Parasoll

Äldre symbolik

I forna tider var större parasoll en värdighetssymbol som hölls över förnäma personer. Parasollet symboliserade inom hinduismen, buddhismen, det forntida Egypten och Kina himlen och gudarna, samtidigt som det som en statussymbol kunde representera den världsliga makten. Blek hy blev på många håll – även i Kina – en statussymbol för en kvinna, och parasollet utvecklades därför till en prestigesymbol för en kvinna.

I Östasien har det oljeimpregnerade pappersparasollet en lång historia som kulturfenomen och statussymbol, och ingår där fortfarande i den traditionella bröllopsceremonin.

De äldsta kända parasollen härrör dock från Egyptens femte dynasti, från cirka 2 450 f.Kr. En del tidiga kinesiska parasoll var fast monterade; den första dokumentationen av ett parasoll med hopfällbar skärm är från år 21 då kejsaren Wang Mang lät tillverka ett sådant till sitt privata fordon.

I antikens Rom ansågs det ovärdigt för en man att bära ett parasoll, eftersom detta sågs som en syssla som passade kvinnor och slavar.

Som symbol har parasollet/paraplyet även i många sammanhang haft en erotisk laddning. I den grekisk-romerska mytologin förknippades den både med fruktbarhet och det eviga skuggriket, och fruktbarhetsgudinnan Persefone (som halva året bodde i underjorden) avbildades ofta med ett parasoll. Även de sexuellt utsvävande backanterna symboliserades av ett parasoll. Den dubbla betydelsen av sex och död fanns i forntidens Egypten, Indien, delar av Afrika och Sydostasien.

Modern symbolik

I svenska, tyska och franska finns den sexuella bibetydelsen kvar, och i svenska betyder betäcka både att befrukta och skydda med ett hölje. Röda parasoll/paraplyer har, med sin traditionella koppling till relationer och sexualitet, sedan 2001 kommit att antas som symbol inom rörelsen för sexarbetares rättigheter. Detta syns även i organisationsnamn som Red Umbrella Sweden, Red Umbrella Project (USA) och Red Umbrella Fund.

Utveckling

Det hopfällbara parasollet infördes i Europa under 1600-talet. Ännu på 1700-talet kunde brittiska män bli hånade när de bar ett paraply (eller parasoll); en riktig karl ansågs kunna tåla regn eller åtminstone ha råd med en droska.

En äldre form av parasoll kallades en-tout-cas. Detta ord kommer från franskan, där det betyder "för varje fall". Detta parasoll kan både fungera som skydd emot sol och regn, något som även ett vanligt paraply kan.

I tider där solbränna ansågs ha låg social status har parasoll varit vanliga statusaccessoarer för en kvinna på promenad. I bondesamhället förknippades solbrända armar och väderbitna ansikten med arbetare och tjänstefolk som var tvungna att utsätta sig för solens strålar. Detta ledde till att den bleka hyn behövde skyddas, särskilt bland kvinnor vilka ofta även hade hattar med vida brätten. Så sent som i slutet av 1800-talet var parasoll ofta förekommande för kvinnor som ville hävda sin höga status i offentliga sammanhang.

På 1800-talet utvecklades ett buret paraply till en manligt kodad accessoar – bland annat i Storbritannien. Samtidigt omkodades parasollet till en tydligt kvinnlig ägodel, vilket förtydligades genom broderier och andra utsmyckningar. När suffragettrörelsen i slutet av 1800- och början av 1900-talet skulle förlöjligas försågs de i pressteckningar ofta med paraplyer, ilsket viftande och manhaftiga.

Senare tid

Den bleka hyns höga status förändrades i samband med att industriarbete och inomhusarbete blev normen. Då blev sakta men säkert solbränd hy en markör för människor som hade tid och råd att tillbringa stor del av sin fritid utomhus – gärna på soliga platser söderut.

På badstränder på sydliga turistorter är stora, fast uppsatta parasoll vanliga. Dessa fast uppsatta solskydd kan även jämföras med markiser, som kan skydda gäster på olika uteserveringar eller personer bakom fönster från vädrets makter – kanske främst för sol.