| Munktrana Status i världen: Sårbar | |
| | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tran- och rallfåglar Gruiformes |
| Familj | Tranor Gruidae |
| Underfamilj | Gruinae |
| Släkte | Grus |
| Art | Munktrana G. monacha |
| Vetenskapligt namn | |
| § Grus monacha | |
| Auktor | Temminck, 1835 |
| Utbredning | |
Munktrana (Grus monacha) är en liten och mörk utrotningshotad asiatisk trana.
Munktranan är en relativt liten trana med en kroppslängd på 100 centimeter. Kroppen är övervägande mörkgå med översta delen av halsen och huvudet vita förutom en röd bar fläck över ögat. Liknande glasögontranan (Antigone vipio) har grå halssidor och en mer utbredd röd fläck på ansiktet runt ögat. Lätena är ljusa och högljudda.
Munktranan är en flyttfågel som häckar lokalt i södra centrala och sydöstra Sibirien samt i nordvästra Manchuriet. Över 80% av den globala populationen övervintrar vid Izumi i södra Japan, men den övervintrar även i Kina och Taiwan. På våren observeras regelbundet icke-adulta individer i västra Sibirien, mellan floden Ob och Irtysj, men även i allra nordvästligaste Kazakstan. I december 2011 sågs en munktrana tillsammans med prärietranor i amerikanska delstaten Tennessee, och i februari 2012 troligen samma individ i södra Indiana.
Fågeln är närmast släkt med svarthalsad trana (G. nigricollis), och dessa två står i sin tur närmast den europeiska tranan (G. grus). Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Munktranan häckar i avlägsna höglänta skogklädda myrar, mestadels i permafrostzonen. Den övervintrar i sötvattensvåtmarker, blöta gräsmarker, jordbruksområden och på tidvattensslätter utmed kusten. Arten ses framför allt födosöka i risfält och på ängar, men kan även ses i andra miljöer.

Internationella naturvårdsunione n IUCN kategoriserar munktranan som sårbar. Den är relativt fåtalig, med en världspopulation på mellan 9.750 och 13.000 vuxna individer. Dess övervintringsområde är också mycket begränsat till ett fåtal lokaler. Antalet lämpliga platser för rastande och övervintrande fåglar blir allt färre till följd av förlust av våtmarker och degradering. Arten ökar dock i antal.
|