

Stolthet är en känsla av trygghet i ens identitet, förmåga eller handlingar. Stoltheten handlar om en uppskattning av det egna jaget, en sorts tillfredsställelse och självkänsla. Stolthet ses allmänt som en positiv känsla, när den av omgivningen ses som berättigad, medan en överdriven stolthet kan beskrivas som högmod, fåfänga eller självbelåtenhet.
Stoltheten kan ses som en sorts självaktning, att man uppskattar sig själv, det man är och åstadkommit. Högmodet, kopplat till grekiskans hybris-begrepp, ses däremot som negativt och är inom den romersk-katolska kyrkan en av de sju dödssynderna.
Man kan vara stolt över sig själv och sina handlingar, liksom för den grupp som man tillhör. Stoltheten kan inkludera patriotism, nationell eller regional identitet eller samhörighet med andra supportrar för ett fotbollslag. Därmed kan stoltheten handla om att tillhöra ett sammanhang med positiva kvalitéer.
En motsats till att känna sig stolt är att skämmas. När en stolt person sträcker på sig och vill visa sig för andra, vill den som skäms dra sig undan och helst göra sig osynlig. Ödmjuk är en person som till skillnad från den stolta, högmodiga eller övermodiga personen är medveten om sina begränsningar och inte vill lyfta fram personliga egenskaper eller handlingar.
Olika kulturer uppmuntrar människors stolthet olika mycket. I samhällen som präglas av misstro mot olikhet kan fenomen som "jantelagen" hämma stolthet och öka på skammen hos personer som går utanför normerna i samhället. I andra samhällen uppskattas personliga bedrifter mer.
Rättviseaspekter och ojämlika livsvillkor kan verka hämmande på ett samhälles vilja att uppskatta normöverträdelser som leder till större ojämlikhet. Ibland ses socialistiska samhällen och rörelser som motståndare till sådana skillnader, och Sveriges frånvaro från Eurovision Song Contest – ett sammanhang där man lyfter fram personliga bedrifter i ett sammanhang (musik) som en del tycker att man inte kan tävla i – skedde parallellt med 1970-talets starka vänsterrörelse.