Semitisk nyhedendom är en beteckning för moderna religiösa strömningar som hämtar inspiration från forntida religioner i Främre Orienten. Till närliggande företeelser hör judiska religiösa praktiker som förenar judisk identitet med gudinnecentrerad andlighet och feministiskt perspektiv. Alla sådana praktiker är dock inte nyhedniska.
Antropologen Raphael Patai behandlade föreställningar om gudinnor i forntida israelitisk religion och judisk mystik i boken The Hebrew Goddess, som utkom 1967. Boken tar bland annat upp Ashera, Astarte och Anat samt den kvinnligt gestaltade gudomliga närvaron i judisk mystik.
Under 1900-talets senare del utvecklades judiska feministiska religiösa strömningar som betonade kvinnors religiösa erfarenheter och gudomlighetens kvinnliga aspekter. Vissa av dessa strömningar har förenat judisk religiös praktik med gudinnecentrerad andlighet och nyhedniska inslag, medan andra har verkat inom befintliga judiska religiösa ramar.
Beit Asherah (”Asheras hus”) var en judisk nyhednisk grupp som enligt uppslagsverket Witchcraft Today: An Encyclopedia of Wiccan and Neopagan Traditions grundades i början av 1990-talet av Stephanie Fox, Steven Posch och Magenta Griffiths. Griffiths var gruppens översteprästinna och satt tidigare i styrelsen för Covenant of the Goddess, en amerikansk organisation för häxor och wiccaner.
I Israel finns en liten rörelse av kanaaneisk rekonstruktionism, vars utövare försöker återuppliva eller återskapa forntida kanaaneisk religion. Religionshistorikern Shai Feraro har undersökt rörelsens förhållande till forntida kanaaneisk kultur och modern israelisk identitet.
Kohenet Hebrew Priestess Institute grundades 2005 av rabbinen Jill Hammer och Taya Shere. Institutet utbildade och vigde kvinnor och icke-binära personer till kohanot (hebreiska prästinnor). Utbildningen syftade till att utveckla en feministisk judisk andlighet och hämtade inspiration från bibliska gestalter, kvinnliga religiösa ledare och judisk mystik.
Institutet stängde 2023, efter 18 års verksamhet, men Kohenet-rörelsen fortsatte. Den förenar judisk religiös praktik med feministiska tolkningar av religiösa texter, naturanknutna ritualer och föreställningar om kvinnlig gudomlighet. Dessa inslag har väckt kritik från vissa judiska religiösa företrädare, medan rörelsens anhängare ser dem som en förnyelse av judisk andlighet och ett sätt att stärka kvinnors roll som religiösa ledare.
Jewitch (även skrivet JeWitch) är en benämning som används av vissa judar som förenar judisk identitet eller religiös praktik med häxkonst. Benämningen är omstridd och används inte av alla som ägnar sig åt sådan praktik. Utövarna har olika bakgrunder och kan exempelvis ägna sig åt judisk folklore, folkmagi och ritualer. De identifierar sig inte nödvändigtvis som nyhedningar.
Vissa utövare vill lyfta fram judiska magiska och folkloristiska bruk som fått mindre uppmärksamhet, medan andra införlivar häxkonst i sin samtida judiska praktik. Förhållandet mellan judendom och häxkonst varierar därför mellan olika utövare.