Svalin

Svalin (fornisländska: Svalinn, ”svalkaren, den kylande”) är enligt nordisk mytologi den sköld som på solens vagn står framför solen för att den inte ska förbränna allt på jorden.

Skölden nämns i Grímnismál 38 i Poetiska Eddan.

Svalin han står
framför solen ständigt,
en sköld för skinande gud:
brinna skulle ju
berg och vågor,
ifall han fölle ifrån.
Övers. Björn Collinder, 1957
Svalinn hęitir,
hann stęndr sólu fyrir,
skjǫldr skínanda goði;
bjǫrg ok brim
vęitk at brinna skulu,
ef hann fęllr í frá.
Finnur Jónssons utgåva 1932

Det är den för oss synliga solskivan som här uppfattas som en rundsköld framför den ”verkliga” solen. Om skölden inte hade funnits skulle hettan bli så stor att bergen skulle brinna och haven förångas.

Se även

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Svalin, 1904–1926.
  1. ↑ Björn Collinder, Den poetiska Eddan, Forum 1957, sid 64.
  2. ↑ Finnur Jónsson, 1932, De gamle Eddadigte, København, sid 70.