Measham

Measham
Ort
Sankt Lawrence kyrkan i Measham
Sankt Lawrence kyrkan i Measham
Land Storbritannien Storbritannien
Riksdel England
Region East Midlands
Ceremoniellt grevskap Leicestershire
Administrativt grevskap Leicestershire
Distrikt North West Leicestershire
Koordinater 52°42′23″N 1°30′23″V / 52.70644°N 1.50637°V / 52.70644; -1.50637
Folkmängd 4 957 (2011-03-03)
Tidszon UTC (UTC+0)
 - sommartid BST (UTC+1)
Geonames 2642843
7295454
Läge i Storbritannien
Läge i Storbritannien
Läge i Storbritannien

Measham är en ort och civil parish i Storbritannien. Den ligger i grevskapet Leicestershire och riksdelen England, i den södra delen av landet, 160 km nordväst om huvudstaden London. Measham ligger 105 meter över havet och antalet invånare var 2011 4 957. Närmaste större samhälle är Swadlincote, 8,2 km norr om Measham. Trakten runt Measham består till största delen av jordbruksmark.

Historia

Namnet Meas-Ham antyder att samhället grundades under den saxiska perioden mellan 350 och 1000 e.Kr.[6] Strax före den normandiska erövringen 1066 tillhörde byn Earl Algar. Domesday Book från 1086 anger att egendomen var i kunglig ägo, som en del av den kunglig egendom i Repton. Dess beskattningsvärde uppskattades till bara 2 geld-enheter, med mark för tre plogar, 20 tunnland (= 8,1 hektar) äng och en kvadratfurlong (10 tunnland, 4,0 hektar) skogsmark.

Medeltiden

Herrgårdens ägande övergick från kronan till grevarna av Chester. År 1235 var den i Clementias ägo (Clemence de Fougères), änka efter Ranulf de Blondeville, sjätte greven av Chester. Measham Museum uppger att herrgården tillhörde familjen de Measham, som innehade den fram till 1308. Med tanke på att kronan och sedan jarlarna av Chester ägde gården (manor), men ingen av dem bodde faktiskt där, verkar det som att familjen de Measham innehade herrgården som feodala arrendatorer snarare än formella ägare, troligen i utbyte mot militärtjänst. Vid 1200-talet verkar rättigheterna till kyrkan ha övergått till klostret Repton Priory, då kung Henrik III år 1272 utfärdade ett stadga som inkluderade Measham bland flera kyrkor och kapell som klostret ägde. Det ursprungliga kapellet var från 1172, men den senare St Laurence's Church byggdes 1340, under beskydd av Repton Priory.

Den 24 mars 1311 beviljade kung Edward II William de Bereford, ägare till Meashams herrgård, tillstånd att hålla en marknad och en mässa.[12] Dokumentet tillät att en marknad på tisdagar och en årlig tre dagar lång mässa runt festivalen för Thomas Martyrs översättning den 7 juli. År 1817 hade både marknad och mässa upphört.

Den medeltida bosättningen tros huvudsakligen ha varit jordbruksbaserad, men även kolbrytning är känd så tidigt som på 1200-talet. William De Bereford dog när han bröt kol. Uppgifter om hans död visar att byns kolresurser värdrades till 13 shilling och 4 pence (£0,67) per år.

År 1355 dog Edmund de Bereford, son till William, och lämnade Meashams herrgård till tre arvingar: Joan de Ellesfield, John de Maltravers och Margaret de Audley. Under 1400-talet kom herrgården i händerna på Walter Blount, 1:e baron Mountjoy. År 1454 var herrgården i Sir William Babingtons ägo vid tiden för hans död; och år 1474 var den i John Babingtons ägo (förmodligen Wiliams son).

1500-1800-talen

År 1596 beskrevs Measham av William Wyrley som en by som tillhörde Lord Shefield, där det finns många kolgruvor, men föga annat värt att minnas. Platsen utelämnades helt från Richard Blomes gazetter över marknadsstäder 1673.

Herrgården tillhörde 1563 Walter Blount, 1:e baron Mountjoy. År 1616 hade ägandet övergått till Sir Francis Anderson, men det återvände till Sheffield-familjen, när Edmund Sheffield, 2:e hertigen av Buckingham och Normanby år 1712 stor som ägare. Herrgården övergick till William Wollaston. Han sålde den 1780 till entreprenören Joseph Wilkes för 50 000 pund. Wilkes skulle förändra samhället cóch driva industriutvecklingen i samhället. Vid hans död köptes gården av pastor Thomas Fisher.

Measham Hall byggt 1767 rivet 1959, foto från omkring 1900.

År 1767 byggde William Abney en ny herrgårdsbyggnad vid Measham Field, nordost om byn. Denna övergick och var 1817 l hans sons Edward Abneys ägo. Denna nya byggnad blev känd som Measham Hall, en herrgård med sju fönster i georgiansk stil. Emellertid orsakade kolbrytningen kraftiga sättningar. Byggnaden revs därför av National Coal Board år 1959.

I början av 1800-talet var Measham kyrka fortfarande förknippad med Repton församling, som ett "församlingskapell". År 1848 hade befolkningen nått 1 615. Ytterligare ett metodistkapell och en katolsk kyrka byggdes. Den senare, finansierad av en lokal kvinnlig aristokrat, har rivits och lämnat plats för att bygga bostäder.

Industrialisering

Ungefär vid Joseph Wilkes tid genomgick Measham en blomstrande period i samband med den industriella revolutionen. Denna varade in på 1900-talet. Viktiga för den industriella utvecklingen var kommunikationer. I början av 1800-talet byggdes Ashby Canal genom Measham. Ashby and Nuneaton Joint Railway följde och den öppnades mot slutet av århundradet. Measham låg också vid huvudvägen Birmingham–Nottingham (senare A453). Samhället blev ett nav för lokal industri, känt för sina tegelbruk: Joseph Wilkes Jumb Bricks förstorades för att minska den tegelskatt som utgick Byns och Joseph Wilkes verksamhet och industrier omfattade bankverksamhet, bryggerier, kolgruvor och tegeltillverkning med lera från lokala lertag. Samhället fick en spårväg och hade fabriker för tillverkning av stövlar, spetsar, bomullstyg, kardning- och fabriker för att bleka tyg.

En marknadshall byggdes av Wilkes omkring sekelskiftet 1800, men år 1817 hade marknaden upphört och huset på High Street 58 omvandlades till en bostad. Detta hus blev senare känt som Cross House. Marknadsplatsen låg på ett område bakom Queen Street som har blivit parkeringsplats. Byns baptistkapell byggdes 1811. Baptistpredikanter hade varit aktiva sedan 1730-talet i samhället. En byggnad för nykterheten byggdes 1852 och denna blev sedan förändrad till byggnad för åldringsvärd.

1900- och 2000-talen

Measham har fortsatt att växa både med fler bostäder och industriverksamheter under 1900- och 2000-talen. Stora kommunala och privata bostadsområden har byggts och befolkningen var 4 849 år 2001. En British Car Auctions-plats i sydvästra delen av byn efter andra världskriget har utvecklats till Westminster Industrial Estate.

Järnvägshistoria och kanalhistoria

Measham station efter att den renoverades till museum.

1900-talet medförde också perioder av kraftig nedgång. Persontrafiken på Ashby and Nuneaton Joint Railway upphörde 1931. Godstrafiken fortsatte fram till 1971, varefter linjen helt avvecklades. Närmaste järnvägsstation för Measham på huvudlinjen är Atherstone 18 km avlägset. Andra stationer i närområdet är Burton-on-Trent, Leicester, Tamworth och Nuneaton. En gren av Ashby and Nuneaton Joint Railway (ANJR) öppnade till Measham 1873, med genomfartslinjer till Burton-on-Trent, Leicester, Ashby-de-la-Zouch, Moira och Shackerstone, vilket möjliggjorde byten för Coalville och Loughborough via Hugglescote. Stationen stängdes för persontrafik 1931, men linjen förblev öppen fram till 1970, då British Rail stängde sträckan Shackerstone–Measham. Sträckningen till Moira fanns kvar men bara för godstrafik med kol från Donisthorpe Colliery fram till 1981. Battlefield Line Railway, en bevarad sträcka av ANJR, kör nu linjer till Shenton via Market Bosworth.

Leicestershire County Council renoverade nyligen stationsbyggnaden som en del av restaureringen av Ashbykanalen, för att fungera som lokaler för Measham Museum. Ashby Canal stängdes på liknande sätt som järnvägen 1957. De traditionella industrierna började försvinna i samhället. Stövel- och skofabriken stängde på 1960-talet och gruvan Measham Colliery 1986. På 1960-talet revs många av byns fina byggnader, Herrgården Measham Hall revs 1959 och sedan även prästgården.

Utvecklingen av samhället har förbättrats under senare år. Det började med Meashams tidigare järnvägsstation när den omvandlades till nya lokaler för Measham Museum. De gamla lokstallarna har blivit industriella verkstäder och bangården en millennieträdgård och ett offentligt grönområde. Ett nytt bibliotek och ett fritidscenter byggdes också under 2000-talet, och det finns planer på att återuppliva kanalen. På grund av att bostäder har byggts längs den ursprungliga kanalsträckningen genom Measham kommer kanalen att följa den gamla järnvägens sträckning, med en kaj, ett besökscenter, butiker och kaféer planerade för byns centrum.

Minorca dagbrotts kolgruva

Ingången till den öppna kolgruvan 2013.

År 2011 fick UK Coal bygglov att utveckla ett dagbrott på platsen där Minorca-gruvan låg i utkanten av Measham. Gruvområdet omfattar ett 1,6 km x 0.80 km stort område och kommer att producera 1 250 000 ton kol under fem år och 250 000 ton lera. Utvecklingen motsattes av vissa lokala invånare som var oroliga för miljöpåverkan och fordonsbuller. Området har återställts och ska planteras med skog.

Referenser

  1. 1 2 3 4 Measham hos Geonames.org (cc-by); post uppdaterad 2011-03-03; databasdump nerladdad 2016-05-06
  2. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 ”Parishes: Packington - Repton | British History Online”. www.british-history.ac.uk. https://www.british-history.ac.uk/magna-britannia/vol5/pp228-246. Läst 18 september 2025.
  3. 1 2 3 4 5 6 7 ”Measham Businesses in Measham Business Directory”. heartoftheforest.co.uk. Arkiverad från originalet den 27 juli 2013. https://web.archive.org/web/20130727141728/http://heartoftheforest.co.uk/directory.php?cID=65. Läst 18 september 2025.
  4. ↑ ”Houses of Austin canons: The priory of Repton, with the cell of Calke | British History Online”. www.british-history.ac.uk. https://www.british-history.ac.uk/vch/derbs/vol2/pp58-63. Läst 18 september 2025.
  5. ↑ ”Wayback Machine”. www.history.ac.uk. Arkiverad från originalet den 9 juni 2007. https://web.archive.org/web/20070609094005/http://www.history.ac.uk/cmh/gaz/gazweb2.html. Läst 18 september 2025.
  6. 1 2 3 4 5 6 7 ”MEASHAM CONSERVATION AREA APPRAISAL AND STUDY”. www.nwleics.gov.uk. Arkiverad från originalet den 14 september 2012. https://web.archive.org/web/20120914221404/https://www.nwleics.gov.uk/files/documents/measham_conservation_appraisal/Measham%20Conservation%20Appraisal.pdf. Läst 18 september 2025.
  7. ↑ ”England's Lost Country Houses | Measham Hall” (på engelska). lh.matthewbeckett.com. Arkiverad från originalet den 23 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131023123935/http://lh.matthewbeckett.com/houses/lh_derbyshire_meashamhall_info_gallery.html. Läst 18 september 2025.
  8. ↑ ”Mayland - Melbourn | British History Online”. www.british-history.ac.uk. https://www.british-history.ac.uk/topographical-dict/england/pp280-283. Läst 18 september 2025.
  9. 1 2 ”career”. www.josephwilkes.org.uk. Arkiverad från originalet den 6 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120206030130/http://www.josephwilkes.org.uk/career.htm. Läst 18 september 2025.
  10. 1 2 ”Ashby & Nuneaton Joint Railway (L&NWR;/MR)”. spellerweb.net. Arkiverad från originalet den 6 april 2012. https://web.archive.org/web/20120406091015/http://spellerweb.net/rhindex/UKRH/LNWR/AshbyNun.html. Läst 18 september 2025.
  11. ↑ ”Measham Station handover” (på engelska). www.inleicestershire.com. Arkiverad från originalet den 13 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110713034910/http://www.inleicestershire.com/news/096394/Measham%20Station%20handover. Läst 18 september 2025.
  12. ↑ ”Green light for Measham coal mine” (på brittisk engelska). BBC News. Arkiverad från originalet den 23 april 2019. https://web.archive.org/web/20190423191624/https://www.bbc.com/news/uk-england-leicestershire-13895845. Läst 18 september 2025.

Externa länkar