Punktblodbiet har släktets typiska utseende, med en nästan hårlös kropp som är svart utom på de främre tergiterna, som är röda. Hos honan är tergit 1 röd, ofta svart framtill, tergit 2 helt röd, och tergit 3 röd åtminstone framtill. Hanen har på sin höjd rött på en mindre del av tergit 1 och 3, och rött med ett svart tvärband på tergit 2. Hanen har dessutom en vit, tät behåring i ansiktet. Arten är ett litet bi: Längden är på 5 till 7 mm hos honan, 5 till 6 mm hos hanen.
Ekologi
Artens livsmiljö är glesbevuxna, torra sandmarker som torrängar, sandtag, betesmarker, militära övningsfält och macchialiknande buskmarker. Som många blodbin har den två generationer: En vårgeneration, som bara består av honor, och flyger mellan april och juli, och en sensommarflygande, som består av både honor och hanar, och flyger mellan juli och september. Födoväxterna är korgblommiga växter (i synnerhet maskrosor och gråfibbla på våren, och höstfibbla, röllika och kanadensiskt gullris på sensommaren). Sensommargenerationen flyger även till flockblommiga växter (vildmorot, bockrot och bäckmärke).
Arten är ett snyltbi, en boparasit; honan bygger inga egna larvbon, utan lägger sina ägg i bon av olika vildbin. I samband med äggläggningen dödar hon värdägget eller -larven, så hennes avkomma fritt kan leva på det insamlade matförrådet. Värdarterna utgörs framför allt av hedsmalbi och stäppsmalbi, men även Lasioglossum politum och sandsmalbi har nämnts.
Enligt den svenska rödlistan är arten livskraftig i Sverige, där den framför allt förekommer i Skåne, men även Halland, Blekinge, Gotland, Södermanland och Uppland. Arten har tidigare förekommit på Öland, i Värmland och Östergötland. Ett mindre antal observationer finns från Mälarlandskapen, men Artdatabanken bedömmer att arten är nära att dö ut i Svealand. Även om arten är klassificerad som livskraftig i Sverige, har den alltså minskat. Artdatabanken anger habitatförlust till följd av att glesbevuxna, torra sandmarker växer igen på grund av minskande aktiviteter inom jordbruk och militär verksamhet som främsta orsak. Ökat kvävenedfall och eventuellt även klimatförändringar som leder till ökad nederbörd kan även spela en roll.
Kommentarer
↑Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
↑Militär övningsverksamhet innebär en markstörning som i sin tur innebär minskad igenväxning.
