Quercitrin

Quercitrin
Systematiskt namn2-(3,4-Dihydroxifenyl)-5,7- dihydroxi-3-[ [(2S,3R,4R,5R,6S)- 3,4,5-trihydroxi-6-metyl-2- tetrahydropyranyl]oxi]-4-chromenon
Övriga namnQuercetin-3-rhamnosid
Kemisk formelC21H20O11
Molmassa448,38 g/mol
UtseendeGulfärgade, silverglänsande nålar eller plattor.
CAS-nummer522-12-3
SMILESC[C@H]1[C@@H]([C@H]([C@H]([C@@H](O1)OC2=C(OC3=CC(=CC(=C3C2=O)O)O)C4=CC(=C(C=C4)O)O)O)O)O
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Quercitrin, förr även kvercitrin, är en glykosid bildad av flavonoiden quercetin och deoxi-monosackariden rhamnos. Namnet kommer av Quercus (ek) och Citrus (citrussläktet).

Quercitrin ger den gula färgen åt färgämnet quercitron (även kvercitron) som utvinns ur barken av färgek. Quercitrin förekommer även hos andra växter, exempelvis hos humle och i bladen av hästkastanj och asp.

Quercitrin isolerades först av Michel Eugène Chevreul 1831 och analyserades i mitten av 1800-talet av bland andra den österrikiske kemisten Heinrich Hlasiwetz Strukturformeln publicerades 1912 av Josef Herzig och R. Schönbach.

Referenser

  1. 1 2 H. Altenburg et al., 2013, Biochemisches Handlexikon: VI. Band Farbstoffe der Pflanzen- und der Tierwelt, sid. 35. ISBN 9783642908163
  2. ↑ Quercitrin på PubChem.
  3. ↑ Kungl. Svenska vetenskapsakademien, 1844, Årsberättelse om botaniska arbeten och upptäckter sid. 392.
  4. ↑ Kvercitron och kvercitrin i Nordisk Familjebok Uggleupplagan.
  5. 1 2 Arthur George Perkin, 1918, The natural organic colouring matters, Longmans, London, sid. 192-194.
  6. ↑ Michel Eugène Chevreul i The Great Soviet Encyclopedia, 3rd Edition (1970-1979)
  7. ↑ Heinrich Hlasiwetz, 1859, Über das Quercitrin, European Journal of Organic Chemistry, 112:1, sid. 96-117.