Skogsblodbi

Skogsblodbi
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljVägbin
Halictidae
SläkteBlodbin
Sphecodes
ArtSkogsblodbi
Sphecodes gibbus
Vetenskapligt namn
§ Sphecodes gibbus
Auktor(Linné, 1758)
Synonymer

Sphecodes angarensis Cockerell, 1937
Sphecodes apicatus Smith, 1853
Sphecodes indicus Bingham, 1898
Sphecodes tadauchii Mitai, 2012
Sphex gibba Linnaeus, 1758
Nomada gibba Fabricius, 1775
Apis glabra Füessly, 1775
Sphecodes lustrans Cockerell, 1931
Sphecodes sutor Nurse, 1903
Sphecodes pergibbus Blüthgen, 1938
Sphecodes castilianus Blüthgen, 1924
Dichroa analis Illiger, 1806
Melitta picea Kirby, 1802
Melitta sphecoides Kirby, 1802
Andrena ferruginea Olivier, 1789
Andrena austriaca Fabricius, 1804
Apis gibbosa Christ, 1791
Sphex gibba Fabricius, 1775
Sphecodes sphecoides (Kirby, 1802)
Melitta gibba Kirby, 1802
Sphecodes gibbus turcestanicus Meyer, 1920

Knölblodbi
Hitta fler artiklar om djur med

Skogsblodbi (Sphecodes gibbus) är en biart som först beskrevs av Carl von Linné 1758. Den ingår i släktet blodbin och familjen vägbin. Inga underarter finns listade.

Beskrivning

Ett glest behårat bi med blodbinas typiska teckning; hela kroppen är svart, med undantag för främre delen av bakkroppen, som är röd. Hos honan är tergit 1 röd, i regel med en liten svart, U-formad markering framtill, tergit 2 helröd, och tergit 3 övervägande röd, men med svarta kanter, och resten av bakkroppen svart. Hos hanen är tergit 2 och 3 röda, tergit 3 precis som hos honan med svarta kanter. Hanen har dessutom tät vit behåring i ansiktet. Honan blir 7 till 12 mm lång, hanen 7 till 11 mm.

Ekologi

Arten är en värmeälskande art, som gärna söker sig till bland annat sanddyner, sandtag, militära övningsområden och halvöknar, men också gräsmarker, buskageområden, betesmarker, trädgårdar och inte minst i Norden skogar, skogsbryn och -hyggen, vägrenar och grusbackar. Som de flesta blodbin har den två faser per år; en vårfas bestående av parade, övervintrande honor som flyger i april till maj, och en sommarfas med både honor och hanar med flygtid i juni till september. Arten är generalist vad gäller födovalet och hämtar nektar från blommande växter ur många familjer: korgblommiga växter som maskrosor, gråfibbla och renfana, flockblommiga växter som kirskål och vildmorot, klockväxter som blåmunkar, dunörtsväxter som mjölkört samt ljungväxter som ljung och lingon.

Fortplantning

Likt alla blodbin är honan boparasit; hon bygger inga egna bon, utan lägger sina ägg i bon av bandbina skogsbandbi (speciellt i Norden), storbandbi, sexbandbi och Halictus simplex, smalbiet Lasioglossum malachurum, eventuellt även bandbiet Halictus maculatus och mera osäkert sandbiet sälgsandbi och sidenbiet vårsidenbi. I samband med äggläggningen dödar honan värdägget eller -larven, så hennes avkomma ostört kan leva på det insamlade matförrådet.

Utbredning

Arten finns i hela Europa från Iberiska halvön och Kreta i söder upp till Skandinavien i norr, och från Brittiska öarna i väster till Ukraina och Ryssland i öster. Dessutom förekommer den i Nordafrika och i Asien till Japan.

I Sverige är arten vanlig i Götaland och Svealand, men mindre vanlig i södra Norrland.

I Finland finns arten från Åland och sydkusten norrut till Kajanaland, Norra Österbotten och sydvästra Lappland.

Status

Som en värmeälskande art rapporteras skogsblodbiet vara vanligare i Sydeuropa än längre norrut; exempelvis är arten klassificerad som akut hotad (CR) på Irland. Emellertid är den klassificerad som livskraftig (LC) globalt, i Sverige och i Finland.

Kommentarer

  1. ↑ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Källor

  1. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 ”Sphecodes gibbus (Linnaeus, 1758)” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=759949#null. Läst 20 maj 2025.
  2. 1 2 3 ”Skogsblodbi Sphecodes gibbus (Linné, 1758)”. Taxonomi. Artdatabanken. 2025. https://artfakta.se/taxa/103169/taxonomi. Läst 20 maj 2025.
  3. ↑ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/sphecodes+gibbus/match/1. Läst 24 september 2012.
  4. 1 2 ”Blodbin Sphecodes Latreille, 1805”. Artdatabanken. 2025. https://artfakta.se/taxa/1005525/information. Läst 6 juli 2025.
  5. 1 2 3 4 5 6 ”Skogsblodbi Sphecodes gibbus (Linné, 1758)”. Information. Artdatabanken. 2025. https://artfakta.se/taxa/103169/information. Läst 7 juli 2025.
  6. 1 2 Petr Bogusch & Jakub Straka, Prag (2012). ”Review and identification of the cuckoo bees of central Europe (Hymenoptera: Halictidae: Sphecodes)” (på engelska) (PDF, 5,97 MB). Zootaxa (3311): sid. 8. ISSN 1175-5326. Arkiverad från originalet den 10 maj 2013. https://web.archive.org/web/20130510214302/http://www.nev.nl/hymenoptera/Bogusch_Straka_Sphecodes_key_Europe.pdf. Läst 23 september 2013.
  7. 1 2 3 4 5 Bogusch, P. & Straka, J. 2014 Sphecodes gibbus . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 7 juli 2025.
  8. ↑ ”Blutbienen: Sphecodes gibbus” (på tyska). Wildbienen. http://www.wildbienen.de/eb-sgibb.htm. Läst 21 september 2013.
  9. ↑ ”Sphecodes gibbus – Bläddra observationer”. Finlands Artdatacenter. 2024. https://laji.fi/sv/observation/map?target=MX.204859&countryId=ML.206&recordQuality=EXPERT_VERIFIED,COMMUNITY_VERIFIED,NEUTRAL&needsCheck=false. Läst 6 juli 2025.
  10. ↑ Brian Nelson. ”Sphecodes gibbus - a bee” (på engelska). National Museums Northern Ireland. http://www.habitas.org.uk/priority/species.asp?item=9732. Läst 7 juli 2025.
  11. ↑ Juho Paukkunen (2019). ”Skogsblodbi Sphecodes gibbus”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204859. Läst 6 juli 2025.

Externa länkar