| Alain Robbe-Grillet | |
| | |
| Född | Alain Paul Robbe-Grillet 18 augusti 1922 Saint-Pierre-Quilbignon nära Brest i Finistère, Bretagne, Frankrike |
|---|---|
| Död | 18 februari 2008 (85 år) Caen i Calvados, Normandie, Frankrike |
| Begravd | Père-Lachaise |
| Medborgare i | Frankrike |
| Utbildad vid | Lycée Saint-Louis Institut national agronomique |
| Sysselsättning | Skådespelare, litteraturkritiker, essäist, lantbruksingenjör, regissör, ljudboksinläsare, författare, filmregissör, manusförfattare, librettist |
| Befattning | |
| Member of the Académie française (2004–2008) | |
| Arbetsgivare | L'Express (1955–1956) New York University (1972–1997) Washington University in St. Louis (1972–1997) |
| Maka | Catherine Robbe-Grillet (g. 1957–2008, makas/makes död) |
| Utmärkelser | |
| Prix littéraire Fénéon (1954) Louis Delluc-priset (1962) Mondellopriset (1982) Sadepriset (2002) Annual award ACFK (2003) Officer av Nationalförtjänstorden Officer av Hederslegionen Officer av Arts et Lettres-orden | |
| Redigera Wikidata | |
Alain Robbe-Grillet, född 18 augusti 1922 i Brest, Finistère, Bretagne, död 18 februari 2008 i Caen, Calvados, Normandie, var en fransk författare, litteraturteoretiker och filmskapare. 2004 invaldes han i Franska akademien (stol 32).
Robbe-Grillet var tillsammans med bland andra Nathalie Sarraute och Claude Simon en i raden av de franska författare som i mitten av 1950-talet anknöt till Prousts och Joyces romanexperiment. Dessa franska författare bildade en skola som kom att kallas den nya romanen (le nouveau roman). Robbe-Grillet som lade fram dess teoretiska idéer i boken Pour un noveaux roman har, mot sin vilja, blivit kallad "den nya romanens påve".
Redan i sin debutroman Les gommes (1953) hade Robbe-grillet tillämpat sina teorier, då han endast skildrar vad som sker och undviker intrig, tendens och personteckning. Ännu mer extrem var Le voyeur (1955, på svenska: Stenögon, 1957) och Jalusi (1957, översatt 1960), vars personer tycks sakna inte bara själsliv utan även identitet. I senare romaner som Rendez-vous i Hongkong (1965, översatt 1966) räknar han med läsarens medverkan för att nå sammanhang och begriplighet.
Han skrev även filmmanus, bland annat till Alain Resnais I fjol i Marienbad och regisserade själv flera filmer.
|