Parker Library är ett bibliotek inom Corpus Christi College, Cambridge som innehåller sällsynta böcker och handskrifter. Det är känt över hela världen på grund av sin ovärderliga samling av mer än 600 handskrifter, särskilt medeltida texter, varav de flesta testamenterades till skolan av ärkebiskopen av CanterburyMatthew Parker, en tidigare rektor vid Corpus Christi College.
Samlingen
Biblioteket innehar en betydande andel anglosaxiska handskrifter, inklusive den tidigaste kopian av Anglosaxiska krönikan (Version A of the ASC, Corp. Chris. MS 173, känd som Winchester Chronicle eller Parker Chronicle, c. 890), den fornengelskaBeda venerabilis och kung Alfreds översättning av Pastoral Care (en handbok för präster), samt de latinska St Augustine Gospels, en av de äldsta inbundna böckerna som finns. Samlingen innehåller också viktiga texter på medelengelska, som Ancrene Wisse, Brut Chronicle och Geoffrey ChaucersTroilus and Criseyde. Andra föremål inkluderar medeltida reseskildringar och kartor, apokalypser, bestiarier, ett av de äldsta bevarade skrivna musikstyckena och illuminerade handskrifter, såsom de två gigantiska romanska biblarna i Bury (ca 1135) och Dover (ca 1150) och Chronica Majora av Matthew Paris (ca 1250). En fullständig alfabetisk katalog finns tillgänglig..
Den mest prestigefyllda ägodelen är de heliga Augustinusevangelierna (Cambridge, Corpus Christi College, Lib. MS. 286), som tros ha förts till England av den augustinska missionen, som sändes av påven Gregorius I för att omvända Storbritanniens folk år 597 e.Kr. Det är en illuminerad evangeliebok som skapades i Italien på 500-talet och har funnits i England sedan strax efter dess tillkomst. Den har 265 blad som mäter cirka 252 x 196mm, och är inte helt komplett, särskilt då sidorna med miniatyrer. Denna handskrift är den äldsta bevarade latinska (i motsats till grekiska eller syriska) illustrerade evangelieboken, och en av de äldsta europeiska böckerna som finns. Även om de enda bevarade illuminationerna är två helsidesminiatyrer är dessa av stor betydelse i konsthistorien, eftersom så få jämförbara bilder har överlevt. Evangelierna används vid tronbestigningen av ärkebiskoparna av Canterbury idag och transporteras till och från Canterbury för detta tillfälle av rektorn och collegets representanter. År 2023 användes de heliga augustinska evangelierna som en del av kröningen av Charles III och Camilla i Westminster Abbey.
I oktober 2016 meddelade Christopher de Hamel att en anglosaxisk psalterium från 1000-talet (Cambridge, Corpus Christi College, Lib. MS. 411) i bibliotekets samling "utan tvekan" hade tillhört Thomas Becket, och det var möjligt att Becket höll i just denna psalterium när han mördades 1170. Psaltaren bär en inskription från 1500-talet som tillskriver Becket äganderätten, men detta påstående hade tidigare avfärdats som osant. Men efter att ha hört talas om en referens till en psalterium som ägdes av Becket i en sakristirulla från katedralen i Canterbury, insåg de Hamel att bibliotekets psaltareium stämde överens med den som beskrevs i sakristrullan. Psaltarens identitet stöddes av en glasmålning från 1200-talet av Becket i katedralen i Canterbury, där han vaggar en likaledes inbunden och färgad bok under sin vänstra arm. Baserat på psaltarens utförande gissar de Hamel att den ursprungligen skapades för en ärkebiskop, möjligen Ælfheah av Canterbury.
Även om utställningar av en del av materialet hålls med jämna mellanrum, är tillgången till hela samlingen av manuskript som finns i Corpus Christi College begränsad till forskare. Allmänheten kan se några av bibliotekets skatter vid öppet hus, särskilt under det årliga evenemanget "Open Cambridge", eller, eftersom tillägget av valvet och de nya inlärningsfaciliteterna på bottenvåningen har frigjort utrymme i det ursprungliga biblioteket, på privata rundturer.
Samlingen påbörjades 1376, kort efter skolans grundande, och förbättrades avsevärt genom en testamentarisk gåva från Matthew Parker 1574, skolans rektor mellan 1544 och 1553. Han tjänstgjorde som kaplan hos Anne Boleyn, vicekansler vid Cambridge University, och ärkebiskop av Canterbury från 1559 till 1575. Det var under denna tid som han byggde upp en fin samling manuskript som han hade räddat från biblioteken i de upplösta klostren.
Som en del av sin insamlingsprocess anställde Parker ett antal forskare, skrivare och bokhantverkare för att förvärva, kurera, underhålla och redigera sina manuskript. Stephen Batman, en av Parkers kaplaner, skröt med att ha samlat in 6 700 böcker under fyra år åt ärkebiskopen, även om mycket få av dem valdes ut till biblioteket:
Bland hwilkas Böcker återstod, ehuru de flesta förgick efter tid, dock några värdiga åsynen och trygga kéeping, samlade inom foure år, af Diuinitie, Astronomie, Historia, Phisicke, och andra af åtskilliga Artes och Sciences (som jag sannerligen kan auouche, hafwer hans Nåder kommission, hwad hans hande ännu ej blifvit séene) sextusen seauen hundra Bookes, genom min onelye trauaile, varav Choyse blev tagen, skänkte han mycket tacksamt många till Corpus Christi Colledge i Cambridge.
I sin korrespondens diskuterade Parker ofta sin curatoriella process. I ett brev till William Cecil 1573 försvarade Parker sin samling av manuskript som en del av sin plikt att bevara och trycka "sådana sällsynta och skrivna författare som kom i mina händer, fram till kung Henrik den VIII:s dagar, då religionen började växa sig bättre". Med detta syfte i åtanke hävdade Parker att han "i mitt hus har löntagare, tecknare och tillskärare, målare och kalkare, författare och bokbindare". I ett annat brev till Cecil från 1565 beskrev Parker processen att komplettera saknade textsidor i sina manuskript genom att låta sina skickliga skrivare imitera stilen och layouten hos andra medeltida modeller. Parker lade märke till att en tidig engelsk Psaltare av Cecil (i det här fallet beskrev Parker Vespasianus Psaltaren) saknade den första psalmen, och föreslog att man skulle flytta en miniatyr av David med sin harpa från den 30:e folion till bokens inledning och tillhandahålla de saknade delarna i en imitativ stil "förfalskad under antiken".
Trots att han redan hade samlat manuskript i många år fick Parker officiellt stöd från Kronrådet 1568 för att fortsätta sitt sökande efter viktiga historiska och religiösa dokument i hela landet. Detta brev finns nu bevarat i Parker Library i CCCC MS 114a, p.49. Som en av arkitekterna bakom den elisabetanska bosättningen och den moderna Church of England var Parker mycket intresserad av att samla in och bevara manuskript från det anglosaxiska England som bevis på en forntida engelsktalande kyrka oberoende av Rom. Parker ville visa på en apostolisk succession för den engelska kyrkan. Den ursprungliga gåvan från Parker bestod av cirka 480 manuskript och cirka 1000 tryckta böcker från 500- till 1500-talen.
Historikern James D. Wenn har föreslagit att Parker kan ha åtnjutit beskydd av Sir Rowland Hill från Soulton, Shropshire, under sin period av onåd under Maria I av England, när denna samling skulle ha varit i fara, tillsammans med Parker själv. Hill var utgivare av Genèvebibeln och anslöt sig till Parker som kommissionär för kyrkliga mål 1559.
En illuminerad bokstav från 1300-talet.
Så tidigt som på 1500-talet erkändes denna samling som en unik skatt, och Parker testamenterade den inte utan några förbehåll. Inom ramen för sin donation uppgav Parker att om mer än ett visst antal böcker gick förlorade, skulle resten av samlingen först gå till Gonville and Caius College, Cambridge och sedan (i händelse av fler förluster) till Trinity Hall, Cambridge. Med några års mellanrum inspekterar representanter från båda dessa skolor ceremoniellt samlingen för eventuella förluster. Parker ställde ett liknande villkor på silvret som han också testamenterade till skolan, och dessa bestämmelser är en del av anledningen till att Corpus Christi College, Cambridge än i dag behåller hela biblioteket och silversamlingen, eftersom de inte kunde sälja av (eller smälta ner) de mindre värdefulla delarna av någon av samlingarna utan att förlora båda.
Samlingen har varit inrymd i Wilkins' Room, längs den södra sidan av New Court inom colleget, sedan 1827. Bottenvåningen, som fram till 2006 var skolans studentbibliotek, har byggts om till ett temperaturkontrollerat, brandsäkert valv och ett separat läsrum för besökande akademiker.
Den nuvarande bibliotekarien heter Philippa Hoskins, som valdes till den andra Donnelley Fellow Librarian 2019. År 2004 grundade skolan The Friends of The Parker Library, en liten prenumerationsbaserad klubb för att samla in pengar och säkra bibliotekets framtid.
Parker Library on the Web-projektet är ett samarbete mellan Corpus Christi College, Cambridge, Cambridge University Library och Stanford University Libraries i USA. Huvudmålet med projektet är att digitalisera alla medeltida handskrifter i Parker Library och att vara det första projektet som syftar till att göra ett helt bibliotek tillgängligt för allmänheten på webben. Projektet finansieras av Mellon Foundation.
Den inledande fasen av projektet inleddes sommaren 2003, då de två första manuskripten, MSS 16 och 26, digitaliserades. Dessa bilder fanns tillgängliga som en första prototyp. En genomförbarhetsstudie genomfördes under de första månaderna av 2005 och huvudprojektet inleddes i slutet av 2005. Bilderna togs av bildpersonal vid Cambridge University Library som arbetar vid Corpus Christi College. Projektet har digitaliserat de 538 manuskript som beskrivs i M. R. James' Descriptive Catalogue of the Manuscripts in the Parker Library, Corpus Christi College (Cambridge University Press, 1912) och skapat en interaktiv webbapplikation som endast kan prenumereras där manuskriptsidans bilder kan användas av forskare och studenter i samband med utgåvor, översättningar och sekundära källor. Ett mycket litet antal av dessa är tryckta böcker, som felaktigt katalogiserades som manuskript på 1700-talet, och därför uteslöts. Dessutom finns det några manuskript med papperssidor som är svårt skadade av fukt, eller de med mycket ömtåliga bindningar, som för närvarande inte kan avbildas framgångsrikt i sin helhet. Exteriörbilder gjordes av de nuvarande banden till varje manuskript. Ytterligare information hämtades från Richard Vaughans och John Fines kompletterande handlista från 1960 och beskrivande material som tillhandahölls av Parker Library för alla manuskript som förvärvats på senare tid.
Processen slutfördes 2010 och omfattade digitalisering av mer än 200 000 separata sidor. En betaversion, även om den är ofullständig och med vissa fel, är för närvarande tillgänglig gratis för alla registrerade användare.
Storbritannien
