Cancer är en grupp sjukdomar som innebär en onormal celldelning med förmåga att spridas till andra delar av kroppen.
Det finns omkring 200 kända cancersjukdomar som kan drabba människan, de kan vara mycket olika varandra och kräva helt olika behandlingar. Gemensamt är att cellerna tappat respekten för omgivningen. De vanligaste cancerformerna är carcinom, men det finns även cancertyper som inte ger upphov till en tumör, som leukemier. Inte alla tumörer är cancer; det finns godartade tumörer som inte sprider sig till andra delar av kroppen. Sådana kan fortfarande vara skadliga om de blir tillräckligt stora eller sitter olägligt, såsom hjärntumörer.
Exempel på symptom är en eller flera knölar, onormal blödning, långvarig hosta, oförklarlig viktnedgång eller förändrade tarmvanor. Även om de här symptomen kan tyda på cancer kan de också ha andra orsaker. I Sverige överlever 4 av 5 barn och 7 av 10 vuxna. Dödsfall beror vanligen på metastaser (dottertumörer) till andra organ som får sin funktion nedstängd eller så pass förstörd att kroppen inte längre kan fungera. Ungefär ett av sex dödsfall i världen orsakas av cancer.
Utveckling
Uppkomsten av cancerceller sker av en rad mutationer i gener som har till uppgift att förhindra onormal celldelning. I cancerceller slås dessa skyddande mekanismer ut.
Cancersjukdomar uppstår som ett resultat av en skada under celldelningen. Vanligen ska en cell dö om den inte kan laga sig själv. Om generna i cellkärnan som styr självregleringen har skadats kan cellen inte laga sig själv. När cancer uppstått har cellerna slutat att fungera som de ska. Dels har de tappat kontakten och samarbetet med friska celler, dels delar de sig okontrollerat. Cancerceller stimulerar sig själva, är okänsliga inför yttre signaler om att sluta dela sig och kan stimulera tillväxt av blodkärl till sin tumör för att få tillräckligt med näringsämnen och syre till cancercellerna som därmed kan fortsätta sin celldelning. Cancertumörer kan oftast tränga in i intilliggande vävnader och organ och fortsätta till andra delar av kroppen.
Tumörbildning sker i flera steg. Dysplasi innebär cellförändringar och är ett stadium där de påverkade cellerna blivit fler och fått annan funktion och utseende än vanligt, vilket kan ses i mikroskop. Dysplasi kan vända till normal cellfunktion igen. Om dysplasi progredierar, kan cancer in situ uppstå, som innebär cancerceller på en begränsad plats. Cellerna har börjat dela sig allt mer och är så pass förändrade både i funktion och utseende att de kallas cancerceller. En tydlig knöl kan ha bildats, men cancercellerna tränger inte in i andra vävnader. Invasiv cancer innebär att cancern börjar tränga in i omgivande vävnader och organ från ursprungsplatsen. Spridd eller metastaserad cancer betyder att sjukdomen sprider sig via blodbanan eller lymfatiska systemet och bildar metastaser på andra platser i kroppen.
Leukemier, blodcancer, är speciella då de inte följer mönstret med tumörbildning. Dessa cancerceller flyter i stället runt i blodbanan tillsammans med friska celler.
Cancer är komplexa genetiska sjukdomar, många är trots detta inte ärftliga. I majoriteten av fallen är det slumpmässiga genförändringar under livets gång som ligger till grund för insjuknandet. Förändringarna i generna sker vanligtvis i flera steg och under en längre tid, de flesta som får cancer är äldre. Nio av tio personer är över 50 år och medianåldern är 72 år. Barncancer är ovanligt.
Majoriteten av cancerfallen beror på faktorer som inte går att förebygga men risken att drabbas kan minskas med livsstilsförändringar.
Teorin om cancer som en strikt genetisk sjukdom är underbyggd av starka korrelationsstudier. Dock finns flera observationer som inte stämmer överens med den somatiska mutationsteorin.
Genetik
Vissa cancerformer kan vara ärftliga. Vanliga exempel är vissa former av bröst- och äggstockscancer, tjocktarmscancer, prostatacancer och malignt melanom. Det har bedömts att omkring 10procent av alla cancerfall orsakas av ärftliga genetiska defekter.
Cancerframkallande ämnen, eller karcinogena ämnen, är ämnen som kan påskynda eller framkalla cancer hos människor och djur. Många av dessa ämnen finns i cigarettrök, kost, snus men förutom dessa källor kan även vissa typer av strålning och virus orsaka cancer. Några ämnen som är cancerframkallande:
Symptomen på en cancersjukdom varierar beroende på vilken det rör sig om. Det finns inga symptom eller tecken som helt säkert betyder att en person har cancer. Tecken betecknar vanligen fenomen som inte känns utan som bara kan iakttas.
Signalsymptom åsyftar de symptom och tecken som är typiska för en viss sjukdom. Exempel på signalsymptom för olika cancertyper är: blödning ur ändtarmen, järnbristanemi och förändrade tarmvanor för cancer i tjock- eller ändtarm; synligt blod i urinen för cancer i urinvägar och njurar; tumörmisstänkt fynd vid ändtarmsundersökning för prostatacancer; blodig upphostning för lungcancer; knöl i bröstet för bröstcancer; sväljsvårigheter (dysfagi) för matstrupscancer; och blödning efter klimakteriet för gynekologisk cancer. Sväljsvårigheter, heshet, tryckkänsla eller en knöl utanpå halsen kan vara tecken på sköldkörtelcancer. Förstorade lymfkörtlar kan tyda på lymfom eller spridd sköldkörtelcancer. Däremot har de personer med signalsymptom för någon cancer vanligen inte cancer vid utredning. Kopplingen mellan signalsymptom och cancer ökar med åldern. Cancer kan också ha mer diffusa symptom som sömnsvårigheter, hosta, trötthet, viktnedgång och smärta, det vill säga symptom som är vanliga vid många andra sjukdomar.
Diagnos och förebyggande
Ett mammogram med en cancertumör (vid pilen i övre vänstra hörnet).
I Sverige används det nationella arbetssättet standardiserat vårdförlopp (SVF), som är ett snabbspår för undersökningar som inleds vid välgrundad misstanke. Syftet är en jämlik cancervård över hela riket och att minska onödig väntan och ovisshet för personen. Det ger dock en undanträngningseffekt, där personer som inte ingår i snabbspåren får ökad väntetid till undersökningar.
Omkring 30 cancerformer bedöms vara kopplade till faktorer som går att förebygga. Enligt Världshälsoorganisationen kan 30 till 50procent av alla cancerfall förebyggas. Det är svårt att härleda enskilda cancerfall till livsstil eller miljö. Cancer kan förebyggas genom:
Screening syftar till att upptäcka cancer innan den drabbade upplever symptom. Syftet med tidig upptäckt är att minska dödligheten och andra allvarliga konsekvenser av cancer. Det finns screeningsmetoder för att hitta cancrar innan de ger symptom, exempelvis mammografi för att hitta bröstcancer och gynekologiskt cellprov för att hitta livmoderhalscancer. Screening av cancer är kontroversiellt eftersom det innebär att man diagnostiserar cancerfall som aldrig skulle ha givit symptom under personens liv. En grupp av dem som screenas kommer att få reda på en cancer som aldrig skulle ha påverkat dem. Detta medför onödiga behandlingar som kan innebära risker för dessa personer. Screening medför onödig oro för många av de personer som efter screening återkallas och efter vidare diagnostik inte visar sig ha någon cancer alls. Det går inte att veta vem som genom screening får en cancerdiagnos som aldrig skulle ha givit symptom under personens liv.
Tumörmarkörer är ämnen som kan finnas i ökad mängd vid förekomst av en tumör och som kan mätas till exempel genom blodprov, såsom prostataspecifikt antigen (PSA) som kan vara ett tecken på prostatacancer men också påverkas av godartade orsaker. Det finns ingen tumörmarkör som är helt specifik för eller som kan upptäcka alla fall av någon cancertyp. Flera tumörmarkörer används för att stärka diagnosen för vissa typer av cancer och används också vid uppföljning av konstaterad cancer, men ingen tumörmarkör används för screening i Sverige.
Socialstyrelsen rekommenderade år 2019 att landstingen och sjukvården i Sverige bör erbjuda screening för följande cancerformer:
Bröstcancer, screening med mammografi, för kvinnor 40–74år. Screening med mammografi är kontroversiellt.
Socialstyrelsen rekommenderar att det i Sverige inte bör erbjudas screening för:
Prostatacancer, screening med enbart PSA-prov, för män 50–70år.
Fördröjd diagnos
I regel antas gälla att ju tidigare en cancer upptäcks, desto bättre är behandlingsmöjligheterna och prognosen.
Fördröjning av diagnos kan delas in i patientorsakad fördröjning, vilken innebär att personen själv väntar med att söka vård; läkarorsakad fördröjning, som innebär att läkaren inte ställer rätt diagnos inom rimlig tid; och organisationsorsakad fördröjning, som exempelvis innefattar långa väntetider.
Patientorsakad fördröjning har många orsaker, till exempel att man uppfattar inte symptomen som allvarliga, att man inte vågar söka av rädsla för att det är allvarligt, eller att man inte litar på sjukvården. Okunskap om vad symtom och tecken innebär och vad man ska göra är ett övergripande problem, exempelvis har undersökningar visat att upp till en tredjedel inte söker läkare i direkt anslutning till blod i avföringen. Andra faktorer som påverkar är tumörtyp, lägre socioekonomisk status, högt alkoholintag och annan allvarlig sjuklighet. Det finns även skillnader mellan män och kvinnor i hur ofta man söker vård.
Genom att minska antalet fördröjda diagnoser vill man förbättra behandlingsmöjligheterna. Detta görs genom att utbilda allmänheten om cancersymptom och när man bör söka, genom att vidareutbilda vårdpersonal, samt inrättandet av snabbspår för vissa cancerformer där behandling och diagnos skall utföras på ett systematiskt sätt.
Det är som regel gynnsamt för prognosen att sjukdomen upptäcks tidigt. En cancer som utvecklats så långt att den utvecklat metastaser i andra organ än den ursprungliga tumören är ofta svår att bota. Smärtlindring och symptombehandling är en viktig del av cancervården.
Palliativ vård vid cancer är särskilt viktig för personer med långt framskriden sjukdom där möjligheterna till bot saknas. Hur långvarig den palliativa vården blir varierar mycket och den brukar delas upp i en tidig fas (förlänga livet) och den vård som ges i livets absoluta slutskede (sen fas). Palliativ vård kan innebära symptomlindring genom medicinska åtgärder eller ingrepp, anpassningar i miljön och stöd till både personen och närstående. Praktisk hjälp (hemsjukvård och hemtjänst), samtalsstöd och hospice kan bli aktuellt. I de fall dålig prognos är känd eller förväntad kan den palliativa vården inledas redan vid fastställd diagnos. Den palliativa vårdens syfte och etiska plattform är att främja välbefinnande och livskvalitet, mildra symptom och att bevara personens värdighet, självbestämmande och självbild.
Det är olagligt för andra än hälso- och sjukvårdspersonal att försöka behandla cancer i Sverige enligt kapitel 5 i Patientsäkerhetslagen, som ibland kallats "kvacksalverilagen".
Vid sidan av medicinen och läkarvetenskapen finns en lukrativ bransch med olika typer av alternativa behandlingsregimer och produkter, något som medför etiska och pedagogiska utmaningar för vården. Alternativa behandlingsformer är sådana som bevisligen inte fungerar, är skadliga, där det finns otillräckligt med forskning för att avgöra om de fungera eller där metoden i sig gör det omöjligt att forska kring den. Några alternativa behandlingsmetoder har undersökts och befunnits inte alls fungera; detta till trots fortsätter de att marknadsföras. Cancerforskaren Andrew J. Vickers uttryckte sig: "Beteckningen 'oprövad' passar inte så bra in på sådana behandlingsformer; det är hög tid att deklarera att många alternativa behandlingsformer för cancer har blivit motbevisade". Ett problem som lyfts är hur ekonomiskt lönsamma alternativa "kliniker" kan få utsatta sjuka att känna sig sedda samtidigt som de inte vill föra någon statistik på hur det går för dem.
Kosttillskott med antioxidanter har visat sig förvärra cancer genom att hjälpa cancercellerna att sprida sig. Sambanden är så starka att studier på området har fått avbrytas av etiska skäl. En forskare på Karolinska institutet kallar antioxidanter för "raketbränsle" för cancersjukdomar och i pressen berättade han att han blivit mordhotad av personer i vitaminbranschen för sina upptäckter.
Prognos
Prognosen varierar mycket mellan olika cancerformer. Chansen för överlevnad beror till stor del på typen av cancer och sjukdomens omfattning när behandlingen påbörjas.
Genomsnittlig överlevnad
Den genomsnittliga 5-årsöverlevnaden för alla cancerformer var 67procent i USA utifrån data mellan åren 2009–2015. I Sverige var femårsöverlevnaden för all cancer år 2016 ungefär 75procent, och tioårsöverlevnaden år 2016 ungefär 69procent. Prognosen för cancer har generellt förbättrats i Sverige sedan början av 1970-talet då femårsöverlevnaden var 35procent för män och 48procent för kvinnor. Dock är prognosen för vissa former nästan oförändrad jämfört med 1970-talet.
Relativ överlevnad
Relativ överlevnad beskriver överlevnad för en person med cancer i förhållande till om personen inte hade haft cancer. Den relativa 5-årsöverlevnaden var år 2016 i Sverige för bröstcancer hos kvinnor 92procent, för prostatacancer hos män 93procent, medan lungcancer låg på 17procent för män och 24procent för kvinnor, samt bukspottkörtelcancer för båda kön på ungefär 8procent. Hos barn under 15års ålder vid tiden för diagnos var den relativa 5-årsöverlevnaden i genomsnitt 80procent i industriländer år 2014.
Epidemiologi
Internationellt
Olika cancerformer har olika förekomst i befolkningsgrupper runt om i världen. I Nordeuropa och Nordamerika dominerar hudcancer, prostatacancer, lungcancer och bröstcancer. I Östasien däremot är lungcancer, magsäckscancer, levercancer och matstrupscancer vanliga cancerformer. I många utvecklingsländer är västerländska cancerformer ovanliga, vilket dock kan bero på låg medellivslängd och bristfällig sjukvård vilket gör att få diagnoser ställs.
År 2012 upptäcktes omkring 14,1miljoner nya cancerfall över hela världen. De vanligaste typerna av cancer hos män är lungcancer, prostatacancer, tjocktarmscancer, tunntarmscancer och magcancer, och hos kvinnor är de vanligaste typerna bröstcancer, tarmcancer, lungcancer och livmodercancer. Hudcancer av annan typ än melanom ingår inte i denna statistik, och skulle om den gjorde det utgöra minst 40procent av samtliga cancerfall.
Hos barn är akut lymfatisk leukemi (ALL) och hjärntumörer de vanligaste typerna förutom i Afrika där non-Hodgkins lymfom uppträder oftare. År 2012 fick omkring 165000 barn under 15år diagnosen cancer. I Sverige diagnostiseras ungefär ett barn om dagen med cancer och av dessa botas ungefär 80procent. Risken för cancer ökar betydligt med åldern och många typer av cancer är vanligare i industriländer. Siffrorna ökar i och med att fler människor lever längre och att livsstilsförändringar sker i utvecklingsländer. Den ekonomiska kostnaden för cancer uppskattades år 2010 till 1,16 biljonerdollar per år.
Cancer är efter hjärt- och kärlsjukdomar den näst vanligaste dödsorsaken i världen. Omkring 10miljoner dödsfall eller var sjätte av samtliga mänskliga dödsfall orsakades år 2020 av cancer.
Sverige
I Sverige upptäcks närmare 70000 nya cancerfall varje år. De överlägset vanligaste cancerformerna för män respektive kvinnor i Sverige är prostatacancer respektive bröstcancer. I Sverige fick år 2021 omkring 10200 män prostatacancer och 8700 kvinnor bröstcancer.
Cancer är efter hjärt- och kärlsjukdomar den näst vanligaste dödsorsaken i Sverige. År 2018 stod cancer för 25procent av de drygt 92000 dödsfallen i Sverige. Prostatacancer är den cancerform som orsakar flest dödsfall bland män och lungcancer är den cancerform som orsakar flest dödsfall hos kvinnor.
Livet efter cancer
Många upplever fysiska, psykiska och sociala konsekvenser av sjukdomen även efter avslutad behandling. Vanliga utmaningar är trötthet, rädsla för återfall, sexuella svårigheter eller förändrad livskvalitet.
Ordet cancers ursprung som definition för sjukdomsgruppen i denna artikel daterar till runt år 400f.Kr. då Hippokrates började använda det grekiska ordet καρκίνος karkinos, som betyder krabba. Senare översatte romarenCelsus termen till latinetscancer, som är det latinska ordet för krabba eller kräfta, i sin medicinska encyklopediDe Medicina. Senare uttryckte den grekiske läkaren Galenos likheten mellan venerna omkring en cancertumör i bröstet och benen hos en krabba som en förklaring till namngivningen. På 1500-talet lade den italienske anatomenGabriele Falloppio till ytterligare en förklaring till namnvalet: att cancertumörer tenderar att vara hårda vilket påminner om skalet hos en krabba. I äldre svenskt språkbruk användes ordet kräfta.
↑Huang, Sui and Soto, Ana M and Sonnenschein, Carlos(2025).”The end of the genetic paradigm of cancer”.PLoS biology23(3): sid.e3003052. doi:10.1371/journal.pbio.3003052. PMID 40100793.
↑Cakir, BÖ; Adamson, P; Cingi, C(2012).”Epidemiology and economic burden of nonmelanoma skin cancer.”.Facial plastic surgery clinics of North America20(4): sid.419–22. doi:10.1016/j.fsc.2012.07.004. PMID 23084294.
