan tagningarna.
Trots Jarres estetiska rädslor blev temat en omedelbar succé och blev känt över hela världen. Paul Webster tog temat och lade till text till det för att skapa "Somewhere, My Love". Connie Francis var först intresserad av att spela in låten, men drog sig ur projektet när texten presenterades för henne eftersom hon tyckte att den var för "corny". Några veckor senare omprövade Francis sin ståndpunkt och spelade in låten ändå, men vid det laget hade Ray Conniff också spelat in en egen version, och hans version nådde plats 9 på Billboard Hot 100-listan 1966. Conniffs version av låten toppade också "Easy listening"-listan i USA i fyra veckor. Trots Conniffs framgångar fick Francis också sin version släppt som singel, och även om den misslyckades med att ta sig in på listorna i USA blev den en av hennes största framgångar internationellt och nådde "Top 5" i territorier som Skandinavien och Asien. I Storbritannien släppte Mike Sammes Singers en sångversion 1966, som nådde plats 14 på den brittiska listan 1967.
Flera andra versioner av låten har sedan dess släppts, inklusive många på olika språk. Sex olika franskspråkiga versioner (och 16 franska orkesterversioner) av "La Chanson de Lara" gavs ut i Frankrike och Belgien 1966–1967, de mest sålda av den ivoriansk-franske sångaren John William (över 260 000 exemplar) och den franska gruppen Les Compagnons de la chanson (nästan 300 000 sålda), och alla versioner sålde totalt över en miljon exemplar i Frankrike. I Italien släpptes 44 olika versioner, bland dem vokalversioner med titeln "Dove non so" inspelade av Orietta Berti, Rita Pavone och Connie Francis. Andra språk var tyska, "Schiwago Melodie (Weißt du wohin?)" av Karel Gott; svenska, "Nå'nstans, nå'ngång" av Country Four och Marianne Kock; och danska, "Et sted min ven" ("Någonstans min vän") av Poul Bundgaard.
Vokala versioner inkluderar inspelningar av:
Instrumentala versioner inkluderar:
1967 vann "Somewhere, My Love" en Grammy för bästa framträdande av en kör och nominerades till en Grammy för Song of the Year. Den förlorade mot "Michelle" av John Lennon och Paul McCartney från The Beatles.