Qiyan
Qiyan var en typ av förslavad kvinnlig kurtisan och artist vanlig i Arabvärlden under medeltiden. De uppkom möjligen under Abbasidkalifatet på 700-talet, då de var mycket vanliga och populära, och förekom i muslimska Al-Andalus till åtminstone 1300-talet. De skilde sig från de närliggande Jaryas, som även de fick liknande bildning men aldrig uppträdde offentligt.
Det var inte accepterat för en muslimsk kvinna att uppträda offentligt. En qiyan var därför en slav, vilket även innebar att hon inte var muslim. Qiyan fick en hög bildning hos slavhandlare, tränades i att sjunga, spela musik och läsa poesi och underhålla med olika former av konstarter. De var sexuellt tillgängliga för sina ägare. Det hävdas ofta att de inte användes för prostitution, men vissa offentliga qiyan-hus tycks parallellt ha fungerat som bordeller.
Flera berömda kvinnliga poeter, sångerskor och musiker i den muslimska världen tillhörde denna kategori.
Sedvanan att träna slavflickor till qiyan tycks ha dött ut i slutet av medeltiden. De egyptiska sångerskor kända som Almah har ibland nämnts som en senare kvarleva.
Berömda exempel är ‘Inān, Arib al-Ma'muniyya och Shāriyah.
Se även
Källor
- Dwight F. Reynolds, 'The Qiyan of al-Andalus', in Concubines and Courtesans: Women and Slavery in Islamic History, ed. by Matthew S. Gordon and Kathryn A. Hain (Oxford: Oxford University Press, 2017)
Noter
- ↑ F. Matthew Caswell:The Slave Girls of Baghdad: The Qiyan in the Early Abbasid Era