Moriner var en belgisk folkgrupp, som under järnåldern och romarriket befolkade det område som idag är Pas de Calais-regionen, omkring nutidens Boulogne-sur-Mer. Morinerna fick namnet "Morini" (latin) av Julius Caesar och Plinius den äldre. Morinerna bodde söder om menapierna, med floden Aa som gräns dem emellan från kusten till öster om Saint Omer. Därifrån gick gränsen på deras område söderut mot floden Leie till Merville, till som atrebaternas land. Söderut gränsade deras område till ambianernas land, med floden Canche som gräns. Under den romerska eran var morinernas huvudstad känd som Tervanna (eller Tarvanna). Den nutida staden Thérouanne ligger längre söderut.
Morinernas hamnstad var från första århundradet före Kristus Gesoriacum, motsvarande nutida Boulogne-sur-Mer. Denna bosättning är närmast säkert samma som Portus Itius, som omnämns av Julius Caesar.
Julius Caesar beskriver belgiera, inklusive morinerna, som galler med språk, sedvanor och lagar som skiljer sig från dem i det centrala Gallien, vilken han kallade keltisk. Plinius den äldre har anmärkt att morinerna odlade lin och använde linne för att sy segel.
Julius Caesar hade stort intresse för den del av morinernas land, som ligger där Engelska kanalen är som smalast. Morininerna hade flera hamnar, av vilka Portus Itius, var bara en.
Fastän Caesar bekämpade morinerna, lyckades han bara erövra en del av deras territorium omkring Calais. Resterande del av deras territorium annekterades av kejsaren Augustus 33-23 före Kristus. Deras områden blev del av den romerska provinsen Gallia Belgica och utgjorde ett distrikt tillsammans med atrebarernas och ambianernas länder.