| |||
| Den sovjetiska kryssaren Groznyj | |||
| Allmänt | |||
|---|---|---|---|
| Typ | Robotkryssare | ||
| Varv | Zjdanovvarvet | ||
| Efter | Projekt 1134 Berkut | ||
| Fartyg tillhörande klassen | 4 | ||
| Tekniska data | |||
| Deplacement | 4 400 ton standard 5 500 ton fullt lastad | ||
| Längd över allt | 141,7 – 141,9 m | ||
| Bredd överallt | 15,8 meter | ||
| Djupgående | 5,3 meter | ||
| Framdrift | |||
| Huvudmaskin | 4 pannor 2 ångturbiner | ||
| Maskinstyrka | 100 000 hk | ||
| Prestanda | |||
| Maxfart | 34 knop | ||
| Räckvidd | 2000 NM vid 34 knop 7000 NM vid 14,5 knop | ||
| Lastförmåga | |||
| Besättning | 304 – 375 | ||
| Beväpning | |||
| Huvudartilleri | 2×2 76 mm AK-726 allmålskanoner | ||
| Torpeder | 6 × 533 mm torpedtuber | ||
| Ubåtsjaktvapen | 2 × RBU-6000 | ||
| Robotar | 2×4 P-35 Progress 1 × M-1 Volna med 16 robotar | ||
Projekt 58 eller Kynda-klass var sovjetiska flottans första klass av fyra moderna robotkryssare. Klassens primära uppgift var ytstrid med sina P-35 Progress sjömålsrobotar. Fartygen visade sig senare ha hög tyngdpunkt vilket påverkade sjöegenskaperna negativt, detta gjorde att den större Berkut-klassen utvecklades men kryssarna av Kynda-klass var i tjänst till efter Sovjetunionens fall.
Fartygen beställdes 1956 och kölsträcktes 1960–1961. Alla fyra skepp byggdes av Zjdanovvarvet i Leningrad. Ursprungligen klassificerades fartygen som jagare och fick traditionella jagarenamn, de omklassificerades som robotkryssare och döptes om i september 1962.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||