| Skogsblodbi | |
| | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Vägbin Halictidae |
| Släkte | Blodbin Sphecodes |
| Art | Skogsblodbi Sphecodes gibbus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Sphecodes gibbus | |
| Auktor | (Linné, 1758) |
| Synonymer | |
|
Sphecodes angarensis Cockerell, 1937 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Skogsblodbi (Sphecodes gibbus) är en biart som först beskrevs av Carl von Linné 1758. Den ingår i släktet blodbin och familjen vägbin. Inga underarter finns listade.
Ett glest behårat bi med blodbinas typiska teckning; hela kroppen är svart, med undantag för främre delen av bakkroppen, som är röd. Hos honan är tergit 1 röd, i regel med en liten svart, U-formad markering framtill, tergit 2 helröd, och tergit 3 övervägande röd, men med svarta kanter, och resten av bakkroppen svart. Hos hanen är tergit 2 och 3 röda, tergit 3 precis som hos honan med svarta kanter. Hanen har dessutom tät vit behåring i ansiktet. Honan blir 7 till 12 mm lång, hanen 7 till 11 mm.
Arten är en värmeälskande art, som gärna söker sig till bland annat sanddyner, sandtag, militära övningsområden och halvöknar, men också gräsmarker, buskageområden, betesmarker, trädgårdar och inte minst i Norden skogar, skogsbryn och -hyggen, vägrenar och grusbackar. Som de flesta blodbin har den två faser per år; en vårfas bestående av parade, övervintrande honor som flyger i april till maj, och en sommarfas med både honor och hanar med flygtid i juni till september. Arten är generalist vad gäller födovalet och hämtar nektar från blommande växter ur många familjer: korgblommiga växter som maskrosor, gråfibbla och renfana, flockblommiga växter som kirskål och vildmorot, klockväxter som blåmunkar, dunörtsväxter som mjölkört samt ljungväxter som ljung och lingon.
Likt alla blodbin är honan boparasit; hon bygger inga egna bon, utan lägger sina ägg i bon av bandbina skogsbandbi (speciellt i Norden), storbandbi, sexbandbi och Halictus simplex, smalbiet Lasioglossum malachurum, eventuellt även bandbiet Halictus maculatus och mera osäkert sandbiet sälgsandbi och sidenbiet vårsidenbi. I samband med äggläggningen dödar honan värdägget eller -larven, så hennes avkomma ostört kan leva på det insamlade matförrådet.
Arten finns i hela Europa från Iberiska halvön och Kreta i söder upp till Skandinavien i norr, och från Brittiska öarna i väster till Ukraina och Ryssland i öster. Dessutom förekommer den i Nordafrika och i Asien till Japan.
I Sverige är arten vanlig i Götaland och Svealand, men mindre vanlig i södra Norrland.
I Finland finns arten från Åland och sydkusten norrut till Kajanaland, Norra Österbotten och sydvästra Lappland.
Som en värmeälskande art rapporteras skogsblodbiet vara vanligare i Sydeuropa än längre norrut; exempelvis är arten klassificerad som akut hotad (CR) på Irland. Emellertid är den klassificerad som livskraftig (LC) globalt, i Sverige och i Finland.
|