| Malaki | |
| Malaki avbildad i kapellet Bartolini Salimbeni, Florens | |
| Profet | |
|---|---|
| Död | Profeternas grotta på Olivberget i Jerusalem |
Malaki eller Malakias (Hebreiska: מַלְאָכִי, modern hebreiska: Malʾaḵī, 'min budbärare') är namnet som används av författaren till Malakis bok, den sista profetskriften i judendomens Neviim ("profeterna") och kristendomens Gamla Testamente. Inom kristendomen ingår boken i den så kallade Tolvprofetboken i Gamla Testamentet och den sista boken i den protestantiska gammaltestamentliga kanon. Det är möjligt att Malaki inte är ett egennamn, eftersom det betyder "budbärare"; Det har antagits vara en pseudonym. Enligt judisk tradition är Malakis sanna identitet profeten Esra.
Vissa forskare hävdar att Malakis bok är resultatet av flera stadier av redaktion; större delen av texten härstammar från den persiska perioden, med den äldsta delen från omkring 500 f.Kr. och redigeringar in i den hellenistiska perioden.
Enligt judisk tradition var Malaki den siste av profeterna.

Redaktörerna för Jewish Encyclopedia från 1906 antydde att Malaki, även känd som Malakias, profeterade efter Haggaj och Sakarja och spekulerade i att han levererade sina profetior omkring 420 f.Kr., efter Nehemjas andra återkomst från Persien, eller möjligen före sin återkomst. Talmud och den arameiska Targum av Jonathan ben Uzziel identifierar Esra som samma person som Malaki. Detta är den traditionella uppfattningen som de flesta judar och vissa kristna, inklusive Hieronymus, har. Denna identifiering är rimlig, eftersom "Malaki" tillrättavisar folket för samma saker som Esra gjorde, som att gifta sig med utländska hedniska kvinnor. Malaki fokuserar också mycket på korrupta präster som Esra, en präst själv som uppmanade folket att följa lagen, föraktade. Enligt Josefus dog Esra och begravdes "på ett magnifikt sätt i Jerusalem". Om traditionen att Esra skrev under namnet "Malaki" stämmer, menade Josefus att han begravdes i Profeternas grav, Malakis traditionella viloplats. Detta skulle också förklara varför Esra inte nämner en profet vid namn Malaki, medan han syftade på andra profeter som Haggaj och Sakarja.
Andra möjliga identiteter inkluderar Serubbabel och Nehemja; andra föreslår att Malaki var en helt separat person, möjligen en levit och medlem av Stora församlingen.
Eftersom namnet Malaki inte förekommer någon annanstans i den hebreiska bibeln, tvivlar vissa forskare på om det är avsett att vara profetens personliga namn. Formen mal'akhi betyder "min budbärare"; det förekommer i Malaki 3:1 (jämför Malaki 2:7, men denna form skulle knappast vara lämpligt som egennamn utan någon extra stavelse som Jah, därifrån mal'akhiah, dvs. "Jahs budbärare"). I Haggajs bok utses Haggaj till "budbärare av Herren." De icke-kanoniska överskrifterna som föregår boken, både i Septuaginta och Vulgata, motiverar antagandet att Malakis fullständiga namn slutar på stavelsen -jah. Septuaginta översätter den sista klausulen i Malaki 1:1, "genom sin sändebuds hand", och Targum lyder, "av min ängels hand, vars namn kallas Esra skrivare". G.G. Cameron föreslår att avslutningen av ordet "Malaki" är adjektiviskt och motsvarar det latinska angelicus, vilket betyder "en som har ett budskap eller uppdrag" (en missionär).
Åsikterna varierar om profetens exakta datum, men nästan alla forskare är överens om att Malaki profeterade under den persiska perioden och efter återuppbyggnaden och invigningen av det andra templet år 516 f.Kr. Mer specifikt levde och arbetade Malaki troligen under Esras och Nehemjas tid. De missbruk som Malaki nämner i sina skrifter motsvarar så exakt de som Nehemja fann vid sitt andra besök i Jerusalem år 432 f.Kr. att det verkar rimligt säkert att han profeterade samtidigt med Nehemja eller strax därefter. Bergstein föreslår att han dog år 312 f.Kr.
Enligt bibelforskaren Gunther Plaut:
| |||||
|