Strand är en stadsdel i Karlstad, som ligger i anslutning till älven och är känd för de stora villorna längs Våxnäsgatan. Området präglas samtidigt av en varierad bebyggelse med inslag från olika tidsperioder. Innanför de större villakvarteren finns ett nät av smalare gator och kvarter med arkitektur av skiftande karaktär, vilket speglar stadsdelens successiva utveckling över tid.
Strand utgjorde under slutet av 1800-talet ett öppet landskap väster om stadsdelen Klara, norr om Klarälvens strand. Området bestod i huvudsak av åker- och ängsmark som sträckte sig upp mot höjderna norr om Våxnäs, och skilde sig tydligt från dagens bebyggda stadsbild. I området låg Strands herrgård, som vid denna tid utgjorde en central markägare.
Historia
Under 1900-talets första år inleddes en omvandling då mark såldes för bostadsändamål. De första villorna uppfördes i områden närmast älven samt längs nuvarande 1:a Villagatan. Bebyggelsen dominerades av jugend och nationalromantik, men även inslag av äldre panelarkitektur förekom. Parallellt uppfördes ett mindre antal tvåvånings hyresfastigheter med smålägenheter. Vid denna tid saknade området formella gatunamn och fastigheterna benämndes i stället med namn såsom Jennylund, Älvgården och Lyckhem.
När järnvägen till Skoghall öppnades 1915 fick Strand en tydligare avgränsning mot norr. Under perioden efter första världskriget intensifierades därefter tomtavstyckningen, nu även från ytterligare privata markägare i området. Bebyggelsen från denna tid koncentrerades bland annat till 5:e Villagatan och präglas i stor utsträckning av 1920-talsklassicism.
I början av 1900-talet började tomter i Strand säljas för bostadsbyggande. De första villorna byggdes ofta i arkitekturstilarna jugend, nationalromantik och panelarkitektur. Efter år av ganska planlöst byggande på platsen utarbetade länsstyrelsen en plan för området varpå Strand blev en officiell stadsdel i Karlstad.
Fabriker och service
I början av 1900-talet etablerades vid Klaravik, på gränsen mellan Romstad och Strand, ett linnetvätteri som senare utvecklades till Klaraviks ångtvätt. I anslutning till tvätteriet uppfördes därefter Klaraviks tricotfabrik.
Under 1920-talet växte ett mindre lokalt centrum fram längs Våxnäsgatan, i närheten av industrierna och Våxnäs järnvägsstation. Området kom att rymma flera servicefunktioner, bland annat livsmedelsbutik, cykelaffär, bageri, frisersalonger, bensinstation och postkontor. Servicen var tillgänglig för boende i både Strand och Romstad.
Strand blir en stadsdel
Den tidiga bebyggelsen på Strand utvecklades utan övergripande planering eller reglering. Bostäder av varierande karaktär uppfördes successivt och vägnätet förlängdes norrut mot järnvägen i takt med att tomter styckades och såldes.
Den oreglerade expansionen ledde till att myndigheterna bedömde att både bebyggelsen och infrastrukturen behövde organiseras. År 1933 fastställdes en stadsplan för området, och 1934 blev Strand officiellt en stadsdel i Karlstads stad.
Under slutet av 1930-talet och 1940-talet fortsatte utbyggnaden, nu under mer kontrollerade former. Ett flertal mindre flerbostadshus i funktionalistisk stil uppfördes på tidigare obebyggda tomter i norra Strand samt längs västra sidan av 4:e Villagatan, där mark tidigare inte hade exploaterats.
Strands herrgård
Den nuvarande huvudbyggnaden vid Strands herrgård uppfördes av garvaren Karl Lindgren från Karlstad och stod färdig 1866. De två flygelbyggnaderna är äldre och härrör från en tidigare bebyggelsefas. I början av 1870-talet drogs järnvägen mellan Karlstad och Arvika fram genom området, vilket delade gårdsanläggningen i två delar: huvudbyggnad och flyglar hamnade väster om spåret, medan ekonomibyggnaderna placerades öster därom. Förändringen uppfattades som problematisk av dåvarande ägare.
Herrgårdens nuvarande utseende tillkom i mitten av 1950-talet genom en omfattande renovering och tillbyggnad av huvudbyggnaden.
Modernare bebyggelse
Från 1960-talet och framåt har bebyggelsen på Strand genomgått relativt begränsade förändringar. De mest framträdande tillskotten utgörs av radhus längs 6:e Villagatan samt fyra villor i kvarteret mellan Idalagatan och 1:a Villagatan. Radhusen uppfördes på tidigare obebyggd mark, medan en äldre villa revs och en intilliggande tomt styckades av för att möjliggöra ny bebyggelse.
Både radhusen och villorna från sent 1960- och tidigt 1970-tal kännetecknas av en enhetlig material- och färgsättning med gult tegel och inslag av brun träpanel.
Under 2000-talet tillkom ett nytt bostadsområde på den tidigare fotbollsplanen väster om den äldre bebyggelsen. Området avviker i sin planering från Strands traditionella kvartersstruktur genom att bebyggelsen placerats friare i landskapet, som en enklav omgiven av öppna ytor.
Strand idag
Strand präglas fortfarande av den tidiga, oplanerade bebyggelseutvecklingen, vilket har gett området en för Karlstad ovanlig gatustruktur där husen ligger tätt intill smala gator. Den småskaliga och intima karaktären förstärks av häckar, staket och uppvuxna trädgårdar. Ett särdrag i området är också den stora mängden bevarade uthus i anslutning till den äldre bebyggelsen.
Trots ett till synes blandat bebyggelsemönster går det att urskilja tydliga strukturer och tidslager i stadsdelen. I områdena närmast Strands herrgård, både längs älven och norrut, dominerar bebyggelse från 1900-talets två första decennier. Här återfinns större villor i jugend- och nationalromantisk stil, ofta med rymliga trädgårdar och omfattande uthus.
Längs 2:a och 5:e Villagatan dominerar bebyggelse från 1920-talet med klassicistiska drag, såsom markerade hörn, pilastrar samt enstaka runda, halvcirkelformade eller ovala fönster. Fasaderna är ofta ljusa. Bebyggelsen utgörs både av en- och tvåfamiljsvillor samt mindre flerbostadshus.
En tredje tydlig bebyggelsegrupp utgörs av mindre flerbostadshus uppförda i funktionalistisk stil från slutet av 1930-talet till mitten av 1950-talet. Dessa byggnader hade ursprungligen putsade fasader, men många har senare försetts med träpanel eller tegelbeklädnad.
Bebyggelsen från 1960- och 1970-talet kännetecknas främst av användningen av gult tegel, ofta kombinerat med partier i brun träpanel. Till denna period hör radhusen i västra Strand samt villabebyggelsen i östra delen av stadsdelen mellan Idalagatan och 1:a Villagatan.
