Stenmurarbi

Stenmurarbi
Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljBuksamlarbin
Megachilidae
SläkteMurarbin
Osmia
UndersläkteMelanosmia
ArtStenmurarbi
O. inermis
Vetenskapligt namn
§ Osmia inermis
AuktorZetterstedt, 1838
Hitta fler artiklar om djur med

Stenmurarbi (Osmia inermis) är ett bi i familjen buksamlarbin. Som alla murarbin är biet är solitärt, icke samhällsbildande; det är dock inte ovanligt att flera honor bygger sina larvbon tillsammans.

Beskrivning

Stenmurarbiet har svart, ometallisk grundfärg. Honan är 9 till 10 mm lång, hanen 8 till 9 mm.

Honan har huvudet, mellankroppens rygg och den första tergiten klädda av rödbrun päls, clypeus är dock svarthårig. Vingarna är mörka. Mellankroppens sidor är beigehåriga, tergit 2 till 5 svarthåriga, och tergit 6 beigehårig.

Hanen påminner om honan i färgteckningen, men ansiktet inklusive clupeus har vit behåring, mellankroppens sidor och undersida är mer rent vit, jämfört med honans beige, och även den sjätte tergiten är svarthårig.

Ekologi

Stenmurarbiet förekommer i gräsmarker, skogar och skogsbryn, buskageterräng, floddalar, stenbranter, och blomsterrika vägkanter. Det uppskattar terräng med riklig förekomst av stenar och block, där den kan bygga sina bon. I Storbritannien förekommer arten framför allt på glesbevuxna högländer med högt betestryck.

Arten är polylektisk, den flyger till blommande växter från många olika familjer, men föredrar ärtväxter som käringtand. Andra pollenkällor kan vara videväxter som videsläktet och ljungväxter som odonsläktet. Nektarkällor återfinns bland videsläktet, odonsläktet samt rosväxter som hallonsläktet..

Fortplantning

Även om stenmurarbiet inte är samhällsbildande, bygger ändå flera honor gärna sina larvbon tillsammans under stenar och andra objekt. En sådan koloni kan innehålla mer än 200 celler. De har oval form, och konstrueras av söndertuggat växtmaterial. Arten övervintrar som passiv vilolarv. Det finns tecken på att övervintrande larver kan ligga i dvala i flera år. Det förekommer att kokongerna angrips av parasitstekeln Chrysura hirsuta.

Utbredning

Arten förekommer både i gamla och nya världen. I Europa finns den från norra Fennoskandien till norra Spanien samt österut till Grekland och Ryssland, samt vidare i Asien till norra Kina. I Nordamerika finns arten i Kanada från British Columbia till Nova Scotia och Newfoundland, och i USA i Alaska och vidare söder om Kanada från Kalifornien till Michigan och Massachusetts i norr, Nevada, Utah och Colorado i söder.

I Sverige förekommer stenmurarbiet från Götaland med undantag för Skåne och Gotland upp till Torne lappmark. Artdatabanken klassificerar arten som livskraftig (LC).

I Finland finns arten, med stora luckor, från sydkusten till norra Lappland. Den saknas dock på Åland, så när som fyra odaterade, troligtvis äldre, fynd. Arten har försvunnit från flera landskap, men Finlands Artdatacenter klassificerar den trots det som livskraftig.

Kommentarer

  1. ↑ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. De numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
  2. ↑ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.

Referenser

  1. 1 2 3 4 Lhomme, P. 2014 Mountain Mason Bee Osmia inermis . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 1 september 2025.
  2. 1 2 ”Osmia inermis Zetterstedt, 1838” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Osmia+inermis. Läst 10 augusti 2013.
  3. ↑ ”Osmia inermis (Zetterstedt, 1838)” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=715562. Läst 10 augusti 2013.
  4. ↑ ”Stenmurarbi Osmia inermis Zetterstedt, 1838”. Taxonomi. Artdatabanken. 2025. https://artfakta.se/taxa/103192/taxonomi. Läst 1 september 2025.
  5. ↑ ”Murarbin Osmia Panzer, 1806”. Information. Artdatabanken. 2025. https://artfakta.se/taxa/1005533/information. Läst 1 september 2025.
  6. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 ”Stenmurarbi Osmia inermis Zetterstedt, 1838”. Information. Artdatabanken. 2025. https://artfakta.se/taxa/103192/information. Läst 1 september 2025.
  7. 1 2 3 G R Else (februari 2012). ”Osmia inermis (Zetterstedt, 1838)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/index.php/bee/megachilidae/osmia-inermis. Läst 10 augusti 2013.
  8. 1 2 Barry Hicks (2009). ”Observations of the nest structure of Osmia inermis (Hymenoptera Megachilidae) from Newfoundland, Canada” (på engelska) (PDF, 1,64 MB). Journal of Acadian Entomolgical Society 5: sid. 12-18. http://www.acadianes.org/journal/papers/hicksosmia0901.pdf. Läst 10 augusti 2013.
  9. ↑ Molly G. Rightmyer, Terry Griswold och Michael S. Arduser. ”A review of the non-metallic Osmia (Melanosmia) found in North America, with additional notes on palearctic Melanosmia (Hymenoptera, Megachilidae)” (på engelska) (PDF, 11,3 MB). ZooKeys 60: sid. 55–59. doi:10.3897/zookeys.60.484. https://zookeys.pensoft.net/article/2362/download/pdf/280272. Läst 1 september 2025.
  10. 1 2 ”Osmia inermis – Bläddra observationer”. Finlands Artdatacenter. 2024. https://laji.fi/sv/observation/map?target=MX.204614&countryId=ML.206&recordQuality=EXPERT_VERIFIED,COMMUNITY_VERIFIED,NEUTRAL&needsCheck=false. Läst 2 september 2025.
  11. ↑ Juho Paukkunen (2019). ”Stenmurarbi – Osmia inermis”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204614. Läst 2 september 2025.
Katalogdata
​​​ • BioLib: 70783​ • Dyntaxa: 103192​ • EoL: 2753428​ • GBIF: 5039209​​​ • Inaturalist: 199121​ • ITIS: 715562​​ • NCBI: 586935​​​​​​​​​​​​​​​​​ • Fauna Europaea: 233202​​​​​​​​​​​​​