Ryssloken

Rysslok Nr 3-4001
S/S Neebing på väg från Trollhättan till Petrograd med tendrar på däck, vid Lilla Edets sluss, 1922-1924

Ryssloken var en stor produktionsserie av ånglok på Nydqvist & Holm (Nohab) i Trollhättan 1921-1924. Loken var beställda av Sovjetunionen.

Bakgrund

Efter första världskriget, oktoberrevolutionen 1917 och det efterföljande Ryska inbördeskriget 1918-1921 stod det nya Sovjetunionen inför betydande problem med att återuppbygga landet. Stora delar av landets produktionsmedel och infrastruktur låg förödda. Sålunda återstod av landets tidigare 25.000 lok enbart omkring 5.000, samtidigt som det fanns en begränsad inhemsk produktionskapacitet.

Läget förvärrades av att Sovjetunionen blockerades av västmakterna från att handla med den övriga världen. Saken ställdes på sin spets, då sovjetregimen deklarerade att den inte tänkte betala utlandsskulder, som tidigare ryska regeringar ådragit sig. I januari 1920 hävdes blockaden mot Sovjetunionen, men länderna var ovilliga att ta risken att ge krediter till den unga statsbildningen.

Den inhemska industrin i Skandinavien var i stort sett intakt, eftersom länderna lyckats hålla sig utanför kriget. En sovjetisk handelsdelegation under folkkommissarien för utrikeshandel Leonid Krasin, passerade Stockholm på väg till Köpenhamn och sammanträffade där med importören Gunnar W Andersson. Förhandlingar mellan Andersson och Krasin ledde till en rysk avsiktsförklaring om köp av 1.000 lokomotiv med tendrar. Anderson inledde därefter diskussioner med de svenska loktillverkarna, varav de ledande var Motala Verkstad och Nohab. Herman Nydqvist, son till Nohabs grundare Antenor Nydqvist och ägare och chef för företaget, var vid denna tid sjuklig, och diskussioner mellan honom och Andersson om lokleveranser ledde till att Nydqvist sålde Nohab till Andersson. I förhållanden till den stora ordern, var dock Nohab ett litet företag, som endast producerade omkring 40 lok årligen.

Affären

Kontrakt med Centrosojus (Ryska federationens centrala konsumentföreningar) träffades den 15 oktober 1920 om leverans av 1.000 lok. För leveransen skulle sju miljoner kronor av sammanlagt 230 miljoner kronor erläggas i förskott och resterande belopp vid leverans.

Betalning skedde i 56 ton rent guld. Guldet skulle levereras fritt fartyg på ett svenskt fartyg och i kistor med ryskt ämbetssigill. Den första guldleveransen som förskott skedde med S/S Eskilstuna från Reval i november 1920, med beväpnad svensk polis ombord. I Stockholm smältes guldet ned och fick svenska guldstämplar i stället för ryska. Det var i själva verket en av världshistoriens största "pengatvätt"-operationer som genomfördes - med svensk hjälp. Bankiren Olof Aschberg var en av de mest aktiva i dessa affärer och anses enligt vissa beräkningar ensam ha konverterat ryskt guld och ryska värdesaker till ungefär samma värde som det stulna guld som samtliga schweiziska banker tillsammans hanterade under andra världskriget.

Enligt det ursprungliga kontraktet skulle Nohab leverera 850 lok med tendrar före 1921 års slut, vilket var omöjligt för Nohab att klara av på egen hand. Nohab köpte därför Munktells Mekaniska Verkstad i Eskilstuna, Lidköpings Mekaniska Verkstad samt Forsbacka Jernverk. Dessutom lades legotillverkning ut både i och utanför Sverige, bland annat till Landskrona Nya Mekaniska Verkstads AB för att byggda tendrarna.

I mars 1921 skars ordern ned till 500 lok, medan ryssarna lade ut övriga 500 på företag i Tyskland.

Loktyp

Nohab ville leverera ånglok av SJ littera R. Sådana hade byggts för Statens Järnvägar i fem exemplar: tre av Motala Verkstad 1908 och två av Nohab 1909. R-loken har liknande egenskaper som de ryska typ E-lok, vilka hade satts i produktion i Ryssland före första världskriget. När Leonid Krasin våren 1920 under sitt stopp i Stockholm undertecknade en avsiktsförklaring om köp av 1 000 lok, ingick i denna 100 lok baserade på R-serien. Den ryske professorn i järnvägsteknik Jurij Lomonosov, som anlände till Stockholm kort därefter, lyckades dock övertyga de ryska myndigheterna, och sedan också svenskarna, om att istället samtliga lok skulle vara av typ E. I slutändan ändrades beställningen på R-serielok till förmån för enbart typ E.

Typ E var den i Ryssland första ånglokstypen med fem drivaxlar (0-5-0). Loken hade 1912 börjat tillverkas av den av tyska Sächsische Maschinenfabrik, vormals Richard Hartmann grundade ryska Hartmannfabriken (Ryska sällskapet för Hartmanns maskinbyggnadsanläggningar, Русское общество машиностроительных заводов Гартмана (РОМЗГ)) i Luhansk i nuvarande Ukraina. Det 1918 nationaliserade ryska Hartmann-företaget skulle leverera ritningar till Nohab.

Frakt till Sovjetunionen

Ryssloken hade spårvidden 1524 millimeter, varför de inte kunde köra på det svenska järnvägsnätet till Torneå, där det östeuropeiska bredspårsnätet tar vid.

Det första loket blev klart i augusti 1921 och levererades på räls i september, med ankomst till Petrograd i oktober tillsammans med två andra lok. Liksom nästkommande 15 lok var de utrustade med speciella hjul för att överbrygga spårviddskillnaden vid Haparanda/Torneå på 89 mm.

Senare levererade lok fraktades med påmonterade vanliga bredspårshjul sjövägen. Ursprungligen fanns bara en kajkran i Sverige, som kunde hantera de 50 ton tunga loken, nämligen på Varvs AB Öresund i Landskrona. Landskrona Nya Mekaniska Verkstads AB och Öresundsvarvet kontrakterades för att montera om hjulen för bredspår samt för att lasta på lok och tendrar.

I december 1921 avseglade den ombyggda tyska kryssaren Odin från Landskrona till Reval med pålastade tio lok. Nohab beställde därefter en egen kran av Götaverken i Göteborg, den så kallade Rysskranen. Den sattes upp på en nybyggd fabrikskaj vid Åkers sjö nära fabriken och ovanför trollhätteslussarna i Trollhätte kanal. I juli 1922 avgick den första leveransen från Trollhättan med elva lok i lastrummet och elva tendrar på däck på ett det av ryssarna inhyrda fartyget S/S Neebing. Vintertid, med isbeläggning i Trollhätte kanal, fick lastningen ske i Landskrona hamn.

Sammanlagt rullade 18 lok via Haparanda rullade 18 lok, 87 lyftes på fartyg i Landskrona och 395 i Trollhättan. Det sista loket tillverkades i december 1924.

Ryssordens resultat

Ryssordern blev aldrig den lysande affär för företaget som den troddes bli vid den första kontraktskrivningen. Efter avslutad leverans i december 1924 inleddes en period av neddragningar på Nohab, och 1927 hade företaget 395 anställda, jämfört med som mest 2.641 personer 1922.Ryssordern hade lett till en snäv produktion av lok på Nohab, och företaget lyckades också få exportorder på lok från Iran, Turkiet och Sydamerika. Detta räckte dock inte till för att fylla hela produktionskapaciteten.

Bildgalleri

Källor

Noter