| Nikolaj Ekk | |
| Född | 1 juni 1902 (g.s.) Riga |
|---|---|
| Död | 14 juli 1976 (74 år) Moskva |
| Begravd | Kusminskoje Gravplads |
| Medborgare i | Kejsardömet Ryssland, Sovjetryssland och Sovjetunionen |
| Utbildad vid | Allryska statliga kinematografiska institutet |
| Sysselsättning | Teaterregissör, manusförfattare, filmregissör, skådespelare |
| Maka | Valentina Ivasjova |
| Utmärkelser | |
| Arbetets Röda Fanas orden Förtjänstfull konstarbetare i Ryska SFSR | |
| Redigera Wikidata | |

Nikolaj Vladimirovitj Ekk (ryska: Николай Владимирович Экк), född 14 juni 1902 i Riga, död 14 juli 1976 i Moskva, var en sovjetisk filmregissör, skådespelare och manusförfattare.
Ekk regisserade fyra filmer mellan 1931 och 1941, däribland den första sovjetiska talfilmen Vägen till livet (1931), för vilken Ekk vann publikens omröstning i kategorin Bästa regissör vid den första Filmfestivalen i Venedig 1932. Hans film "Kvinnorevolten" (1936) var Sovjetunionens första långfilmsproduktion i färg. Nikolaj Ekk var chef för filmbolaget Mezjrabpomfilm från 1928 till 1936, då han under den stora terrorn i januari togs in på förhör av NKVD.
|