EU:s system för vin och starksprit
Vin
Det äldsta skyddet för ursprungsbeteckningar i Europa rörde vin och är mycket äldre än Europeiska unionen; de äldsta (för tokajer och portvin) är från mitten av 1700-talet. EU har därför i stort följt den tradition av skydd som utvecklats i de vinproducerande länderna och inte i samma mån som för andra livsmedel harmoniserat mellan medlemsstaterna. De flesta bestämmelser gäller geografiska områden med vin som bär namn efter dessa, med vissa historiskt betingade undantag: muscadet och blanquette i Frankrike, cava och manzanilla i Spanien och vinho verde i Portugal erkändes som namn på områden som medlemsstater hade avgränsat och lagstiftat om redan tidigare. Diskrepanser i omfattningen av äldre regleringar har i viss mån följt med; när arbetet med att införa riktlinjer för vinproduktion inleddes i början av 1960-talet hade exempelvis Frankrike sedan 1935 mycket detaljerade regler för ursprung (Appellation d'Origine Contrôlée) och tillverkningsprocedurer medan Italien införde ett system för ursprungsbeteckning först 1963. Ursprungsbeteckningarna är idag inte heller alltid ömsesidigt uteslutande: cava är ett sprudlande vin av hög kvalitet i Spanien, men ett lagrat bordsvin i Grekland (kάβα).
Starksprit
Europeiska unionens regelverk för starksprit, tillkommet 1989 med närmare specifikationer från 1990, är liksom det för vin delvis en förlängning på äldre regionala eller nationella bestämmelser. Liksom för viner finns detaljerade bestämmelser som reglerar tillverkning och alkoholstyrka. Spritsorterna är klassificerade dels efter framställningsmetod och dels efter geografiskt ursprung. Ouzo kan exempelvis bara komma från Grekland, grappa bara från Italien. En del beteckningar som hänvisar till geografiska områden får dock användas för att visa på en anknytning även om dryckerna inte längre tillverkas där; exempelvis Ostpreußischer Bärenfang, en likör gjord på vodka, honung och kryddor, som ursprungligen tillverkades i en region som inte är en del av Europeiska unionen utan idag huvudsakligen ligger i Ryssland. Mer exakta avgränsningar lämnas till de nationella myndigheterna att göra. Den 27 maj 1997 erkände EU tequilans ursprungsskydd i ett handelsavtal med Mexiko.
Tre svenska alkoholdrycker är skyddade, men bara som nationella varianter av mer generiska drycker, därav beteckningarna "Svensk ...":
Aromatiserade viner
Europeiska unionen har speciella bestämmelser för aromatiserade viner, aromatiserade vinbaserade drycker och aromatiserade drinkar baserade på vinprodukter. Bestämmelsen liknar den spritdrycker och stipulerar exempelvis att beteckningen sangria måste åtföljas av texten "framställd i ..." och så namnet på medlemsstaten — om drycken inte är producerad i Spanien eller Portugal. Några vinbaserade produkter som har skyddade geografiska beteckningar är Nürnberger Glühwein och Vermouth di Torino. Tidigare var även Vermouth de Chambéry skyddat men förlorade år 2020 detta på grund av avsaknad av efterfrågad dokumentation.
Internationell status
Europeiska unionens skydd för beteckningar på vin och spritdrycker är det enda skydd som hittills omfattas av det internationella Agreement on Trade-Related Aspects of Intellectual Property Rights (TRIPS); ett fördrag som överses av Världshandelsorganisationen, WTO. Det kompletteras också av bilaterala avtal med exempelvis Australien, Kanada, Mexiko och Sydafrika.
Revision av gällande regler
Förslag till revision av bestämmelserna om spritdrycker kom från kommissionen i slutet av 2005. Förslaget skulle innebära en sammanslagningen av de två nu gällande bestämmelserna och eventuellt innebära ändrade specifikationer. Exempelvis har de vodkaproducerande medlemsländerna Finland, Sverige, Polen, Estland, Lettland, Litauen och Danmark fört fram krav på förbättringar av definitionen av vodka, som bland annat skulle innebära att vodka bara får framställas av potatis eller säd. Senast gällande förordning kom 2019.
