| Cambridges universitetsbibliotek | |
| Cambridges universitetsbibliotek | |
| Land | |
|---|---|
| Typ | Universitetsbibliotek |
| Grundat | före 1416 |
| Plats | Cambridge |
| Koordinater | 52°12′19″N 0°06′29″Ö / 52.205166666667°N 0.10805555555556°Ö |
| Del av | University of Cambridge |
| Bestånd | 9,000,000 föremål |
| Chef | Jessica Gardner |
| Webbplats | www |
Cambridges universitetsbibliotek (engelska: Cambridge University Library är det huvudsakliga forskningsbiblioteket vid University of Cambridge. Det är det största av över 100 bibliotek inom universitetet. Biblioteket är en viktig vetenskaplig resurs för medlemmar av University of Cambridge och externa forskare. Det kallas ofta inom universitetet för UL. Trettiotre fakultets- och institutionsbibliotek är knutna till universitetsbiblioteket för central styrning och administration och bildar "Cambridge University Libraries".
Cambridges universitetsbibliotek är ett av sex bibliotek som tillämpar pliktexemplar enligt brittisk lag. Biblioteket innehåller cirka 9 miljoner föremål (inklusive kartor och noter) och genom lagstadgad deposition, köp och donation får det cirka 100 000 föremål varje år. Universitetsbiblioteket är unikt bland pliktbiblioteken genom att hålla en stor del av sitt material öppet tillgängligt och genom att låta vissa kategorier av läsare låna ur bibliotekets samlingar.
Den ursprungliga platsen var Old Schools nära Senate House tills det växte ur utrymmet där. En ny biblioteksbyggnad uppfördes på 1930-talet. Biblioteket tog över platsen för ett före detta militärsjukhus på den västra sidan av Cambridges centrum, nu mellan Robinson College och Memorial Court vid Clare College. Den nuvarande byggnaden, ritad av Giles Gilbert Scott, öppnade 1934. Bibliotekarien Jessica Gardner är den andra kvinnan på denna post.

I mitten av 1300-talet ägde universitetet i Cambridge en samling böcker. Dessa skulle ha förvarats i kistor tillsammans med andra värdesaker, snarare än i en biblioteksbyggnad som skulle vara fallet idag.
Ett gemensamt universitetsbibliotek kan spåras till början av 1400-talet, med den första direkta hänvisningen till ett "bibliotek". I mars 1416 bekräftades William Lorings testamente, som testamenterade tre volymer till biblioteket på följande sätt: "Item volo quod omnes libri mei juris civilis remaneant in communi libraria scolarium universitatis Cantebrigg' in perpetuum." Under 1400-talets andra decennium hittade biblioteket ett hem på den nybyggda Old Schools-tomten.
Den tidigaste katalogen är daterad till cirka 1424, då det fanns 122 volymer i biblioteket. Den näst tidigaste bevarade katalogen upprättades 1473 och omfattar 330 volymer. Även om det under den engelska reformationen inte verkar finnas några bevis för omfattande förstörelse av böcker, som det gjorde i Oxford, förstördes säkert en del böcker, och det förekom mycket få donationer. King's College fick endast en donation mellan 1528 och 1568. Från och med 1500-talet mottog biblioteket generösa donationer eller testamenten av böcker och tillväxten ökade avsevärt när pliktexemplarsprivilegiet hade beviljats. År 1648 beslutade brittiska underhuset att det skulle anslås medel till biblioteket.
Bibliotekets utrymme utökades avsevärt i och med byggandet av Cockerell Building på Senate House Passage 1837–42.
På initiativ av A. F. Scholfield (bibliotekarie från 1923 till 1949) beslöts det att bygga en större anläggning. Platsen som valdes bestod av det 3,2 ha gemensamma cricketfältet vid King's College och Clare College. Under första världskriget hade en stor del av platsen rekvirerats av War Office för att skapa 1st Eastern General Hospital, en anläggning för Royal Army Medical Corps för att behandla militära förluster. Sjukhuset hade 1 700 sängar när det var som störst och behandlade cirka 70 000 skadade mellan 1914 och 1919.
Den nya universitetsbiblioteksbyggnaden ritades av Giles Gilbert Scott, som också ritade den intilliggande Clare Memorial Court (en del av Clare College). Den byggdes mellan 1931 och 1934, och är en kulturminnesmärkt byggnad. Inuti finns ett antal bokhyllor från 1600- och 1700-talen, bland annat de som designades för det gamla universitetsbiblioteket av James Essex 1731–34. Pengarna till det nya biblioteket samlades in av högskolor och från privata donatorer. Den amerikanske filantropen John D. Rockefeller stod för den största delen av finansieringen av bibliotekets byggande. Rockefeller kände att det behövdes en mer storslagen entré och övertalade arkitekten att lägga till det distinkta tornet som vetter mot framsidan. Tornet kan ses på flera mils avstånd runt Cambridge. Huvudentrén i brons och bronsskärmarna i aluminium till läsesalen är tillverkade av H. H. Martyn & Co.
Byggnaden har en likhet med Scotts industriella arkitektur, inklusive Bankside Power Station (nu Tate Modern). Bibliotekstornet är 48 m, 1,8 m kortare än toppen av St John's College Chapel och 3,0 m högre än toppen av King's College Chapel. När Neville Chamberlain öppnade byggnaden ska han ha refererat till den som "denna magnifika erektion". I motsats till vad många tror lagras inte pornografiskt material i tornet.
Biblioteket har byggts ut flera gånger genom tillbyggnader i marken och underjordiska utbyggnader, vilket har gjort det möjligt att förvara nya friexemplar. I huvudbyggnaden finns de japanska och kinesiska samlingarna i Aoi-paviljongen, en tillbyggnad som donerades av Tadao Aoi och öppnades 1998.
Universitetsbiblioteket har också byggt ett stort lager i Ely som har mer än 100 kilometer hyllor för framtida friexemplarsböcker och tidskrifter. Arbetet med en anläggning för 17,1 miljoner pund för att hysa den växande samlingen slutfördes 2018 och ger Cambridge University en av de största biblioteksförvaringsbyggnaderna i världen.
Cambridges universitetsbibliotek är ett av sex bibliotek som innehar pliktexemplar enligt brittisk lag; de andra är British Library, National Library of Scotland, National Library of Wales, Bodleianska biblioteket i Oxford och Library of Trinity College, Dublin. Även om Irländska fristaten lämnade Storbritannien 1922 är Trinity College Dublin fortfarande ett brittiskt depositionsbibliotek och de brittiska biblioteken behåller i gengäld deponeringsrättigheter för irländska publikationer. Som friexemplarsbibliotek har universitetsbiblioteket rätt att utan avgift kräva ett exemplar av alla böcker, tidskrifter, tryckta kartor och musik som ges ut i Storbritannien och Irland. Detta har bidragit till bibliotekets stora bestånd på över sju miljoner böcker och 1,5 miljoner tidskrifter. Mellan 800 och 1200 böcker i veckan tas emot genom pliktexemplar.
Från och med den 6 april 2013 omfattar pliktexemplaret även material som publicerats digitalt och på nätet, så att friexemplarsbiblioteken kan tillhandahålla ett nationellt arkiv över Storbritanniens icke-tryckta publikationer, såsom webbplatser, bloggar och e-tidskrifter. Betydande digitaliseringsinsatser fortsätter i takt med att fler manuskript och tidiga moderna böcker förvärvas och skannas av University of Cambridge.

Biblioteket är öppet för alla medlemmar vid University of Cambridge. Som traditionellt är bland brittiska universitetsbibliotek får doktorander och akademiker från andra brittiska universitet endast referensåtkomst till bibliotekets samlingar, och allmänheten kan ansöka om att få använda biblioteket som referens om deras forskning kräver tillgång till material som finns där. Studenter och akademiker från andra bibliotek och institutioner måste lämna in en begäran om åtkomst innan de använder faciliteterna i Cambridge.
Biblioteket är unikt bland Storbritanniens friexemplarsbibliotek genom att hålla en stor del av sina böcker öppet tillgängliga och genom att tillåta vissa kategorier av läsare (till exempel Cambridge-akademiker, doktorander och studenter) att låna från bibliotekets samlingar. Här finns ett terum där det serveras måltider, snacks och drycker. Biblioteket visar regelbundet utställningar, som är gratis för allmänheten och som visar föremål från samlingarna.
År 2002 påbörjade biblioteket ett speciellt projekt som kallades Janus (efter den romerska guden) för att tillhandahålla en enda nätverksbaserad åtkomstpunkt till kataloger över arkiv och manuskriptsamlingar som finns i hela Cambridge. Detta är en viktig utveckling för Cambridge Universities Libraries, särskilt eftersom Cambridge är hem för mer än 100 bibliotek och forskningsinstitut, var och en med sitt eget mandat och organisationsstruktur. Ett växande antal deltagande arkiv, både universitets- och icke-universitetsarkiv, arbetar tillsammans för att ge en omfattande täckning av arkiv i staden med omnejd. Medan det kördes kunde Janus nås av studenter och medlemmar av universitetet både online och personligen. I början av mars 2021 avvecklades Janus och ersattes av ArchiveSearch, ett index över arkiv och sökhjälpmedel för de flesta arkiven i staden Cambridge, inklusive

Förutom arkiv för några viktiga personer i typografins och tryckkonstens historia (Stanley Morison, Frances Meynell, etc.), är biblioteket plats för det historiska tryckrummet (Historical Printing Room).
I början av 1970-talet inrättade Philip Gaskell som bibliotekarie vid Trinity College en bibliografisk undervisningspress liknande de vid Bodleianska, University College London och andra institutioner. Tanken var att låta studenterna själva uppleva den historiska processen med boktryckning så att de bättre kunde förstå den tidiga bokstrukturen och de aktiviteter som krävs för att producera böcker. Undervisningen startade 1974 och har fortsatt fram till idag.
Utrustningen i HPR inkluderar Philip Gaskells egen Albion-handpress i järn, en liten etsningspress, pappersformar gjorda för William Morris och annan utrustning som donerats eller lånats ut av Cambridge University Press. En Common Press, konstruerad av universitetets tekniska avdelning enligt Gaskells specifikationer, används fortfarande för demonstrationer och tryckning. Forskningen vid HPR stöds av betydande arkiv vid CUL, inklusive Broxbourne-samlingen av typexemplar, Chapbooks-samlingen och omfattande arkiv av framstående tryckare.

I juni 2010 meddelade Cambridge University att en donation på 1,5 miljoner pund skulle göra det möjligt för dem att börja digitalisera en del av samlingarna i universitetsbiblioteket och så småningom ge dem tillgång till dem gratis över Internet via Cambridge Digital Librarys webbplats. Inledningsvis kommer projektet att fokusera på två samlingar som kallas "The Foundations of Faith" och "The Foundations of Science", som innehåller skrifter av Isaac Newton och hans samtida, samt dokument från bibliotekets arkiv med kristna, islamiska och judiska texter.
Friends of the Cambridge University Library grundades av en grupp individer, organisationer och privata donatorer som har åtagit sig att stödja bibliotekets tillväxt och utveckling. Medlemmarna i Vänföreningen samlar regelbundet in pengar till framtida byggprojekt och restaurering av arkiv, samt förvärv och inköp av sällsynta böcker eller manuskript. Medlemskapet i föreningen är öppet för alla alumner och allmänheten som är intresserade av bevarande av kunskap och litteratur. Särskilda evenemang och rundturer anordnas för att uppmärksamma medlemskapets bidrag. Friends of the Cambridge University Library har samlat in mer än 150 000 pund genom regelbundna och speciella donationer under de senaste fem åren.

Det officiella ämbetet som bibliotekarie vid universitetet etablerades inte förrän 1577, då William James utsågs till bibliotekarie. År 1582 utformades det första reglementet "för Biblioteksexpeditionen". Lite är känt om administrationen före slutet av 1500-talet. Före 1577 hade universitetsprästen bland annat det övergripande ansvaret för biblioteket. Sexton potentiella kaplan-bibliotekarier har identifierats.
År 1721 inrättades tjänsten som huvudbibliotekarie (Protobibliothecarius) för Conyers Middleton "som ett tecken på sympati för honom i hans opposition mot Richard Bentley". År 1828 slogs denna tjänst samman med bibliotekarien (Bibliothecarius).
Olika forskare har innehaft positionen. Abraham Wheelocke var bibliotekarie vid "Public Library" vid Cambridge University, och var också docent i anglosaxiska på 1600-talet. Augustus Theodore Bartholomew var bibliotekarie vid universitetet i Cambridge i över 25 år. Klassicisten A. F. Scholfield var bibliotekarie från 1923 till 1949. På senare tid har universitetsbibliotekarier inkluderat Eric Bertrand Ceadel, F. W. Ratcliffe (1980–94), Peter Fox (1994–2009) och Anne Jarvis (2009–16). Andra anmärkningsvärda medarbetare är bibliografen Henry Bradshaw och den uraniska poeten Charles Edward Sayle, författare till en historik över biblioteket.
Den nuvarande bibliotekarien heter Jessica Gardner. Hon började på biblioteket i april 2017 och blev den 36:e universitetsbibliotekarien.
Universitetsbibliotekets huvudbibliotek är värd för utställningar i sitt specialbyggda Milstein Exhibition Centre. Dessa ändras ungefär var sjätte till åttonde månad och är öppna för alla. De senaste utställningarna har belyst Cambridges betydande samling av dokument från Kairos Genizah, landskapet och geologin i de engelska Fenlands och Cambridge Universitys arkitekturhistoria. Utställningarna sponsras av Cambridge University Library och organiseras av ett team av bibliotekarier och ledande akademiker inom området. Inträdet till utställningarna är alltid gratis och öppet för allmänheten.


Som en del av samlingen på mer än 8 000 000 volymer innehåller biblioteket en mängd tryckt material och manuskriptmaterial från äldre tider. Dessa inkluderar:

| ||||||||||||||||||||||||||