Ivan Pavlov  | |
 | |
| Född | 26 september 1849 Rjazan |
|---|---|
| Död | 27 februari 1936 (86 år) Sankt Petersburg |
| Begravd | domare |
| Medborgare i | Sovjetunionen |
| Utbildad vid | Sankt Petersburgs universitet Kirovs militärmedicinska akademi  |
| Sysselsättning | Kemist, fysiolog, neurolog |
| Arbetsgivare | Sankt Petersburgs universitet Kirovs militärmedicinska akademi (1890–) Institutet för experimentell medicin (1890–) |
| Maka | Serafima Pavlova (g. 1881–) |
| Barn | 5 |
| Utmärkelser | |
| Scientific prize from Russian Academy of Science (1900) Cothenius-medaljen (1903) Nobelpriset i fysiologi eller medicin (1904) Balymedaljen (1905) Utländsk ledamot av Royal Society (1907) Copleymedaljen (1915) Hedersdoktor vid Sorbonne (1925) Croonian Medal and Lecture (1928) Sankt Vladimirs orden, tredje klassen Ryska Sankt Stanislausorden Sankt Vladimirs orden Sankt Stanislausorden, första klassen Sankt Stanislausorden, andra klassen Sankt Annas orden, första klass Sankt Vladimirs orden, fjärde klassen Riddare av Hederslegionen Sankt Annas orden, andra klass | |
| Redigera Wikidata | |
Ivan Petrovitj Pavlov (ryska Иван Петрович Павлов), född 14 september 1849 i Rjazan, kejsardömet Ryssland, död 27 februari 1936 i Leningrad (nuvarande S:t Petersburg) i dåvarande Sovjetunionen, var en rysk fysiolog och pedagog.
Han blev 1890 extraordinarie professor i farmakologi vid veterinärmedicinska akademin i Sankt Petersburg. 1891 blev han chef för fysiologiska avdelningen vid institutet för experimentalmedicin, 1897 professor i fysiologi.
Han erhöll år 1904 Nobelpriset i fysiologi eller medicin för sin förklaring av hur nerverna styr bukspottkörteln. Detta var vad han ursprungligen forskade om när han upptäckte och fastställde den klassiska betingningen.
